Efter en evighetslång vecka av nattvakande och sömnlöshet och otaliga försök till att få allt på rätt köl igen fick jag plötsligt för mig att stoppa fingret i munnen på Elmer – mycket riktigt – ännu en till tand är påväg ut, denna gång snett upptill. De två gaddarna där nere är så pass långt ute att jag inte tror att de stör något desto mer längre, däremot kan jag tänka mig att den som är på gång nu retar desto mer.
Händerna går i munnen på honom och kinderna är illröda och han kan plötsligt bara gråta ut i smärta för att sedan vara helt vanlig igen följande sekund.

Däremot sover han dagtid – massor. Trött mest hela tiden, såklart, eftersom han inte får någon vidare sömn på natten. Natten till idag spenderade han hos mina föräldrar, och hade stigit upp redan klockan halv 5. Det var så otroligt skönt att få sova en hel natt, min fjärde hela natt sen han kom.
Nu väntar jag på att tröttheten ska återfinna sig här, kvällsgröten är i magen och ungen är badad, varken trött eller övertrött utan pigg som en mört. Mannen är på fotbollsträningar så lite egentid skulle göra gott efter en fullspäckad och rolig dag! Har gett värkmedicin åt Elmer och ska se om det har någon sorts effekt alls. Ni kan ju hålla tummarna!