Månad: januari 2017

Alla barn är ju så olika, Elmer inget undantag, såklart. Det känns som om vi lär känna honom i ultrarapid just nu, hela tiden, varje dag lär vi oss nya saker om honom. Det är så fascinerande, men också lite sorgligt, att se den här lilla människan växa upp så himla fort, alltför fort! Nu börjar jag vara vid den punkten att jag gärna hade stoppat tiden, samtidigt är jag ju så nyfiken på vad som väntar runt hörnet, nya utvecklingssteg och färdigheter. Han är så häftig, vår lilla minimänniska.

Just nu pratar han stup i ett, något jag tror tagit fart på dagis och som fått fortsätta här hemma. Han pratar om allt och ingenting, mumlar och sjunger för sig själv, och några få tvåordsmeningar som ”koo på!” (skorna på), och ”ääta gööt” (äta gröt). Hans ordförråd utvecklas snabbt och han är som en svamp just nu, lyssnar, suger åt sig, och härmar allt man säger – man får börja vakta sin tunga med andra ord.

Hans absoluta topp tre vad gäller leksaker just nu är helt klart: Bilar, läsa böcker och, som han kallar det, att ”koka”. I bloggåva har vi fått ett leksakskök av Jollyroom och det är det första han springer till när han vaknar på morgonen, och oftast det sista han gör innan läggdags, där står han och ”koka taatis!” (kokar potatis), plockar in saker i sina köksskåp, och bjuder åt alla som vill smaka, ikväll pratade han till och med om att ”koka” när han halvsovandes vände och vred sig i sängen.

Sen att han gillar att bada är ingen nyhet för någon. Finns ingen snällare pojke än när man frågar om han vill gå och bada, han står som ett ljus utanför badrumsdörren och låter sig bli avklädd, trippar lite på stället och upprepar entusiastiskt ”baaba” för sig själv några gånger tills han blir insläppt, och går så raka vägen till sin badbunke där han först doppar ner foten, som för att känna att temperaturen är rätt, för att sedan kliva i och sätta sig. Han kan hålla på i sin lilla bunke i över en halvtimme, där han leker med sin anka och diverse muggar. Jag har ännu aldrig tvättat hans hår med schampoo, men idag testade jag faktiskt olja, för att få bukt med det där fettet som så lätt lämnar kvar från spädbarnstiden. Hans hår blev definitivt mjukare, men är fortsättningsvis lika bångstyrigt och tycks leva sitt eget liv. 🙂

Trotsen har även den kommit, och det märks att han testar oss i allt vi gör. Han kan gnälla över något av för oss okända orsaker, peka på något han ska ha, som egentligen inte existerar, peka på något han vill ha, och när han inte får det, ställa till med en fantastisk fejkgråtshow osv. Han ska helst göra allting själv, vilket ju är väldigt tacksamt när vi sitter och äter, han klarar att äta det mesta själv nu, med acceptabel mängd klet och spill, och det om något är hemskt skönt när man själv vill sitta och äta. Han har äntligen börjat förstå att ett ”nej är ett nej”, inte alltid, men oftast, och det är relativt lätt att avleda hans uppmärksamhet när han har satt sig in i att han ska ha det där saltkaret som står på köksbänken.

Han är en riktig clown, och börjar utvecklas till en barnkomiker av rang. Jag har faktiskt ingen aning om var han får allt ifrån, såvida inte han och Tony övar upp en repertoar av bus när jag är borta. Han älskar att busa och skämta med en, tungan ute ibland (här skyller jag faktiskt på Tony, och han är ofta den som tar initiativ till katt-och-råtta lek, sitter och klappar i händerna för sig själv eller bara annars gör sig till.  En fantastisk liten typ på 1 år och snart 4 månader, och det känns så tydligt, det faktum att jag åtminstone lyckats med konststycket att skapa en sån fantastisk liten människa till denna värld. Jag skulle göra vad som helst för honom, den vetskapen är ibland så stark att det gör ont i bröstet på mig.

Ligger och vrider mig och kan inte sova. Ikväll vill jag sända ut ordet till alla er som läser, snälla knäpp händerna för Ida och hennes familj. De befinner sig i Vasa som bäst där lilla Abbe har andningssvårigheter och läkarna har tillsvidare inte hittat vad som är fel. 

❤ 

Kram på er. 

Fick nästan lite hicka när jag insåg att vi i morgon inträder vecka 18. Say what? Jag plussade ju nyss och nu är vi snart halvvägs! Galet!

Jag glömmer ibland helt och hållet bort att jag är gravid, lever i princip som jag gjorde förr, och har inte haft några särskilda krämpor, förutom stundvis lite smärtor i magen och sammandragningar, samt lite värk i korsryggen då och då. Magen har tydligen vuxit, åtminstone om man dömer utifrån makens blickar. Igår kläckte han ur sig något i stil med ”ååh vilken mysig mage!”, så jag antar att det börjar märkas. Inget som inte går att dölja ännu dock, om jag riktigt ville.

Mina crazy cravings har lugnat ner sig en smula, stabiliserat sig en aning kan man väl säga. Men jag äter en hel del isglassar, ibland flera om dagen, är dock inte alls sugen på choklad eller kaffe, med undantag för O’Boy, det går an!

Jag har ingen aning om vad jag haft för viktuppgång hittills, försöker äta hälsosamt så gott det går, men jag känner mig aldrig dålig för att jag slänger ner pizza två dagar i rad heller. Med Elmer gick jag upp närmare 25kg, och jag räknar med en likadan viktuppgång denna gång, så jag tar det med ro i vetskapen om att en graviditetsviktuppgången är inget jag kan påverka desto mer.

Sover fortfarande bekvämt både på mage och rygg, var tvungen att dyka bakåt i arkivet och kolla när jag slutade sova på mage, och det visade sig att det var i denna vecka som gravidkudden fått åka fram, i nuläget har jag inte minsta behov av den, märker ju knappt av min mage. Och huden har ännu inte tagit stryk av hormonökningen, med Elmer såg jag ut som ett jordgubbsland i ansiktet och jag minns att jag mådde så dåligt över det. Ryggen, som heller aldrig haft några finnar eller utslag, fick också sin beskärda del senast.

Bristningar eller någon linea negra-rand på magen har ännu inte uppstått. Brösten har vuxit massor, men jag har för mig att de var ömmare förra gången. Jag antar att många av de saker man reflekterade och bubblade över under första graviditeten, helt enkelt inte hinns med nu under rond 2.

Tröttheten är väl kanske allra värst just nu… skulle kunna sova dygnet runt känns det som, och det går ju inte riktigt ihop med en morgonpigg ettåring…

Det enda jag funderat en del på är att jag inte känt så mycket aktivitet därinne den senaste veckan.. Började känna små rörelser redan i vecka 16, men nu har det varit riktigt lugnt. Som tur slipper jag till rådgivningen på måndag så får vi lyssna så att allt är okej..

Trött morsa i städmode, tydligen missade jag att putsa den smutsiga spegeln… 😀

Det märks att vi lever i efterskalven av en tröttsam febervecka, förra veckan Elmer, och denna vecka jag. Min feber är så gott som bort, och äntligen, äntligen börjar snoret lossna från bihålorna! Alltså, det är helt SJUKT vad jag varit täppt! Har aldrig varit med om något liknande. Jag saknar fortfarande lukt- och smaksinne och det om något har varit otroligt omvälvande. Föreställ er att allt ni äter har smak endast utifrån minnet, men utöver det så smakar allt du äter exakt ingenting. Grät nästan lite när Tony hade köpt hem sushi i fredags, och hur mycket jag än öste på med wasabin så smakade den ingenting förutom det där välbekanta stinget i näsan man får om en större bit wasabi slinker ner.

Elmer har sovit dåligt på dagis några dagar den här veckan och det har han tagit igen påföljande morgon eller i bilen på väg hem. Då har vi låtit honom powernappa en stund i soffan för att han ska orka till läggdags. I tisdags hände det otroliga när jag vaknade klockan 9, och trots mina försök att väcka Elmer med att sätta lampan på och föra oväsen så rullade han bara över på sidan och fortsatte sova fram till klockan 9:20. Han gav igen med att vakna lite efter 6 av morgnarna denna vecka, och jag som redan är så otroligt trött på grund av graviditet ser det nästan som tortyr. Tacka vet jag nästa vecka och Tonys kvällsskift!

De två senaste veckorna har inte alls blivit som jag hade tänkt, vilket det ju väldigt sällan blir när man har småbarn. Hursomhelst, ni minns ju att jag hade påbörjat mitt städprojekt och sett fram emot två jobbfria veckor för att få ordning på den här soptippen till hem. Hade en hel hög med peppande inlägg på lager åt er men det blev i stället platt fall på alla plan. Måndag fick jag en hel del gjort så länge Elmer var på heldag hos svärmor, men jag kände även att Elmer hade en förkylning på gång, och när Tony sen kom hem med honom till kvällen och vi la ner honom i sängen kändes han väldigt varm. Som jag gissade vaknade han flera gånger den natten med täppt näsa och feber och det hela slutade med att han fick sova mellan oss resten av natten, ingen av oss sov något vidare.
Förkylningen och febern tilltog på tisdag och den tilltänkta städveckan blev i stället en vabvecka utan dessa like. Tony skadade fingret på ett element här hemma när han höll på i Elmers rum på måndag och fick åka till akuten och sy det, vilket resulterade i att jag vakade varje natt med Elmer då Tony inte kunde byta blöja eller annat nödvändigt med sitt onda finger.

Förra fredagen hade han sin sista feberdag och vi pustade ut, helgen var snorig, men han sov betydligt bättre även om han nog hamnade mellan oss de sista timmarna varje natt. På söndag morgon kände jag förkylningen slå sina klor i mig och det var bara att ge efter. Hittills har jag bara legat på soffan den här veckan, jag känner ingen smak, allt smakar papper och jag är så stockad i näsan att jag inte kan andas genom den, vilket resulterar i att jag vaknar med torkat slem runt hela munnen varje morgon – mysigt. Har full förståelse för Elmer och hans mat- och sovkrångel nästa vecka, vem vill äta när inget smakar av någonting och vem kan sova med nappen i munnen när det inte går att andas genom näsan?!

Så det blev två sjukveckor i stället för två städveckor här borta, bättre lycka nästa gång, får man väl säga… I stället för att rensa skåpen om kvällarna spenderas de med Yle:s andra säsong av serien Cirkus Familj med fantastiska Maria Sundblom-Lindberg i spetsen. Jag är så tagen av den här serien, som i varje nytt avsnitt behandlar olika familjesituationer. Man får en helt ny förståelse för familjer med andra livsöden och motgångar och man känner sig plötsligt så väldigt liten och oerfaren på något sätt. Vet att poängen inte är den, och jag vet att bakom alla människors leenden finns en historia, även när det gäller mig själv, men serien får mig verkligen att tänka till och jag har redan hittat flera avsnitt som träffat mig rakt i hjärtat. Så här skriver Yle om Cirkus Familj:
Välkomna till Cirkus Familj. Det här är tv som handlar om att livet aldrig blir som man tänkt sig. Det här är en serie som handlar om att precis alla familjer kämpar med något. Andras berättelser är ofta den bästa hjälpen så därför bjuder familjen Sundblom Lindberg in 15 andra familjer som delar sin story och sin kamp med oss. Svåra och starka berättelser men vi har packat dem i glansigt papper för att familjelivet är inte bara slit utan också sinnlighet och skönhet. Cirkus Familj är en tv-serie om närhet, rädsla, svek och mod. Ett program om tro, hopp och kärlek.

Cirkus Familj visas på Yle Fem onsdagar klockan 22, men vill du ha tillgång till alla avsnitt direkt så hittar du dem här! Berätta gärna om du hittat ett avsnitt som berört dig extra mycket. Har inte hunnit se igenom alla ännu! 🙂

Det finns ett ord som övervinner allt annat. Ett ord som gör mig alldeles knäsvag och som kunde få mig att hoppa upp på köksbordet och dansa. Jag tror aldrig jag kommer kunna bli trött på ordet mamma.

Det spelar ingen roll om han ropar det från andra sidan huset bara för att han vill veta exakt var jag är, om det är i sängen för att dra ut på nattningen, om det är i full gråt när det är Tonys tur att natta och han kommer på att han hellre vill ha mig hos honom, eller när han leende utbrister ”mamma!” och kommer springande emot mig när jag hämtar honom på dagis, det är lika euforiskt underbart varje gång!

Jag har fått ett alldeles nytt namn, och det är det vackraste på hela jorden.

Det sa bara ”poff”, så var magen plötsligt där! Det gick över en natt! 

Har lyckats konsumera 3 isglassar på 1,5h. För det får jag väl? 

Äter hela tiden. Kom på mig själv med att fundera på om nästa måltid skulle bli granola med yoghurt eller ett äpple, när jag låg på soffan, fortfarande i matkoma efter lasagnetten vi ätit. 

Konstant kissnödig, bannas över blåsan nattetid när jag skyndat in på toaletten för att kissa ut typ 3 teskedar. Hello?! 

Redan förra veckan kände jag något som kunde tolkas som rörelser där inne, nu är jag säker på att det är lillpricken där inne som börjat göra sig till känna. Mysigt! 

Inhandlat 3 par nya preggo byxor! Aaah, den lyckan är total! Finns inget härligare än känslan att vakna på morgonen och veta att du har andra alternativ än mjukisbyxor till dendär skjortan du så gärna vill bära någon månad till. 

Elmer har börjat uppmärksamma magen, ibland när jag sitter i soffan kommer han och drar upp tröjan och sätter handen på magen och säger ”aaaaj” eller ”beibi”. Inte för att jag tror han förstår, men det är ju så gulligt!! 

Nu har jag påbörjat processen att få bukt med stöket här hemma en gång för alla. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är jag så trött på saker som inte har en utnämnd plats, på överflödet, på allt som ligger här och samlar damm och aldrig används. Nu ska det bort!

Ärligt talat så följer jag ingen metod, jag har läst på om olika ”städtekniker” och tagit tips från olika städgurus, bland andra då Marie Kondo och Paulina Draganja, och det jag tagit med mig från dem är väl kanske lite olika vik-, sorterings- och förvaringstekniker, samt det att slänga allt som inte längre skänker glädje. Jag kör dock rum för rum, i stället för enligt kategorier. För mig känns det enklast så. Vi har investerat i massor av plastlådor med lock i olika storlekar för förvaring av såväl kläder som prylar, och en del loppissaker. Det mesta kommer dock slängas, återvinnas eller doneras har jag på känn.

Denna veckas plan är följande:
– Badrummet – Alla badrumslådor ska tömmas och torkas ur. Allt smink, all hudvård och all hårvård som inte används, som är gammalt eller snart blir gammalt kommer att slängas. Mindre plastlådor och korgar kommer sättas ner i de utdragbara lådorna, och saker sorteras ner enligt kategori och användningsområde. Handdukar viks in och de som är gamla och onödigt slitna far till återvinning eller rivs till trasor som kan användas vid städning här hemma.

– Kök – Varje skåp töms och gås igenom. Medicin och annat i den kategorin sorteras på ett och samma ställe, och sånt som är gammalt och tomt slängs bort. Besticklådorna töms och rengörs, samma gäller lådan för slevar och knivar etc, och allt som inte används gallras bort. Köksskåpen med glas, koppar och skålar gås igenom, udda kärl slängs bort, samma gäller ugnsformar, plåtar, salladsskålar osv osv. Allt som inte används eller blivit använt på över ett år ryker. Kylskåpet töms helt och rengörs, och sånt som inte används slipper inte in igen. Kokböckerna får sig också en omgång.

– Vardagsrummet – Tanken är att en hel hylla ska tömmas, och säljas helt och hållet. Den känns överflödigt här. Alla korgar och lådor gås igenom och rensas ut, och ”tronen” som ska föreställa vår myshörna men som mest ser ut som ett sopberg, ska bli tomt.

Det är veckans plan, hinner jag med annat är jag bara nöjd!  Nu kör vi!

… och en bild på hon jag gärna bytt plats med ibland….

Jag avlade inga nyårslöften i år. Är usel på sånt. Godisstrejker bryter jag efter några dagar, att gå ner i vikt och börja träna är inget som kommer motivera mig förrän efter babyn kommit, att äta hälsosammare kommer inte på frågan när mina cravings ändrar från dag till dag och innefattar allt mellan pommes frites och majonnäs, hamburgare, morötter, apelsinjuice, körsbärstomater, sushi, kokosbollar, O’Boy, osv osv… You get the point.
Shoppingförbud var kanske det enda jag sådär allvarligt funderade på. Men med en garderob som krymper för varje vecka i takt med att magen växer och faktumet att jag idag köpte både två par preggobyxor och ytterligare två par preggotoppar, så kändes ett shoppingförbud heller inte aktuellt.

Något jag däremot har börjat göra sådär vart efter är att lägga upp mål för mig själv, mål som sträcker sig fram till juni och som bygger på att jag och hela familjen ska må bättre i långa loppet:

– I morgon börjar rensningen av huset, rum för rum ska gallras på saker, onödiga prylar, sånt som inte längre skänker glädje, sånt som kväver. Gamla, söndriga plagg ska till återvinning, en del åker till röda korsets loppis, och en ska jag sätta upp på loppisgrupper eller på loppis när jag har tid… Kommer sätta upp en lista på hur jag kommer gå till väga, rum för rum senare, ifall ni är intresserade får ni följa med i processen.

– Datorn ska få sig en ordentlig backup, för att sedan servas, den har tjänat mig trofast nu i över 3 år, och den har så mycket kapacitet att den klarar några till, bara jag tar hand om den, så ett av mina mål är att försöka minska på slit och släng, och ta hand om det vi har i stället. I samband med detta ska jag rensa bland alla fotografier på datorn, och göra fotoböcker från våra olika livsskeden hittills. Det är så roligt att ha sådana att bläddra i, har alltid tyckt att det varit så fint av mamma att hon fotat och sparat så många bilder från när vi var små!

– Symaskinen ska dammas av, och har jag tur hittar jag till och med en sömnadskurs – jag vill lära mig att sy. Precis som innan Elmer har jag fått den där lusten att tillverka egna barnkläder, och det enda jag lyckades knåpa ihop innan Elmer kom var dreglisar, mössor, babyfiltar, snuttefiltar, ett par babybyxor och en väldigt funny-looking nalle som jag gav Elmers kusin i ”välkommen till världen”-gåva. Som bonus skulle jag vilja lära mig sticka, på riktigt. Jag kan sticka, i den utsträckningen att jag klarar olika, enkla tekniker, men jag förstår mig inte ett dug på mönster, och mitt tålamod är uselt. 

– Garagetömning, för att Tony ska få sin egen tillflyktszon, där han kan måla, snickra, montera, eller bara såga sönder något, och, när det behövs, ta sig en kall öl i lugn och ro. Att vi får mer utrymme för smart förvaring är ju en självklar bonus det med! 

– Sist men inte minns, vi måste hitta en aktivitet jag eller Tony kan göra med Rosa en gång i veckan, stackarn behöver ett arbete hon med. Men vad ska man hitta på åt en hund som inte är så trevlig runt andra hundar? Agility hade varit drömmen, men jag är rätt säker på att även om det skulle passa Rosa som handen i handsken, så är jag osäker på om hon skulle tillåtas på en agilitybana.

Och så mitt lilla bonusmål:
– Nästa vecka ska jag göra suveräna fastlagsbullar! 🙂

Rosa och min familjs valp Nala, som efter två promenader tinade upp för varandra och nu leker fint tillsammans i det fria!

Idag hade jag officiellt min allra sista jobbdag på H&M. Nej, jag har inte fått sparken eller något sådant drastiskt, orsaken är nog mycket enklare och mindre dramatisk; i och med förnyandet av kontrakten efter att säsongsarbeteskontraktet löpt 15.1 hade de inte tillräckligt med timmar att erbjuda mig för att jag skulle vara nöjd.  Självklart var jag ledsen vid beskedet till en början, jag kände att så mycket skulle förändras, Elmers dagis, min vardag, våra rutiner, men efter 2 timmars tänkande (och bölande) på mattan här hemma ”drog jag upp snåre” (som vi säger här) och tog ett beslut: Jag tackade helt enkelt nej.

Så just nu är framtiden lite oklar, men jag hör till kategorin av människor som tror att saker händer av en orsak, att det blir som det är tänkt att bli, och att något bättre lämpat för mig väntar runt hörnet. Kommer sakna kollegorna massvis, de var en stor anledning till att jag njöt till 110% varje jobbdag, men sannolikt är, att jag får träffa dem ganska ofta i framtiden också. Det blir nog bra! Berättar såklart mer när jag vet mer.

Det stora frågetecknet är ju såklart nu hur vi gör med Elmers dagisvård, han njuter verkligen av att vara på dagis, han är ett tvättäkta exempel på ett barn som trivs där. Men svaret på det kommer troligen den här veckan det också.

Min stora, lilla dagispojke.

Det förflutna känner jag ingen bitterhet över, och när det kommer till hur framtiden ser ut har jag full tillit på att det blir på bästa sätt. Jag håller er uppdaterade.