Bildbomd från dagens Bloggevent!

Igår kväll satt jag till långt in på midnatt och packade goodiebags inför dagens bloggevent på Elsa Möbel..


Åkte iväg på babysim med familjen på morgonen och därefter hämtade jag Cindy och så åkte vi iväg till Elsa Möbel i Kronoby för att ordna det sista tillsammans med Carola och Evalis innan gästerna kom.

Det tog inte länge förrän en grupp av fina bloggare och instagrammare började droppa in genom dörren. Här ovan går Evalis igenom lite om dagen och berättar om Vintage Paint som alla skulle få testa på att måla med.

IMG_2348
Anna och jag målade med samma färg – Ocean Blue. Hon en gammal tidningslåda och jag en BRIO-gåvagn. Bilder på resultatet får ni i ett senare inlägg!

IMG_2350
I målarrummer var det uppdukat med färgbuffé och här är Elisabeth i full gång att måla en IKEApall.

IMG_2351
Eija målade en gammal pall grön. Den blev så otroligt fin!

IMG_2356IMG_2354

Den underbara färgbuffén! Man ville måla med ALLT!

Dags för god mat och kakbuffé som Evalis själv bakat! De blivande brudarna Cindy och Michelle tränade på att skära upp tårtan.

Passade på att beundra några av alstren under kaffepausen då första lagret torkade.

IMG_2373

Jag hade dukat upp med min egen lilla buffé med produkter och Satin Hands setet som tjejerna fick pröva på efter att de målat klart för att få lena och mjuka händer efter allt målkluddande. IMG_2382
Handvård i full gång!

IMG_2377
Den vackra ”Lottatröjan” jag har på mig är gjord av duktiga Emma på Emmalotta Design, klicka här så kommer ni till hennes instagramsida!

IMG_2384IMG_2358

Vackra systeryster!

IMG_2367

Fina Jannike bland allt det gröna. 🙂IMG_2368

Fina tjejer på kaffepaus!

IMG_2321
Goodiebagsen på rad! I morgon får ni ett inlägg med en lista på de som deltog på eventet. Och lite bilder på Elmers ”nya” fina gåvagn!

Sponsorer för dagen:
Elsa Möbel
Gedigo Piece of Finland 
Emmalotta Design
Askartelukauppa Ihan Itse
Sara Rasmus, Mary Kay

Loppisfynd

Dags att skriva om något lite muntrare för omväxlings skull. Älskar att skriva sådant som berör och inlägg där folk får känna igen sig, men nu tänkte jag faktiskt visa upp några av mina senaste loppisfynd.

IMG_0616
En ommålad BRIO lära-gå-vagn blev min för 5€ häromveckan, den ska jag måla om i helg på bloggeventet jag och Carro ordnar tillsammans med Elsa Möbel.

IMG_0617
Tröja från Polarn o Pyret för 2€, och ett par mjuka jeans för 50c. Dessa i storlek 92 och 96. Jag köper inte efter Elmer storlek utan hittar jag något bra i större storlekar än den han har så köper jag det. Så behöver man inte köpa allt på en gång sen!

IMG_0618
Mera POP…

IMG_0619
…. och några till. Dessa i storlek 80 och alla för 5€.

IMG_0620Byxor och sweatshirt från Lindex, och t-shirt från ME&I – perfekt till sommaren.

IMG_0622

POP mössor som enligt lapparna skulle vara från 1 år och uppåt. Elmer använder båda redan nu. Älskar den mörkblåa! Dessa blev mina för 2€. Som nya!

IMG_0623… och sist ett UV-plagg från POP. 74-80, så jag hoppas Elmer ryms i den ännu i sommar!

Slutklämmen

Åter en gång får denna blogg fylla sitt syfte. Tack! Från djupet av mitt hjärta, tack, för att ni är så fina och vill dela med er av era historier. Historier där amningen både fungerat smärtfritt från första stund, till kamper på flera månader för att man så gärna vill, till tankar om hur fruktansvärt jobbigt det där trycket från samhället är.

Jag konstaterade faktiskt här efteråt, att den där ångesten över att jag aldrig fick amma inte skulle vara nära på så stor om inte trycket utifrån varit så ihärdigt. Meningar man så ofta fick höra var ”har du mjölk åt honom?” och kanske den värsta ”jag förstår nog, men det är ju bara så syyyynd, för det är ju så praktiskt att amma!”.
Som om man inte förstår det själv, att det är mer praktiskt att amma än att sterilisera flaskor, tajma in sina pumpningar så de passar in med resten av dagen, ta med flaska och ersättning överallt, att det första man gör när man kommer till ett köpcenter är att kolla var närmsta micro finns, ifall det skulle krisa… Som om man inte själv gråtit över att ingenting funkar, trots otaliga försök. Jag har lärt mig mycket från första tiden med Elmer. En av de sakerna är det att jag aldrig mer kommer pumpa ifall amningen inte funkar med nästa barn. Det är liksom antingen eller. Funkar det inte då tar vi ersättning direkt. Så mår alla bäst.

Ingen har något med din amning att göra. Ingen har rätt att ge dig blickar när du tar fram nappflaskan och ersättningen ur skötväskan. Ingen har rätt att kommentera eller säga saker som att ”amningen är bäst för barnet” och ”du kanske gav upp för snabbt, jag har hört att det kan ta flera månader innan det funkar”, ingen har rätt att klanka ner på dina beslut, för ingen har rätt att välja åt dig annan än du själv, och det du väljer kommer alltid vara det du tror är bäst för barnet. Punkt slut.

13091655_10153669936863121_872908525_o

IMG_0680Min fina pojke som fått testa både bröstmjölk och ersättning. För honom var ersättning det bättre alternativet. Alla gånger. För det gjorde att vi kunde lägga mer fokus på honom och hans andra behov.

Amningsångesten som kanske alltid kommer finnas kvar

Häromdagen fann jag en lista. Jag är en sann listskrivare och när jag har mycket att göra så gör jag listor, listor som får ligga framme och bockas allteftersom ”uppgifterna” blir gjorda. Den här listan gjorde mig dock nästan ledsen. Det var en lista över hur min dag skulle struktureras för att jag skulle ”hinna med allt” när jag ännu pumpade mjölk åt
Elmer.

Min amningshistoria är inte unikFaktum är att det är så många som kämpar. Men just därför måste man skriva om det. Och prata om det.

Det var alldeles hysteriskt. Jag som hade tänkt amma från början fick ju min plan krossad rätt så snabbt. I 3 veckor försökte vi, det fanns massor med mjölk och vilja från min sida, men amningen kom aldrig igång. På BB krånglade det redan, och jag minns att jag försökte be om hjälp, men jag blev aldrig helt förstådd i min oro över att Elmer inte riktigt fick tag eller att vi inte hittade riktigt optimal amningsposition. Istället blev jag styrd enligt hur barnmorskan tyckte att jag skulle amma, vilket jag vet att var i total välvilja, men det blev så fel, och för en nybliven mor med sömnbrist och som inte riktigt anknutit till det nya underverket man har sina armar så blir det bara att man hänger med, utan att protestera desto mer.

13090184_10153669936883121_574229005_n
Nykläckt Elmer och nykläckt morsa på BB. Jag förstod nog inte så mycket här.

13063809_10153669936723121_1455391808_o

Väl hemma blev det ju inte bättre. Jag kunde endast amma liggande, några andra positioner hittade vi inte som passade. Oftast funkade dock inte ens det – han sög några tag, släppte och blev sedan ursinnig, vände och slängde med huvudet och blev till slut alldeles hysterisk. Det kunde ta 1,5h att amma honom, sen skulle resten pumpas ut, och sen efter en timme var det dags igen. Jag grät, han grät. Tony fick lyfta bort honom från mitt bröst och flaskmata honom flera gånger eftersom jag blev helt i panik.

13106104_10153669936758121_146762430_o13059482_10153669936808121_1863547027_n

Allt mer började vi flaskmata honom i stället, med min mjölk som vi värmde i vattenbad i glasflaskor, som vi bytte bort rätt så fort när vi insåg att de gjorde att han svalde så mycket luft, vilket ledde till kolik och skrik varje dag mellan 16-20, och ibland också mellan 20-23. Vi bytte till anti-kolikflaskor, vilket var det bästa vi gjort hittills, koliken lugnade direkt ner sig en smula.

13090382_10153669936793121_2128185361_n

Efter att tre veckor gått beslöt jag mig, med Tonys fulla uppbackning, att helt och håller övergå till flaskmatning. Jag pumpade som en galning. All min tid gick åt till att planera mitt pumpande, skölja ur, diska och sterilisera alla pumpens delar. Det blev som en ritual. ”Jag går och pumpar” följdes alltmer av en djup suck från Tonys sida, jag förstod honom. Var tredje timme gick det oftast nästan 45 minuter till att pumpa, däremellan skulle Elmer matas, däremellan skrek han, däremellan skulle vi äta och orka leva. Vi orkade ingenting. De två första månaderna var ett töcken jag inte minns så mycket av.

13059681_10153669936848121_2002593617_n

Efter två månader började mjölken sina, jag fick panik – jag ville inte ge ersättning för alla sa ju att modersmjölken är det bästa för barnet. Jag drack som en galning, googlade på livsmedel som skulle stimulera mjölkproduktionen, spenderade hela dagar i sängen med Elmer, hud mot hud, för att sätta igång allt igen. Men det blev bara mindre och mindre, jag började slarva med pumpandet, plötsligt hade vi gett honom ersättning för första gången, för att det inte fanns tillräckligt av min mjölk i kylen, den första vi testade passade inte alls (vi testade rätt många innan vi hittade rätt sen.) Jag minns att jag kände mig så dålig. Detta var ju inte alls enligt min plan!

Det allra värsta var trycket jag fick utifrån. Släkt och vänner, särskilt de i 40-års ålder och uppåt frågade om jag hade mjölk åt honom, och ”nog ammar du väl?” var också rätt återkommande. Det kändes som att jag var tvungen att förklara mig varje gång. Som att jag nog ändå borde försöka amma för deras skull (sjukt eller hur?).
Jag vet att det inte var så, men på något sätt ändå kändes det inte som att människor nöjde sig med ”Nej, det gör jag inte”, utan man var tvungen att fortsätta med ”…för att” varje gång. Det slutade med att jag sa ”Nej, det funkade aldrig, det tog mer än det gav helt enkelt”, vilket lämnade vissa åhörare med en förbryllad min, vissa förstod precis.

När Elmer blev 3 månader var ersättningen en större del av hans kost än min bröstmjölk. Dagen före julafton pumpade jag mjölk för sista gången. Brösten ömmade så jag fick tömma dem ibland. Men det var så oerhört skönt att tillsammans ta beslutet att vi kom långt, men nu räcker det. Från och med då började vi ge honom ersättning helt och fullt.

12834933_10153533264143121_1133673162_n

När jag tänker på amning idag kan jag trist nog inte känna annat än ångest. Många gånger har jag funderat hur jag ska göra med följande barn, om vi får fler, huruvida jag ska amma eller om vi direkt inför ersättning. Hur skulle det i så fall tas emot av omgivningen?
Vad omgivningen tycker är ju alldeles skit samma, jag vet, men erkänn nu att ni också har påverkats av den innan ni kommit till det där skit samma-läget!
Jag vill inte vara där igen, ifall det krånglar, där man kastas mellan skuldkänslor och total likgiltighet, mellan tanken på att ge upp och fortsätta, dag ut och dag in. Jag ville inte uppslukas av allt som jag gjorde senast, jag mådde så dåligt och den första tiden med Elmer förstördes totalt dels på grund av det. Babybubblan som aldrig existerade.

12665739_10153464174323121_789135808_n

Ett barn behöver närhet och trygghet och kärlek.
Det behöver känna att någon alltid finns där för det. That’s it. 

Evighetslistan

Idag har varit en sån där dag jag helst gömmer inom mig, tillsammans med några tårar. Jag skulle kunna öppna upp och skriva av mig, och kanske jag gör det ännu ikväll, men just nu vill jag tänka på något helt annat, för min nedstämdhet har egentligen ingen specifik rot utan befinner sig bara här i hemmaluften idag.

Med andra ord tänkte jag att jag skulle skriva Evighetslistan, som så många före mig gjort, så har jag den ur världen. Den behandlar trots allt ämnen jag själv inte orkar dra upp i hela inlägg, de flesta iallafall, men sånt jag ändå kan tänka mig skriva några rader om, så femmeningsregeln passar mig fint här. Let’s go!

1. Så här tänker jag kring vacciner:
Jag vet att vacciner finns av en anledning. Jag vet också att var och en följer sitt eget hjärta och det de tror är bäst för sitt barn när de väljer om de vill vaccinera eller ej. Vi vaccinerar vårt barn för att vi tror att det är rätt, vi är även medvetna om att en liten del av vaccinerade barn kan ha oturen att få en reaktion av vaccinet, och hoppas såklart att det aldrig behöver hända Elmer. Däremot har vi valt ut några vacciner, bl.a. de mot vattkoppor och svininfluensa som vi inte kommer vaccinera mot.

2. Gällande skönhetsingrepp tycker jag så här:
Jag har själv sagt att jag skulle vilja göra något åt mina bröst sen när vi inte ska ha fler barn. Tony är strängt emot det, och jag tror nog inte att jag skulle göra det när det väl kommer till kritan. Men jag förstår de som gör det och tycker inte andra ska lägga sig i det heller. I smyg skrattar jag dock nog lite när Svenska Hollywoodfruar kommer på tv, brukar kalla det för ”Ankshowen”.

3. Min sanna åsikt om muminmuggar:
Ja, det vet ni ju redan! Jag älskar Mumin! Inte bara muggarna. Muggarna jag äger har jag samlat på sen 2008, nu har jag 50, och jag dricker inte ur någon av dem, trots att jag tvivlar på att jag nånsin kommer sälja dem.

4. Ska barn synas på sociala medier? Så här tänker jag:
Jag skulle ju gå emot mig själv om jag sa att jag var emot det. Jag velade nog en del innan jag fick Elmer, men sen kändes det bara så naturligt att visa honom i bloggen och på instagram, han är ju ändå i princip hela min vardag! Tycker man alltid ska vara försiktig, och att jag borde bli duktigare på att sätta vattenstämpel på mina bilder, just in case.

5. Är jag feminist eller inte? Så här tänker jag:
Ja, det är jag, såklart! Alla borde vara feminister! Alla borde stå för ett likvärdigt jämställt samhälle! Vad jag inte står för är när det går överstyr, och ultrafeminister börjar säga att män ska könsstympas eller småpojkar ska låta bli att ammas osv, tror man verkligen att det är lösningen på allt?

6. Mina tankar om kommersiella samarbeten i bloggar:
Tycker det är otroligt bra med kommersiella samarbeten, särskilt mycket gynnar det ju mindre företag, vilka jag själv också försöker satsa mest på när jag har samarbeten. Viktigt bara att det står högst upp, så man inte känner sig lurad i slutet – och att man står för det man skriver om!

7. Kan pojkar ha rosa kläder? Min åsikt om genomtänk i kläder:
Pojkar kan ha rosa kläder precis lika mycket som flickor kan ha blå kläder. Själv har jag inte klätt Elmer i så mycket rosa, mest för det att jag tycker han och hans ögon poppar fram så underbart vackert i blått. Visste ni att under barockens tidsepok så var rosa en pojkfärg, vanligast bland kungligheter.

8. Dop eller namnfest – vad väljer jag?
Eftersom både jag och Tony är kristna och döpta och vill att Elmer växer upp i ett kristet hem så väljer jag dop.

9. Bloggska – är det ett viktigt språk?
?????

10. Den berömda bloggfasaden – ska man visa allt i bloggen?
Jag älskar att läsa bloggar där bloggaren låter sina murar rämna, jag låter mina murar rämna varje dag, i de allra flesta inlägg. Jag är alltid rakt av ärlig och så klart skriver jag inte dagligen om mina hemorrojder eller om konsistensen på Elmers bajs, men när jag verkligen känner att det måste ut i cyberrymden – ja, då skriver jag om det också.

 

Elmer 6 månader

Förra veckans måndag, när Elmer nyss blivit 6 månader gammal, var det dags för rådgivningskontroll. Hon var nöjd med oss, E hade vuxit 1,5cm och viktkurvan hade plantas ut en smula, troligen på grund av att han tagit sig fram som en liten virvelvind den senaste tiden. Han får ju 5 mål om dagen nu, och mjölk däremellan, så för lite mat får han ju inte.

IMG_2295

– I dagens läge sitter Elmer rätt fint själv i sin matstol, korta stunder, men en måltid varje dag övar vi i stolen.
– Han drar sig framåt, hårt, och har börjat pressa upp knäna också så jag tror inte att krypandet är särskilt långt borta.
– Han trycker även upp sig på hyllplan, vardagsrumsbordet nedre plan osv. och ska röra i allt man inte borde röra i!
– Än så länge har han ingen större skillnad på människor, men är han ledsen kommer ett ”mummummumm….” och så sträcker han sig mot mig.
– Han har börjat viska och forma ”pä-pä” när han ser Tony… nyfiken på om det fortsätter utvecklas därifrån.
– Han har fått två tänder därnere och har nu en till på gång upptill.
– Han somnar själv första nattskiftet men vaknar fortfarande med minst 3 timmars mellanrum nattetid, mer om tänderna krånglar
– Älskar att vara i rörelse, där det händer saker och att gunga!
– All-in-all, en väldigt motorisk liten grabb

IMG_2296

Vikten: 8940g
Längd 70cm.

En trolig anledning till gnället

Efter en evighetslång vecka av nattvakande och sömnlöshet och otaliga försök till att få allt på rätt köl igen fick jag plötsligt för mig att stoppa fingret i munnen på Elmer – mycket riktigt – ännu en till tand är påväg ut, denna gång snett upptill. De två gaddarna där nere är så pass långt ute att jag inte tror att de stör något desto mer längre, däremot kan jag tänka mig att den som är på gång nu retar desto mer.
Händerna går i munnen på honom och kinderna är illröda och han kan plötsligt bara gråta ut i smärta för att sedan vara helt vanlig igen följande sekund.

IMG_2231
Däremot sover han dagtid – massor. Trött mest hela tiden, såklart, eftersom han inte får någon vidare sömn på natten. Natten till idag spenderade han hos mina föräldrar, och hade stigit upp redan klockan halv 5. Det var så otroligt skönt att få sova en hel natt, min fjärde hela natt sen han kom.
IMG_2232 (1)Nu väntar jag på att tröttheten ska återfinna sig här, kvällsgröten är i magen och ungen är badad, varken trött eller övertrött utan pigg som en mört. Mannen är på fotbollsträningar så lite egentid skulle göra gott efter en fullspäckad och rolig dag! Har gett värkmedicin åt Elmer och ska se om det har någon sorts effekt alls. Ni kan ju hålla tummarna!