Det är en tid sen jag skrivit, igen. Den sista smulan ork smälte bort med värmen. Nu är inspirationen tillbaka, det är något med hösten, men min dator är sönder och ska väl på service inom den kommande veckan, så så småningom är väl bloggen på rätt köl igen.
Hur mår jag nu då, efter mitt senaste, mycket nakna inlägg, vi fortsätter med naken sanning tycker jag, nudas veritas, som min bloggslogan var för sisådär 12 år sedan, när jag började blogga på allvar.
Det är tungt just nu, det är ofrånkomligt, vi är inne i en fas där båda barnen behöver och kräver massor. Det är skrik och trots och fredsmedlande var och varannan minut känns det som här hemma, och att orka reda ut allt gnabb när kroppen och psyket redan är helt slut tär på mig!
Elmer, som hittills varit rätt okomplicerad sen han blev 1, är inne i ett stadie nu där jag knappt känner igen honom. Han är bufflig av sig, otroligt oförsiktig mot Miriam, provocerar, slår, knuffas och sparkar och skriker i femstrukna c när något går snett. Skriket klarar jag. Men att han känner att han måste sträcka ut en hand för att knuffa omkull eller dunka lillasyster i ryggen varje gång han går förbi henne gör mig så ledsen! Jag vet inte längre hur jag ska hantera det!
Det känns som om vi försökt allt! Vi har pratat, diskuterat, blivit ledsna, arga, ignorerat, tillrättavisat osv, men ingenting biter. Det är nästan som om det blir värre. Jag försvarar såklart honom när Miriam (som extremt tidigt lärt sig av sig bror) gör likadant, jag spenderar mycket tid med bara honom, pratar, kramar osv, men det känns så hopplöst att jag ibland är rädd att jag gör något så fel som mamma, att jag kommer förlora hans kärlek. Addera detta till det vanliga mammasamvetet och en konstig trötthet som inte vill ge med sig, så vet ni på ett ungefär.
Hur är det med er, som har barn med syskon, hur har det varit eller rentav är det hos er? Hur har ni gjort? Hur har ni förklarat så att era 3-åringar tar det på allvar, allt jag säger tycks susa förbi honom fortare än jag hinner blinka. Att nämna går ju att dessa är så gott som pseudotvillingar, med 1 år och nästan 9 månader mellan varandra.
Sara Rasmus 