Månad: februari 2017

… och så fortsättningen. Det är ingen skillnad om ni kommenterar här, i föregående inlägg eller per mejl.

Nr. 17
Sommarset stl 74-80
KappAhl, H&M och Lindex.
5€
RESERVERADE!

Nr. 20
Farfarsbody (liten missfärgning om man tittar riktigt noga vid halsen) och hängselbyxor, stl 74. Dreglis från Nosh Organic.
5€
RESERVERADE!

Nr. 21
Finstickad tröja och matchande mjuka leggings, stl 74.
3€

Nr. 22
Sommarset stl 74-80
Polarn 0 Pyret, Me&I, H&M, Lindex.
7€

 

 

 

Nr. 26
Finstickad huvtröja H&M, stl 80
Mjukisbyxor stl. 80, Lindex
6€
RESERVERADE!

Nr. 27
Randig body, Polarn o Pyret, stl 80
Tunna jeans (resår i midjan), stl 80
Finsktillverkade velourbyxor, stl 74 (mer som 80)
7€
RESERVERADE!

Nr. 30
Finstickad, mjuk tröja, H&M, stl. 80
Fleecefodrad mössa från Name It, stl 74-80
+ sockor
5€

Nr. 31
Body från Polarn o Pyret, knappt använd, stl 86
Collegebyxor, Lindex, stl 86
5€
RESERVERADE!

 

Nr. 33
Collegebyxor, stl 80 (bleknad fläck på ena benet om man tittar noga)
Grårandig body, stl. 80
Långärm med blyertspennor på, Polarn o Pyret, stl 80
5€

Nr. 34
2 st. långärmade, Polarn o Pyret & Newbie, stl 86
5€
SÅLDA!

Nr. 35
Zara Baby-skjorta, stl 86,
Mjukisbyxor från Lindex med ugglor på, stl 86
Newbie body, stl 86
6,50€

Nr. 36
Farfarströja, H&M, stl 86
Supermjuka hängselbyxor, Lindex, stl 86 (använda en gång)
4,50€

Nr. 37
Hemmasydd långärmad, stl 86
Svarta, mjuka byxor, KappAhl, stl 86
3,50€

Nr. 38
Två långärmade, stl 86
Finstickad huvtröja, stl 86
5,50€
SÅLDA!

Okej, då kör vi! Reglerna kommer än en gång här, inlägg 2 finns ovanför detta inlägg:

– Plaggen kommer säljas bildvis, med 2-3 eller flera plagg per bild och ett klumppris för dem, kommer försöka undvika sälja dem enskilt så långt det går eftersom det blir så många bilder att hålla koll på annars.
– Vill man köpa något plagg anger man helt enkelt bildnumret i kommentarsfältet eller per mejl (sarajohannarasmus@gmail.com), jag kollar klockslaget och först till kvarn gäller, att pruta är okej! 

– Jag postar såklart ifall man bor längre bort, men då tillkommer frakt i vanlig ordning. Kläderna finns i Kokkola och kan även fås till Jakobstad. 
– De flesta plaggen är i riktigt fint skick eller i fint använt skick så på det sättet känns det okej för mig att sälja vidare dem såhär offentligt. Om något plagg har en defekt anges det under bilden.
– Plaggen som säljs är i storlekarna 50-92. (92 kommer lite senare) 

Alla plagg är i fint skick, hela och rena om inget annat nämns!

 

Nr. 1
Nyfödd-set, storlek 56, de gröna byxorna är hemmasydda i ekojersey och motsvarar ca stl. 56.  Bodyn har skrapskydd vid händerna.
3€

Nr. 2
Oanvänd pyjamas/mjukisdress med knäppning hela vägen ner, stl. 62.
Body med väst fastsydd frampå, stl. 62, Lindex. Hängselbyxor i manchestertyg, stl. 56, Newbie. Båda använda tillsammans vid ett tillfälle.
5,50€

Nr. 3.
Pyjamasar, kortärmad oanvänd, stl. 62, de övriga två stl. 56.
2,50€
RESERVERADE!

Nr. 4.
Egensydd dreglis, oanvänd. Finstickad tröja (lite tvättnoppig men mjuk och skön), Lindex stl. 62. Randig body stl. 62.
4€

Nr. 5.
KAX-Koalabyxor, stl 68, Adidas mjukisbyxor, stl 62.
4€

Nr. 6.
Grå, mjuk, Lindexbody och byxor, stl 62. Svart body med bröstficka, stl 62, Ebbe + dreglis.
4€
RESERVERAD!

Nr. 8
Till vinterbebisen, oanvänd omlottsbody, stl 62 + 2 par strumpor.
2€

Nr. 9
Pyjamasar stl. 62.
2,50€

Nr. 12
Polarn o Pyret långärm stl. 68
Kappahl-body stl.68
4€

Nr. 13
Praktiska, lätta skor stl 19
Inomhustossor stl 19-20
Hemmagjord, oanvänd dreglis
5€

Nr. 15
Finstickade, mjuka leggings stl 68 (lite tvättnoppiga)
Eko-långärm med ekollon stl. 68
2,50€

Hej på er! 

Helgen blev fullare än tänkt och jag har inte hunnit fota så mycket som jag hade velat.. 😅 Så vi skjuter upp bloppisen tills i morgon! Då är jag ledig och borde ha god tid på mig! Ses då! 

Här kommer några smakprov.. 😉 

&​&&&&​&​

Tjej eller inte därinne har vi med Elmer fått konstatera att det till lillasyster (eller lillebror om bm sett fel) inte behövs fullt så mycket kläder som Elmer hade, och vi har gallrat, massor.

Det kom in en störtflod av förfrågningar på mejlen, Facebook och textmeddelanden, många inom samma timme och det känns inte mer än rätt att alla som varit intresserade får samma chans – så jag bestämde mig för att det får bli en babybloppis här på bloggen i stället. Idag och i morgon kommer jag fota plaggen och göra färdigt inlägget, som sedan postas på måndag eftermiddag klockan 17. Låter det okej?

Spelreglerna kommer gå enligt följande:
– Plaggen kommer säljas bildvis, med 2-3 eller flera plagg per bild och ett klumppris för dem, kommer försöka undvika sälja dem enskilt så långt det går eftersom det blir så många bilder att hålla koll på annars.
– Vill man köpa något plagg anger man helt enkelt bildnumret i kommentarsfältet eller per mejl (sarajohannarasmus@gmail.com), jag kollar klockslaget och först till kvarn gäller.
– Jag postar såklart ifall man bor längre bort, men då tillkommer frakt i vanlig ordning.
– De flesta plaggen är i riktigt fint skick eller i fint använt skick så på det sättet känns det okej för mig att sälja vidare dem såhär offentligt. Om något plagg har en defekt anges det under bilden.
– Plaggen som säljs är i storlekarna 50-92.

Och ja, det finns nog plagg kvar efter att jag sålt bort dessa. Som sagt hade vi alltför mycket kläder till Elmers första år, det är väl så det blir med första barnet i många fall, iallafall för mig. Har dessutom sålt bort en del på tidigare loppis redan så det säger väl en del.

Har ni frågor? Om inte så kör vi på måndag! 🙂

 

Sorterade ut alla riktigt typiska pojkkläder igår. Även om jag inte har så stor skillnad på färger och sånt så vet jag att det kommer smyga sig in klänningar och volangleggings från höger och vänster, och då är det lika bra att alla fina pojkkläder får ett bättre öde. Vad tycker ni? Var brukar ni sälja era barnkläder? Eller ska jag rentav sätta ut en del här? Eller på Syrrans Garderob? 

Det var med en gnutta pirr i kroppen jag körde till sjukhuset idag. Tony skulle möta mig på plats och han hade fint nog tagit ledigt sista timmen från jobbet för att kunna vara med på den mer ingående ultraljudsundersökningen. Jag har drömt mardrömmar om att allt inte står rätt till, att babyn ska ha någon defekt eller att avsaknaden av sparkar de senaste dagarna ska betyda något ännu värre. Jag anmälde mig i luckan och vi fick sätta oss och vänta. Strax därpå öppnades dörren och till bådas förtjusning var det samma barnmorska som gjorde denna undersökning med Elmer år 2015. Världens käckaste, härligaste, mest avslappnade, och med en rejäl dos humor!

Väldigt snabbt fick jag hoppa upp på bänken, Tony satt redan bekvämt i gungstolen riktad mot skärmen, den kalla gelén åkte på och sekunden därpå var vår lilla skatt i bild. Det är så otroligt mäktigt! Jag skulle kunna stirra i timmar, där låg vår lilla skrutt, gäspandes och sträckandes på ben och armar. Precis som jag hade gissat låg moderkakan på framvägen, vilket förklarade varför jag inte riktigt känt något förutom lågt ner på magen. Barnmorskan sa dock att de nog kommer kännas utanpå magen så småningom ändå, när skruttet blivit lite starkare – och i skrivande stund sitter jag faktiskt här och känner sparkar mycket högre upp på magen än tidigare.  Allt såg jättebra ut, och bm hade ingenting att anmärka på, under hela stunden satt Tony tyst och bara tittade, och såg ut att vara djupt koncentrerad.

När barnmorskan så bekräftat att allt var bra och gjort allt hon skulle göra så kom den klassiska frågan: ”Jaha, hade ni tänkt ta reda på vad det är för sort?” varpå jag svarade att jag hittills tilltalat lillen i magen som ”han”, och att jag i princip vad säker på min intuition. ”Men du vill alltså få det bekräftat?”, skojade barnmorskan. Bedyrade att det ville vi hemskt gärna, och hon började titta runt, och titta, och titta…
”Nej hördu, här finns det nog inte några sådana delar…”, sa bm.
Jag tror mitt svar kom ut som en blandning mellan en hickning, ett fnitter och en glädjesnyftning. Jag var alldeles ställd. Precis som med Elmer var det som att alla bitar föll på plats, men kunde det faktiskt vara sant att vi skulle få en liten flicka?!
”Jo, vet du, det här är nog en liten prinsessa… självklart är det aldrig 100%!”, tillade hon när hon såg hur mitt ansikte började vridas i glädjekramper, ”..men ni får nog komma och visa efter förlossningen om det här visar sig vara en pojke, för här ser man nog tydligt blygdbenen…”
Jag vågade inte ens se på Tony, med rädsla för att börja gråta. Där och då förstod jag hur mycket jag egentligen spänt mig för allting, och nu kändes allt så självklart, så komplett på något sätt.

När vi kom till Rödsö där Elmer väntade hos sin fammo och faffa drog jag fram klänningen mamma skickat med mig från Jakobstad igår, en klänning jag själv burit som liten, och viftade den leende framför svärmor som redan hunnit säga ”de e en pojke?”, varpå hon glädjestrålande utbrast ”Nej, hur han ni nu gjort?!”.
Så otroligt mäktigt, och märkligt. Vi ska få en flicka, Elmer ska få en lillasyster!

Lillasyster har fått flera arbetsnamn redan, men ikväll visade sig att både Tony och jag på olika håll kommit fram till att samma namn klingade helt rätt, alla de namn vi hittills kommit på slopades direkt, då de plötsligt kändes fel. Så just nu är det lilla M vi väntar på. Nu får juli komma riktigt fort!

Datumet för vårt RUL (rakenneultra) närmar sig med stormsteg, inkommande torsdag närmare bestämt! Tony är kanske mest ivrig att få veta könet och jag tycker det ska bli så skönt att få se tvåan därinne, se hur han har det och om allt står rätt till. Ja, jag säger fortfarande han, för jag känner mig så bombsäker på det på något sätt.

Jag har aldrig trott på alla dessa myter om magposition, hårväxt, finnar, hjärtslag osv. Men jag tänkte för skojs skull posta en lista med de vanligaste myterna ändå, bara för att. Ni som är gravida och inte ännu vet, vad säger denna lista om er bebis, och för er som vet eller som har barn, stämde denna lista in på er?

1. Söt- eller saltsug
Sug efter godis, sötsaker och glass innebär flicka, sug efter salt och surt innebär pojke.
Jag: Det här var svårt. Jag är stundvis riktigt sugen på glass, men det beror nog kanske mest på att glassen på jobbet är så sjukligt god. Däremot har jag slukat isglassar, vi har för ovanlighetens skull frysen full av glass och har haft så ett bra tag. Är även sur på godis, dock salt och surt godis men inte choklad, så de går lite in i varandra…
Resultat: Kanske lite mer flicka

Med Elmer: Noll sug efter choklad, åt inte mycket glass. Däremot gick salmiak ner = pojke.

2. Hjärtljud
När de på rådgivningen mäter babyns puls på över 140 innebär flicka, under 140 innebär pojke.
Jag: Babyns puls har alltid legat mellan 150-160 när vi mätt.
Resultat: Flicka

Med Elmer: Elmers puls var alltid över 150 =flicka.

3. Finnar
Om man har problem med finnar under graviditeten sägs det att man väntar en flicka, då flickor stjäl mammans skönhet och rart nog lämnar endast finnar kvar.
Jag: Jag har hittills inte haft några som helst problem, huden är lika bra, om inte bättre än förr.
Resultat: Pojke

Med Elmer: Världens sämsta hy, hatade kameror och min egen spegelbild, fick även finnar på ryggen, vilket jag aldrig haft! = flicka

4. Illamående
Riktigt starkt illamående under första trimestern antyder flicka.
Jag: Yup, kan man lugnt säga, däremot slutade illamåendet nästan helt redan i vecka 10-11…
Resultat: Flicka

Med Elmer: Här var det nog ungefär samma, men till skillnad från nu, då jag ännu kan spy på morgonen, så var illamåendet som bortblåst efter vecka 13… = ?

5. Konstiga matnojor
Många konstiga matnojor antyder att det ska vara en pojke. Även större aptit säger det.
Jag: Jovisst, aptiten är enorm just nu. Har dock inga konstiga cravings utan äter det mesta utan problem. Lite mer pasta- och kolhydratsnål har jag varit, och smörgåsar med ost har varit min bästa vän.
Resultat: Pojke

Med Elmer: Aptiten var här också bra. Inte kanske lika överdriven som nu, och jag åt rätt hälsosamt. Min enda cravings var isbitar. = Kanske flicka?

6. Magens form
Jag: Mage som håller sig framåt, ”basketbollmage” ska vara pojkmage, medan mage som blir bred och syns bakifrån är en flicka.
Jag: Det sägs att magen formas efter första barnet, så här blir det ju lite luddigt, med Elmer syntes magen knappt bakifrån, och jag fick höra att det var en typisk pojkmage. Låg och putig var den. Tycker dock magen är rundare denna gång..

Resultat: Flicka?

Magen nu i vecka 21.

7. Magens höjd
Låg mage sägs dölja en pojke, hög mage en flicka.
Jag: Tycker nog att min mage är rätt låg, även denna gång. Men i jämförelse är den inte fullt lika låg som med Elmer…

Resultat: Vi kör väl på flicka.

8. Hormonrand
Hormonranden är ett av de klassiska tecknen. Om den sträcker sig hela vägen upp till revbenen ska det vara en pojke, medan en mindre rand ska vara en flicka.
Jag: Har inte fått någon rand ännu?
Resultat: Oklart

Med Elmer: Randen sträckte sig uppåt, förbi naveln. Hur högt minns jag inte.

9. Smidighet
Smidiga mödrar väntar en flicka, medan klumpiga väntar pojke.
Jag: Ööh… och vad menar man med det här? Smidig tycker jag nog jag är ännu, märker ju knappt av magen, men det har nog inget med smidighet att göra. Med Elmer minns jag dock att jag stötte i allt och alla och snubblade och tappade saker ofta, så jag antar att jag är smidigare denna gång?
Resultat: Flicka

10. Humör
Rejäla humörsvägningar innebär flicka medan lugnare mödrar väntar pojke.
Jag: Haha.. Får nog känna mig träffad här. Har haft enorma humörssvängningar, gråter väldigt enkelt och retar fort upp mig!
Resultat: Flicka

Med Elmer: Var nog mer harmonisk med Elmer, men livet var ju lite mer harmoniskt då också… 🙂

11. Benen
Tjocka och svullna ben innebär pojke medan tunna och smala innebär flicka.
Jag: ”Tunna och smala?” Låter som att bara smala människor får flickor? Klumpigt formulerat… Men benen har inte svullnat ännu, nej.
Resultat: Flicka

Med Elmer:
Benen var inte mycket svullna med Elmer heller, samlade inte mycket vätska, minns bara två tillfällen där jag tyckte att benen var riktigt svällda, och båda var efter bröllop där man stått och dansat mycket…

12. Mayaindianernas uträkning
”Det sägs att Mayaindianerna tog reda på barnets kön genom att titta på mammans ålder och det år då barnet blev till. Om båda siffrorna är udda eller jämna – då blir det en flicka. Om ett av talen är udda och ett är jämnt blir det en pojke.”
Jag: Året var 2016 och jag var 26.
Resultat: Flicka

Med Elmer: Året var 2015 och jag var 24. = Pojke.

13. Sovläge
Om mamman föredrar att sova på vänster sida väntas en pojke, medan höger sida innebär flicka.
Jag: Jag sover ofta på vänster sida, mest för att jag är rädd för att Elmer ska sparka mig i magen när jag ligger vänd mot honom, men trots det föredrar jag nog vänster sida, oavsett om Elmer är i sängen eller ej.
Resultat: Pojke.

Med Elmer: Har för mig att det var likadant då. = Pojke.

14. Är magen intressant?
Har du några småkillar i din närhet som är nyfikna på magen? Där har du svaret på dina funderingar. Om lillkillen är intresserad av magen finns där en tjej, om inte väntar du troligtvis en kille.
Jag: Haha, jaaa, Elmer säger allt som oftast ”beibi” och ska titta på magen. Och även Tony är mer intresserad nu än när jag väntade Elmer.
Resultat: Flicka

15. Halsbränna
Har halsbrännan blivit din värsta fiende, då väntar du troligtvis en kille. Om det bara är lite grann eller ingen halsbränna alls väntar du nog en tjej.
Jag: I första trimestern hade jag halsbränna, och någon enstaka gång nu också, that’s it.
Resultat: Pojke

Med Elmer: Visste inte ens vad halsbränna var för något… = Flicka.

16. Hårväxt?
Det sägs att ökad kroppsbehåring beror på högre testosteronhalt och att man då väntar en pojke. Om hårväxten är densamma eller mindre så är det en flicka.
Jag: Måste faktiskt medge att håret tycks växa mycket långsammare nu än innan jag blev gravid.
Resultat: Flicka.

17. Pappans syskon?
Har pappan fler bröder än systrar sägs man vänta en pojke, har han fler systrar sägs man vänta en flicka.
Jag: Detta och min intuition är i princip de två saker som gör att jag är så säker på att det  skulle vara en pojke där inne. Tonys syskonskara består av tre bröder, varpå hans ena bror har tre söner. Och vi har ju redan Elmer, så för mig är det en självklarhet att Rasmusläktet är väldigt måna om att föra vidare sina gener… 🙂
Resultat: Pojke.

Så enligt detta test pekar 11/17 tecken på att vi väntar en liten tjej.
Men som sagt, min intuition är den jag går på och den säger starkt att där ligger en liten pojke. Läste om en forskning man gjort där man lät kvinnor som inte hade någon särskild önskan om endera könet, gissa utifrån sin intuition, och det visade sig att detta träffade mest rätt av alla test de gjorde. På torsdag får vi veta, tror inte jag kommer kunna hålla mig från att berätta åt er den här gången heller, så stay tuned! 🙂

 

Har varit lite lat på det här med preggouppdateringar. Jag var så extremt insatt i allt som rörde min graviditet med Elmer, med tvåan flyter dagarna bara och plötsligt har ännu en vecka gått och där står jag med en rund och fin mage och undrar var sjutton den magen kommit ifrån!

Är nu i vecka 21. Vi är alltså över halvvägs – fantastiskt! Den tuffaste halvan kvar då, är förberedd på några veckor av total bliss ännu, innan det hela eskalerar till den där stön och stånk-perioden där allt bara är tungt, magen är i vägen och kameran skys som pesten. Konstigt nog sover jag ännu bra, både på rygg, mage och sidorna. Känner ännu inget behov av någon gravidkudde, även om den finns i högsta beredskap i rummet intill sovrummet, men upplever nog att det är skönt att ha täcket tryckt mot magen när jag ligger på sidan. Dessutom funkar täcket lite som en sköld mellan magen och Elmers fötter, som har en tendens att bli lite sparkiga och rastlösa på morgonen, och just nu har han en period där han sover med oss sista tredjedelen av natten.

Sparkarna är inte på långa vägar lika tydliga som med Elmer, antingen är det en väldigt lugn och harmonisk typ därinne, eller så är moderkakan i vägen, vilket gör att jag inte känner sparkarna lika tydligt. De känns nämligen bara riktigt, riktigt lågt ner, alltså way down, typ i samma höjd som höftbenen och ännu lägre ner, aldrig uppåt, och då menar jag aldrig.

Bra mår jag också, har ännu inga tydliga krämpor förutom lite värk i ryggslutet nu som då… De hinner nog komma, intalar jag mig själv. Promenaderna med Rosa går även de riktigt bra, kan ännu ta långa promenader och har bara ett fåtal gånger upplevt att magen blivit lite spänd när jag väl kommit hem.

Även om tiden går betydligt snabbare med tvåan och jag inte märker av magen lika tydligt som när jag väntade Elmer, så är det många andra tankar som spelar i huvudet som inte fanns där under första omgången. Allt eftersom tiden går tillåts dumma, rädda tankar in i mitt system, jag känner mig ärligt lite förlossningsrädd för tillfället och föreställer mig en massa konstiga scenarion och har mardrömmar om 5 kilos bebisar och enorma huvuden! Börjar fundera om det är läge att gå och prata med någon om det, så jag ska nog nämna det på nästa rådgivning…

Här kommer en liten jämförelse mellan vecka 20+1 med tvåan och 19+1 med Elmer, innan jag såg bilderna bredvid varandra tyckte jag att min mage kändes så mycket mer enorm än  den var med Elmer i samma vecka, men jag fick visst äta upp mina ord, de är ju faktiskt ganska lika. Eller hur?

 

Jag har velat fram och tillbaka om huruvida jag ska skriva detta inlägg eller inte, sen har jag funderat om jag överhuvudtaget borde publicera det, sen har jag konstaterat att det är ett ämne som tar upp för mycket av min tankeverksamhet, för att jag ska kunna låta bli. Och så har jag insett att det säkerligen kommer väcka en del tankar, åsikter och diskussioner. Men som sagt, det här är något som är för viktigt för att lämna osagt, för det är trots allt något som rör i princip varje mamma, och något som var och en av oss har rätt att bestämma över själva.

Häromveckan satt jag och Tony och diskuterade den kommande babytiden igen, och på något sätt kom vi in på amning och på tiden med Elmer. Jag minns inte exakt vad jag sa, men det var väl något i stil med att jag funderade på amningen med tvåan, då Tony utbrister: ”Men du vill ju inte ens amma?!”. Hans ord lät varken irriterade eller förvånade, utan var mer som ett konstaterande.

Ni som följt med länge vet att min och Elmers amningshistoria blev mycket kort. I stället blev det till det att jag pumpade bröstmjölk i 3 månader, för att sedan, några dagar innan julen, pumpa för allra sista gången och med en djup suck deklarera åt Tony att det var minsann första och sista gången!

Nu står jag här vid vägskälet igen och tänker, att den där flaskan och den där pumpen känns som det enda alternativet för just mig. Alternativ två är ersättning från början – och jag vet inte om amning ens ryms på listan över alternativ.

Jag känner mig så otroligt priviligerad över att kunna välja bort amning, över att ersättningen som erbjuds här är i vårt fina i-land innehåller den näring som babyn behöver, även om den inte skulle komma från mitt bröst. Över att vi ens har råd att överväga tanken på att jag inte heller skulle amma detta barn.

Faktum är, att amning för mig förknippas med ren och skär ångest. Vi hade aldrig en mysig stund vid bröstet, jag kände aldrig den där mysiga mamma-baby stunden fylld av lugn och närhet. Vi försökte, vi spenderade hela dagar i sängen hud mot hud för att Elmer skulle vänja sig, och de stunderna i sig var så mysiga, men så fort jag förde honom till bröstet så var det som om magin bröts och ersattes av panik, först från Elmers sida, och sen från min.

Jag minns de nattliga försöken, då Elmer skrek, hade kolik och vred frenetiskt på huvudet, fick grepp, åt lite, för att sedan släppa taget och fortsätta sin hysteriska jargong. Mjölken som då stigit rejält bokstavligen forsade ur mig, ur båda brösten samtidigt, och där satt jag med en skrikande baby, och kände hur jag själv och han blev alldeles nersölade av läckaget de orsakade, utan att jag hade den minsta möjlighet att styra det. Toppa detta med faktumet att jag var en nybliven, sömnberövad, osäker mamma, som fått inpräntat från närstående, såväl som från BB att amning är ”det enda rätta”, så kan ni kanske ana er till paniknivån. Babytiden var inte mysig för mig. Den var ingen rosa bubbla, det har jag redan skrivit om så jag drar inte upp det här igen.

Men när jag, tack vare stödet från Tony, bestämde att ”nu kör vi bara flaskan”, så var det som tusen stenar lättade från hjärtat och bröstet. Jag kunde andas igen, jag hade inte längre tunnelsyn, jag kunde bredda vyerna och till och med njuta lite, trots att Elmer hade jobbig kolik i början – kolikflaskorna vi använde hjälpte så småningom även de med de största problemen. Jag var så himla tacksam över möjligheten att flaskmata. Elmer fick plötsligt massor av nära, mysiga stunder med sin pappa och sina mor- och farföräldrar, inte bara den ångest som jag utstrålat i början. Det var underbart.

När jag funderar på det, då och då, det här med amning alltså, så återkommer jag oftast till samma fråga: Ska jag ens försöka amma den här gången, eller ska vi helt enkelt köra med flaskan från första stund?

Jag hör mer än gärna era stories!
Och ni som tagit beslutet att inte amma från första början, hur har det funkat på BB, rent praktiskt? Era ord tas emot med tacksamhet.

*** Inlägget i sammarbete med Hiussali Piilo***

I tisdags stegade jag in på ett av mina favoritställen här i Kokkola, favoritställe av den anledning att jag vet att jag alltid får några timmars garanterad avslappning när jag väl går dit – frisörsalongen Hiussali Piilo, eller bara Piilo, som många väljer att kalla den. Salongen  har fått sitt namn eftersom den utifrån gatan är lite ”gömd”, men den hittas lätt precis intill Wanha Lyhty lokalen, på Långbrogatan. Piilo som ägs av frisörerna Anne och Susanna erbjuder förutom alla vanliga tjänster även sminkning av kosmetologen och frisören Noora, färgning och styling av bryn och fransar, MAGO-hårförlängningar, och intensivbehandlingar med Pro Fiber som ni får läsa om lite längre ner. Det är alltid lika skönt att kliva in på salongen, som ger ifrån sig väldigt moderna vibbar, men viktigast av allt, en väldigt avslappnad känsla både mellan personalen och mellan personalen och kunderna.

Förra året fick salongen ett nytillskott i form av Jakobstadsbördiga Susan ”Sussi” Boman, som efter många års tid jobbat på en av de omtyckta salongerna i Jakobstad, men som nu valt att pröva vingarna i Karleby. Anledningarna till att jag under mina senaste frissabesök alltid gått till Sussi är:
1. Jag älskar möjligheten att kunna få garanterad betjäning på svenska i Karleby, hår är ändå så viktigt för mig att jag gärna diskuterar med min frisör på mitt eget modersmål, trots att mina finska nuförtiden råkar vara helt okej.
2. Jag vet av både egen erfarenhet och via ryktesvägen att Sussi är något av en magiker när det kommer till hårfärgning. Denna kvinna besitter en enorm kunskap när det gäller både färger och tekniker, och ni vet det där pressade, nästintill fejkade leendet man kan ha när man sitter och ser på slutresultatet i spegeln efter att frissan är klar med en – det leendet har jag aldrig behövt dra fram med Sussi, tisdagen var inte heller något undantag, när jag glad som en sol satt och såg på när slutresultatet trollades fram under föningen.

Jag visste att jag ville bli mörkare, men det var egentligen mitt enda kriterium när jag väl satte mig i frisörstolen. Jag hade hintat lite om att jag gärna testade på underlayers i någon spännande färg, eftersom jag alltid velat ha någon annorlunda färg på håret. Underlayers kändes sådär lagom diskret men med tillräckligt mycket effekt för att både jag, och Tony (som gillar att hålla det traditionellt och simpelt) här hemma skulle vara nöjda. 😉
Men utöver det fick Sussi fria händer!

Vi hade tänkt i ganska samma banor från början, men hon föreslog att vi skulle pröva att blanda i lite av vårens trendfärg – mauve, också. Detta skulle synas både i själva basfärgen, och i effektfärgen, underlayersen. Kör på bara, tyckte jag och hon gick och blandade och kom snart tillbaka med 3 färgpytsar plus en tub som såg lite extra spännande ut. Sussi använde sig av Loréal’s INOA-färger, som är oljebaserade, ammoniakfria och doftfria färger. Jag som är hemskt känslig för hårfärgslukten, speciellt nu när jag är gravid och luktsinnet är otroligt, kände absolut ingenting av färgerna. Tuben innehöll Pravanas direktfärg, alltså färg som inte behöver blandas, och den förklarade S att hon tänkte sätta in som underlayers för att skapa effekt. Skulle jag kunnat hade jag hoppat jämfota redan här! När hon sedan visade upp hela färgskalan som Pravana kommer i föreställde jag mig själv plötsligt med äkta My Little Pony-hår, och lovade mig själv att någon gång testa färga hela håret till en färgsprakande regnbåge!

Efter en kaffe, och en chokladkyss(!), vändagen till ära, var det dags att tvätta bort!
Sussi är snabb, jag är van vid att mina frissabesök tar 3-4 timmar, men vi var klara på 2,5h, och då hade hon fönat, klippt och stylat också. S använde sig av en teknik som påminner mycket om frihandsfärgning – hon använde heller inget folie, utan jobbade systematiskt mellan de tre färgpytsarna och mitt hår. Enligt henne så har man bättre översikt över vad som händer, samtidigt som hårets skiftningar blir mer levande, och så sparar man ju på miljön utan all aluminium. I stället för att dela håret i raka partier vid sidan av huvudet, delade hon upp det i så kallade ”diamanter” innan hon satte färg, detta för att ge ett naturligare resultat och minimera skarpa övergångar, ni vet hur det kan se ut när man slingat håret och sen sätter det i  hästsvans, och det syns tydliga brytningar på var de olika färgerna blivit applicerade, och det vill man ju helst undvika, därav ”diamanterna”. 🙂

När vi tvättade gjorde S även en intensiv efterbehandling med hjälp av Pro Fiber, vilket jag rekommenderat starkt, denna fantastiska produkt finns som både schampoo, balsam, inpackning och som ampuller, vars effekt håller 8-10 tvättar. Pro Fiber är en nyhet från Loréal som hjälper slitet, trött och torrt hår genom att återuppbygga cortex och berika fibrerna i håret. Håret känns som nytt och mitt hår är inget undantag! Har själv sedan tidigare schampot här hemma och borde verkligen införskaffa balsam eller inpackning, dessutom doftar produkterna helt underbart! Här kan ni gå in och läsa mera och för mer bevis, bildgoogla t.ex. Pro Fiber before and after!

Men nu ska jag sluta babbla och visa upp resultatet som jag är så HIIIIIMLA nöjd med!
Kolla själva!

Jag är så sjukt nöjd med mitt nya hår! Färgen blev helt amazing och tack vare att vi kapade några centimeter och gjorde en ordentlig efterbehandling känns det som nytt! Definitivt värt det, även för er Jeppisbor att hoppa i bilen och köra till Kokkola. 🙂

Nu kommer det roligaste; Sussi vill såklart gärna träffa er också, därför kommer här ett fint erbjudande: Under mars månad kommer alla ni som bokat ett färg+klipp-paket till just Sussi få -10% på hela paketet när ni nämner mitt namn i kassan!

Som vi alla vet kostar ett besök till frisören en del om man vill unna sig både färgning och klippning, så med den här rabatten gäller det att passa på – detta gäller som sagt bara de som är bokade eller bokar in sig inom mars månad och enbart till Sussi!

Vill ni boka gör ni det enkelt via Piilos hemsida här, eller ringa 044-5504072.
Adressen hittar ni på hemsidan eller här nedan:

Långbrogatan 24A1, 67100 Karleby.

Hiussali Piilo önskar er välkomna in!

Kolla även in deras instagram här, för många fina, inspirerande förvandlingar.