Svar på frågor

Hittade en kommentar med frågor bland mina spamkommentarer som jag heeelt hade missat! Tack för dina frågor Ada, här kommer svaren:

1. är ni troende?

Ja, det är vi. Vi kommer båda från troende familjer, men jag kan ändå inte säga att jag varit troende hela mitt liv, vägen har varit rätt tuff och jag har kämpat mycket med att hitta min väg. Ännu idag är det många gånger en kamp. Men jag vet på vilken grund jag står.

2. har ni vänner med barn redan?

Från min sida har jag några få. De som fått det senaste året är min moster och min kusin som har varsin pojke, och det känns otroligt fint då vi är så nära varandra i åldrarna och ändå träffas rätt ofta. Min moster har alltid varit mer som min storasyster och det skiljer inte ens 4 år mellan oss.
Från Tonys sida har jag fått maaaassor av nya vänner och i hans närmaste krets har nästan alla åtminstone två barn. Några har fått alldeles nyligen och en av dom ska få bara några veckor före mig, så man är aldrig ensam eller har långt till goda råd. Dessutom har vi två härliga kusiner till vår lilla plutt redan.

Något jag däremot känner att jag skulle vilja ha är en grupp med förstföderskor som har bf nära varandra man kunde träffa några gånger i sommar och bolla idéer och tankar med. Första är alltid första och själv känner jag ibland att jag bubblar över av tankar och känslor som måste ut! Har pratat med några jag vet ska få i sensommar/höst redan som är med på noterna. 🙂
Känner någon annan sig träffad? Borde vi förverkliga detta?

3. hur kände du när du plussade? fast det var efterlängtat, kändes det ändå lite konstigt?

Ärligt talat så ja, det kändes lite konstigt. Jag minns att jag var påväg hem från ett lyckat jobbuppdrag, hade haft magsjuka i nästan en vecka och nu hade krafterna börjat återvända, och jag fick en såndär känsla av att ”nu ska du köpa ett graviditetstest” (hade säkert testat närmare 20 gånger under de senaste månaderna så jag hade haft många sådana ”känslor” tidigare också).
Kom hem och gick på toaletten och gjorde det jag skulle göra och hade ärligt talat inga större förhoppningar, men hoppas gör man ju alltid. Kunde inte tro mina ögon när jag såg att ett till streck började uppenbara sig på stickan. Det kändes helt overkligt, som något som händer alla andra men inte en själv plötsligt hände – som en lottovinst. För mig kändes det som ett stort stenblock lyftes från axlarna eftersom jag på grund av mitt förflutna med ätstörningar en tid faktiskt hunnit börja oroa mig över om kroppen alls funkade längre. Men med stickan i darrig hand gick jag ut till svärmor (vi bodde hos dem under den tiden) och hade kram och gråtkalas en stund innan jag började fundera hur jag skulle avslöja det för Tony… bild (1)

Cruiser

Vi tog en välbehövd villadag igår, jag och Rosa. Hon fullkomligt äääälskar att åka bil på sommaren, då vet hon nämligen att fönstret åker upp när vi åker in på de mindre vägarna mot villan. Så fort jag trycker ner fönstret så gott som kastar hon sig mot öppningen och står sen där och bara njuter av den varma vinden mot nosen. Kolla själva!

jjk kgjThat face says it all!

Gårdagen i bilder

Vaknade klockan 6 och fick inte mer sömn på grund av restless legs och sjuk kropp, sa hejdå till T som skulle i jobb, såg en film, somnade om och sov till halv 11. Så trött var man ju.. Gick ut med Rosa och somnade igen på soffan igen.

Skulle träffa fina tjejerna Emma, Jessica och Cindy senare samma kväll, och hade lemoncurd i kylen jag ville använda, så det fick bli pavlova. Under pavlovaprocessen kom också finaste Linnéavännen på besök en sväng!
fe
gr
Spartansk måltid av det som fanns i kylen..
hsrt

Min fina fuschiafärgade pion från trädgården var fin några dagar, sen hade alla vackra blad fallit på bordet, ska försöka torka dem så vi kan njuta längre av dem..
Pionen böts ut mot några knallgula nejlikor jag hittade till reapris i affären, fick bli en bukett i mitt gula kök också…

hrg

Prövade de gravidas partytrick och se där – det funkade ju!

gear
Pavlovan hann jag inte få någon bättre bild på förrän den såg ut såhär.. men god var den! Tack tjejer för en supertrevlig kväll!

”Tjena tjockis!”

Något jag ständigt fått förundras över (och dras med) den senaste tiden har varit det här med vad folk riktigt törs kasta ur sig till gravida kvinnor. Bland listan på återkommande kommentarer finner vi bland annat följande guldkorn:
”Tjenare tjockis!”
”Är du säker på att det bara är en där?”
”Det börjar väl bli dags snart?”
”Jaha, har du ätit något opassligt?”
”Du börjar nog bli riktigt trind”
”Jag tycker du har gått upp i vikt… hö hö..”

Vet inte om jag är överkänslig, kan inte säga att jag blir direkt arg över dessa kommentarer, men definitivt lite förbryllad. Sen när har det blivit okej att skämta om någon annans utseende? Gravid eller ej tycker jag det känns respektlöst. Skulle kunna spekulera länge om detta men jag tror mitt budskap är tillräckligt tydligt.

Jag har, på extra dåliga dagar, till och med kontrat tjockiskommentarer med något i stil med ”jag är gravid, vad är din ursäkt”, eller ”jaha, e du graviid” med ”näää, jag har bara gått upp i vikt” (försök hålla masken också så är det dubbelt så roligt). Man får bita tillbaka, tycker jag.

11650809_10153040561208121_1493001016_n
Sen finns det ju faktiskt kommentarer och frågor som är riktigt okej, förutsatt att personen faktiskt vet, eller är 100% säker på att man är gravid, och det är ju såklart frågor och kommentarer som:
”Hur har du mått/hur mår du?”
”När är det beräknat?”
”Vad roligt, grattis!”
”Har ni tagit reda på om det är en pojke eller flicka?” och ”håller ni det hemligt?”
”Hur mår pappa?”

Det går ju förstås en mycket fin gräns här. Ibland beror det på från dag till dag hur man reagerar, ibland beror det på hur finkänslig och sympatisk personen i fråga är.
Men i 9 fall av 10 tycker jag inte det är okej att säga ”Tjena tjockis!”.

Vad tycker ni? Har ni fått dras med liknande kommentarer?