Tacksam över kaksmulorna på golvet

Hej på er!
Huset sover som bäst så jag tänkte försöka blåsa lite liv i bloggen som sovit i några dagar.
Igår firades Elmer med buller och bång, bokstavligen väldigt mycket buller blev det när fina vänner med fina barn steg in genom dörren under eftermiddagen, 12 barn fick jag det till, varav två spädisar, som kanske var kvällens tystaste duo. Det blev en härlig dag, är så tacksam över alla fina människor vi har runt oss! Det började lugnt med farföräldrar och Elmers gammelfarmor och -farfar från båda sidorna, till och med Tonys pappas mormor kom på besök – det är så fantastiskt egentligen, mellan Elmer och henne skiljer det 96 år! Elmer vara alldeles hög av all uppståndelse och lek mot slutet att han nästan välte omkull. Men min mor svepte in och räddade situationen mot kvällen genom att sätta på en sago-cd. Det blev en mysig stund med många små åhörare. Min farmor och farfar var också till den mest underbara hjälp då jag i stort sett knappt såg röken av Miriam under dagen då dom satt och mös med henne i soffan, matade eller gick ut med henne i vagnen i ruskvädret, kökshjälp fick jag också – tack! ❤

Min ork hade börjat tryta redan innan de första gästerna anlände, och jag märkte hur jag gick omkring som en rastlös själ mest hela tiden. Lustigt hur man fungerar egentligen, när jag blir som tröttast går jag i stället på övervarv, jag plockar på med det ena och det andra, sitter ner i två minuter och pratar med någon innan jag vandrar vidare utan något egentligt mål eller syfte. Det var inte förrän sent på kvällen, när alla gästerna utom min familj åkt hem som mamma nästintill bokstavligen tryckte ner mig i soffan med ett glas rödvin och befallde mig att ligga kvar och ”stilla nerverna” lite. Så jag, mamma och syster spenderade lite efterlängtad ”tremistid” med att sitta och titta på gamla biler av oss som små så länge syrran gjorde frisyrer på oss och männen kollade fotboll eller nattade småbarn.

Barnkalas är fantastiskt roligt, och det var fint att se hur bra alla lekte tillsammans trots att åldrarna gick mellan 2 och 7 år på de lekande.

Idag, på Elmers riktiga födelsedag, trampar vi omkring i kaksmulor, presentpapper och småbilar. Allt sånt som hör barnkalas till och jag är så tacksam över att få trampa runt i dessa kaksmulor, för jag vet vad det är vi har som gör att de från första början hamnat på golvet – fina vänner och en underbar familj. Vi har kapitulerat inför stöket, utan minsta skulkänsla, kollapsat i soffan, tagit turer att sova och båda barnen har varit mysigt sömniga. Just nu sover Elmer och Tony i Elmers rum och Miriam har redan dragit iväg med 2,5h sömn därute. Inte så konstigt egentligen, hon som inte går och lägger sig förrän elva på kvällarna.. suck, någon vecka somnade hon samtidigt som Elmer, och nu har det helt vänt igen. Hon somnar sent och vaknar tidigt. Man skulle verkligen behöva en instruktionsmanual ibland.

22500797_10155158404028121_432810831_n

TACK alla inblandade för en suverän gårdag!

Annonser

Födisuppköp med Elmer

Idag kände jag att jag behövde komma ut ur huset lite. Dels för att jag var tvungen att börja fundera på vad som skulle handlas inför Elmers stundande tvåårskalas, och dels för att man blir lite tokig mellan husets väggar. Så när Miriam somnat på förmiddagen bestämde jag mig för att ta Elmer i handen, hoppa i bilen, och ha lite pre-födis-tumis med min förstfödde. Sen Miriam kom har det blivit lite automatiskt så att Tony tagit Elmer, och jag Miriam, så det kändes väldigt välbehövligt.

Vi åkte till Citymarket, och började med att fika på deras butikscafé. Han är i en så underbar ålder nu, trots att det är mycket ”Nej nej” och ”Jag vill int!”. Han pratar massor, och jag som inte har något att jämföra med är ändå så ofattbart stolt över hans tydliga språk och talförmåga. Det är så roligt då man verkligen kan föra diskussioner med honom redan.

På café tog vi varsin trip, och delade på smörgås och kanelbulle. Elmer satt och proklamerade triumferande ”Kalaaaas!”. Efter fika hoppade Elmer i vagnen igen och så köpte vi lite engångskärl och servetter och annat lite smått och gott till festen.

Så himla välbehövligt dag för oss båda!

Sara

Förra veckans sevendayslista tilltalade mig, tänkte att ni skulle få lära känna mig lite bättre.. 🙂

  • På jobbet: Mitt jobbjag är oftast mycket utåtriktad och oblyg. Jag är väldigt service-minded och bra på småprat samtidigt som jag betjänar en kund i t.ex. kassan. Jag brukar tänka att jag önskar att mitt ”riktiga” jag hade haft lika lätt för människokontakt som mitt jobbjag.
  • På festen: Nu är det ju ett tag sedan jag gått på någon fest över huvud taget. Men om det t.ex. gäller ett bröllop med långbord och folk jag inte känner kan jag vara väldigt reserverad och avvaktande till en början. Är så dålig på att börja en diskussion med nya människor och kan tänka mig att folk ser mig som rentav otrevlig ibland. Är det en fest där jag känner folk brukar jag också hålla mig på min kant och lyssna om det inte råkar pratas om något jag verkligen brinner för.
  • I kompisgänget: Har egentligen inget kompisgäng som jag umgås regelbundet med. De lämnade i Vasa och det är en bit mellan Karleby och Vasa, särskilt med barn. Har dock några nära vänner därifrån och så har jag fått en del tack vare Tonys många vänners fina fruar. När vi umgås så pratar jag nog en hel del. 🙂 Är även den där typen som tycker om att göra det bra för andra, så jag gillar att överraska med små gåvor i form av tilltugg till kaffe, någon pryl som kunde vara till användning eller något klädesplagg/barnplagg som vi vuxit ur.
  • På gymmet: Väldigt inne i min egen bubbla. Vill inte att folk ska behöva vänta på sin tur ifall jag använder en maskin de vill ha, så jag brukar avsluta min session rätt fort i sådana fall. Aldrig i livet att jag skulle börja prata med någon okänd där, känner mig alldeles för naken för det när jag gymmar.
  • I bloggvärlden: Jag är urusel på att kommentera andras bloggar, det händer bara ytterst sällan! Kommer mig bara inte för att göra det… hopplöst! 😀
  • I skolan: I högstadiet hörde jag tyvärr kanske till dedär impopulära populära, som syntes mest och hördes mest, men mådde sämst. Gymnasietiden lugnade det ner sig och jag hade några få vänner i skolan jag höll mig till.
  • Bland okänt folk: Väldigt reserverad. Säger inte mycket alls.
  • På restaurang: Eftersom jag själv jobbat som servitör så brukar jag vara den där förstående typen som inte klagar på om något går snett, men som samtidigt håller jag ett kritiskt öga på allt som görs, kundeservicen osv. Med andra ord skulle jag väl räknas till en såndär skitjobbig kund om de visste vad jag höll på med, men utåt sett är jag trevlig.
  • I klädbutiken: Haha, samma här, i klädbutiken är jag definitivt ”den arbetande kunden” som passar på att vika kläder om jag tycker att en display ser för stökig ut och personalen tycks ha det stressigt. Och jag lämnar aldrig saker kvar i provrummet!
  • I en okänd stad: Plötsligt kopplas överlevarhjärnan på och jag är dendär som läst in mig på var saker och ting finns, närmaste shopping, busstationer, tidtabeller osv. Befinner vi oss i ett annat land har jag dessutom pluggat in några av de mest användbara fraserna på respektive språket.
  • På flyplanet: Hon som sitter och spelar gameboy och håller prydligt omkring sig med tanke på att det ska gå undan sen när flygvärdinnan ber en fälla upp brickan framför en och knäppa fast säkerhetsbältet. Jag är även den som sätter telefonen på alarm för att inte missa maten, eller taxfreen. 😀
  • I en relation: Enligt Tony är jag väldigt pratglad. Tycker om att mysa och kramas och älskar att överraska och bli överraskad. Vill även att ”alla ska ha det bra” och kan säkerligen ibland uppfattas som lite krävande på grund av det.
  • I hissen: Hon som stirrar ner i golvet, eller låtsas söka efter läppomadan i väskan.

    SNEAKPEEK Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography 00005
    Bilden tagen av Sofia Ylimäki, mer av henne i bloggen ser ni snart. Spana in hennes instagram så länge och följ henne för underbart vackra bilder i ditt flöde!

3 månader med Miriam

3 månader har gått sen vi fick ett nytt litet liv att rå om. De första tre månaderna har varit både dalar och toppar, men jag har ändå njutit av dem på ett helt annat sätt än kan gjorde med Elmer.

3 månaders-strecket var alltid en av mina målbilder med Miriam. Dels för att jag upplevt 3 hemska första månader av kolik och sömnlöshet med Elmer, och dels för att jag på någon vänster fått för mig att PSD minskar avsevärt efter 3 månader.

IMG_7854

Miriams tre första månader har inte gått att jämföra med storebrors. Elmer som inte somnade förrän sent, och inte alls sov om nätterna i många, många månader, skrek och var missnöjd så gott som jämt höll på att göra mig lätt smågalen. Nu är jag också lätt smågalen, men på grund av livet, inte på grund av Miriam. 😉
IMG_7852
Miriams första två månader gick förbi rätt obemärkt. Men under den senaste månaden har vi verkligen fått lära känna henne mer.

IMG_7857
Hon vill inte längre ligga som en baby utan ska helst vara upprätt och framåtvänd, så hon får se hela världen och vad den har att erbjuda. Antingen så, eller över axeln. Hon vill inte gärna bli lämnad länge ensam på golvet, och hennes blick är knivskarp när den följer med allt som händer runtom henne. Skulle hon få bestämma hade hon gärna legat och diskuterat med någon hela dagen, och så fort man möter hennes blick spricker den upp i världens leende som gör att hennes hamsterkinder gör ögonen till bågformade springor.

IMG_7868
Redan på tvåmånaderskollen var hon över 500g tyngre än vad Elmer var vid samma ålder, så denna tös brås verkligen på sin Michelingubbe till mamma – jag var väldigt korvig och go’ när jag var liten. Liksom mig föddes hon med nästan svart hår, men jag får med lite sorg i hjärtat (och inte alltför stor förvåning) konstatera att inte heller hon får behålla det, för i rötterna ser man redan ljusare hår växa fram. Är det inte intressant hur det funkar?! Elmer som är en sån lintott just nu blir troligen brunett som sin far när han blir äldre!

IMG_7844
Första skratten började kommer förra veckan, de är ännu inte så regelbundna, och trots att hon skrattat åt en sak en gång behöver det inte vara att hon gör det nästa gång, men väntan på nästa gurglande skratt gör vardagen fylld av små överraskningar.

IMG_7850
Nätterna sover hon bra, vaknar oftast bara en gång om natten. Dagarna var tidigare katastrofer, men under bra dagar kan vi till och med få till en lång dagslur på några timmar. Det krävs en hel del vaggande men när hon väl ger upp brukar det oftast gå vägen.

IMG_7863
Blir kär i henne om och om igen, varje dag. Varje dag jag får lyfta henne ur spjälsängen, lägga henne på sängen och mysa vidare en stund, innan vi stiger upp, eller jag stiger upp med Elmer. Hon är så förtjusande underbar och samtidigt som jag njuter av varje liten stund där hon ännu är såhär liten, så kan jag knappt vänta på att se vad som väntar runt hörnet.

Spännande tider – samarbetstider

Otroligt hur fort dagarna flyger här hos oss. Vi har några riktigt hektiska dagar bakom oss och i måndags var t.ex. alldeles fantastiskt duktiga Sofia här och fotograferade hela familjen, vi fick agera testpiloter för ett nytt fotopaket som hon har på gång, men mer om det i ett senare skede. Vi hade en så rysligt rolig och avslappnad photoshoot att t.o.m. Tony, som först inte alls var så förtjust vid tanken på att fotograferas i flera timmar i streck tyckte det var fullt genomförbart.

Dessutom fotograferade vi nya bilder till bloggen, den header jag har nu står duktiga Cindy bakom, men Elmer är inte ens ett år gammal på bilden och om mindre än två veckor fyller han två, så jag ville uppdatera mig lite. Fy, så ovan jag var att stå framför kameran! Jag är verkligen inte bekväm i mig själv just nu och har gått från linslus till så gott som kameraskygg. Sofia fick dock ut det bästa ur mig, och en sneak-peek på några av bilderna hon tagit gjorde mig alldeles pirrig inför slutresultatet!

Just nu har jag många projekt i rullning, förstår inte hur jag orkar, men det är väl hösten som gör den stora skillnaden än en gång, företagaren i mig får bara en nytändning av alla projekt!
Tre större samarbeten och några mindre är på gång, varav ett av dem gör mig lite nervös, eftersom det innebär en så stor livsstilsförändring – men till det bättre. De andra är bara så roliga! Jag älskar när det klickar mellan mig och mina samarbetspartners, det måste vara äkta om jag ska genomföra ett samarbete, annars är det ingen vits med det alls.

Jobbar just nu på årets julkalender – japp, det blir en i år igen då fjolårets var så populär! Så känner du att du har något spännande att bidra med och vill synas i någon lucka – tveka inte att ta kontakt på sarajohannarasmus@gmail.com, så får vi diskutera vidare!

IMG_7773.jpg
Och så en bild tagen av fina systeryster, på mig och Miriam under hennes dopdag, i övermorgon blir hon 3 månader! 

Ljud i natten

Ja, om det är någon som undrar om jag sover på nätterna så blir det inte mycket av den varan just nu. Det blir inte mycket sovande någon gång, för att vara riktigt ärlig. Här kommer en fin liten lista i punktform över de mest enerverande ljuden under nattens vakna timmar.

– Elmers ihärdiga sugande på nappen som övergår till ett smackade, nästintill kluckande läte. Detta rakt i örat på mig efter att han kommit över i vår säng och tagit upp hela mitt sovutrymme, inklusive min kudde, och lämnat mig med ca 30cm kvar att ligga på.

– Tony som plötsligt börjar snarka högljutt som för att ytterligare förtydliga det faktum att jag är alone in this world om natten, med två vakna barn. Man får nästan sparka honom för att få en reaktion…

-… och när man väl fått den kommer den i form av ett sömngångarmumlande i stil med ”Va e de här för crap…?” Varpå gubben ligger kvar i en konstig position med huvudet en bit ovanför kudden, innan han skrattar till och somnar igen. Kul.

– Babylarmets skrapande ljud när man väl kommit så långt som till toaletten för att pumpa, som bekräftar att den reagerat på Miriams bökande, gnyenden. Plötsligt duger den där andra hälften av flaskan man försökt truga i henne den senaste halvtimmen.

(morgonpigg typ med småbilar i högsta hugg)

– De gnälliga, trötta orden en timme efter att man själv äntligen somnat om ”mamma stiga opp..! Ja vill haa mjölk, vill ha vatten!”, som vittnar om att man knappast får mycket mer sömn denna natt, för trots att ongen är svintrött, klockan är ju för sjutton bara halv 5, eller 5, i sällsynta fall kvart över, så ska han prompt upp och ”leka bilar!”. Och försöker man hålla kvar honom i hopp om att somna om kommer världens illvrål och ännu mer ”mjöööölk, mjöhööölk!! Vill haaaaaa!! Stiga oooooopp!!!

Nu vill jag gärna höra om era nätter. Jag behöver veta att jag inte är ensam med småbebisar, lättväckta tvååringar och djupsovande män! Håller på att bli galen!