Vi har det bra

Och så var vi inne i vecka 9. Lätt att hålla reda på då det byter vecka varje måndag.
Förstås är det ju bara en uppskattning men jag gillar att ha något att gå ifrån.

Illamåendet har tilltagit och nu har jag till och med kunnat gå hela dagar med den där obehagliga känslan i halsen av att något är påväg upp. Det värsta med det här är ju det att jag inte kunnat jobba som vanligt och jag har blivit tvungen att ställa in klasser på grund av detta, vilket inte alls känns något vidare bra. Jag vill ju jobba, jag älskar att jobba! Känns så hemskt att kroppen måste svika mig. Äh..

Tony har lyckats fånga en ordentlig vårvinterförkylning så denna vecka står även renoveringen lite on hold. Men vi bor ju bra här i Rödsö hos svärföräldrarna så det går ju ingen nöd på oss, kan bara knappt vänta tills mitt kontor blir funktionsdugligt och vi får sova i vår egen säng, och så längtar jag efter att få prova ugnen också! Det ska bli helt underbart med ett alldeles eget hem, visst var ju lägenheten vi bodde i före också vår, men det är ju nog något helt annat med ett hus.
Och vi har redan målat barnrummet! Det blir så fint! Känns så häftigt att det där rummet som i början skulle bli ett gästrum faktiskt blir ett babyrum! Att det är här vår familj får sin början. Blir helt lyrisk vid tanken!

Och här kommer en bild jag tog i måndags, v. 8+0 med andra ord. Inte någon desto större skillnad, extra svullen har jag nog känt mig den senaste veckan, men bara vid magen, och det märks på vågen också. Startvikten vid invägningen v.5  var 53,5kg, nu är jag uppe i 55kg. Bra så!

8+0

Från v.7 till sjunde månaden på en dag

I helg har vi haft karriärkonferens med Mary Kay. Åååh, så jag älskar mitt jobb! Jag och min vän Linnéa tog nattåget, det var nog sista gången det hände, gravid eller ej, mådde så otroligt illa av att först stiga upp klockan 01 och sedan halv 6 för att sedan toppa det med lite nervositet inför det stundande tal jag skulle hålla halv 11. Hursomhelst, vi kom till hotellet helskinnade och L och jag som båda varit inställda på hotellfrukost ett tag kunde ju liksom inte inte ta det då!

Innan frukosten insåg jag förstås att jag hade glömt min kjol där hemma på sovrumsgolvet, vilket ju inte var en så stor hit eftersom det enda alternativ jag hade var ett par mönstrade Odd Molly-leggings. Det hade nog blivit första och sista gången i talarstolen om jag hade struttat upp till talarstolen iklädd röda kavajen och de leggingsen. Det löste sig förstås tack vare att vi har en hel säljkår med varmhjärtade, goda människor, varav en av dem såklart hade en extra kjol att låna mig.

Hotellfrukosten då? Jo, nervös och uppskakad som jag var slutade det med att jag betalade 17€ för ett löskokt ägg och en surskorpa med en skiva ost, kalkon och gurka. Men jag var nöjd med det, jag hade ju en kjol!

Talet gick utomordentligt bra, och enligt systerkonsulterna märktes det inte ens att jag varit nervös, och det är ju skönt. Efteråt kom till och med folk upp till mig och skakade hand och kramade och tackade för att jag gett dem inspiration, först på engelska, sen på finska när de insåg att jag ju nog kunde en del finska ändå… Känslan var mäktig, och jag vill bara göra det igen och igen. Jag brinner verkligen för att få inspirera kvinnor, ge dom en ny möjlighet, en ny hobby, vad helst de behöver, vi är otroligt bortskämda i vårt företag måste jag bara säga, det är världsklass!

Magen då, jo, i mitt tal avslöjade jag faktiskt att min största, mest magpirrande utmaning hittills var att bli mamma till hösten, och det blev ett fint sätt att avrunda allt på. Men nu måste jag bara fråga, magen går från att inte synas alls, till att bli stor som en kalaskula i slutet av en graviditet mot kvällen. Magen är spänd och till och med lite sjuk. Har ni varit med om det? Vad beror det på?

Och den första magbilden

Jaja, ni har kanske varit där själv, ”när jag blir gravid så kommer jag inte börja skriva blogg och det sista jag gör är att börja publicera bilder på min mage!”.  Så sa jag en gång iallafall.
Men jag älskar ju att ha fel, så tji fick jag! Det är ju så roligt att dokumentera allt som händer, lite därför började jag ju skriva igen också, för att kunna gå tillbaka sen och se vad som hänt, hur jag mått, hur jag sett ut, tankar och känslor… bloggandet är ju inget nytt för mig om man ska säga så.
Ni väljer ju helt själva om ni vill klicka er in hit eller ej!
Illamåendet har tilltagit i kraft. Jag mår illa när jag vaknar, har en liten paus mellan sisådär klockan 13 och klockan 15 varje dag, sen börjar det igen, den där känslan av att något nog skulle vilja komma upp, men hittills bränner det bara i halsen, oftast. Jag har inte tid med att må dåligt, jag håller klasser mellan 10-21 om dagarna och jag kan eller vill inte börja styras av kroppen!
Men det är väl det jag måste göra. Tänk vad häftigt egentligen, att nånting som knappt är så stort som en liten ärta bestämmer över hela din kropp redan! Mäktigt egentligen!

Så nu får ni gärna smälla fram era bästa huskurer och tips mot illamående. Jag har prövat ingefära, citron i vatten, citron som sådan, frukt innan jag stiger upp, knäckebröd innan jag stiger upp, juice innan jag stiger upp… förhoppningsvis har detta illamående gått om när jag väl offentliggör denna blogg. Men man vet ju inte.

Och här har ni då, min allra förstaste första magbild. Tagen igår, måndag i vecka 7+0.
Svullen och full med vätska. Inget annat so far, men jag räknar inte med något ”put” på ett tag ännu, även om Tony ibland utan att tänka sig för kan slänga ur sig att det visst syns ett litet put.

bild-5 kopia