Nu tänkte jag att jag skulle publicera svaren på de frågor som kom in till doulan Jenny för ca två veckor sedan. Jenny var snabb och svarade direkt på alla frågor, det var bara jag som var långsam med att publicera dem. Så, as follows:
Fråga: Hur blir man en doula? Får man någon lön?
Jenny: Det finns doulor som har doulandet som arbete och så finns det doulor, som jag, som doular på frivillig basis, bara för att det är så givande.
Man kan gå på doulakurser och många professionella doulor har en barnmorskeutbildning bakom sig. Jag är med i Folkhälsans doulapool i Österbotten. Det krävs ingen utbildning för att komma med i doulagruppen, och det är inte heller ett krav att man själv har fött barn. Vi träffas en gång per månad och har då olika ”föreläsningar” om relevanta teman, gör praktiska övningar och diskuterar pågående uppdrag. (Vid diskussionerna nämner vi inte det väntande parets namn, så konfidentialiteten är stor.) Ofta kan det ta ett år innan man får sitt första uppdrag som doula. Dels behöver man själv mogna in i rollen och känna sig trygg i den, och så ska också tidtabeller och orter passa ihop för doulan och mamman.
Vi som är doulor via Folkhälsan får en kilometerersättning för resan till förlossningen, om vi är med där. En professionell doula har förstås en vanlig lönetaxa.
Fråga: Hur länge har man sin doula? Hur ofta träffar man den gravida kvinnan (och partnern) under graviditeten?
Jenny: Doulauppdraget formas efter mammans önskemål och behov. En del mammor tar kontakt i ett tidigt skede och önskar många träffar; andra mammor bestämmer sig för att de vill ha en doula just innan förlossningnen och då blir uppdraget förstås kortare. I princip är uppdraget minst tre träffar; en före förlossningen, själva förlossningen och en efter förlossningen. Utöver det här kan man träffas så många gånger man vill och det passar.
Fråga: Hur är det att vara med under någon annans förlossning som ”utomstående”? Känns det någonsin som att man är i vägen där i förlossningssalen?
Jenny: Alla mammor (och pappor) vill inte att doulan ska närvara vid förlossningen och det är helt okej. Doulan kan ändå finnas till som stöd under och efter graviditeten och hon kan också hjälpa till för att förbereda sig på förlossningen.
Vid ungefär hälften av våra uppdrag är pappan också med på förlossningen. Och ofta är det också mammor som redan fött ett eller flera barn som önskar sig en doula.
För mig har det inte varit konstigt att vara med vid förlossningen. Det är förstås en rätt ovanlig situation i vår kultur men ändå helt naturlig – ett barn ska födas. Det kan vara svårt att veta när familjen vill börja vara för sig själva efter att babyn fötts. Men bara man vågar tala med varandra går det nog bra. Doulan finns ju inte till för att ta någon annans plats, varken partnerns eller barnmorskans.
Fråga: Vad är det bästa/värsta med att vara doula?
Jenny: Helt egoistiskt så är det ju fantastiskt att få vara med om att ett nytt liv kommer till världen, att se starka mammor och vacker kärlek, att någon låter en komma så nära inpå – det är en ära. Det finns också en tillfredsställelse i att kunna hjälpa någon annan, ge svar på frågor eller bara finnas där när inga svar finns. Mammornas tacksamhet efteråt gör det också mödan värt.
Det är svårt att vara doula om det inte finns mammor som vill ha en doula! 🙂
Det kan också bli problematiskt om mamman vill använda doulan som terapeut eller barnvakt. Om doulan anser att en familj behandlas på ett dåligt sätt kan det också vara svårt att veta hur man ska agera.
Fråga: Hur tar barnmorskorna och övrig vårdpersonal emot en doula, är de endast positiva eller stöts det på någon negativitet nångång?
Jenny: Oftast är doulan välkommen med på BB, men det finns också fall där doulan fått ett dåligt bemötande. Så länge doulan finns till som stöd för mamman och låter personalen sköta sitt går det antagligen bra. Ofta har ju personalen inte tid att vara inne hos mamman så ofta som hon skulle vilja och då är det skönt för både mamma och barnmorska att det finns en extra person som kan ge svar och kraft.
Sara Rasmus 