Hej på er!
Huset sover som bäst så jag tänkte försöka blåsa lite liv i bloggen som sovit i några dagar.
Igår firades Elmer med buller och bång, bokstavligen väldigt mycket buller blev det när fina vänner med fina barn steg in genom dörren under eftermiddagen, 12 barn fick jag det till, varav två spädisar, som kanske var kvällens tystaste duo. Det blev en härlig dag, är så tacksam över alla fina människor vi har runt oss! Det började lugnt med farföräldrar och Elmers gammelfarmor och -farfar från båda sidorna, till och med Tonys pappas mormor kom på besök – det är så fantastiskt egentligen, mellan Elmer och henne skiljer det 96 år! Elmer vara alldeles hög av all uppståndelse och lek mot slutet att han nästan välte omkull. Men min mor svepte in och räddade situationen mot kvällen genom att sätta på en sago-cd. Det blev en mysig stund med många små åhörare. Min farmor och farfar var också till den mest underbara hjälp då jag i stort sett knappt såg röken av Miriam under dagen då dom satt och mös med henne i soffan, matade eller gick ut med henne i vagnen i ruskvädret, kökshjälp fick jag också – tack! ❤

Min ork hade börjat tryta redan innan de första gästerna anlände, och jag märkte hur jag gick omkring som en rastlös själ mest hela tiden. Lustigt hur man fungerar egentligen, när jag blir som tröttast går jag i stället på övervarv, jag plockar på med det ena och det andra, sitter ner i två minuter och pratar med någon innan jag vandrar vidare utan något egentligt mål eller syfte. Det var inte förrän sent på kvällen, när alla gästerna utom min familj åkt hem som mamma nästintill bokstavligen tryckte ner mig i soffan med ett glas rödvin och befallde mig att ligga kvar och ”stilla nerverna” lite. Så jag, mamma och syster spenderade lite efterlängtad ”tremistid” med att sitta och titta på gamla biler av oss som små så länge syrran gjorde frisyrer på oss och männen kollade fotboll eller nattade småbarn.

Barnkalas är fantastiskt roligt, och det var fint att se hur bra alla lekte tillsammans trots att åldrarna gick mellan 2 och 7 år på de lekande.

Idag, på Elmers riktiga födelsedag, trampar vi omkring i kaksmulor, presentpapper och småbilar. Allt sånt som hör barnkalas till och jag är så tacksam över att få trampa runt i dessa kaksmulor, för jag vet vad det är vi har som gör att de från första början hamnat på golvet – fina vänner och en underbar familj. Vi har kapitulerat inför stöket, utan minsta skulkänsla, kollapsat i soffan, tagit turer att sova och båda barnen har varit mysigt sömniga. Just nu sover Elmer och Tony i Elmers rum och Miriam har redan dragit iväg med 2,5h sömn därute. Inte så konstigt egentligen, hon som inte går och lägger sig förrän elva på kvällarna.. suck, någon vecka somnade hon samtidigt som Elmer, och nu har det helt vänt igen. Hon somnar sent och vaknar tidigt. Man skulle verkligen behöva en instruktionsmanual ibland.

TACK alla inblandade för en suverän gårdag!