Att jobba med sin syster

Tre av de jobb jag haft har jag haft nöjet att dela med kvinnan i mitt liv – min syster Anna. Att jobba så nära någon man är så nära med privat är inte alltid en självklar succé, särskilt inte när det gäller oss två – vi är så otroligt olika på så många plan och det är inte sällan som vi rykt ihop på grund av meningsskiljaktigheter gällande små bagateller. Mer och mer har vi dock lärt oss lite mer om hur den andra fungerar på jobbplanet, och det sista året vi jobbade tillsammans på golfbanan blev vi ett suveränt team!

Sagan slutade dock inte på golfbanan utan blev i stället till ett tredje kapitel när vi under sensommaren båda två sökte tjänst på H&M. Under rekryteringsperioden var man inte bara sjukligt nervös för sin egen del, utan även för hur det skulle gå för den andra, och lyckan var verkligen total när vi båda fick veta att vi fått jobb!

De senaste dagarna har jag verkligen fått inse hur roligt det kommer bli att jobba med Anna igen, den första tiden kommer vara intensiv då vi nu i början jobbar så otroligt mycket, först under inskolningsveckorna, sen förberedelserna inför öppnandet av nya butiken i Jakob Center, och sen under och veckorna efter själva öppnandet, följt av jul- och mellandagsförsäljningen.

Det är verkligen en rikedom att få jobba så nära någon man tycker så mycket om. Jag jobbar som bäst på att få bort storasystersyndromet, då jag, trots att jag vet att Anna är mer än kapabel att stå på sina egna ben, ändå alltid lyckas inta en beskyddande roll när det kommer till situationer där vi utsätts för nya saker. Men så småningom kommer vi in i gunget, och jag skulle inte kunna tänka mig att ha det any other way!

img_4598

Så lika men ändå otrooooligt olika!

img_459914489568_10154045114738121_1448992460_o.jpgBild från dagens videoskolning!

En sorglig syn

De senaste dagarna har man verkligen vetat att man lever. Elmers blåsor tilltog natten till tisdag och spred sig utmed benen, och ryggen förutom runt munnen då, där det alltid varit som värst. Han sov inte en blund natten mellan måndag och tisdag och när jag smög iväg till jobbet på morgonen klockan 7 var det med grus i ögonen och en stor oro för hur resten av dagen skulle fortsätta där hemma. Finaste svärmor hade kommit över från morgonen och låtit Tony sova några timmar så länge hon skötte en övertrött Elmer som inte kunde sova på grund av alla blåsor.
Under dagen sjönk febern och när jag kom hem var han nästan helt och hållet sig själv. På tisdag kväll steg febern igen sådär lagom till läggdags, vi gav honom värkmedicin som inte hjälpte särskilt mycket, men man vet ju inte hur det hade varit utan den…

Natten till idag sov han lite längre skift i taget, ungefär en halvtimme åt gången, men natten har varit en enda dimma. Vi har lyft honom i sängen de senaste nätterna då vi upplevde att han blev lugnare där, så inatt har jag vaknat av ömsom sparkar i magen, ansiktet eller ryggen, när man väl förstått att svänga sig om. Att börja jobbet tidigt på morgonen är ingen bra kombination med nattvakande och idag höll jag på att somna under skolningen trots att den var väldigt intressant.

När jag kom hem idag var det till en något piggare typ, men blåsorna han haft i ansiktet hade nu börjat spricka och bilda var som torkat, och under munnen fanns en hel del varfyllda småblåsor. Blåsorna på kroppen hade också tilltagit i mängd i och volym, vissa var stora varbölder, vissa hade spruckit, och resten såg ut som nässelutslag över praktiskt taget hela kroppen. Det är hemskt att se ens barn vara så sjukt! Jag sov en dryg halvtimme och under tiden ringde Tony samjouren och vi fick tid inom en halvtimme. På samjouren konstaterade läkaren att Elmers utslag troligen börjat som höstblåsor, men att de på grund av bakterier troligen utvecklats till svinkoppor och därav behövde antibiotika.
Vi hann åka iväg till apoteket redan nu ikväll så nu har vi börjat hans kur.
Jag var först väldigt emot antibiotika då det bryter ner immunförsvaret så, men jag antar att det är ett val man gör, att lita på att läkaren vet bäst. Den här gången kändes det som det enda och rätta valet.

14509137_10154045083863121_622047164_n14527498_10154045083983121_895209593_n

Jobb-igt

Hej på er!
Första dagen på inskolningen avklarat och jag säger bara HUH! vad mycket att ta in! Det kommer bli SÅ bra, men oj, jag visste inte att man kunde bli så avdankad av att bara sitta och lyssna sex timmar i streck. I morgon blir det lite mer action förstod jag, så roligt att det varierar också. Nya saker och nya intryck hela tiden.

Trist nog kom jag hem till en varm och gnällig Elmer , och bara någon timme senare dök de första prickarna upp runt hans mun. Nu har vi hittat några på fötterna och benen, men nu har även röda utstående prickar dykt upp på ryggen. Tycker mig se en antydan till något vitt i mitten på några, och jag misstänker antingen höstblåsor eller vattkoppor… Har ni någon aning? Vad borde man göra?
IMG_2199 (1).jpgBaby-Elmer ❤

Ombytta roller

Måste säga att jag tycker det ska bli lite spännande det här med att jobba. Särskilt nu den första tiden då Tony är pappaledig, och våra roller blir ombytta.

Det ska bli så intressant att se andra sidan av myntet. Jag har ibland kommit på mig själv med att avundas honom som får åka till jobbet och får saker och ting gjorda om dagarna, medan jag sprungit omkring här hemma med en snart-ettåring som går bananas både på huset och ibland även på mina nerver. Har alltid ändå haft dåligt samvete över att hemmet inte varit städat, eftersom Elmer ju ändå sover tupplur på dagen. Och fast Tony har sagt att jag måste släppa dom tankarna, så är det inte alltid så lätt när hemmet ser ut som stryk.

Jag frågade min man igår vad han har för tankar om att vara hemma. Och kolugn, som min man kan vara ibland, svarade han med en axelryckning att ”jag tycker det ska bli kul, längtar tills jobbet är över för den här gången!”

Dom fixar det, såklart, det är väl jag som lider mest av omställningen. Tony är den inbitna favoriten här hemma. Kanske det svider lite mer just på grund av den vetskapen, känslan av att man kanske inte är så saknad när man är på jobbet…
IMG_4625.jpgOch jag VET! Min utväxt är HEMSK!

Mammalistan

1. Hur många barn har du, och hur många planerar du att skaffa?
Jag har ett litet busfrö på snart ett år. Tre veckor kvar närmare bestämt. Just nu planerar vi ett syskon, men man kan ju aldrig vara säker på om allt går enligt planerna, om det ens är möjligt. Fick jag bestämma så vill jag nog ha 2, eller 3 barn. 
13020205_10153647237138121_1748614654_n
mini-Elmer

2. Ett redskap/verktyg som är barn/babyrelaterat som är ett måste?
För oss var det nog nappflaskorna. Eftersom amningen aldrig blev till något så skulle vi inte klarat oss utan flaskorna, eller pumpen för den delen där i början, men flaskorna användes ju långt efter att pumpan blivit ett minne blott, och används ännu. Vagnen skulle vi nog heller inte kunna vara utan.

 

3. Något du älskar att göra med ditt/dina barn?
Jag älskar att snooza med Elmer. Finns inget härligare än när han inte längre vill sova i vagnen, men vill sova vidare på en när man väl tagit upp honom. Det är så fruktansvärt mysigt med en tung, varm, liten kropp som andas tunga, trötta andetag ovanpå dig.

14442550_10154027939603121_525509418_n14454054_10154027939528121_1163090205_o

4. Hur har ditt liv förändrats sedan du fick barn?
Hur har det inte förändrats? Sen Elmer kom har jag börjat uppskatta mig själv mer, jag är inte lika hård mot min kropp som jag var tidigare – jag är stolt över vad den åstadkommit och burit på. Mina prioriteringar är annorlunda, och jag värdesätter familjetid och egentid högt. Jag har lärt mig av njuta av de små stunderna, kramarna i soffan med mannen när Elmer väl somnat, ett glas vin en fredagkväll framför en film. Jag har sett mina vänner stanna trots min stora livsförändring, och fått vara tacksam över det hundra gånger om. Jag har lärt mig, ännu mer, att sätta mig och mina egna behov åt sidan för en typ som behöver allt jag kan ge honom, och märkt att jag klarar mig hur bra som helst på det lilla i vardagen. Jag har blivit en så mycket bättre människa sen Elmer kom!

img_5232

5. Favoritbutik att shoppa till barnen och varför?
Måste nog säga KappAhl, Polarn o Pyret och Lindex. Älskar deras barnkläder! De följer trenderna, sätter trender, och erbjuder dessutom både Eco och Sustainable Choice – det gillas!

IMG_3862.jpg

6. Har du alltid velat ha egna barn? Varför/varför inte?
Nej, verkligen inte, det var nog inte förrän jag träffade Tony som jag började överväga barn och giftermål. Hade aldrig kunnat se eller sett mig som varken fru eller mamma, och plötsligt var jag både och.

7. Det bästa som finns med att vara mamma?
Alla leenden, när Elmer säger ”mamma”, sättet Tony ser på mig, känslan av att vara behövd. Stoltheten som återspeglas i Elmers blick när jag lärt honom något nytt. Allt.är.så.värt.det.

8. Något mindre roligt med att vara mamma?
Kolik. Sömnlösa nätter och trots. Men allt sånt är småsaker med den nya grävande känslan av otillräcklighet som kommit i samband med att man blev mamma. Kommer jag räcka till, kommer jag kunna uppfostra honom att bli en bra människa, en god och snäll människa som respekterar sina medmänniskor?img_5793

9. Ditt bästa tips för en ny mamma?
Du vet alltid, alltid vad som är bäst för just ditt barn. Du är tillräcklig för just ditt barn.
Läs mitt gamla inlägg. 🙂

10. Slutligen, visa oss en bild på dig och ditt/dina barn!
IMG_4016.jpg
Kan ju inte lämna Tony utanför 😉

De heliga timmarna

Jag vet inte hur det är med er andra mamas och papas där ute, men här hemma råder just nu något jag kallar ”de heliga timmarna”. Detta begrepp är inget som bör tas lättvindigt, och om några av dessa påstående passar in på dig så tror jag att även du är en utövare av de heliga timmarna”:

– Du planerar din dag kring tiden då barnet sover sin dagslur. (Singular eftersom detta för mig främst börjat gälla sen Elmer övergick till en dagslur om dagen. Ska du själv sova, baka, städa, göra ingenting, äta, läsa, gå på toaletten, osv..? Möjligheterna är oändliga och tiden är ack så knapp!
– Du väljer noggrant bort de saker som kan göras senare på kvällen när din respektive kommit hem från jobbet (t.ex. duscha och äta) eller när barnet är vaket (t.ex. göra en snabb måltid, dammsuga…)
– Du är överlycklig om du får planerat besök under timmarna barnet är vaket, men tycker ibland att det skulle vara skönt om besöket gick när det väl är sovdags, så att du kan avnjuta dina heliga timmar ensam, (detta varierar såklart om du har något riktigt speciellt inplanerat).
– Du förbereder så mycket du kan innan barnet somnat (t.ex. gör färdigt smörgåsen du ska äta och kokar kaffe, plockar fram de saker du eventuellt ska pyssla med, plockar undan eventuella avledande faktorer som t.ex. smutstvätt eller gammal disk från bordet)
– Du blir lätt irriterad om det kommer ett oväntat, långt och viktigt samtal under denna stund. Ibland stänger du till och med av telefonen.
– Det vanligtvis slutar med att du, under tiden barnet sover, ligger och stirrar upp i taket och får småångest över hur fort tiden flyger iväg…

Fyll gärna i en fortsättning i kommentarsfältet!

dsc_0211.jpgBild: Cindy Ekman

Inför dagens heliga timmar planerade jag följande:
– Sortera, tvätta och prismärka de kläder jag ska sälja på söndagens mammaloppis i Idrottshallen här i Karleby – NordFinlands största loppis here we gooo!
– Göra korvsoppa tills Tony kommer hem.
– … och under tiden, lyssna på sista boken av Fifty Shades of Grey på Storytel. SHIT vad jag älskar den appen!

En hjärtskärande sanning

Tiden har flugit fram. Jag minns då beslutet om att stanna hemma en längre tid togs. Där i början av augusti då det egentligen var tänkt att han skulle i dagis. Jag minns hur lättad jag var över det beslutet, det kändes så bra att veta att jag och Elmer fortfarande skulle ha många underbara månader framför oss, att jag skulle få vara hemma med honom, se honom växa upp och utvecklas. Jag känner ju inte till något annat sen han kom än det. Jag har aldrig sett det från Tonys sida, aldrig vetat hur det känns att vara den som jobbar närmare 10 timmar om dagen, för att sedan komma hem och få höra om saker ens barn gjort eller lärt sig under dagen – det måste ju vara alldeles hjärtskärande, på ett sätt, och jag kan tänka mig att man känner ett sorts utanförskap som den arbetande föräldern.

Det blev inte mer än ytterligare två månader tillsammans. Snart blir det ombytta roller, Tony kommer hem, blir pappaledig, medan jag börjar jobba intensivt, det är mindre än en vecka kvar. Känns helt sjukt. Trots det är jag glad över att det blir en mjukstart, att Elmer inte direkt övergår till dagis, utan fortsättningsvis får vara hemma med en förälder i nästan två månader. Jag vet att den tiden kommer kommer gå minst lika snabbt som de senaste två månaderna gjort.

Vår plan, önskan och tanke är att Elmer ska få ett syskon så fort det bara är möjligt, och att jag den tiden troligen är hemma lite längre med båda två. Men det tog ändå ett tag att bli gravid med Elmer, och jag har inga stora förhoppningar på att det ska gå fortare med tvåan. Så just nu tänker jag njuta, njuta av att få jobba, vara löntagare och familjeförsörjare igen, njuta av egentiden i bilen på väg till och från jobbet, njuta av att veta att Elmer får ha sin pappa hemma, njuta av vetskapen om att de har det bra. Jag ska njuta.

14393356_10154520792749938_1214944888_o.jpg
Den fantastiskt fina bilden tagen av ingen mindre än duktiga Cindy.

Nej, neej… NEJ!

Det märks att vi börjar ha en lite mer självständig pojke här hemma nu. En kille som mer än gärna utforskar hela huset och som besitter en selektiv hörsel som gör mig smått vansinnig. Jag sa till en vän idag att om man skulle summera mitt liv i ett ord just nu skulle det vara ”Ajaj…”, ”STOP!” eller ”Neej”. Jag känner mig som en skivspelare som hakat upp sig och bara spelar de första sekunderna av låten om, och om, och om igen.
Ibland känns det som om det enda jag gör är förbjuder honom att göra saker, och inte biter det ju heller på honom! Jag säger nej och han ser på mig med ett pillemariskt flin, säger ”ÅPP!”(stop), och fortsätter sedan med det han håller på med.

När han väl daskat till hunden på nosen, dragit ut en kastrull fast han inte borde, eller gör något rentav farligt så att jag blir tvungen att lyfta bort honom och småskälla på honom, då glittrar det bara i ögonen på honom, för ”hey, nu såg ju mamma och hon uppmärksammar mig – det där ska jag göra om!”.
Och så var vi tillbaka på ruta ett.

Jag vet ju att man inte ska ”neja” allt för mycket, utan i stället avleda. Men det blir så sjukt tungt i längden, känns knappt som att vi kan vara inomhus längre, snart river han hela stället. Är vi utomhus får jag däremot jaga honom hela tiden då han är inne på det här med att äta grus och småsten. ÅÅÅåååh! När slutar det här ”drautalltsättaalltimunnen”-beteendet?!

img_5675img_5661

Busunge…

img_5655

Kaninen och räven

Känns kul att lyfta upp en liten kanin ur vagnen när Elmer sovit klart sin dagslur. Han sov hela 3,5 timmar idag! Nästan rekord! Jag var förberedd så jag hann till och med röja undan lite tvätt.

Kaninmössan fann jag på H&M’s hemsida bland accessoarerna. Tänkte länka till den men nu fann jag den inte så den verkar vara slutsåld.. Stickad med foder i bomullstyg och de sötaste kaninöronen pinglande där bak. Dessutom fästs den med kardborre i stället för att behöva knytas – perfekt för otåliga ungar, och föräldrar.
img_5779
img_5783img_5793img_5792

Andra var inte fullt så nöja över mössan…

img_5799img_5805img_5808
Nalle – Maileg Mellow/Blossom, Trikåoverall och collegetröja/H&M, Tubscarf/Maxifun 

Skämtar du med mig?

Okej, okej, jag tänker inte börja ett inlägg med att klaga så jag skriver såhär, Elmer sover bättre på nätterna nu än han gjort tidigare. I förrgår sov han en hel natt mellan 20:30-06, så när som på några oroliga uppvaknanden mellan 21 och 22. Vanligtvis ska han bara äta en gång/natt, och tro mig, han behöver verkligen den maten, annars är det hysterisk gråt som gäller, har svårt att tro det själv men efter att försökt med både napp och med vatten utan att han tystnar förrän mjölken kommer till undsättning måste jag bara lita på att han vet bäst om han är hungrig eller ej. Och ja, han får mat fem gånger om dagen, plus lite mjölk.

Men till saken, eller rättare sagt frågan: Hur gör ni föräldrar som stiger upp tidigt på morgonen med era små? Nu talar jag 05:30-06-tiden varenda eviga morgon! Håller på att bli tokig när den här typen stiger upp och börjar prata med oss för att få vår uppmärksamhet och det är så tidigt att allt ännu är tyst och mörkt. Det värsta är att han själv är trött också, det märks, när han väl kommit ur sängen ligger han mest på golvet och myser med sin nalle och släpar sig fram på mage snarare än rusar omkring och hittar på det ena upptåget efter det andra! Men varför sover han inte då bara vidare i stället för att stiga upp och halvsova? Efter två-tre timmar lägger han sig igen, vilket resulterar i att vi nog ännu får ha två tupplurer per dag åt honom för att han ska orka ordentligt och inte bli övertrött.

 


Det känns nästan som att han retas med oss, och bara stiger upp på grund av det! Haha, såklart är det ju inte så, men det känns minsann så ibland!

Å andra sidan börjar jag jobba om en vecka, så det största problemet är väl kanske det att jag borde lära mig gå och lägga mig tidigare i stället. Nu är ju Tony hemma med honom till en början, men sen när det är slut och Tony och jag båda kommer ha tidigare morgnar måste ju Elmer ändå upp runt 6-tiden, så jag antar att det är lika bra vi vänjer oss.

img_5707Elmer och jag på villan häromdagen. Elmer kollar in min farfar som rensar lingon.