Mjölkprovokation over and out!

Idag fick vi äntligen samtal från läkaren angående Miriams mjölkprovokation som påbörjades på sjukhuset i fredags och som fortsatt här hemma under helgen. Vi var tvungna att avbryta den igår reda för Miriam var så arg, ledsen och irriterad, samt rödflammig i hela ansiktet, med andra ord var det som vi trodde.

Jag var lite rädd att hon skulle åka ut för sojaprovokation till näst eftersom rådgivningen sa att de ofta gör det med de som är mjölkallergiker – sojaersättning är billigare än mjölkfri så det skulle ha varit nästa alternativ, och vi som inte vill ge soja skulle snällt ha fått köpa den mjölkfria till fullpris utan stöd från FPA.

IMG_9166
Men läkaren var suverän, lyssnade, förstod och ställde motfrågor, och när det var klart och jag satte på luren var pappren på väg till FPA. Så skönt! Så nu kör vi mjölkfritt på recept. Känns bra att lillan får det hon behöver, och ni anar inte hur dyr mjölkfri ersättning är, så det var en lättnad att få lite tillbaka för det vi hittills köpt också, såklart.

IMG_9198
Ikväll väntar föräldrakurs i Jakobstad, och barnen kommer få hänga med mommo och moffa här hos oss. Lite som en minidejt för mig och Tony tillika. Känns ännu mer berättigat då man gör det av en viktig orsak.

27781074_10155464328898121_476611391_n.jpg
Min lilla, bullkindade blåögda. ❤

Annonser

Nu tycker jag det räcker

Som om det inte räckt med motgångar i form av sömnlöshet, sjukor, RS-virus och what not råkade jag i förra veckan ut för en riktigt konstig magsmärta. Hela natten till fredag låg jag och skakade då det kändes som om någon tänt en eld i magen på mig. Miriam hade mjölkprovokation på fredag morgon och Tony fick ta med henne på det då jag varken sovit eller vågade åka iväg, ifall det hela nu skulle visat sig vara magsjuka.
Under dagen lugnade allt ner sig lite, men på kvällen tilltog det igen och under natten låg magen i brand. Det var så hemskt! Jag var så ofta vaken att jag till och med tyckte att Miriam sov bra, eftersom hon vaknade så mycket mer sällan än mig. På något sätt kom jag igenom utan att bli galen men på morgonen tyckte Tony det var dags för mig att ringa till jouren.

Spenderade sen två timmar på jouren där de först misstänkte blindtarmsinflammation, men när värdena från blodproven sen kom in var allt okej och läkaren tyckte att det som skulle hjälpa mig var ”vila och värkmedicin”. Sagt och gjort. Hem igen med en ond magen och ett recept på värkmedicin som jag inte ens hämtade ut, för att jag var så sur. Tack vare änglar till far- och morföräldrar fick jag ändå möjlighet till vila, och jag låg och slumrade på soffan med värmedyna på magen hela dagen. På kvällen tilltog smärtan igen och det kändes som om magen var fastspänd i ett skruvstäd – hur jag än försökte slappna av i magen var den ändå helt och hållet indragen och magmusklerna spända som gitarrsträngar. Det enda som sist och slutligen hjälpte var värmedyna och 1 gram Panadol som vi hamnade att hämta från grannarna eftersom jag varit så envis och inte hämtat mina tabletter.

Söndagen var återigen bättre under dagen, på kvällen tilltog det igen, men det var lättare än tidigare kvällar och idag har jag kunnat stå upprätt igen. Har ingen aning om vad det var, men jag börjar misstänka magsår eller magkatarr – stress har inte annars påverkat mig, men den senaste tiden har det kanske varit lite väl mycket..

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -013

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -036.JPG

Nu har båda barnen äntligen somnat, och Tony och jag ligger och gör det vi gjort nu de senaste veckorna, ser på Game of Thrones, säkert sjätte varvet för vår del, men det är ju så enkelt när man älskar er serie, vi har så begränsat med tid om kvällarna att vi inte orkar söka något nytt, i rädsla för att det ska vara bortkastad tid. Eller har ni något serie-/filmtips som är garanterat bra?

Foton av Sofia Ylimäki-Lindqvist

”Tuttu sönder” – Om att sluta med napp

Nu kan jag (äntligen) och med handen på hjärtat säga att det äldre barnet i huset är helt och håller nappfri. Vi har slitit våra hår med när och hur vi ska ta fighten, Elmer har varit minst sagt beroende av sin napp, även om han bara haft den under tupplur och på natten sen april, och vi förberedde oss på världens undergång, typ, när det väl var dags.

IMG_6354.jpg
Liten Elmer för exakt ett år sedan, 1 år och tre månader. ❤

Men det var så enkelt. Nästan löjligt, med tanke på hur mycket vi bävat. Elmer har kunnat bli hysterisk varje gång han velat ha nappen men inte fått den, ibland har han bara fått för sig, mitt på dagen, eller inför en bilresa att det är dags för ”tuttunalle” som han kallar sin fina kombination av nalle och napp, så att det skulle bli såhär enkelt trodde vi aldrig.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -008
Nallen och Tutten, i höstas.

Hur gjorde vi då? Jo, vi valde ett av de många fina tips vi fått, och klippte helt enkelt av sugdelen på de två napparna han hade kvar. Sen lät vi honom hitta dem på golvet ”av en slump” när han väl var vaken och på bra humör.
Ojdå”, sa han bara ”va hände?” Sen försökte han sätta den i munnen. ”Man kan inte bita? Den e sönder..” Han var inte alls ledsen, utan mest eftertänksam. ”Måste sätta i roskis.” Tyckte han sedan, och så förde vi dem tillsammans till sophinken.

Bara sådär!

Inför nattningen frågade han nog efter dem, men då sa vi bara ”minns du, dom hade ju gått sönder?”. Varpå han fundersamt svarade ”Miriams tuttu inte sönder..”

Nu räcker det med att han lägger sig i sängen med nallen, och så konstaterar han bara ”dom e sönder, gröna och blåa tuttun” (De två återstående var gröna och blå.) That’s it.
Visst, det tar lite längre för honom att komma till ro och somna, nappen har varit lite av en tranquilizer för honom, men det var dags, då vi kände att den påverkade honom så mycket under dagen, allt kretsade kring den.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -006
Nyvaken pappas famn, i höstas.

Nu tycker jag själv att han är betydligt stabilare. Och han som tidigare redan pratat massor för sin ålder har börjat bilda långa, funderingar och meningar, nu när nappen inte är i vägen. Vi hoppas det håller i sig. Kan nog säga, sådär i efterhand, att jag inte vet varför vi funderade så länge som vi gjorde, eller egentligen vet jag ju, för han har varit så beroende att vi varit beredda på sömnlösa nätter, men ingenting har ändrat, han sover likadant (lika dåligt) som tidigare. 😀

Lycka till till er som funderar på att sluta. Och ni som slutat, ni kan väl berätta era storys här i kommentarsfältet, så fler får ta del av dem? 🙂