Det som hör till ovanligheterna

Klockan är 22 och jag och Tony har redan hunnit bada bastu (för första gången sen jag fortfarande var gravid), sett två tv-serier och druckit kvällste. Elmer bestämde sig tydligen för att ta natten i stället för kvällstupplur. Han var extra krånglig när han skulle läggas och åt extra mycket före, så jag misstänkte nog att något sådant var på gång…
Lyxigt, samtidigt som det ska bli lite spännande att se när han bestämmer sig för att ta morgon. Tony erbjöd sig dock ta morgonskiftet, vilket gör mig otroligt lättad! Vi är båda skittrötta efter en tung vecka bakom oss, men nu är det sportlov och vi njuter för fulla muggar.

IMG_2198IMG_2199

Idag har vi öppnat bankkonto åt lilleman här. Han uppförde sig riktigt bra vid Nordea och charmade vår bankrådgivare riktigt ordentligt. Efter det åkte vi till Rödsö och hälsade på Elmers farföräldrar, var ett tag sedan sist så de fick verkligen sig ett gott skratt när de fick höra hans nya repertoar – han pratar nämligen i ett nu, och har såna läten att man inte kan annat än skratta. Älskade gullunge!

Annonser

Vinnarna i lostmyname-tävlingen!

Hej på er! Förlåt för lite dålig uppdatering igår, spenderade gårdagen och natten hos mina föräldrar med Elmer och Rosa då Tony jobbade 7-21.

Men, till saken. SÅ ROLIGT att så många ville vara med och tävla! Ska verkligen se till att ordna nya tävlingar i framtiden!
Vilka fiffiga djur ni kommit på, och så vackra namn på barnen!

Nu har jag dragit 3 vinnare av rabattkoderna på en personlig namnbok från lostmy.name, använde mig av en random number generator och dessa 3 ploppade upp:

Rebecca och Madicken

Anna och Odin

Warghafru och Albin

GRATTIS!!

Mejla mig på sarajohannarasmus@gmail.com, så skickar jag era rabattkoder!

Tack för ert deltagande!

Förresten, ett litet tröstpris vill jag ändå bjuda på –  bara att trycka på denna länk så får ni  15% rabatt rabatt på er första bok!

Jag ser dig

Fick en fråga i går kväll som jag tänkte att jag lika bra kan svara på i ett inlägg:

”hej! hur har ni gjort sen ni fick E, med skärmtid o egentid? vad gör babyn om ni sitter vid dator/ipad? är ni bara på sånt under tiden han sover? jag får så dåligt samvete om jag sitter framför datorn när han är vaken och då ”ensam” utan närhet och aktivitet. men kanske det är så alla gör??”

Hej!
Helt ärligt så har jag kämpat med detta också. Jag har faktiskt börjat göra så att jag inte sitter på datorn eller telefonen när Elmer är vaken och behöver stimulans såvida jag inte är mitt inne i något när han vaknar som t.ex. bankärenden, produktbeställningar, kundmejlen eller annat som är viktigt att få undan, då matar jag honom och byter på honom om det behövs, och är han nöjd för en stund så gör jag färdigt det jag höll på med.
Elmer är dessutom rätt krävande och high need och behöver rätt mycket mänsklig kontakt för att hållas nöjd, så problemet löser sig själv, jag skulle aldrig ens ha ro att sitta vid en skärm med en gnällande bebis på golvet.

Enligt mig så är vi ALLTFÖR kontrollerade av alla dessa skärmar och jag blir riktigt illamående när jag ser hur någon lämnar babyn på golvet och själv sätter sig med ryggen mot dem och tittar in i en skärm i stället. Jag vill att Elmer ska veta att han har mig där när han behöver mig och att när jag ser honom så ser jag honom till 100%. Jag vill aldrig att han ska tro att en skärm är viktigare än honom! Alla gånger lyckas det ju inte, och så är det ju i vardagen också, men jag försöker inkludera honom i allt jag gör just nu, såvida han inte är nöjd med att vara själv på golvet en stund.

Blogginlägg och sånt skriver jag på kvällarna eller när han sover dagslur, och så tidsinställer jag ibland så att de kommer lite mer utspritt, ifall jag just då har mycket inspiration.

IMG_2210.jpg

Hur gör ni andra?

För er som inte sett denna video så rekommenderar jag att ni kollar, en liten knäpp på näsan för de flesta av oss, och så well put.

That’s my cuz right there

Jag har en kusin, eller jag har många, men detta inlägg handlar om en alldeles särskild kusin. Hon bor i LA numera, men är just nu hemma i Finland för en stund till vår stora glädje! Jag känner henne mest som Sandra, från då vi var små och hade shower för våra mammor med Britney Spears i högtalaren. Jag fick aldrig riktigt till dansmovesen som hon, jag var aldrig något vidare, men hon fick mig iallafall att dansa. Idag går hon kanske främst under Sahandra och Shya, och än idag inspirerar hon mig något enormt för hon har följt sin dröm till 110% och aldrig, aldrig gett upp, inte en gång, inte trots att motgångarna hon tvingats gå igenom överskridit de flestas smärtgräns. Hon är en riktig superstar i mina ögon, och här kommer hennes senaste alster! Check it out!

Tävling i samarbete med lostmy.name!

Detta inlägg görs i samarbete med lostmy.name

Good news people! Nu har jag fått ytterligare 3 stycken rabattkoder av de fina människorna på lostmy.name. Denna gång med -20% rabatt! Missade du gårdagens koder men vill gärna ha en av dessa fantastiska böcker till rabatterat pris, här har du din chans!

Som jag berättat i mitt tidigare inlägg så beställde jag häromdagen hem denna fina bok till Elmer. Boken är helt personlig och handlar om en liten pojke (eller flicka) som tappat bort sitt namn och som möter en rad med spännande filurer i jakten på att återfå sitt det. Tanken bakom böckerna är att göra läsning roligt för barn! Och hur roligt är det inte med en bok som handlar om dig själv? Ditt namn är ju det finaste du äger.

Så till tävlingen! Det jag vill att ni gör är att ni kommenterar, antingen:
i kommentarsfältet här nedan,
under inlägget på bloggens Facebooksida,
eller om ni klickade in er hit via Finlandssvenska bloggare så går det bra att kommentera under inlägget där också.

Och det ni ska skriva är följande:
Hitta på ett djur som börjar på varje bokstav som finns i namnet på det barn du vill ge boken till!
T.ex. då SARA – Stegosaurus Ara Räv Alpacka. Lördag kväll lottar jag ut tre vinnare som jag sedan publicerar här och som får koderna skickade till sin e-mail! 

Låt fantasin flöda, det finns ju så många djur! Sagodjur och dinosaurier räknas också! 😉

LYCKA TILL!

Att bada sitt barn

När Elmer kommit fick jag höra hur bra det var att bada babyn innan läggdags, att de flesta lärde sig att inkludera det i sin kvällsrutin och på så vis somnade de bättre.
Nu har vi ju inte varit särskilt duktiga på detta, i början visste jag inte hur jag skulle göra med den lilla kroppen, så min mamma gjorde det när hon var på besök de första gångerna (sant!). Men efter 2-3 gånger ville jag själv pröva och efter det så har det ju såklart inte varit något problem.

Måste säga att den måste åldern att bada Elmer i var kanske runt 2 månader, då var han lagom tung och hade en egen spänst i kroppen så han var lättare att hantera, nu är han en klimp på nästan 9kg som är allt annat än lätt att manövrera. Spädbarnsinlägget vi lånat ser han mest intryckt i, så jag får helt enkelt manövrera honom manuellt. Han har lärt sig plaska redan så man får verkligen räkna med att man blir rätt våt, och så har han upptäckt att det är roligare att ligga på mage i vattnet och då ska hakan hållas uppe för att undvika kallsupar. Badkarskanterna är också rätt roliga att greppa tag i och försöka dra till sig, blir ju omvänd effekt där som ni kanske förstår. Ska bli så roligt sen då han kan sitta själv och leka i badkaret! När vi skulle på babysim i lördags så visade det sig att de inte hade något just den lördagen, typiskt nog, så jag tappade upp vatten i jacuzzin i stället och redan det var sååå mycket roligare för då hade man ju Elmer på samma nivå och han bara njöt!

Ja, inte ville jag nu egentligen komma någonstans med detta inlägg än att det är värdefullt att bada sin bebis, och värt domdär extra minutrarna det tar att tappa upp ett bad. Och jag tror att de flesta mammor håller med mig när jag säger att det inte finns något mycket mysigare än en nybadad bebis.

Ett barn är fött, så är även din nya kropp

Inför vår första babysim-lektion förra lördagen var det hög tid för hela familjen att skaffa nya simkläder. Simhallens bestämmelser tillåter ju inte simshorts så när jag pekade ut ett par Speedos i boxermodell inne på Intersport höll protesterna från Tonys sida allt annat än god ton, fick verkligen jobba för att inte hålla mig för skratt när expediten tryckte ett par ”simppare” i handen på T som mer skamsen än en nybadad Rosa smet in i ett av provrummen..
Vilda protester bröt ut än en gång när han såg priset på Speedosen och så än en gång när vi nådde parkeringsgrottan och ytterligare en gång utanför cafét vi skulle luncha på, men det ordnade ju sig och nu har han sina Speedos flera år framåt och kan gå och simma med sin son hur mycket sonen än vill (ni förstår ju att detta var mina trösteord till den upprörde fadern).

Nu till inläggets rubrik; det var ju nämligen så att jag också var tvungen att skaffa någon typ av mundering, eftersom alla mina bikinis endast duger till strandhäng och inte lämpar sig för simning med en flaxande liten bebis som plötsligt kan få för sig att greppa tag i en bikiniöverdel och dra så var det ju plötsligt en baddräkt som stod på tapeten. Sagt och gjort, vi började på Halpa Halli där jag fick inse att simdräkterna uppgraderats lite sen jag senast använde en, när jag gick på sexan. Detta hindrade dock inte mig från att slungas tillbaka till mitt 12-åriga jag så fort jag steg in i omklädningsrummet för att pröva dessa osmickrande kreationer, jag vet inte vad det är med mig och baddräkt, men jag klädde inte i dem före graviditeten och jag klär sannerligen inte i dem nu! Jag måste ha besökt fem olika ställen som hade baddräkter, men var jag än sökte så var alla baddräkter A. Utan nån typ av stöd i kuporna (vilket verkligen är jäääättefint på post-preggo-boobies…), B. Utrustade med en konstig kant på nedre delen som gjorde att rumpan delade sig i fyra vackra skinkor i stället för två, väldigt smickrande. C. Hade konstig skärning á la 80/90-tal  D. Satt helt ok men var istället för lång/kort.
Det hjälper ju inte heller att kroppen inte är sådan som den en gång varit, man känner inte igen sig och man tycker verkligen inte det är roligt att visa upp en kropp man inte ens själv  blivit riktigt bekväm med än.

Nu kanske många blir arga och vill slänga lite pekpinnar och kommentarer, fritt fram att göra det i så fall, detta är ju faktiskt bara min åsikt. Men jag kan vara lite ledsen över att min kropp förändrats. Än mer är jag less på att mammor, ja, folk överlag ska säga vad som är okej och inte okej att känna och tänka om sin kropp efter graviditeten. Klart som korvspad att den kommer vara annorlunda, och nästan lika klart är det att du kommer vara sjukt stolt över den och vad den åstadkommit!
Men det bidrar inte automatiskt till att du accepterar eller gillar dess nya utseende eller hur den funkar! När någon stackars mamma slänger ur sig något i stil med detta så kan det komma kommentarer som ”skippa skönhetsidealen”, ”du har ju fått ett barn, det är så värt det”, ”du skulle inte blivit gravid då, om du inte gillar det du ser i spegeln?”, ”nog visste du ju att det skulle bli såhär?”… osv osv.. Tony kan säga att han gillar mitt nya jag, men nya jag för mig är svag, mjuk och sladdrig, har en påse på magen där det förr fanns fast, len hud med spänstiga magmuskler som orkade saker! Jag är imponerad över hur snabbt kroppen återhämtat sig, men det som lämnat kvar känns inte som jag fast det såklart är jag, och det är något jag håller på att lära mig leva med, och i sinom tid till och med lära mig älska, förhoppningsvis, eventuellt, kanske.
Men just nu sörjer jag min gamla kropp lite, och det tänker jag inte se som något fel. 

Sångfågeln

När Hanna var här på besök blev jag alldeles till mig över hur hennes lilleman ”pratade”, han hade såna häftiga ljud att man blev alldeles förskräckt ibland över att så hårda ljud kunde komma ur en sån liten kropp. Det enda Elmer bidragit med dittills var ju några små ”ääh” och ”äännngg” och ”uu uu”. Tills i förrgår vill säga…

Nu vaknar man varje morgon av läten jag i mitt 26-åriga liv hittills aldrig hört! De är så fascinerande att lyssna på och nyanseringarna är väldigt breda och varierande! Måste spela in en film någon gång, det är ju så typiskt bara att så fort man sätter igång med kameran så tystnar han och tittar på en med en min väldigt lik den på bilden här nedan…
IMG_2179.jpg

Svar på era doulafrågor

Nu tänkte jag att jag skulle publicera svaren på de frågor som kom in till doulan Jenny för ca två veckor sedan. Jenny var snabb och svarade direkt på alla frågor, det var bara jag som var långsam med att publicera dem. Så, as follows:

Fråga: Hur blir man en doula? Får man någon lön?
Jenny: Det finns doulor som har doulandet som arbete och så finns det doulor, som jag, som doular på frivillig basis, bara för att det är så givande.

Man kan gå på doulakurser och många professionella doulor har en barnmorskeutbildning bakom sig. Jag är med i Folkhälsans doulapool i Österbotten. Det krävs ingen utbildning för att komma med i doulagruppen, och det är inte heller ett krav att man själv har fött barn. Vi träffas en gång per månad och har då olika ”föreläsningar” om relevanta teman, gör praktiska övningar och diskuterar pågående uppdrag. (Vid diskussionerna nämner vi inte det väntande parets namn, så konfidentialiteten är stor.) Ofta kan det ta ett år innan man får sitt första uppdrag som doula. Dels behöver man själv mogna in i rollen och känna sig trygg i den, och så ska också tidtabeller och orter passa ihop för doulan och mamman.

Vi som är doulor via Folkhälsan får en kilometerersättning för resan till förlossningen, om vi är med där. En professionell doula har förstås en vanlig lönetaxa.
Fråga: Hur länge har man sin doula? Hur ofta träffar man den gravida kvinnan (och partnern) under graviditeten?
Jenny: Doulauppdraget formas efter mammans önskemål och behov. En del mammor tar kontakt i ett tidigt skede och önskar många träffar; andra mammor bestämmer sig för att de vill ha en doula just innan förlossningnen och då blir uppdraget förstås kortare. I princip är uppdraget minst tre träffar; en före förlossningen, själva förlossningen och en efter förlossningen. Utöver det här kan man träffas så många gånger man vill och det passar.

Fråga: Hur är det att vara med under någon annans förlossning som ”utomstående”? Känns det någonsin som att man är i vägen där i förlossningssalen?
Jenny: Alla mammor (och pappor) vill inte att doulan ska närvara vid förlossningen och det är helt okej. Doulan kan ändå finnas till som stöd under och efter graviditeten och hon kan också hjälpa till för att förbereda sig på förlossningen.

Vid ungefär hälften av våra uppdrag är pappan också med på förlossningen. Och ofta är det också mammor som redan fött ett eller flera barn som önskar sig en doula.

För mig har det inte varit konstigt att vara med vid förlossningen. Det är förstås en rätt ovanlig situation i vår kultur men ändå helt naturlig – ett barn ska födas. Det kan vara svårt att veta när familjen vill börja vara för sig själva efter att babyn fötts. Men bara man vågar tala med varandra går det nog bra. Doulan finns ju inte till för att ta någon annans plats, varken partnerns eller barnmorskans.

Fråga: Vad är det bästa/värsta med att vara doula?
Jenny: Helt egoistiskt så är det ju fantastiskt att få vara med om att ett nytt liv kommer till världen, att se starka mammor och vacker kärlek, att någon låter en komma så nära inpå – det är en ära. Det finns också en tillfredsställelse i att kunna hjälpa någon annan, ge svar på frågor eller bara finnas där när inga svar finns. Mammornas tacksamhet efteråt gör det också mödan värt.

Det är svårt att vara doula om det inte finns mammor som vill ha en doula! 🙂
Det kan också bli problematiskt om mamman vill använda doulan som terapeut eller barnvakt. Om doulan anser att en familj behandlas på ett dåligt sätt kan det också vara svårt att veta hur man ska agera.

Fråga: Hur tar barnmorskorna och övrig vårdpersonal emot en doula, är de endast positiva eller stöts det på någon negativitet nångång?
Jenny: Oftast är doulan välkommen med på BB, men det finns också fall där doulan fått ett dåligt bemötande. Så länge doulan finns till som stöd för mamman och låter personalen sköta sitt går det antagligen bra. Ofta har ju personalen inte tid att vara inne hos mamman så ofta som hon skulle vilja och då är det skönt för både mamma och barnmorska att det finns en extra person som kan ge svar och kraft.