A little miracle

Inatt skedde ett litet mirakel. Först och främst fick vi Elmer i säng redan klockan 10, efter rätt få nattningsförsök dessutom. Vi stannade kvar i soffan på helspänn, för så är det alltid när vi tror att han somnat, han vaknar efter några minuter, redo att möta världen. Men vi fick se färdigt filmen vi påbörjat, och konstaterade att lillkillen nog bestämt sig för att sova sist och slutligen. När filmen var klar övervägde jag att stanna uppe tills han vaknade, eftersom han vaknar med exakt tre timmars mellanrum nattetid så visste jag att det inte skulle dröja mer än lite på en timme förrän han vaknade. Men vi bestämde oss ändå för att gå och lägga oss.

IMG_9859.jpg
(Elmer 5 veckor)

Förstå min förvåning när jag vaknade klockan 03 av att Elmer började röra på sig för första gången! Jag bara stirrade på klockan. Prövade trycka nappen i munnen på honom och han sov ytterligare en halvtimme. Sjukt!
Sen matade jag honom, och böt blöja (han hade kissat ner sin pyjamas vilket också kan vara anledningen till att han slutligen vaknade och vi somnade om.) När klockan visade 07:30 nästa gång var jag tvungen att väcka Tony i all min förtjusning! I stället för att vakna 3 gånger på en natt hade jag bara vaknat en endaste liten gång! Jag kände mig till och med mänskligt utvilad, inte sådär tvunget supermamma-utvilad!

Jag tänker inte hoppas på något, vet ju att det bara är en tillfällighet, men åååh så skönt det var! Tack Elmer!

Annonser

När babyn somnar i famnen

Fick väldigt tidigt höra att det inte är bra när Elmer somnar i famnen, eftersom han då blir van med det och sen inte kan somna på annat sätt.
I början, när hans mage var som sjukast var det enda sättet att få honom att slappna av att ha honom att ligga mage mot mage. Han kunde då ligga där, febrilt fäktande med armarna på jakt efter något att hålla tag om då magen knep som värst, och frenetiskt sugande på sin napp. Till slut somnade han av utmattning. När man sen lade ner honom i sängen tog det inte länge förrän han vaknade igen.
Men vad gör man då? Nog är det ju bättre att han sover något alls än att han inte finner någon ro för att han har så ont?

De senaste dagarna har han fått göra samma sak, vid magknip och då vi vet att han egentligen vill sova och inget annat hjälpt. Det har också varit mycket lättare att flytta honom från bröstet till hans säng än tidigare. Undrar om detta är något som håller i sig eller om han återigen kommer bli beroende av att somna och sova i famnen om vi fortsätter på samma sätt? Har inga planer på att göra vana av det, men har heller inte tänkt vara hysterisk med det, och man måste ju medge att det är rätt mysigt med en sovande bebis på bröstet.

12465586_10153403081178121_2108532360_o12483375_10153403081633121_670294853_n