Du vet väl om att du är värdefull

Den här kvällen var Elmer väldigt trött och gnällig, troligen på grund av ändringen till vintertid. Hela kroppen var olycklig och utmattad strax innan läggdags, riktigt så att man fysiskt kände hans trötthet. Tony har blivit en mästare på att natta honom, oftast har det räckt med att bara lägga ner honom i sängen med nallen och en flaska mjölk, be Gud som haver och gå ut. That’s it. Men eftersom han var så övertrött kände jag bara att jag att både han, och jag, behövde lite extra omsorg och närhet ikväll.

Så jag bar sonen in till sovrummet, satte mig på sängkanten med honom i famnen och höll honom tätt intill mig medan jag sjöng för honom. Jag har en särskild sångrepertoar för nattningen som jag använde mig av mycket när det enda som fick honom att somna och slappna av var just sång, och inatt körde jag på den igen. När jag kom till ”Du vet väl om att du är värdefull” kändes det i hela kroppen, hur mycket jag saknat Elmer de senaste veckorna, hur mycket jag behövde honom nära, och hur han njöt av att ligga där i min famn och bli vaggad till sömns. Jag fick plötsligt svårt att hålla rösten stadig, kände den där välbekanta klumpen i halsen och tryckte honom närmare mig och kysste honom över pannan. Efter någon minut kände jag hur hela hans kropp slappnade av med en djup suck, och så hade han somnat i min famn.

När jag var liten var det min pappa som oftast tog hand om mig när jag var rädd och inte kunde sova. Jag var ofta orolig, hade en vild fantasi, och hade svårt att släppa mina tankar om kvällarna, de rusade oftast iväg och förstorades utan någon särskild anledning. Då fanns pappa där och strök mig över ryggen tills jag hade somnat. Trots att jag blev äldre, älskade jag att få känna mig som ett litet barn ibland, och jag blev allt som oftast lite avundsjuk då mina yngre syskon fick mer tid med föräldrarna inför nattningen. Mamma sa en gång åt mig att ”nu måste du lära dig sova själv då du är så stor”. Och jag kontrade med ”men mamma, jag är stor utanpå men liten inuti.”

Jag tror att det är så himla viktigt, inte bara för små barn utan för alla människor, att få känna sig små ibland. Att ha någon som tar hand om en och berättar för en att allt kommer bli bra, att man kan släppa allt, lämna över sina problem och sin oro till något större än sig själv. Att man får höra hur värdefull man är, för det är vi ju, varendaste en.

IMG_5271.jpg

För att jag inte orkar diskutera alla negativa kommentarer

Idag var dagen äntligen kommen – Jakob Center slog upp dörrarna och därav också H&M, Cubus, Seppälä och Robert’s Coffee.

Vi startade morgonen klockan 8, jag plockade upp syrran kvart före och sen bar det av till stan, när vi kom till gågatan såg det ut såhär:

14875881_10154130006763121_600019554_o

… med andra ord fanns det en stor efterfrågan på presentkorten vi delade ut och jag måste säga att jag är imponerad över de som köade i 3 timmar – det var inte varmt idag, särskilt inte klockan 8 på morgonen!

Väl inne gick vi igenom lite praxis, men främst av allt hölls det tal, vi åt en suveränt god, och SNYGG tårta, och drack champagne.

14813205_10154130006453121_1372367840_o

Därefter gick hela gänget på över 30 personer runt mellan de olika avdelningarna och gick igenom vad som blivit gjort, jag fick presentera L.O.G.G.-avdelningen som jag bland annat fått vara med och matcha, kändes så spännande att stå där framför alla stora, viktiga H&M-människor.

14825567_10154130006433121_1452306843_n

När presentationerna var klara tog vi en titt ut på gatan, och det syns dåligt på bilden, men kön började växa sig mot Bokhandeln rätt fort.

14875331_10154130006683121_1057424637_n14881669_10154130006553121_522318092_o

Är så stolt över vad vi åstadkommit! Jag sa det igår redan, jag vet, men jag är verkligen SÅ STOLT! Alla har gjort ett sånt fantastiskt jobb och om man bara visste hur mycket tid som lagts ner på att få butiken så vacker som den är….

14875107_10154130006378121_474525470_n
Visualist-teamet!

När klockan sedan närmade sig 11 så gick vi till huvudingångarna och stod och hoppade och dansade bakom det röda bandet och försökte få upp stämningen. Speaker-rösten räknade ner och plötsligt hade vi öppnat! Vi rusade alla in i butiken igen för att välkomna alla som stått och köat. I alla rusning sprang plötsligt personal från Mr.Bank-pizzerian in med lådvis av deras fantastiska pizzor som åkte raka vägen in till vårt kök, en sann lyx att få äta deras goda mat under lunchen – tack!

Tack även till alla underbara kunder som idag besökte butiken, alla var så glada och positiva och tack vare det kan jag lätt knycka på axlarna åt många av de idiotiska kommentarer som dök upp i samband med denna artikel. Detta köpcenter är precis vad den här staden behöver – Jakobstad har varit döende så länge, och nu finns det hopp och människor börjar synas till på gatorna igen! Vi behöver det här! Så tack, för att ni kom idag, ni är så välkomna igen!

Förresten, träffade jag någon läsare idag utan att veta om det? 🙂

Dagens positiva lista

– Att få klart hela H&M-butiken inom deadline, att få mycket väl godkänt, att få en ny tjänst..
– … och att få höra att vi har Finlands finaste H&M, av människor som typ sett alla H&M-butiker i hela Finland!
– Den första snön!
– Att få köra och hämta en glad Elmer från sina farföräldrar efter jobbet…
– … vilket innebär att Tony fått lite vila och egentid idag = gladare man.
– … att Elmer somnade i bilen på vägen hem och var så trött att han inte ens protesterade när jag drog av honom hans ylleoverall efter att jag flyttat över honom till sängen.
– … och att mötas av en lycklig hund i dörröppningen.
– Att inse att Tony slagit på golvvärmen i badrummet som en symbol för kylan och vintern som är på intåg.
– Att Tony i skrivande stund glider in på parkeringen efter hockeyträningen, vilket innebär att jag hinner pussa och krama på honom innan jag slänger mig i säng!

IMG_4253Happy go lucky!

Invigningen av Jakob Center

Tre dagar med tiotimmarsskift och tre veckor lika intensivt arbete innan det sätter sina spår på både kropp och knopp. Tid eller motivation till att göra mycket annat än att sova har varit som bortblåst när man väl trillat in genom dörren om kvällarna, igår hade jag så dåligt samvete att jag till och med lämnade en lapp åt Tony med frågan om han inte kunde blogga åt mig en dag. Det kom såklart inte på tal, men försöka går ju!

Idag har jag jobbat från 8-18, och strax därefter har jag fått inviga Jakobstads köpcenter med ca 200 andra människor, som hade äran att vara inbjudna till kvällens VIP-event. Det var en fin ceremoni, vacker sång, fina, relevanta tal och gott tilltugg som nyöppnade Robert’s Coffee stod för – vi kan ju ta och börja där för WOW! säger jag bara. Vilket café vi fått till det gamla Terazzohörnet. Mamma, jag och pappa startade vår runda i Robert’s Coffeehörnet och provsmakade den fantastiska egengjorda gelaton som ägarna Lasse Forsman, Anna Aromäki och Maria Salo bjöd på. Vet ni, med dom ägarna är det som bäddat för succé. Vi satt där på övervåningen, mamma och pappa funderade över att det ju precis är i gamla Terazzo vi satt, och jag fantiserade om hur mysigt det skulle bli att få sitta där, efter en shoppingrunda, eller under lunchen, och se snöflingorna dala utanför fönstret.

Det snöade förresten en stund idag. Tänk!

När vi sedan styrde kosan in till H&M studsade jag nästan. Vi gick igenom avdelningarna en och en och jag fick stolt visa upp de tre avdelningarna jag varit med och fixat: L.O.G.G. Sport och Modern Classic. Är så himla nöjd med vad vi åstadkommit på den korta tiden vi hållit på! Det känns som om vi nästan bott på H&M de senaste veckorna, vi har blivit så tighta hela gänget, världens härligaste arbetskompisar!

Vet ni, jag ser så otroligt mycket fram emot morgondagens öppning!
Hoppas på att få se många bekanta ansikten! Vi ses väl?!

Vill ni ha en sneak-peak? Här har ni en artikel från ÖT!
Lilla jag fick till och med vara med på ett hörn… 🙂

jakob_center_jakobstad_pietarsaari_hm_seppala_cubus_roberts_coffee_ziio_4_5810f17e2a6b22ae8ac56712jakob_center_jakobstad_pietarsaari_hm_seppala_cubus_roberts_coffee_ziio_13_5810f1939606ee42e5ae0eef
jakob_center_jakobstad_pietarsaari_hm_seppala_cubus_roberts_coffee_ziio_12_5810f1912a6b22aeca61ce25

BILDER LÅNADE FRÅN DUKTIGA IDA-MARIE’s BLOGG!

Detta händer på H&M-öppningen på torsdag… 

Hellou! Have I been keeping you on the edge? 😊 Som lovat kommer här lite gottegott inför torsdagens öppning av nya H&M i Jakobstad i 3 punkter. 

– för dig som har medlemskortet, good for you – det lönar sig. Du som inte har den, in på app store eller Google Play och skaffa er kortet till er telefon. Det är nämligen en mobilapp!

– Grand Opening är kl:11!

– för dig som tänkt komma och shoppa, du får 10€ rabatt när du handlar för över 50€. Och såklart fortsätter det på samma sätt om du handlar för 100€, 150€ osv… 

– De 50 första komma få presentkort vid huvudingången! Presentkorten är värda mellan 20-200€!!😍 😍. Be there!! 
Ska bli så sjukt spännande!! Har hört om mammor som låter sina flickor ta ledigt den dagen osv, och jag skulle inte bli förvånad om det campar folk utanför många timmar före! Välkomna ni med!

Skuldkänslorna jag bär i dessa dagar

Ytterligare en vecka har gått, en vecka som gått både extremt snabbt och extremt långsamt. Jag ser knappt min son längre, känns det som, jag kommer hem sent, och så är det sovdags efter två timmar. Igår såg jag honom inte mer än fem minuter för att jag irrade omkring och sökte en festklädsel till dagens personalfest på Pavis. Så.himla.själviskt.

Tony är och har varit alldeles fantastisk, både med Elmer och mig. Tålmodig, för det mesta, och när jag kommer hem får jag inga klagomål utan bara en kram och tystnad, som för att visa att han lyssnar ifall det är något jag vill berätta om dagen.

I skrivande stund sitter jag och dricker morgonte, jag ska starta iväg mot Jakobstad om fem minuter, för att sedan spendera hela dagen och kvällen där, och inte komma hem förrän i morgon. Egentligen vill jag bara stanna hemma och mysa med min familj, men just nu är det extremt intensivt på jobbet inför öppningen, och jag vet att det är mödan värt. Men ändå har jag dåligt samvete.

12109180_10153280038363121_5347375533488449531_n.jpg
För exakt ett år sedan tog jag denna bild, Elmer var en vecka gammal och jag satt och tänkte att jag skulle vara hemma med honom i minst två år.

För övrigt trivs jag massor på jobbet, ingen tvekan om den saken, och nästa vecka ser jag fram emot att berätta om häftiga saker som sker i samband med öppningen!