Sammanfattning av de 12 första veckorna

Det känns verkligen som om graviditeten pågått en halv evighet redan. Med tanke på att den började så våldsamt. Efter att illamåendet avtog har veckorna däremot gått betydligt fortare, och jag har inte ens hängt med veckobytena utan det är snarare min app som påmint mig om när veckorna bytt.

 


Tröttheten är så extremt påtaglig. Jag orkar knappt någonting, det är just och just att jag klarar det jag måste göra. Men utöver det är det kollaps på mattan som gäller när jag väl kommit hem från jobb eller andra måsten. Har saknat bloggandet, samtidigt som jag känner att jag inte skulle kunnat göra det på något annat sätt heller. Jag var helt enkelt tvungen att ta en veckas paus.

Förra onsdagen var jag på ultraljudsundersökning, allt såg jättebra ut. Det var en helt annan känsla att få gå på ultraljud med andra barnet. På något sätt visste man mer vad som väntade, och kunde njuta på ett helt annat sätt, man förstod sig på hela miraklet och såg allt med helt nya ögon. Det var så häftigt. Det var en lat liten typ som låg därinne, i mitt stilla sinne önskade jag att starten även skulle vara lite lugnare väl på utsidan den här gången, men det blir som det blir. Nu är jag i princip säker på vad det är för kön, har en så stark känsla att det känns som att det inte kan slå fel, även om det såklart bara är en gissning vid det här skedet.

Annat då, hungern är enorm. Jag äter helst salta saker. Smörgåsar hör nog till favoriten ännu. Sushi på fredagar, och fisk överlag är jag otroligt insnöad på just nu! Varma soppor är också en hit! Godis har jag mest ätit för att det varit jul, men jag har inget större sug, särskilt inte efter choklad, precis som när jag väntade Elmer, och kaffesuget är också som bortblåst. Däremot är jag konstant törstig, och dricker mängder av vatten.

Magen har vuxit den senaste veckan, och efter att ha jobbat 9 timmar idag sade jag till mig själv att detta var sista dagen i mina vanliga jeans, nu är det att gräva fram mammajeansen. Blir nämligen bara mer svullen om magen mot kvällen, och där är det inte så skönt med högmidjade byxor. Knäpper ofta upp knappen på jobbet om jag har långa tröjor, men nu har dragkedjan fått för sig att rulla ner, så att stå och blotta trosorna är inget jag tycker är så värst trevligt.

Ska nog ta en magbild så småningom också, men har hållit mig ganska low på den fronten ännu, har känt mig så svullen att det är roligare sen när den där ”riktiga” magen sen börjar träda fram.

Nytt bf är 8.7. Känns som att 2017 blir ett riktigt babyboom-år. Är det någon av er läsare som är beräknad till 2017? När i så fall? 🙂

Vinnarna av Lucka nr.19 och Lucka nr.20

Förlåt, förlåt i mängd och massor! När jag kom hem den 21a förra veckan kände jag bara att jag var nära kollaps, och jag var bara tvungen att välja bort något, denna gång blev det bloggen. Nu är iallafall vinnarna av lucka 19 och 20 dragna. Det har varit så roligt med kalender, men ack så krävande, nästa år kör jag förhoppningsvis en ny, men då kommer jag förbereda tävlingarna långt på förhand och tidsinställa dem, så att jag vet att det dyker upp trots att orken tryter. Det har varit så roligt att se att så många velat delta! Här kommer vinnarna jag dragit för de senaste tävlingarna!

Vinnaren av Homefuns tävling är:

Caroline, med kommentaren:
Skulle ge dem till min minsta dotter som är 1,5 år. Hon älskar att bada😊

_____________________________________

Och vinnaren av en behandling till naprapat Johan Hult är:

Ida, med kommentaren:
Det här skulle vara den bästa julklappen till min sambo som går runt med värk i ryggen varje dag! Jag har själv aldrig varit till en naprapat men jag tror de kan göra underverk!

Grattis till er båda!!
Kontakta mig på sarajohannarasmus@gmail.com så tar jag era uppgifter och meddelar båda företagen!

Lucka nr 20 –  TÄVLING – Homefun 

Måste vara ärlig och säga att jag helt enkelt var för trött för att skriva lotter när jag kom hem från jobbet. Lade mig ner för några minuter med Tony på soffan och råkade somna i hans famn, och med program med start från 7 i morgon med tandläkare i Jeppis, ultra i Kokkola och sen jobb i Jeppis fram till 19 kände jag att det kanske var bäst att gå och knyta sig…Så ni får med spänning på vinnarresultatet i morgon! 😊 

Tänkte ändå sätta upp nästa tävling innan jag lägger mig, denna gång i samarbete med Homefun! 😊 För några veckor sedan testade vi cherekringar på vårt lilla vattendjur. Flytringar med flytande kärna, som ger dig lite mer fria händer t.ex.i simhallen, och barnet en större förståelse för vattnet, samt ett större självförtroende när det kommer till att vistas i vatten.  

Cherekringar är uppblåsbara, och ska bäras så högt upp på armen som möjligt. Ringarna är designade med hålet i mitten, vilket gör att barnets huvud bestämmer positionen – framåtlutad, upprätt eller bakåtlutad, vilket gör att det är enkelt att växla mellan dessa olika lägen.

På Homefun säljs dessa i två varianter, gul/gröna för barn under ca 1,5 år som inte prövat cherekringar tidigare, och gul/röda som ger något mindre flytkraft och är tänkta för barn över 1,5 år. 

Perfekt sätt för alla inblandade att njuta lite mer av simhallsbesöken, och ge barnet större respekt för vattnet, redan vid tidig ålder! Efter jul ska vi till Tropiclandia, och det ska bli så spännande att testa dem där! 

Bildkälla: Aqaulife.se

Nu har jag tillsammans med Homefun glädjen att lotta ut ett par Cherek’s! 

Vackra butiken på Gågatan i Jakobstad 😍Bilden tagen från deras Facebooksida. 😊 
Vill du ha chansen att vinna? 

– kommentera kort och gott, vem skulle du vilja ge ringarna åt? 

– gilla Homefun på Facebook 

– tävlingen pågår tills i morgon 21.12 kl 20! Priset avhämtas på Homefun! 😊 

Lycka till! 

Sjukstuga och inskrivning

Elmer har varit sjuk idag. Han har länge varit både snuvig och hostig, så det kom inte precis som någon överraskning, så i stället för att åka till jobbet i morse stannade jag hemma på mitt livs första vab. Tony hade kvällsskift så tur nog kunde jag ändå åka till rådgivningen för inskrivning. Det blev lite senare än vanligt, i övermorgon går vi in i vecka 12.

Allt såg bra ut, vi gick igenom rutinfrågorna, och hälsovårdaren H bad mig gå igenom graviditeten och förlossningen med Elmer med henne igen, för att se ifall det fanns något jag lämnat och grubblat över. Jag minns att jag tyckte det var jobbigt att vara gravid, och att jag inte trivdes. Men när jag nu såg tillbaka på graviditeten och kunde stryka, sammandragningar, foglossningar, svullnad, högt blodtryck, osv osv från listan kändes plötsligt faktumet att han låg på tvären den sista tiden, lite värk i svanken och över 20kg viktökning ganska ynkligt, egentligen. Men så kom jag fram till det att vi alla upplever våra graviditeter olika, vi har ju ingen annan att jämföra med, så jag får väl tycka att min förra graviditet var jobbig om jag vill.. Förlossningen, som var rätt utdragen, räckte i 21 timmar med ett krystningsskede på 1,20h, känns stundvis lite mer oöverkomlig. Det går liksom i vågor. Konstaterade att jag under denna graviditet varit mycket mer känslig, betydligt mindre naiv, och mycket mer orolig över barnet, förlossningen och allt som hör till. Läste massor av förlossningsberättelser, såg filmer och dokumentärer när jag väntade Elmer, men var aldrig rädd eller orolig inför min egen förlossning eller huruvida Elmer skulle må bra. Men på något konstigt sätt har allt det där ändrat nu med tvåan. Någon annan som haft liknande känslor med andra barnet?

Hemoglobinet var fortfarande helt okej, och låg på 118, med Elmer var jag nere på 112 i vecka 12. Blodtrycket var lågt, precis som med Elmer, men bättre den vägen. Vikten låg på -1,5kg på grund av att jag mådde så illa i början, men vikten var trots det nu ca 4kg mer än i vecka 12 med Elmer, så det blir intressant om det kommer en likadan viktökning denna gång också.

Sen var det här med amning, men det är jag inte redo att ta upp ännu. Kanske det som lämnat mest trauma för mig, jo jag säger trauma. Så vi tar det en annan gång.

Nu ska jag börja logga ut för natten, Tony körde precis in på uppfarten. Här kommer en trevlig video från gårdagens våffelkalas… Eller tja, från det som hände efter själva våffelkalaset…

Lyckas ni inte få upp den kan ni kolla in min instagram. 🙂

Lucka nr. 19 – TÄVLING – City Clinic

När det kommer till min far har jag, ända sedan liten, ansett att han kan fixa vad som helst. En stor del av den drivkraft och företagsamhet jag besitter kommer från just honom, och någon med ett större hjärta får man leta efter.

När jag var yngre, i lågstadie- och högstadieålder, hade jag en hel del pojkkompisar, de flesta av dem spelade, liksom jag fotboll eller basket. När någon av dessa hade någon idrottsskada, oavsett hur stor eller liten, så ringde jag alltid pappa och frågade honom om han kunde kolla på dennes ben/rygg/knä osv. efter skolan. Nu efteråt inser jag att jag ju var lite crazy för att ställa sådana krav på min far, han jobbade ju redan 10-timmars dagar, och här bad jag om välgörenhet. Det lustiga var, att han så gott som alltid hittade tid för mina idrottsskadade vänner. För sån var, och är min far.

Min pappa, Johan Hult, blev klar naprapat från Naprapathögskolan i Stockholm för 26 år.  I samband med detta flyttade de hem till Jakobstad och han började jobba, han öppnade sin naprapatpraktik dagen innan jag föddes. Jag minns hur han berättat att han i början av sin karriär, när det ännu inte fanns mobiltelefoner, kunde sitta i sitt mottagningsrum på Fitness Club, som han startade på andra våningen av Prisma i Jakobstad tillsammans med en vän, och vänta på att telefonen skulle ringa. Mamma var hemma med nyfödda jag. Han kunde ha några kunder om dagen på den tiden, idag är de betydligt fler.

Rätt snabbt därefter började även hans arbete med FF Jaro, nu har han jobbat 25 år med fotbollslaget, och genom det har han stiftat många goda bekantskaper genom åren med både spelare såväl som tränare. Han har ett litet rykte om sig att vara den som tar de utländska spelarna under sin vinge, och många är de sommarkvällar då vi fått sitta vid långbordet på sommarstugan, med spelare från världens alla hörn. Det är och har varit en rikedom, och pappa har verkligen visat oss barn vad gästfrihet innebär.

Både jag och min syster spelade fotboll och utövade en drös andra sporter som unga, och jag vet inte hur vi skulle ha klarat oss från större skador om inte pappa varit där och lappat ihop oss. En tid tog han till och med hand om laget jag spelade i, på sin fritid. Jag förstår inte hur han hunnit, men han har verkligen gjort allt för oss.

Fortfarande tror jag starkt på att det inte finns något min pappa inte kan fixa, särskilt när det kommer till sånt som hör till hans område – naprapati.
Till en naprapat kan du gå om du t.ex. har led-, nack- och ryggbesvär, ont i knät, ryggskott, ont i ländryggen, om du har spänningshuvudvärk, problem med ischias, musarm, tennisarmbåge, idrottsskador osv. osv. Bäst är det ju att ringa och rådfråga med naprapaten i fråga. Här kan du läsa mer om vad en naprapat gör.

Det var så många som var intresserade av behandling till Maria, när jag hade den luckan, så det kändes fint att veta att jag hade denna lucka i beredskap. 🙂

Nu har jag glädjen att lotta ut en gratis behandling till min far på City Clinic i Jakobstad!
Vill du ha chansen att vinna? Here’s what you gotta do:

– Skriv i kommentarsfältet: Har du någon erfarenhet av besök hos en naprapat?
Fick du hjälp?

– För en extra lott, dela detta inlägg på Facebook!
– Kika in här i morgon och se om du vunnit! Tävlingen pågår fram till kl 20 i morgon 20.12.

LYCKA TILL!

IMG_4346

Pappa och jag i somras ❤

Många tårar ikväll

Tanken var att sätta upp en ny tävling ikväll. Men så kom jag på villospår och såg en film från Aleppo, där en liten flicka på kanske två år, max, blir undersökt efter något jag inte kan tolka som annat än en bombning, hennes ansikte vitt av damm, blod i pannan. Ögonen var vettskrämda, men inga tårar.

 Och så såg jag en till jag inte klarade av att se helt då den i princip helt bestod av små, stilla barnkroppar, många inte äldre än Elmer, liggandes på rad, med människor som skrev siffror i pannan på dem…  Och nu börjar tårarna bränna igen! Och jag blir så arg för allt jag inte kan göra, för att de är de och inte jag som har rätt att gråta, för att det inte går ”bara sådär” att hämta hit alla dessa barn! Allt jag önskar dem är trygghet, varför ska det vara så orättvist?! 

Klarar inte av att skriva mer ikväll, men sånt ikväll i mitt, och säkert även i huvudet på många av er. 

Vinnaren av lucka nr. 17

Roligt att så många av er ville vara med och tävla om presentkortet till Pirayo! Tycks finnas många fiskälskare därute, och det bevisar bara hur välkommen en sån här restaurang är!

Nu har jag dragit en vinnare, och slumpen föll denna gång på…

Julia, med kommentaren:
Gillar dem på fb. Jag älskar rökt lax. Deras fisksoppa skulle jag gärna testa🙂

Stort grattis! 🙂 Presentkortet finns att hämta på restaurangen! Smaklig måltid!

ger

Hela denna vecka är det jullunch som gäller på Pirayo! Detta innebär att det kommer finnas en kalldisk med delikatesser uppdukad, samt god sallad och bröd, och till detta får du välja mellan rökt fisk, laxssoppa eller bouillabaise. Du kan såklart även välja bort fiskförrättsbordet och bara äta vanlig lunch, om du vill. 🙂 Själv tänker jag besöka dem på tisdag och torsdag, och ta med mig takeaway till jobbet!

Så till er fiskälskare som ännu inte testat Pirayo – gör det!