Dendär fascinerande magen

Välkommen vecka 30!

Publicerat den 29 juli, 201529 juli, 2015 av sararasmusLämna en kommentar

Och så var vi här då! Kan inte fatta det själv heller, hur fort det faktiskt gått. Vecka 30, sådär bara. Här kommer en liten update på hur vi mår:

Jag:
– Still going strong och har en period nu när jag har lite mer energi och ork, hoppas på att kunna jobba fram till mammaledigheten som officiellt börjar 9.9, men åtminstone tills jobbkontraktet tar slut 31.8.
– Försöker anpassa mig till alla moodswings – har varit extreeemt känslig och har både lättare för att skratta och lättare för att gråta
– Hormonranden har börjat kika fram, men någon putnavel blir det inte, är dock rätt för att det kommer spricka ovanför den då det spänner så mycket i skinnet.
– Har börjat bocka av det sista ochfunderar på när det riktigt är dags att packa mammaväskan

Bebis:
– Lite mer rutin på sparkarna, men när de kommer så kommer de med råge! Det är som värsta cirkusen därinne och jag får dagligen smaka på kickar mot både revben såväl som urinblåsan.
– Har ändrat position en aning, förr låg h*n alltid med rumpan och ryggen på höger sida om naveln och huvudet nere i höger sida av magen så magen blev helt sned. Än verkar h*n inte nöja sig med att lägga sig med huvudet neråt, men lite andra grejor har blivit beprövade, som t.ex. att fylla upp hela övre magen som på bilden nedan – weirdo!
– All in all tycks h*n växa och må bra! Vi längtar!

34db3a3cc094edff6de5ae0101b52256 Tony:
– Har semester och tycks ta det hela med ro, åtminstone vad man ser på utsidan, men skenet kan ju bedra med dehär männen… Idag fick jag ett fint meddelande som löd: ”Du ska va glad att du int e en elefant, dom e gravida 22 månader och ammar i två år.”

Vilken tröst!

Det här med att bli storleksblind

Publicerat den 15 juni, 201515 juni, 2015 av sararasmus3 kommentarer

Igår kväll kom min vän Linnéa på besök när Tony var på träningar, vi satt och drack te och diskuterade om allt och inget och kom såklart in på graviditeten efter en stund. Jag fick ur mig att jag gått upp 11kg, och hon höjde på ögonbrynen och förstod inte riktigt vart alla dom kilona riktigt satt sig. Det har varit en jämn fördelning på hela kroppen skulle jag säga, brösten och magen har ju fått en stor andel, men det märks såklart även på ben, armar och ansikte att jag gått upp ”lite”.

När jag väl började gräva i bildarkivet kunde jag såklart inte sluta, och jag kom över dessa bilder, tagna dagen före jag fick veta att jag var gravid. Sådär i efterhand får jag nog konstatera att jag nog inte hade sådär särskilt mycket extra på kroppen då och jag förstår bra varför min kropp valt att gå upp 11kg. Jag har sen 2006 lidit från och till av ätstörningar, under vissa perioder har jag känt mig helt frisk, och just under tiden som denna bild togs minns jag att jag var rätt nöjd med mig själv. Men jag antar att det är just sådana tankar som gör att man får konstatera att det nog funnits ett osunt tänk dolt därunder, väl gömt, men inte mindre farligt för det.

Här nedan har vi dock en betydligt mjukare variant av mig, några månader senare, lycklig och välmående, samtidigt som jag saknar att kroppen inte riktigt lyssnar på allt jag vill göra med den. Det är allt från foglossningar till små värkar och krämpor som hindrar mig från att helt och fullt njuta av att vara gravid. Men jag vet ju att det är småsaker och att det ju faktiskt är kroppens sätt att säga att ”du ska inte göra mer än så här, det räcker.” Att lyssna på kroppen börjar jag bli något av en expert på, och det kan jag med handen på hjärtat säga att jag var urusel på förut.
Så jag förstår bra vad dom menar när man frågar vad det riktigt är man får göra när man är gravid, och dom svarar: ”I princip allt. Bara du lyssnar på kroppen.”

Welcome little bump

Publicerat den 19 april, 20155 juni, 2015 av sararasmus4 kommentarer

Tröttheten strikes back! Trodde energin var påväg tillbaka efter en massiv trötthetschock i trimester 1, men icke! Hade en sabbatsvecka där energin, ja, jag kan ju inte precis säga flödade, men den var definitivt mer uppåt än den varit på länge, men nu har den gått och dalat ner igen!

Häromdagen var jag hos läkare och det vanliga rådgivningsbesöket. Vikten har nu sen invägning gått från 53 till 57kg, och det var dom nöjda med. Hemoglobinet däremot har gått från 112 till 120, till att återigen sjunka till futtiga 115. Enligt hälsovårdaren så kunde hemoglobinet påverkats av tröttheten, och inte tvärtom, de går tydligen väldigt hand i hand dessa två. I med mer vitaminer bara!

Idag har vi varit och röstat, förr var jag en sådan som inte brydde mig, tyckte att min röst ändå inte spelade någon roll, men då igen, tänk om alla tänkte så?
Så nu har jag bidragit med det jag kan göra, resten är upp till dom invalda!
Tony däremot är otroligt passionerad, och har slaviskt följt alla debatter och artiklar runt valet, jag var så lättad över att det äntligen var över tills han kläcker ur sig ”Du vet ju att det är valvaka hela kvällen ikväll sen..” Jahapp.
Men sen är det över! En vacker dag är han väl själv politiker, min älskade man.

Nu ligger jag och bulan här i soffläge igen och mumsar i mig en näve ”valgodis”, Tony köpte ”valchips” så jag kontrade med en påse TV-mix. Är dock mest intresserad av salmiaken. Måste akta så jag inte överdoserar..

När det gäller bulan sen så har det börjat hända grejer! Lilla fröet där inne är knappast något frö längre, runt 8-10cm lär fostret vara nu i vecka 15! Spännande som sjutton! På morgonen har livmodern flyttat sig upp på magen en bit så den känns strax under naveln som en hård stor kula. Och magen har äntligen börjat få en lite rundare, spändare form. Ska bli spännande att se om naveln vänder sig utåt eller ej, med kratern jag har till navel tvivlar jag, men hey, jag är gravid – vadsomhelst kan hända!

Fotot togs för 4 dagar sen, det har hänt lite sen dess, men ni får ge er till tåls till nästa onsdag då vi byter vecka igen. 🙂

I nästa inlägg tänkte jag fundera lite kring vagn och sånt, jag är ju en såndär med uselt tålamod, så vi har redan skaffat vår vagn. 🙂

Vecka 14

Publicerat den 8 april, 20155 juni, 2015 av sararasmusLämna en kommentar

Idag har jag enligt senaste ultran gått 13 fulla veckor, vilket innebär att härliga vecka 14 börjar, vet inte varför men jag har på något sätt alltid sett just vecka 14 som min första milstolpe.

Magen fotade jag i morse, ni ser ju avtrycken på magen från täckena jag numera slingrar mig in i på grund av allt vändande och vridande under natten! Varför är ingen sovposition bekväm längre än i några minuter!?!?!

Idag står en hel del pysslande på schemat, pappa fyller 50 på fredag och det blir megakalas på golfbanan. Jag och syrran håller på och sätter ihop en bok med folk han träffat genom sitt liv. Han har ju jobbat som naprapat för FF i över 20 år så det blev en hel drös med folk att kontakta. Fick tacka mitt goda namnminne för plötsligt flög det ut förfrågningar till höger och vänster till spelare från då jag var fem år och uppåt. Spännande är det när svaren trillar in också!