När vi blev vuxna

I fredags gjorde jag och Tony en investering som definitivt gör att vi numera kan klassas som vuxna. Trots mina 27 och Tonys 31 har jag på någon vänster sett oss ligga nånstans på gränsen till vuxenlivet ännu, (Tony ser jag ofta rentav som en femåring) .. 😅 Men nu är den gränsen överträden – vi har köpt en ny bäddmadrass!

Efter att under min tid på resande fot ha tjänat mig, och även mina föräldrar en tid före mig, för att sedan landa i min och Tonys säng har jag mången dag redan tänkt att vi kanske borde börja klippa navelsträngen och skaffa oss en ny sovkompanjon. Det är ju trots allt rätt viktigt, det här med sömn, har vi ju fått konstatera.

Så när Elmers blöja tre gånger under en och samma vecka (japp, jag mejlade Pampers) läckte ut hela härligheten i vår säng innan madrasskyddet vi beställt ens hann lämna lagret så såg vi det som ett sista tecken. Jag skrubbade madrassen och följde upp med bakpulver och potatismjöl, dessutom fick vårt enorma dubbeldäckare sig en skvätt så när jag var färdig med det var jag rätt så led allt onödigt nattvakande.

Så i fredags hämtade Tony ut vår madrass från JYSK. Dom hade erbjudande fram till idag tror jag på massor av madrasser så vi passade på och skaffade en ordentlig en, en Welpurmodell som hjälper kroppens blodcirkulation på traven vilket i sin tur underlättar spända muskler och hjälper kroppen att hålla normal kroppstemperatur. Om det var värt det? Alla dagar i veckan! Så himla skön att det känns som om man sover på moln, och den lilla sömn man får har en helt annan kvalitet än tidigare.

Så dagens tips från nybliven mommo! Sover du skit – byt madrass!

Annonser

När Miss Penny flyttade in i Fröken Miriams rum

*Inlägget innehåller reklam*

I samma veva som jag fick äran att bli en av Aveos influencers fick jag även hem några favoriter ur deras webbshop. Ni har ju träffat Mr. William redan, och nu är det hög tid att ni får se vem som flyttade in i Miriams rum.

IMG_8028
Meet Miss Penny!

IMG_8032
Det var kärlek vid första ögonkastet när jag fick syn på Penny. Så fantastiskt vacker, detaljrik och rentav magisk med sitt långa hår, noggrant betraktande blick, och hårsvallet som flyger i vinden.

IMG_8031
Tavlan passade verkligen perfekt mot kalkitirväggen i Miriams rum. Färgen heter Antique Rose och hittas tillsammans med många andra vackra färgalternativ här.

Det är bara att konstatera, att när man väl fått hem en Mrs Mighetto-print, så är man stuck forever. Tvivlar starkt på Miss Penny blir den sista…

”Mamma älskar pappa”

Lördag till torsdag kväll var jag gräsänka då Tony åkte ner till Kotka på skolning från jobbet. Helt ärligt var det skittungt. En klen tröst var det att veta att åtminstone en av oss skulle få fyra nätter ostörd sömn, men med vetskapen om att bägge barnen har sin absolut sämsta sovperiod just nu så var det inte mycket att hänga i julgranen. Var även dum nog att tro att det skulle underlätta om jag och barnen åkte till Jakobstad för att bo i föräldrarnas hus tillsammans med min bror, syster och hennes pojkvän. Kollektiv i all ära, men vet inte vilken hjärncell som var verksam när jag trodde att tre hundar (varav en gammal och oförmögen att kontrollera tarmarna, den andra så vipsig att man omöjligt kan sätta ner det yngsta barnet på golvet utan att riskera att barnet bli påsprunget, och den tredje som irriterar sig på allt och alla runt henne) och två små barn skulle vara lättare än bara den tredje hunden och två små barn.

Vi gav upp och åkte hem redan på onsdag. Trots all hjälp och avlastning vi fått av finaste syster så var jag tröttare än jag nånsin varit och ville helst bara gråta. Fick på något sätt barnen i säng efter lite krångel och stupade inte långt därefter själv i säng. Miriam sov för första natten på en vecka något bättre, och vaknade var fjärde timme i stället för varannan, som om hon visste hur mycket jag behövde den där sömnen.

Morgonen därpå sitter jag och Elmer och äter frukost så länge lillasyster sover vidare. Och mitt i allt grötkletande och mjölkdrickande ser han på mig och säger, som om det var det mest naturliga på denna jord
”mamma älskar pappa”
varpå han tar en ny stor sked gröt och för den till munnen.

Och där sitter jag med min sked halvvägs till munnen och känner tårarna bränna i ögonvrårna. Med de orden smälte allt det tunga bort som om det aldrig existerat, åtminstone för stunden. Och jag fick än en gång häpnas över vilken iakttagelseförmåga vår tvååring har. Det är som om han burit mig genom dessa dagar, bara två dagar innan fick jag, efter en ovanligt tung natt vakna av att han ligger och ser mig i ögonen, för att sedan säga ”tycker om dig”.

SNEAKPEEK Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography 00004Fantastiska lilla du, så ärlig, så finurlig, så varm och omtänksam, så full av upptåg och bus, och alltid med glimten i ögat. Elmer. ❤

Foto: Sofia Ylimäki

Det allra senaste på instagram

liten tuppis hos gammelfarmor / cat or dog, or just a shiba inu? / ny hårfärg

glimtar från ett sällan skådat städat hem inför Elmers kalas

nybliven tvååring / montering av nya prints från Aveo / världens sötaste rosettrumpa

du och jag, min lilla Mirm / ett kort förlåt till kroppen min / leopardlady

fem fina dagar med systeryster / Rosa gillar läget.. / Miriam..not so much.

För daglig uppdatering och garanterat mer aktivitet de dagar det ekar tyst på bloggen
– in och följ här (klick)!

Till alla er som missade helgstädningen

Om någon stressat över att de inte fått helgstädningen ur världen kan jag med en enda bild trösta er – för det har inte vi heller. Kan inte förstå hur en endaste unge lyckas stöka till det såhär? Jag menar, har han inte ett eget rum att göra det i?!

Hundra gånger har vi försökt säga att han bara får ta en sak till vardagsrummet i gången, alltså bara Cars-bilarna, kökssakerna, kramdjuren osv… Vi har verkligen inte lyckats något vidare, och här hemma går jag i tankar om hemhjälp. Att ens en gång i månaden, eller varannan vecka få det renskrubbat här hemma. Någon som fixar tvätten, städar, dammtorkar, dammsuger och tvättar golven osv.

Ååååh…

IMG_7992
Då igen vet man ju hur det ser ut igen en halvtimme efter att Elmer vaknat, så sist och slutlige skulle det nog bara kännas som att man kastade pärlor åt svinen. 😀

IMG_7988
Skylten (från Aveo) är verkligen klockren! Brukar alltid ha sån beslutsångest om vad jag ska skriva på letter boards. Detta kändes rätt aktuellt. Denna är i princip det första du ser när du kommer in till oss. You were warned…

Lilla tivolit

*Inlägget innehåller reklam.*

Elmers rum fortsätter ta form. Jag har fortfarande enorm beslutsångest angående vad jag ska ta mig till med en av väggarna. Skulle vilja ha någon färg, tapet eller print… väggarna känns så naket blekvita sen vi hade vattenläcka här och var tvungna att riva ner allt. Innan dess var ena väggen lite aquagrön, och jag var väldigt förtjust vid färgen.
Nu har jag fått upp lite fler tavlor, och tivolitemat håller i sig inne hos Elmer. Här samas salmiakrutor, vackra prints och mycket färg i inredningen för att uppmuntra till lek.
IMG_7997

De senaste Mighettonykomlingarna som för tillfället fått hoppa upp bredvid Dear Lion är inga mindre än Mr William och hans vackra Night Carousel. Dessa två har jag fått från Aveo.fi som rätt nyligen börjat sälja Mrs Mighetto. Här (klick) ser du fler av printsen som finns för tillfället, och de har dessutom kommit ut med en tapet och girlanger. Papperssäcken är från Tellkiddo och hittas här (klick)!

IMG_8004

Det som är så spännande med Mrs Mighetto är att det finns en story bakom varje bild, bakom varje karaktär. Och när du köper ett print får du även med denna story. Printsen trycks på högkvalitativt papper och kommer alltid ut i begränsad upplaga, för att sedan försvinna för gott, om du inte har turen att hitta en gammal favorit second hand.

IMG_8009

Vi förlängde även Elmers säng häromdagen. Tacka vettja förlängningsbitarna från IKEA. Nu ryms Tony bra med honom de gånger han gråter om natten, eller de gånger man behöver ligga bredvid honom för att han ska somna.

IMG_8013

Den stora rädslan

Idag har jag tittat på mina barn lite extra mycket efter att de somnat. Suttit och betraktat dem, lyssnat till deras lugna, lätta andetag. Känt lite extra mycket. Älskat lite extra mycket.

Det jag aldrig förstod innan jag skaffade barn, var på vilket sätt ett litet barn kunde ändra din syn på precis allt.

Livet.

Livet, som plötsligt blev så skört, så värdefullt, och samtidigt så tungt att gå och bära på – för plötsligt blev det så svårt att föreställa sig ett liv utan dom, plötsligt växte en rädsla att förlora dem så stark i bröstet, att den ibland blev näst intill olidlig. Så olidlig att du önskar du kunde radera den rädslan, om så bara för en minut. Men den finns där, hela tiden, nu och för alltid. Plötsligt bär du hjärtat utanför kroppen, och du är redo att kasta dig ut för en klippavsats, om det skulle innebära att de du älskar allra mest på denna jord är trygga och välbehållna.

Rädslan går mig ständigt i hasorna. Ibland är jag rädd att den ska sluka mig, äta mig levande, konsumera varje liten del av mig tills det enda som finns kvar är en grå liten ingenting. Jag är så rädd att något ska hända mina små, att jag ibland måste stanna bilen när vi kör, för att ta några lugnande andetag, så rädd att jag ibland i misstag väcker Miriam, för att försäkra mig om att hon verkligen andas, så rädd att jag ännu kan börja snyfta och känna hjärtat knyta sig när jag tänker på hur Elmer försvann i somras.

Små älskade människor, vad jag önskar jag kunde säga att ingenting ont aldrig någonsin kommer hända er. Att jag alltid kommer finnas där hos er. Att ni alltid ska få vara trygga och välbehållna.

Livet, låt det vara så, låt det vara så.

Tacksam över kaksmulorna på golvet

Hej på er!
Huset sover som bäst så jag tänkte försöka blåsa lite liv i bloggen som sovit i några dagar.
Igår firades Elmer med buller och bång, bokstavligen väldigt mycket buller blev det när fina vänner med fina barn steg in genom dörren under eftermiddagen, 12 barn fick jag det till, varav två spädisar, som kanske var kvällens tystaste duo. Det blev en härlig dag, är så tacksam över alla fina människor vi har runt oss! Det började lugnt med farföräldrar och Elmers gammelfarmor och -farfar från båda sidorna, till och med Tonys pappas mormor kom på besök – det är så fantastiskt egentligen, mellan Elmer och henne skiljer det 96 år! Elmer vara alldeles hög av all uppståndelse och lek mot slutet att han nästan välte omkull. Men min mor svepte in och räddade situationen mot kvällen genom att sätta på en sago-cd. Det blev en mysig stund med många små åhörare. Min farmor och farfar var också till den mest underbara hjälp då jag i stort sett knappt såg röken av Miriam under dagen då dom satt och mös med henne i soffan, matade eller gick ut med henne i vagnen i ruskvädret, kökshjälp fick jag också – tack! ❤

Min ork hade börjat tryta redan innan de första gästerna anlände, och jag märkte hur jag gick omkring som en rastlös själ mest hela tiden. Lustigt hur man fungerar egentligen, när jag blir som tröttast går jag i stället på övervarv, jag plockar på med det ena och det andra, sitter ner i två minuter och pratar med någon innan jag vandrar vidare utan något egentligt mål eller syfte. Det var inte förrän sent på kvällen, när alla gästerna utom min familj åkt hem som mamma nästintill bokstavligen tryckte ner mig i soffan med ett glas rödvin och befallde mig att ligga kvar och ”stilla nerverna” lite. Så jag, mamma och syster spenderade lite efterlängtad ”tremistid” med att sitta och titta på gamla biler av oss som små så länge syrran gjorde frisyrer på oss och männen kollade fotboll eller nattade småbarn.

Barnkalas är fantastiskt roligt, och det var fint att se hur bra alla lekte tillsammans trots att åldrarna gick mellan 2 och 7 år på de lekande.

Idag, på Elmers riktiga födelsedag, trampar vi omkring i kaksmulor, presentpapper och småbilar. Allt sånt som hör barnkalas till och jag är så tacksam över att få trampa runt i dessa kaksmulor, för jag vet vad det är vi har som gör att de från första början hamnat på golvet – fina vänner och en underbar familj. Vi har kapitulerat inför stöket, utan minsta skulkänsla, kollapsat i soffan, tagit turer att sova och båda barnen har varit mysigt sömniga. Just nu sover Elmer och Tony i Elmers rum och Miriam har redan dragit iväg med 2,5h sömn därute. Inte så konstigt egentligen, hon som inte går och lägger sig förrän elva på kvällarna.. suck, någon vecka somnade hon samtidigt som Elmer, och nu har det helt vänt igen. Hon somnar sent och vaknar tidigt. Man skulle verkligen behöva en instruktionsmanual ibland.

22500797_10155158404028121_432810831_n

TACK alla inblandade för en suverän gårdag!

Födisuppköp med Elmer

Idag kände jag att jag behövde komma ut ur huset lite. Dels för att jag var tvungen att börja fundera på vad som skulle handlas inför Elmers stundande tvåårskalas, och dels för att man blir lite tokig mellan husets väggar. Så när Miriam somnat på förmiddagen bestämde jag mig för att ta Elmer i handen, hoppa i bilen, och ha lite pre-födis-tumis med min förstfödde. Sen Miriam kom har det blivit lite automatiskt så att Tony tagit Elmer, och jag Miriam, så det kändes väldigt välbehövligt.

Vi åkte till Citymarket, och började med att fika på deras butikscafé. Han är i en så underbar ålder nu, trots att det är mycket ”Nej nej” och ”Jag vill int!”. Han pratar massor, och jag som inte har något att jämföra med är ändå så ofattbart stolt över hans tydliga språk och talförmåga. Det är så roligt då man verkligen kan föra diskussioner med honom redan.

På café tog vi varsin trip, och delade på smörgås och kanelbulle. Elmer satt och proklamerade triumferande ”Kalaaaas!”. Efter fika hoppade Elmer i vagnen igen och så köpte vi lite engångskärl och servetter och annat lite smått och gott till festen.

Så himla välbehövligt dag för oss båda!

Sara

Förra veckans sevendayslista tilltalade mig, tänkte att ni skulle få lära känna mig lite bättre.. 🙂

  • På jobbet: Mitt jobbjag är oftast mycket utåtriktad och oblyg. Jag är väldigt service-minded och bra på småprat samtidigt som jag betjänar en kund i t.ex. kassan. Jag brukar tänka att jag önskar att mitt ”riktiga” jag hade haft lika lätt för människokontakt som mitt jobbjag.
  • På festen: Nu är det ju ett tag sedan jag gått på någon fest över huvud taget. Men om det t.ex. gäller ett bröllop med långbord och folk jag inte känner kan jag vara väldigt reserverad och avvaktande till en början. Är så dålig på att börja en diskussion med nya människor och kan tänka mig att folk ser mig som rentav otrevlig ibland. Är det en fest där jag känner folk brukar jag också hålla mig på min kant och lyssna om det inte råkar pratas om något jag verkligen brinner för.
  • I kompisgänget: Har egentligen inget kompisgäng som jag umgås regelbundet med. De lämnade i Vasa och det är en bit mellan Karleby och Vasa, särskilt med barn. Har dock några nära vänner därifrån och så har jag fått en del tack vare Tonys många vänners fina fruar. När vi umgås så pratar jag nog en hel del. 🙂 Är även den där typen som tycker om att göra det bra för andra, så jag gillar att överraska med små gåvor i form av tilltugg till kaffe, någon pryl som kunde vara till användning eller något klädesplagg/barnplagg som vi vuxit ur.
  • På gymmet: Väldigt inne i min egen bubbla. Vill inte att folk ska behöva vänta på sin tur ifall jag använder en maskin de vill ha, så jag brukar avsluta min session rätt fort i sådana fall. Aldrig i livet att jag skulle börja prata med någon okänd där, känner mig alldeles för naken för det när jag gymmar.
  • I bloggvärlden: Jag är urusel på att kommentera andras bloggar, det händer bara ytterst sällan! Kommer mig bara inte för att göra det… hopplöst! 😀
  • I skolan: I högstadiet hörde jag tyvärr kanske till dedär impopulära populära, som syntes mest och hördes mest, men mådde sämst. Gymnasietiden lugnade det ner sig och jag hade några få vänner i skolan jag höll mig till.
  • Bland okänt folk: Väldigt reserverad. Säger inte mycket alls.
  • På restaurang: Eftersom jag själv jobbat som servitör så brukar jag vara den där förstående typen som inte klagar på om något går snett, men som samtidigt håller jag ett kritiskt öga på allt som görs, kundeservicen osv. Med andra ord skulle jag väl räknas till en såndär skitjobbig kund om de visste vad jag höll på med, men utåt sett är jag trevlig.
  • I klädbutiken: Haha, samma här, i klädbutiken är jag definitivt ”den arbetande kunden” som passar på att vika kläder om jag tycker att en display ser för stökig ut och personalen tycks ha det stressigt. Och jag lämnar aldrig saker kvar i provrummet!
  • I en okänd stad: Plötsligt kopplas överlevarhjärnan på och jag är dendär som läst in mig på var saker och ting finns, närmaste shopping, busstationer, tidtabeller osv. Befinner vi oss i ett annat land har jag dessutom pluggat in några av de mest användbara fraserna på respektive språket.
  • På flyplanet: Hon som sitter och spelar gameboy och håller prydligt omkring sig med tanke på att det ska gå undan sen när flygvärdinnan ber en fälla upp brickan framför en och knäppa fast säkerhetsbältet. Jag är även den som sätter telefonen på alarm för att inte missa maten, eller taxfreen. 😀
  • I en relation: Enligt Tony är jag väldigt pratglad. Tycker om att mysa och kramas och älskar att överraska och bli överraskad. Vill även att ”alla ska ha det bra” och kan säkerligen ibland uppfattas som lite krävande på grund av det.
  • I hissen: Hon som stirrar ner i golvet, eller låtsas söka efter läppomadan i väskan.

    SNEAKPEEK Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography 00005
    Bilden tagen av Sofia Ylimäki, mer av henne i bloggen ser ni snart. Spana in hennes instagram så länge och följ henne för underbart vackra bilder i ditt flöde!