Alltså denna röra! Tänk att nu börjar det! Det där omtalade kaoset då inget är på sin plats fast hur många gånger man än plockar upp på samma dag. Snart ger man väl upp, jag har hört att man gör det till slut. Bara ger efter för röran alltså. Längtar tills jag får känna den friden, att bara kunna släppa det.
Hur många av er läsare har kommit så långt redan?
Elmer går det ju ingen nöd på iallafall…
Sara Rasmus 
Pojken är nu 1 år och 9 månader. Till en början klarade jag inte av saker som ligger på golvet. Nu har jag lyckats få mig själv att ignorera stökigheter och plockar upp då jag har tid, t.ex. när pojken sover eller till och med följande dag. Däremot har jag inte lyckats acceptera smulor och fläckar på golvet. Dammsugaren och trasan åker snabbt fram, tyvärr. Ibland önskar jag bara att jag kunde ignorera dessa, men det är så svårt. Så, jag får konstatera att det ännu finns saker att jobba på, men framsteg har jag i alla fall gjort.
GillaGilla
Jag har faktiskt kommit så långt att jag har accepterat råddet.
Men det tog nog flera år 😉
GillaGilla
Det tog två år, men nu prioriterar jag nog att vila hellre än att städa hela tiden. Det räcker att för det mesta plocka upp leksakerna på kvällen. Om det nu inte mot förmodan råkar gå så att alla leksaker ligger framme, då hjälps vi åt att plocka undan det han inte leker med just nu.
GillaGilla
Jag försöker ännu hålla det städat utan resultat . Med de två första barnen gick det bra och de hjälpte snällt att plocka upp leksaker på kvällarna, de fick lära sig att plocka undan redan då de var ett år. Då började de hjälpa till och tyckte ännu det var roligt. Nu vill ingen hjälpa till att städa på kvällen och det slutar ofta med att allt ligger överallt och stör,men jag hinner inte plocka på kvällen då tvillingarna ska nattas och det kan gå två timmar till det ibland. Oftast får vi försöka leva med det. På morgonen försöker jag istället få utplockat. Hålls det städat en halvtimme så är man nöjd. Sanningen är att om man vill hålla det städat med barn har man ett dygnet runt jobb som inte ger resultat. Iallafall då man har fyra barn. Det kommer nog med åren att man ger upp, eller att man kämpar på utan resultat ändå. Stressen över att hålla det städat försvinner nog med åren och nu kan jag till och med ha gäster trots ett enormt kaos. Så man lär sig nog att leva med det.
GillaGilla
Jag kan intyga att det var ett helt normalt vardagstillstånd i vilket hem som helst – med eller utan baby. Du gör det så bra Sara. Låt inga MÅSTE-ok av ordning tynga ner dig. Härliga Sara och ljuvliga Elmer, ni gav mig en så fin em igår. Jag ler ännu!
GillaGilla
Försöker hålla något så när i ordning i köket där vi leker mest, plockar oftast ihop leksaker och en miljon tidningar och reklamblad när dottern sover. Men på andra håll i huset råder det nog ofta kaos…
GillaGilla
Min baby sover 30 minuters powernappar på dagen och då vill jag hellre läsa, äta, vila eller fara på wc istället för att städa. Vi har tusen saker överallt och så himla dammigt. Jag tänker att jag kommer vara mer nöjd och stolt som mamma och person om jag lägger energi på att mysa med min dotter och koppla av däremellan än om jag skulle städa hela tiden. Hatten av till de som har bebis OCH ett städat hem, är nog lite avis på sån disciplin. 🙂
GillaGilla
Ja, fattar inte hur de hinner och orkar, puh! 😰
GillaGilla
Med ett bar orkade jag ännu bry mig lite om att plicka upp sakerna mest hela tiden. Men nu med 2 är jag egentligen int så brydd över leksakerna, däremot får jag mera stress och obehag av dammet, matrester och annat skräp som lever loppan runtom leksakerna. Och den som kan räkna lite vet ju att det är omöjligt att dammsuga när det ligger saker överallt, så om vi orkar städa ordentligt en gång i veckan är jag nöjd. Men barnen lider ju inte av oredan, så jag försöker lära mig att inte heller göra det 🙂
GillaGilla