Så gott som varje dag, runt klockan 15:30 infinner sig den där grävande känslan i magen och samvetet. Otillräckligheten. Ni känner den säkert. Men jag tänkte ändå berätta om min uppfattning om den. För enligt mig är otillräcklighet en känsla som inte går att vända till något positivt, den bara är där och får dig att må dåligt.
Man har varit vaken från klockan halv 8 på morgonen, Elmer sov lite längre. Redan där kommer första svepet av otillräcklighet. Jag kunde ju ha stigit upp tidigare, så skulle jag hunnit städa undan i köket lite.
Nästa slag i magen kommer där runt lunch, när det är dags för tupplur. Jag tar mig ut med hund och barn och hela ekipaget, och vi går en sån där normal länk, varken lång eller kort, men så han somnar. När jag kommer in känner jag tröttheten bakom ögonlocket, jag borde sova, men än viktigare borde jag städa upp lite, kanske till och med hinna göra mat tills Tony kommer hem. Det slutar med att jag sätter mig i soffan med en bok, stickning eller med datorn. Något sånt. Och när Elmer sedan vaknar efter ungefär en timme, så står köket orört, igen. Jag skäms.
Så här håller det på då, ända tills klockan är 15:30 och jag inser att Tony snart är hemma och här sitter jag och Elmer på golvet och gör i princip ingenting. Håret är otvättat, man har inte duschat på ett tag. Jag skulle ha hunnit städa upp lite, ja, till och med kunnat göra mat. Men ingenting är gjort. Och då känner jag mig så fruktansvärt otillräcklig. Tiden jag tog ut när Elmer sov var ju min egentid, sån tid som inte kommer längre om inte Elmer sover, eller jag är ensam hemma (vilket sker extremt sällan). Men ändå är otillräckligheten och det usla samvetet där.
Jag är ju en mamma.
Mammor ska ju se till att huset hålls rent och att maten står på bordet,
och här har jag knappt ens kissat själv under dagen. Du är just en snygg mamma du.
Sara Rasmus 
Din uppgift är att se till att ungen och du mår bra, inget annat. Städning och sånt krafs är inte lika viktigt, plus att din man borde få dig att förstå det med. Han kan fixa maten, städa. Ge dig lite paus i ditt jobb. Det är VÄLDIGT ok att inte göra något alls, bara ligga och mysa. Får lite panik när jag läser din text, du har så himla många krav och färväntningar på hur ”det ska vara”. Ge dig lite ro att bara vara, och njut av dina lediga små stunder. Ligg på soffan och stirra i taken och njut av tystnanden och att få vara lite ensam. Städningen är inte så viktig. Googla lite vardagsfeminism, kvinnofällor osv, det kan underlätta din känsla.
GillaGilla
Tack K. Sänder över ett stort fett hjärta åt dig. Vet att jag inte ska behöva känna såhär, alls. Men jag gör det ändå. Otroligt dumt för jag vet ju att det jobb jag gör här hemma är mer än tillräckligt, och att det redan räcker med att ta hand om sitt barn, punkt. Och det gör jag ju. Det är väl den där tiden som blir över som jag har lite svårt att ge åt mig själv.
GillaGilla
Sådär var jag i början åxå, bara att jag stressade på som en tok för att hemmet skulle va skinande rent..mest för att jag är pedantisk av mej. Nu med en 9 månaders som är ÖVERALLT & drar fram allt han kommer över så är d bara
att luta sej tillbax och se kaoset flöda, nu syns det iaf att man lever i detta hus ♡
Och jag är lugnare som mamma när jag inte stressar att jag inte dammsugit lr tvättat. Det kommer alltid nya dagar.
GillaGilla
Hej Sara! Jag känner så väl igen det där! Det är en hopplös känsla som bara blir värre ju mer man tänker på det. Men nu när mina barn är snart 13 och 7 år inser jag hur otroligt kort spädbarnstiden och småbarnsåren är, och att den tiden inte kommer tillbaka sen den är över. Så ta dig tid att njuta av din baby, ligga och vila tillsammans med honom, snusa babydoft och bara var i nuet, med babyn och dig själv. Det är den värdefullaste tiden i livet, både för dig och ditt barn. Städning och världsliga ting kan man göra sen, det är helt ok och helt normalt att ha ett stökigt hem när man har små barn, det ska vara så! Kram på dig! ❤ Gunilla
GillaGilla
Hej Sara!
Jag känner igen mig i det du skriver. Så kände jag mig också med mitt första barn för 7 år sedan och jag minns nästan inget av tiden då det barnet var baby. Nu har jag en liten igen och har lyckats släppa alla ”måsten” och tar dagarna som de kommer i babyns takt. Vissa dagar hinner (orkar!!) jag tömma diskmaskinen och kanske lite till, vissa dagar sitter vi i soffan hela tiden. Den här tiden kommer aldrig igen! ”Måstena” finns kvar till exempel till veckoslutet då du och din man kan hjälpas åt med. Kram till dig!
GillaGilla
Jag känner tyvärr också igen mig i det du skriver. Men har blivit lite bättre nu med andra barnet. Med en 2,5 åring och en tvåmånaders är hemmet stökigt och det är helt okej. Jag vill inte ångra sen om några år att jag inte njöt tillräckligt av att bara vara med mina små barn. Sen måste jag också lära mig att lägga undan telefonen. Men det är en annan femma…
GillaGilla
Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. På ett sätt, men på ett annat sätt inte. Jag vill verkligen hinna göra en massa när jag har en lucka, dvs. när sonen sover. Men egentligen mest för min egen skull. För sambon (eller hans 10-åring som är här varannan vecka) skulle inte kunna bry sig mindre hur det ser ut här hemma. Utan det är MIG det stör. Det enda jag känner att jag ”måste” ha gjort för deras skull är att ha maten klar någolunda tills sambon kommer hem, för annars har vi svårt att få kvällen att gå ihop då vi ofta båda vill hinna träna. Dessutom har sambon så ont i ryggen att även om han vill så klarar han inte av att göra så mycket hushållsarbete och vara så långa stunder ensam med sonen, så då blir verkligen det mesta på mig. MEN, det jag skulle säga, Håll Ut! För nu är sonen strax 11 månader och från ungefär 8 månader märkte jag en stor skillnad. Han roade sig själv bättre, och jag var inte lika låst. Han upptäckte världen mycket på egen hand och jag kunde samtidigt göra undan en del sysslor, och sen förstås ta pauser emellanåt och ägna han full fokus. Jag kommer ihåg att jag nästan höll på att gå under där när sonen var 5-6 månader, men som sagt, nu är det mycket lättare, även om det förstås är tungt ibland ännu. Men nu somnar han också tidigare, nästan alltid vid 20 på kvällen, så då njuter jag verkligen av min egen tid (nu 🙂 )
Men jag håller förstås med ovanstående också, försök slappna av och njuta och släpp garden. Du är jätteduktig!
GillaGilla
Åååååh jag känner igen mig så mycket i det du skriver! Vårt första barn ska snart fylla ett år och jag är TRÖTT! Oftast vill jag inget annat än att ligga på soffan, man kan bli så irriterad på sig själv!
Samtidigt älskar man ju den där lilla så mycket..
Det är svårt när man blir trött och slut..
GillaGilla
Känner så igen mej också vad du skriver! Men städningen kommer verkligen i andra hand och känn dig inte otillräcklig! Huvudsaken är att du själv och elmer mår bra, och att elmer får den tid han behöver 🙂 Din egentid är viktig för då får du en andningspaus och en vilopaus att samla krafter på!
Har själv två barn som kommit med 1år och 4 månader emellan, och flera gånger har städningen helt enkelt lämnat bort för att själv få vila upp sig. Och här i huset löns det inte att städa, för de tar 5 minuter av barnens vakna tid så ser det ut som ett bombnedslag igen xD
Men känslan känner jag igen, och man är ofta irriterad på sig själv och då kan det också gå ut över partnern eller t.o.m barnen vilket inte är bra. Vila när du kan och ta tag i hushållssysslorna när ni är två hemma, går fortare 🙂
GillaGilla
Jag ser det som att mitt jobb är att ta hand om ungen. Mannens jobb är att jobba. Hushållet/städningen sköter vi tillsammans. Dock städar jag och lagar mat dagtid mycket eftersom jag vill att vi ska ha tid tillsammans på kvällen hela familjen utan andra måsten. Sen blir det enklare med tiden, de lär sig att underhålla sig själv. Damsuga har jag alltid gjort med sonen i bärsjalen och han tycker det är roligt att få vara med. Nu då han står själv får han också vara med och diska och laga mat och han älskar det 😊 blir han gnällig tar vi ofta fram lite disk att klotta med 😄 så mitt tips är att vila då Elmer vilar men istället ta med honom i städningen/matlagningen då han är vaken!
GillaGilla
Jag har följt din blogg ett tag och jag förstår mycket väl att du är trött för Elmer verkar inte vara något lättskött barn. Samtidigt får jag en känsla av att du är lite uttråkad. Jag upplever att du inte riktigt trivs med att vara hemma så här mycket och blir lite likgiltig till hemarbetet. Jag vill på inga vis försöka trycka ner dig och jag kan ju ha uppfattat dig helt fel för jag känner dig bara via bloggen men om du känner att det finns lite sanning i det så kan du fundera på vad du ska göra för att förändra tillvaron. Kanske några timmar jobb eller någon kvällskurs skulle ge dig lite energi så att du skulle njuta mer av att vara hemma däremellan,något som skulle kännas som att nu gör jag snabbt undan det här så får jag göra det roliga sen. Men man måste alltid minnas att det är babyn som är chefen i familjen och ofta blir det inte som man tänkt sig. Då ska man högaktningsfullt strunta i hemarbetet och veta att man prioriterar rätt då barnet kommer på första plats.
GillaGilla
Jag tror att alla mammor i något skede känner sig otillräcklig. Sociala medier gör det ibland ännu lättare att känna otillräcklighet, då man läser om de som hinner med hem, barn, lyxiga hemlagade middagar, romantik, träning och allt därtill. Sociala medier ger dock även det motsatta, alltså stöttar en och visar att man inte är den enda. Jag kände mig otillräcklig då vårt andra barn var liten och jag började studera. Det blev bättre en tid men efter att tvillingarna våra föddes känner jag mig igen otroligt otillräcklig. Att hinna med allt man borde och vill samtidigt som man bör och vill ge barnen det bästa och mesta av ens tid är ingen lätt balansgång. Men ta en dag åt gången och gör det du orkar och kan, och kom ihåg att ingen kan eller ska behöva vara perfekt. Du gör ett superbra jobb.
GillaGilla