När jag återupptog mitt bloggande med en helt ny blogg i samband med att jag fick veta att jag var gravid för lite på ett år sedan hade jag nog aldrig tänkt att det skulle bli något annat än en dagbok för mig själv att se tillbaka på.

Men kärleken till skrivandet och motivationen jag får av alla fina människor som kikar in här dagligen har gjort att jag vill satsa lite mer på mitt bloggande.
Här kommer en liten introduktion för dig som inte hängt med sen starten:

Jag heter Sara Johanna Rasmus, 25 år gammal och född i Jakobstad, förr hette jag Hult men så gick jag och gifte mig med en Kokkolabo och konsekvenserna från det ledde till att vi så småningom även flyttade hit till grannstaden i norr (min man började helt enkelt klättra på väggarna i good ol’ Jeppistown). Vi träffades 2009, förlovade oss 2013, köpte en lägenhet ungefär i samma veva, gifte oss 2014, sålde vår lägenhet i Jakobstad, köpte ett hus i Karleby och 2015 stod det klart för oss att vi även skulle bli föräldrar. Ni vet, det där vanliga. Resan hit har varit lång, men där har ni det i det stora hela.

I väntan på det som grodde i min mage så bestämde jag mig för att börja skriva blogg igen, något jag gjort sen Lunarstormtiden, fast då hette det ju förstås Dagbok, och här är jag nu, med min alldeles egen vadmannuskakalladet-blogg. Antar att ni kan placera mig i ”Mammakategorin”, men här hittar ni lite hus och hem, lite om förhållande, rätt mycket personliga texter, lite om min shiba inu Rosa, som hängt med mig sen 2011, lite vloggar, lite bakning, lite produkttips och ibland någon cover när jag haft tid för det… Jag är även egenföretagare och jobbar som hudvårdskonsult, så det hör ni säkert om någon gång ibland också.

Som person är jag rätt glad och sprallig och när det riktigt vill sig – en riktig idéspruta, det har inte alltid varit en självklarhet, men på senare tid har jag liksom hittat dit, och nu njuter jag av nya människomöten och har hela tiden nya järn i elden.

Det jag tror att folk tycker om med min blogg är att jag varit väldigt öppen och ärlig hela resan från att jag väntade Elmer, till dagen han kom, till nutid. Jag tyckte aldrig om att vara gravid, Elmer låg på tvären en lång stund vilket tvingade mig till sjukskrivning och när han väl kom till världen tog det en stund för mig att ”hitta till honom”, så att säga, jag kunde inte riktigt ta honom till mig. Första tiden var dessutom rätt svårt, kantad med kolik och enorma sömnproblem. Idag är allting mycket bättre, men jag väljer ändå att lyfta fram både sånt som är bra och sånt som är lite mindre bra, i hopp om att kunna trösta någon som kanske befinner eller befunnit sig i samma situation. Jag älskar responsen jag får och njuter verkligen av det jag gör, hoppas ni vill följa med på resan!

Lista på inlägg som jag tycker definierar min blogg:
10.05.2015 Nästan halvvägs till mor
03.06.2015 Om att ha en bästa vän
14.07.2015 25
24.09.2015 Om ytligheter, kroppen och saknaden efter sig själv
20.10.2015 Han som tog över världen
17.11.2015 Varför jag inte ammar
15.12.2015 Babybubblan som sprack
04.01.2016 Det sket sig (bokstavligen)
29.01.2016 Starkast i världen och skörast på jorden
24.02.2016 Ett barn är fött, så är även din nya kropp
14.03.2016 ”Du ser så normal och fräsch ut!”
16.03.2016 Det är bara en fas. Det är bara en fas. Det är bara en fas. Det är bara en fas..
16.03.2016 Tystnaden och samvetet
23.03.2016 Hur överlever förhållandet en bebis?

Har ni önskemål om vad ni vill ha med i bloggen, snälla berätta det för mig, jag bojkottar inga ämnen utan kastar mig gärna in i det ni lägger fram som förslag.

Tack för att just DU tittar in!