Datenight

Idag väntar datenight med min fina man. Jag och några andra konsulter, däribland finaste Linnéavännen åker iväg på skolning till Stockholm tidigt i morgon bitti, och eftersom vi knappt haft någon tid för varandra mitt i all bygg-, jobb- och parent-to-be-stress så känns en date mer än nödvändig! Klockan 18 har T planerat vår kväll, har själv ingen aning om vart vi ska men jag skulle inte kunna bry mig mindre, trots att jag har svårt med överraskningar – jag har LÄNGTAT efter en kväll på två!

Kan verkligen rekommendera åt alla, både nya som ”gamla” par. Unna varandra en datenight minst en gång i månaden. Det behöver inte vara något speciellt så länge det bara är NI TVÅ. Det lönar sig, tro mig! 🙂

Bilderna kommer från förra sommaren och hösten. Vilken lycklig tjej jag är, som får ha en så fin man!

image image image image image

Annonser

The downs

Hej på er!

Kom hem från bygget för någon timme sedan och har inte sluppit upp ur soffan sen dess. Den stora ”stormen” vi hade i början av februari (minns det för det var strax innan jag fick veta att jag var gravid, och samtidigt som jag hade maginfluensa) hade blåst ner en massa ris och skräp från bl.a. pilträdet som står på vår gård. Det fanns en hel del att göra! Det värsta med mig är bara det att när jag väl börjar med något kan jag inte bara göra det till 70% utan det måste göras åtminstone 105%. Så jag räfsade som om jag fick betalt och fick hejda mig när jag började känna en svag värk i nedre delen av buken. Huvudvärken var inte sen att hänga på den heller, så jag blev hemskickad med buller och bång, och väl hemma hos svärisarna somnade jag på två sekunder efter att jag lagt mig på soffan.
Det är påfrestande att vara gravid, mentalt mer än något, man är van med att kroppen orkar springa, hoppa, skutta, busa, klättra, träna, ja ni vet, allt det där. Men plötsligt gör några enstaka löpsteg eller en uppförsbacke, eller i mitt fall – 2 timmars krattande en andfådd som sjutton. Jag är otroligt ovan i min ”nya” kropp ännu. Jag tycker inte om att känna mig orkeslös. Vissa dagar orkar jag inte göra mycket mer än bara ligga, kolla serier – ibland inte ens det och då stirrar jag in i en vägg i stället. Jag tror vi alla skulle må bra av att få dela med oss av hur vi känner, inte bara allt underbart (för tro mig, bara tanken på något som växer i din mage är rätt underbar) kretsande graviditeten utan även ”the downsides”, ni får hemskt gärna skriva era tankar i kommentarsfältet om ni känner för det!
Bild 21-04-2015 kl. 19.34 Bild 21-04-2015 kl. 19.35Magmyset har börjat. I morgon går jag in i vecka 16, och det känns verkligen som att bulan växer så den knakar, bokstavligen, för ibland är växtvärken riktigt påtaglig!

Welcome little bump

Tröttheten strikes back! Trodde energin var påväg tillbaka efter en massiv trötthetschock i trimester 1, men icke! Hade en sabbatsvecka där energin, ja, jag kan ju inte precis säga flödade, men den var definitivt mer uppåt än den varit på länge, men nu har den gått och dalat ner igen!

Häromdagen var jag hos läkare och det vanliga rådgivningsbesöket. Vikten har nu sen invägning gått från 53 till 57kg, och det var dom nöjda med. Hemoglobinet däremot har gått från 112 till 120, till att återigen sjunka till futtiga 115. Enligt hälsovårdaren så kunde hemoglobinet påverkats av tröttheten, och inte tvärtom, de går tydligen väldigt hand i hand dessa två. I med mer vitaminer bara!

Idag har vi varit och röstat, förr var jag en sådan som inte brydde mig, tyckte att min röst ändå inte spelade någon roll, men då igen, tänk om alla tänkte så?
Så nu har jag bidragit med det jag kan göra, resten är upp till dom invalda!
Tony däremot är otroligt passionerad, och har slaviskt följt alla debatter och artiklar runt valet, jag var så lättad över att det äntligen var över tills han kläcker ur sig ”Du vet ju att det är valvaka hela kvällen ikväll sen..” Jahapp.
Men sen är det över! En vacker dag är han väl själv politiker, min älskade man.

Nu ligger jag och bulan här i soffläge igen och mumsar i mig en näve ”valgodis”, Tony köpte ”valchips” så jag kontrade med en påse TV-mix. Är dock mest intresserad av salmiaken. Måste akta så jag inte överdoserar..
bild 5

När det gäller bulan sen så har det börjat hända grejer! Lilla fröet där inne är knappast något frö längre, runt 8-10cm lär fostret vara nu i vecka 15! Spännande som sjutton! På morgonen har livmodern flyttat sig upp på magen en bit så den känns strax under naveln som en hård stor kula. Och magen har äntligen börjat få en lite rundare, spändare form. Ska bli spännande att se om naveln vänder sig utåt eller ej, med kratern jag har till navel tvivlar jag, men hey, jag är gravid – vadsomhelst kan hända!
bild 3
F
otot togs för 4 dagar sen, det har hänt lite sen dess, men ni får ge er till tåls till nästa onsdag då vi byter vecka igen. 🙂

I nästa inlägg tänkte jag fundera lite kring vagn och sånt, jag är ju en såndär med uselt tålamod, så vi har redan skaffat vår vagn. 🙂

Vecka 14

Idag har jag enligt senaste ultran gått 13 fulla veckor, vilket innebär att härliga vecka 14 börjar, vet inte varför men jag har på något sätt alltid sett just vecka 14 som min första milstolpe.

Magen fotade jag i morse, ni ser ju avtrycken på magen från täckena jag numera slingrar mig in i på grund av allt vändande och vridande under natten! Varför är ingen sovposition bekväm längre än i några minuter!?!?!

Idag står en hel del pysslande på schemat, pappa fyller 50 på fredag och det blir megakalas på golfbanan. Jag och syrran håller på och sätter ihop en bok med folk han träffat genom sitt liv. Han har ju jobbat som naprapat för FF i över 20 år så det blev en hel drös med folk att kontakta. Fick tacka mitt goda namnminne för plötsligt flög det ut förfrågningar till höger och vänster till spelare från då jag var fem år och uppåt. Spännande är det när svaren trillar in också!

The big day

Satt igår och bläddrade igenom de sjuttielvatusen bilder som tagits från vårt bröllop, första gången sen månaderna efter den stora dagen. Vilken skatt man har i att ha bilder alltså. Minnen tar en långt, men under en så mäktig dag är det lätt att minnena blir lite suddiga i kanterna på grund av euforin man är så starkt påverkad av. Det var nog absolut den bästa dagen i mitt liv, hittills. Jag tror jag börjar med bilder, sen får man gärna ställa frågor om man vill, så kan jag berätta mer utifrån det, om man är intresserad av att veta mer. Det är så svårt att veta var man ska börja. Och det finns bilder från så många olika skeden; förberedelsen, photoshooten, kyrkan, efter kyrkan, ankomst till festplatsen, efter festen, dekorationer, gäster… ojoj. Här kommer ett bildregn med en salig blandning som inte har någon bestämd ordning heller. Håll till godo!

IMG_2647_mini

IMG_2160                              IMG_2112 IMG_2088IMG_2098 DSC_0126IMG_2383IMG_2458_mini   IMG_1841_mini   IMG_2182IMG_2866IMG_2453IMG_2262 IMG_2444IMG_2390 IMG_2447  IMG_2184 IMG_2179 IMG_2610 IMG_2523    IMG_2807 DSC_0145  IMG_2703IMG_2825IMG_2616IMG_2844IMG_2622  IMG_2632IMG_2666   DSC_0133IMG_2430IMG_2439IMG_2137

Senaste ultraljudets lilla överraskning,

När vi var på vårt första ultra satte dom beräknat datum den 21.10, sen den dagen har Tony alltid sagt att jag nog är åtminstone en månad längre.

På grund av att jag varit så usel i mitt uppdaterande tänkte jag att jag kunde ta magen från början till idag, dagens ultra visade nämligen mycket riktigt att jag var en vecka längre, Tony tog såklart tillfället i akt och skröt på sina goda ”modersinstinkter”, så nya beräknade är 14.10. Vi får hoppas att det hålls så då också, Tonys bror planerar nämligen gifta sig den 10.10. Jag vet att risken finns att vi inte kan vara med, men de flesta förstföderskor går ju över tiden, och datumet är ju trots allt bara en riktlinje, så vi kan inte mycket annat än hålla tummarna.

Här kommer v.7-idag.
Inte mycket som har hänt inte, trots det har jag ändå gått upp 3kg, men eftersom magen är trögare än vanligt och jag har mer vätska så är det ju helt logiskt,
och brösten är även de en storlek större redan.

bild-5bild-5 kopia
V. 7

8+0
v.10

bild 2
v.11

bild 3
v. 12

bild 2-2bild 4-2

Och här kommer bilden från senaste ultran där lilla knytet ligger och sover. När vi kom in till barnmorskan fick Tony slå sig ner i en bekväm gungstol med ansiktet riktat mot en skärm som praktiskt nog var uppsatt rakt framför oss på väggen, så slapp man vrida på huvudet för att se monitorn. Barnmorskan satte ett sprutt av dendär kalla gelén på magen och så fort hon satt verktyget mot magen ploppade en bild av en liten filur upp på skärmen! Det var mäktigt!
Där låg han/hon bara och sov! Det tog ett bra tag innan barnmorskan fick den i rörelse, första gången sträckte den bara på sig för att få en bättre sovplats eller något, och så somnade den om. Just i den stunden sade Tony att han visste vem babyn bråddes på – sin morgontrötta mor!

Barnmorskan i sig var alldeles fantastisk, hon var så duktig och proffsig men ändå varm och mjuk. Hon pratade med bebisen och vände och vred så att vi fick se en liten hand, två fötter, en liten rumpa, till och med hjärnhalvorna och ett litet flimrande hjärta, och så sa hon förstås allt som barnmorskor ska säga ”allt ser så bra ut”, ”verkligen en fin liten bebis”, ”starkt och stabilt hjärtljud”, och man började ju svälla av stolthet och lycka. Vi erbjöds även ta ett blodprov efteråt som kunde visa hur stor risken för att fostret skulle ha kromosomförändringar var, men vi bestämde oss rätt direkt att det inte behövdes – på vilket sätt skulle det nu ändra något?

Nöjda och alldeles bubbliga i magen skickade vi såklart bilder till närmaste släktingar, pratade med mamma senare på dagen som fått ett samtal av en gråtmild, snyftande far som frågat om hon fått bilden, och att det förmodligen är pollen i luften… Vissa är bra känsliga, fina pappa.

Dendär lilla klagovisan,

Det var ett tag sedan jag sist kikade in. Har helt enkelt inte orkat. Har fått ett ordentligt smakprov på första trimestern i form av illamående, spyor, uppsvälld som attan, sömnsvårigheter, trötthet, nedstämdhet och orkeslöshet. Har knappt orkat mer än det jag varit tvungen att göra, och ibland inte ens det.

Nu vill jag tro att allt håller på att vända, har ingen lust att må illa längre, nu har jag tänkt börja njuta – och återgå till vanliga jobbrutiner.

Har hoppat in ett par gånger på Blossom i Kokkola också, älskar det nya konceptet med förmånliga, vackra ting, och de allra flesta som kikar in brukar gå ut med en brun papperspåse – det finns något för alla. Själv har jag svårt att fokusera på något som rör inredning förrän vårt eget byggprojekt är färdigt. Tony har tagit ut 3 lediga veckor från och med nästa måndag, så i morgon, när påskledigheten startar så sätter vi in högväxeln igen! Om allt går bra är vi inne inom denna månad! Snart, snart, snart har vi ett alldeles eget hem! Känns så fantastiskt, obeskrivligt bra!