Månad: oktober 2017

I fredags gjorde jag och Tony en investering som definitivt gör att vi numera kan klassas som vuxna. Trots mina 27 och Tonys 31 har jag på någon vänster sett oss ligga nånstans på gränsen till vuxenlivet ännu, (Tony ser jag ofta rentav som en femåring) .. 😅 Men nu är den gränsen överträden – vi har köpt en ny bäddmadrass!

Efter att under min tid på resande fot ha tjänat mig, och även mina föräldrar en tid före mig, för att sedan landa i min och Tonys säng har jag mången dag redan tänkt att vi kanske borde börja klippa navelsträngen och skaffa oss en ny sovkompanjon. Det är ju trots allt rätt viktigt, det här med sömn, har vi ju fått konstatera.

Så när Elmers blöja tre gånger under en och samma vecka (japp, jag mejlade Pampers) läckte ut hela härligheten i vår säng innan madrasskyddet vi beställt ens hann lämna lagret så såg vi det som ett sista tecken. Jag skrubbade madrassen och följde upp med bakpulver och potatismjöl, dessutom fick vårt enorma dubbeldäckare sig en skvätt så när jag var färdig med det var jag rätt så led allt onödigt nattvakande.

Så i fredags hämtade Tony ut vår madrass från JYSK. Dom hade erbjudande fram till idag tror jag på massor av madrasser så vi passade på och skaffade en ordentlig en, en Welpurmodell som hjälper kroppens blodcirkulation på traven vilket i sin tur underlättar spända muskler och hjälper kroppen att hålla normal kroppstemperatur. Om det var värt det? Alla dagar i veckan! Så himla skön att det känns som om man sover på moln, och den lilla sömn man får har en helt annan kvalitet än tidigare.

Så dagens tips från nybliven mommo! Sover du skit – byt madrass!

*Inlägget innehåller reklam*

I samma veva som jag fick äran att bli en av Aveos influencers fick jag även hem några favoriter ur deras webbshop. Ni har ju träffat Mr. William redan, och nu är det hög tid att ni får se vem som flyttade in i Miriams rum.

Meet Miss Penny!

Det var kärlek vid första ögonkastet när jag fick syn på Penny. Så fantastiskt vacker, detaljrik och rentav magisk med sitt långa hår, noggrant betraktande blick, och hårsvallet som flyger i vinden.

Tavlan passade verkligen perfekt mot kalkitirväggen i Miriams rum. Färgen heter Antique Rose och hittas tillsammans med många andra vackra färgalternativ här.

Det är bara att konstatera, att när man väl fått hem en Mrs Mighetto-print, så är man stuck forever. Tvivlar starkt på Miss Penny blir den sista…

liten tuppis hos gammelfarmor / cat or dog, or just a shiba inu? / ny hårfärg

glimtar från ett sällan skådat städat hem inför Elmers kalas

nybliven tvååring / montering av nya prints från Aveo / världens sötaste rosettrumpa

du och jag, min lilla Mirm / ett kort förlåt till kroppen min / leopardlady

fem fina dagar med systeryster / Rosa gillar läget.. / Miriam..not so much.

För daglig uppdatering och garanterat mer aktivitet de dagar det ekar tyst på bloggen
– in och följ här (klick)!

Idag har jag tittat på mina barn lite extra mycket efter att de somnat. Suttit och betraktat dem, lyssnat till deras lugna, lätta andetag. Känt lite extra mycket. Älskat lite extra mycket.

Det jag aldrig förstod innan jag skaffade barn, var på vilket sätt ett litet barn kunde ändra din syn på precis allt.

Livet.

Livet, som plötsligt blev så skört, så värdefullt, och samtidigt så tungt att gå och bära på – för plötsligt blev det så svårt att föreställa sig ett liv utan dom, plötsligt växte en rädsla att förlora dem så stark i bröstet, att den ibland blev näst intill olidlig. Så olidlig att du önskar du kunde radera den rädslan, om så bara för en minut. Men den finns där, hela tiden, nu och för alltid. Plötsligt bär du hjärtat utanför kroppen, och du är redo att kasta dig ut för en klippavsats, om det skulle innebära att de du älskar allra mest på denna jord är trygga och välbehållna.

Rädslan går mig ständigt i hasorna. Ibland är jag rädd att den ska sluka mig, äta mig levande, konsumera varje liten del av mig tills det enda som finns kvar är en grå liten ingenting. Jag är så rädd att något ska hända mina små, att jag ibland måste stanna bilen när vi kör, för att ta några lugnande andetag, så rädd att jag ibland i misstag väcker Miriam, för att försäkra mig om att hon verkligen andas, så rädd att jag ännu kan börja snyfta och känna hjärtat knyta sig när jag tänker på hur Elmer försvann i somras.

Små älskade människor, vad jag önskar jag kunde säga att ingenting ont aldrig någonsin kommer hända er. Att jag alltid kommer finnas där hos er. Att ni alltid ska få vara trygga och välbehållna.

Livet, låt det vara så, låt det vara så.

Hej på er!
Huset sover som bäst så jag tänkte försöka blåsa lite liv i bloggen som sovit i några dagar.
Igår firades Elmer med buller och bång, bokstavligen väldigt mycket buller blev det när fina vänner med fina barn steg in genom dörren under eftermiddagen, 12 barn fick jag det till, varav två spädisar, som kanske var kvällens tystaste duo. Det blev en härlig dag, är så tacksam över alla fina människor vi har runt oss! Det började lugnt med farföräldrar och Elmers gammelfarmor och -farfar från båda sidorna, till och med Tonys pappas mormor kom på besök – det är så fantastiskt egentligen, mellan Elmer och henne skiljer det 96 år! Elmer vara alldeles hög av all uppståndelse och lek mot slutet att han nästan välte omkull. Men min mor svepte in och räddade situationen mot kvällen genom att sätta på en sago-cd. Det blev en mysig stund med många små åhörare. Min farmor och farfar var också till den mest underbara hjälp då jag i stort sett knappt såg röken av Miriam under dagen då dom satt och mös med henne i soffan, matade eller gick ut med henne i vagnen i ruskvädret, kökshjälp fick jag också – tack! ❤

Min ork hade börjat tryta redan innan de första gästerna anlände, och jag märkte hur jag gick omkring som en rastlös själ mest hela tiden. Lustigt hur man fungerar egentligen, när jag blir som tröttast går jag i stället på övervarv, jag plockar på med det ena och det andra, sitter ner i två minuter och pratar med någon innan jag vandrar vidare utan något egentligt mål eller syfte. Det var inte förrän sent på kvällen, när alla gästerna utom min familj åkt hem som mamma nästintill bokstavligen tryckte ner mig i soffan med ett glas rödvin och befallde mig att ligga kvar och ”stilla nerverna” lite. Så jag, mamma och syster spenderade lite efterlängtad ”tremistid” med att sitta och titta på gamla biler av oss som små så länge syrran gjorde frisyrer på oss och männen kollade fotboll eller nattade småbarn.

Barnkalas är fantastiskt roligt, och det var fint att se hur bra alla lekte tillsammans trots att åldrarna gick mellan 2 och 7 år på de lekande.

Idag, på Elmers riktiga födelsedag, trampar vi omkring i kaksmulor, presentpapper och småbilar. Allt sånt som hör barnkalas till och jag är så tacksam över att få trampa runt i dessa kaksmulor, för jag vet vad det är vi har som gör att de från första början hamnat på golvet – fina vänner och en underbar familj. Vi har kapitulerat inför stöket, utan minsta skulkänsla, kollapsat i soffan, tagit turer att sova och båda barnen har varit mysigt sömniga. Just nu sover Elmer och Tony i Elmers rum och Miriam har redan dragit iväg med 2,5h sömn därute. Inte så konstigt egentligen, hon som inte går och lägger sig förrän elva på kvällarna.. suck, någon vecka somnade hon samtidigt som Elmer, och nu har det helt vänt igen. Hon somnar sent och vaknar tidigt. Man skulle verkligen behöva en instruktionsmanual ibland.

TACK alla inblandade för en suverän gårdag!

Idag kände jag att jag behövde komma ut ur huset lite. Dels för att jag var tvungen att börja fundera på vad som skulle handlas inför Elmers stundande tvåårskalas, och dels för att man blir lite tokig mellan husets väggar. Så när Miriam somnat på förmiddagen bestämde jag mig för att ta Elmer i handen, hoppa i bilen, och ha lite pre-födis-tumis med min förstfödde. Sen Miriam kom har det blivit lite automatiskt så att Tony tagit Elmer, och jag Miriam, så det kändes väldigt välbehövligt.

Vi åkte till Citymarket, och började med att fika på deras butikscafé. Han är i en så underbar ålder nu, trots att det är mycket ”Nej nej” och ”Jag vill int!”. Han pratar massor, och jag som inte har något att jämföra med är ändå så ofattbart stolt över hans tydliga språk och talförmåga. Det är så roligt då man verkligen kan föra diskussioner med honom redan.

På café tog vi varsin trip, och delade på smörgås och kanelbulle. Elmer satt och proklamerade triumferande ”Kalaaaas!”. Efter fika hoppade Elmer i vagnen igen och så köpte vi lite engångskärl och servetter och annat lite smått och gott till festen.

Så himla välbehövligt dag för oss båda!

Förra veckans sevendayslista tilltalade mig, tänkte att ni skulle få lära känna mig lite bättre.. 🙂

• På jobbet: Mitt jobbjag är oftast mycket utåtriktad och oblyg. Jag är väldigt service-minded och bra på småprat samtidigt som jag betjänar en kund i t.ex. kassan. Jag brukar tänka att jag önskar att mitt ”riktiga” jag hade haft lika lätt för människokontakt som mitt jobbjag.
• På festen: Nu är det ju ett tag sedan jag gått på någon fest över huvud taget. Men om det t.ex. gäller ett bröllop med långbord och folk jag inte känner kan jag vara väldigt reserverad och avvaktande till en början. Är så dålig på att börja en diskussion med nya människor och kan tänka mig att folk ser mig som rentav otrevlig ibland. Är det en fest där jag känner folk brukar jag också hålla mig på min kant och lyssna om det inte råkar pratas om något jag verkligen brinner för.
• I kompisgänget: Har egentligen inget kompisgäng som jag umgås regelbundet med. De lämnade i Vasa och det är en bit mellan Karleby och Vasa, särskilt med barn. Har dock några nära vänner därifrån och så har jag fått en del tack vare Tonys många vänners fina fruar. När vi umgås så pratar jag nog en hel del. 🙂 Är även den där typen som tycker om att göra det bra för andra, så jag gillar att överraska med små gåvor i form av tilltugg till kaffe, någon pryl som kunde vara till användning eller något klädesplagg/barnplagg som vi vuxit ur.
• På gymmet: Väldigt inne i min egen bubbla. Vill inte att folk ska behöva vänta på sin tur ifall jag använder en maskin de vill ha, så jag brukar avsluta min session rätt fort i sådana fall. Aldrig i livet att jag skulle börja prata med någon okänd där, känner mig alldeles för naken för det när jag gymmar.
• I bloggvärlden: Jag är urusel på att kommentera andras bloggar, det händer bara ytterst sällan! Kommer mig bara inte för att göra det… hopplöst! 😀
• I skolan: I högstadiet hörde jag tyvärr kanske till dedär impopulära populära, som syntes mest och hördes mest, men mådde sämst. Gymnasietiden lugnade det ner sig och jag hade några få vänner i skolan jag höll mig till.
• Bland okänt folk: Väldigt reserverad. Säger inte mycket alls.
• På restaurang: Eftersom jag själv jobbat som servitör så brukar jag vara den där förstående typen som inte klagar på om något går snett, men som samtidigt håller jag ett kritiskt öga på allt som görs, kundeservicen osv. Med andra ord skulle jag väl räknas till en såndär skitjobbig kund om de visste vad jag höll på med, men utåt sett är jag trevlig.
• I klädbutiken: Haha, samma här, i klädbutiken är jag definitivt ”den arbetande kunden” som passar på att vika kläder om jag tycker att en display ser för stökig ut och personalen tycks ha det stressigt. Och jag lämnar aldrig saker kvar i provrummet!
• I en okänd stad: Plötsligt kopplas överlevarhjärnan på och jag är dendär som läst in mig på var saker och ting finns, närmaste shopping, busstationer, tidtabeller osv. Befinner vi oss i ett annat land har jag dessutom pluggat in några av de mest användbara fraserna på respektive språket.
• På flyplanet: Hon som sitter och spelar gameboy och håller prydligt omkring sig med tanke på att det ska gå undan sen när flygvärdinnan ber en fälla upp brickan framför en och knäppa fast säkerhetsbältet. Jag är även den som sätter telefonen på alarm för att inte missa maten, eller taxfreen. 😀
• I en relation: Enligt Tony är jag väldigt pratglad. Tycker om att mysa och kramas och älskar att överraska och bli överraskad. Vill även att ”alla ska ha det bra” och kan säkerligen ibland uppfattas som lite krävande på grund av det.
• I hissen: Hon som stirrar ner i golvet, eller låtsas söka efter läppomadan i väskan.

  
  Bilden tagen av Sofia Ylimäki, mer av henne i bloggen ser ni snart. Spana in hennes instagram så länge och följ henne för underbart vackra bilder i ditt flöde!