Månad: november 2015

Passar på nu när far och son sover…

Dagens rådgivning var lyckad. E har gått upp från 3930g till 4400g på mindre än tre veckor, så trots att amningen krånglar behöver jag inte oroa mig det minsta över huruvida han får i sig tillräckligt med mat eller ej, så vi kör vidare med pumpen och bröstmjölk bara, bra så! Han hade även vuxit från 51cm till 55cm och huvudomkretsen hade ökat från 36cm till 39cm. Så nu vet ni vad jag klämt ut. 😀

E fick också beröm för sin spänst, fina hud och vakenhet, han har redan börjat ta ögonkontakt och rdg-tanten undrade om han var överburen just för att han verkade så ”mogen”. Men det är han ju i princip inte (40+1). De vet nog vilka knappar de ska trycka på de där tanterna för att få mammor att stråla av stolthet…

Far och son för någon dag sedan, nu ligger de i sängen och myser i stället..  
Just nu är vi inne i en ”sova-på-axeln”-fas. Vilket innebär att E helst somnar, och även fortsätter sova hängandes över någons axel. Det är mysigt, men det blir tungt i längden, 4,4kg är ändå rätt mycket att gå och bära på dagarna i ända, mina axlar skriker efter massage! Eller, ja, egentligen hela min kropp. 
Plötsligt förstår jag mammor som bildbombar sina bebisar.
Man är ju så himla stolt!

Funderade lite kring förlossningsberättelse och sånt,
är det något ni vill höra om, eller undrar ni över något annat? Finns så mycket att berätta om de senaste veckorna att man inte riktigt hittar någon börjar, så ni får gärna fråga i stället.

Hej på er! Börjar så småningom känna mig redo för annat än veckorapporter. Dagarna som gått har varit både mer och mindre krävande, man hinner knappt vänja sig vid hans rytm förrän han hittat en ny. Plötsligt har vår lilleman gått från att sova huuur bra som helst så fort man sätter ner honom i sängen, till en som behöver få komma till ro och i princip somna i famnen. Ibland har han somnat och så har han vaknat någon minut efter att man satt ner honom, och så har allt börjat om. Det tar på både tålamod och energi.

Konstaterade häromdagen att jag borde gå igenom alla gamla vaggvisor, minns knappt någon alls och sjunger i stället en massa jazz och blues åt honom.

Rosa blir allt mer varm i kläderna. Hon har gått från oberörd till inkluderad och hälsosamt nyfiken. Ibland när han skrikit länge kan hon hoppa upp bredvid en och peta den som håller honom på armen som för att säga ”får du inte tyst på honom?”. Antar att det är instinkt. Det härligaste hittills är när hon, de få gånger vi varit borta, möter oss med världens glädjeyra, men snabbt vänder all glädje och uppmärksamhet till babyskyddet, och när vi sätter ner det på golvet är hon direkt där och hälsar honom välkommen med en puss i ansiktet.

Det är intensivt med bebis, verkligen, och man går i princip på repeat om och om igen. Men det ger så mycket och man har lärt sig så mycket om sig själv. Och min och Tonys samarbetsförmåga har verkligen lyft i taket. Det är fint.

Häromdagen bestämde vi E’s hela namn. Nu måste vi bara bestämma dopdatum och plats. Faddrarna är tillfrågade redan. Idag väntar också första rådgivningen, så det ska bli spännande och se hans utveckling, samt bombardera rådgivningstanten med frågor. Kommer ta upp amningen också, den har krånglat sen dag ett trots att mjölk finns i överflöd. Han flaskmatas med bröstmjölk i princip 85% av gångerna då amningen tar så mycket tid och energi varje gång, och oftast slutar med att både jag och E gråter av frustration och förtvivlan. Men jag vill så gärna, så vi ska se om jag får några bra tips.

Nu ska jag stiga upp, T har gett mig sovmorgon, behövdes verkligen idag då jag varit uppe med honom 3 timmar i streck inatt. Men har ändå dåligt samvete när jag sover längre än boysen.