Månad: augusti 2015

Trots att jag sjungit klagovisor lite här och där de senaste veckorna måste jag ju ändå tillägga att det är rätt skönt att gå i väntans tider. Aldrig att jag skulle göra det ensam, men har man ett kärlekspaket i form av hårig, liten hund och ett större i form av Tony så går det helt okej ändå. Igår fann jag dem såhär inför läggdags – Rosa hade fått nog av Greys Anatomy-tittande och hade smugit till sovrummet i förväg för att försäkra sig om bästa platsen. Vanligtvis har hon sin säng bredvid mig, men tillåter vi det så brukar hon då och då även få sova i sängen, förr gjorde hon alltid det, men vi har börjat sätta mer gränser nu inför babyns ankomst.

Igår kände hon dock för att ta tillfället i akt, så när vi kom till sovrummet låg hon utsträckt på mitt täcke i huvudändan. När vi sen fick syn på henne vred hon sig på rygg och spretade med fötterna i taket och såg lite ursäktande på oss. HUR säger man nej till något sådant? Det hela slutade med att hon låg intill magen på mig hela natten, också något hon aldrig brukar göra… Mysgris. 

Häromdagen skrev jag en lista på allt jag var trött på gällande graviditeten. Det var ingen kort lista vill jag lova. Ville ha det på papper för att minnas, både för att ta till vara på allt det fina som sker i vårt liv, och för att påminna mig själv om att kanske vänta en stund till nästa barn. Man lär glömma så lätt, har jag hört…
Av alla saker jag var trött på, t.ex. att inte kunna jobba, att inte kunna ta långpromenader med Rosa, att inte rymmas i mina kläder, så var nog ändå det värsta det faktum att jag inte fått vara nära Tony på länge. Kramas man är det alltid en fotboll i vägen, och T hamnar att stå böjd som en banan. Jag saknar den där riktiga närheten något enormt.

Är förresten fullkomligt usel på det här med före och efter bilder, för när man i sin preggohet får såna där energikickar och spontanitetsslängar, då händer det grejor ska ni veta! När vi flyttade hit hade jag satt ögonen på en kvarlämnad arbetsbänk i garaget, den hade ordentlig träskiva, var totalt nersölad med målfärg och benen var sådär vackert industriblå – den ska jag göra om, hade jag bestämt.
Månaderna gick utan att något hände, tills för några dagar sedan, då jag stod i garaget och kämpade för att dra ut barnvagnen. Barnvagnen ligger längst in bakom allt möjligt bråte (egentligen inte så mycket bråte men tillräckligt för en gravid kvinna att snabbt ge upp), så jag orkade inte flytta på den, men blicken fastnade i stället på dendär fula arbetsbänken jag lovat mig själv att göra något åt. Sagt och gjort, tog sandpapper, en sprayburk i vintage gold och lite kokosolja och började slipa. Resultatet ser ni nedan, är mycket nöjd! Bänkskivan gick från matt grådaskig till vackert rödbrun tack vare kokosoljan som tog fram dess rätta färg. Och benen blev inte fy skam de heller. Ni kan ju gissa om jag var förlamad resten av dagen sen, men det var det värt! 

För övrigt har veckan varit extremt varm och tung, har orkat mycket mindre än jag brukar och numera skyr jag mest det varma vädret. Vill bara ha regn och svala vindar, strumpbyxor, varma koftor, gummistövlar och rutiga halsdukar. Jag älskar hösten, särskilt nu när jag vet att den står på tröskeln. Höst betyder dessutom bebis för mig, bebis på utsidan, inte längre än vilding på insidan som ligger lite hur han vill och sparkar lite var han vill!

Frukt har blivit mitt nya godis, är så trött på allt sött efter sommarens alla fester och bröllop, nu är det mest vatten och frukt som fyller magen, och Tonys mat, orkar inte göra mat själv längre…

Efter att ha stånkat igenom promenaderna med Rosa och bannat över allt för många sammandragningar så har vi fallit ihop i en hög i skuggan då det är för varmt för att vara på insidan. Tupplur när den är som bäst, i skuggan men med varma vindar över kroppen!

Hej på er! Har tydligen blivit något av en veckoblogg detta, inget medvetet beslut utan det har väl bara ”blivit så”. Ska försöka bättra mig! Sitter som bäst i soffan och har gjort mitt bästa för att förbereda inför morgondagens hemmaklasser, det blir tre stycken på raken hemma hos mig, testar ett lite nytt koncept som jag hoppas kunna fortsätta med på söndagarna under mammaledigt också, ska bli spännande att se hur det funkar! Mitt i allt städande blev jag dock helt spak och nu sitter jag bara och stirrar med pulsen uppe bland molnen och svettas gör jag som en liten gris. Måste lära mig pausa… 

I fredags var jag på rådgivning där domen om förlängd sjukskrivning skulle komma. Visste egentligen hela tiden att den skulle förlängas – ingenting hade ju förändrats förutom att bebis i magen blivit större och magen blivit ännu knöligare och mer spänd, annars var det samma gamla tvärläge som gällde, tyvärr.

Allt annat såg jättebra ut, hemoglobinet var påväg uppåt, blodtrycket bra, ingen svullnad, vikten hade dock inte förändrats avsevärt, ynka 200 gram hade jag gått upp, men vi konstaterade att bebis nog växer som han ska, men på grund av att han ligger och trycker på så högt så har jag heller ingen vidare aptit = viktnedgång för min del med andra ord.

Sjukskrivning var det ingen tvekan om, så nu skrevs den från fredag fram till 8.9.
Sen börjar mammaledigheten 9.9. Har aldrig varit sjukskriven förr och plötsligt är jag det över en månad, känslan är konstig. Särskilt då energin ändå är på topp, jag har inga brutna ben, men däremot en mage som är konstant spänd eller i sammandragningar, det är bara att vila och göra sånt man sen orkar, känns nästan kriminellt!

Börjar vara riktigt klar med att vara gravid nu, särskilt på kvällarna märks det tydligt, det finns egentligen inget ultimat sitt- eller liggläge för min del, jag står helst för annat trycker det så mycket på revbenen, eller så blir jag illamående. På rådgivningen vi bokade in om två veckor bokar vi sen in den sista läkarundersökningen + vändningsförsök. Väl på plats avgörs sen om det överhuvudtaget är möjligt att vända på lillkillen, ifall han nu inte på något mirakulöst sätt svängt sig själv. Det i sig lär vara en rätt speciell upplevelse i så pass sena veckor, allt från kräkningar till otroliga smärtor och obehag kan man förvänta sig med andra ord. Men visst skulle det vara suveränt det ändå! 

Magen i vecka 32+6, klippte bort mina bikiniklädda bröst, vill inte skrämma någon! 😀

Hejsan hoppsan! Dags att damma bort spindelväven från bloggen lite! Är varken inlagd på sjukhus eller upptagen med att amma bebis – ännu. Har dock varit något upptagen de senaste dagarna – med att göra ingenting.
Sjukledigheten blev förlängd, ingen stor överraskning där, men mer om det i nästa inlägg. Tony har börjat jobba igen och jag har fått passa på och njuta av det underbara väder vi fått. Vilken värmebölja! Fick dock nog av att ligga som en slaktad säl på gården hemma hos oss, så i stället tog vi vårt pick och pack och drog iväg till Kackur och villan.

Win-win för oss alla, Rosa njuuuuter av att få vara lös och utforska skogen som omger oss, hon är dock ingen simmare så vattnet låter hon bli. Största delen av tiden ligger hon ändå och spanar ut över parkeringen i hopp om att få besök..

Här ser ni en liten glimt av min utsikt därifrån jag sitter, detta är då huvudvillan som mamma och pappa gjort till sitt lilla paradis, till höger är parkeringen, till vänster slingrar sig en låååång träaltan ner genom skogen, till gästhuset och bastun. Rakt fram har pappa nyss byggt ut med ännu mer brädor….

... där jag sitter just nu och njuter i skuggan. Så otroligt att tänka att när dom köpte detta ställe så var villan bara ett hus, inget annat, sen var det bara stenar, mossa och skog överallt. Kan visa mer bilder nån annan gång om ni vill?

Här kommer vi nu vara några dagar, på fredag är det efterlängtad Juthbacka-marknad som vi ”missade” förra året då vi gifte oss. Och på lördag är det Tonys yngsta bror som gifter sig. Ska bli så härligt!

Idag är en såndär dag då man egentligen skulle ha massor att göra. Men man är sådär konstigt matt och utpumpad att ens stiga upp från soffan känns som en enorm prestation. Man borde tillåta sig själv att ha max 6 borden på en dag, verkligen MAX. För man blir så slut av att tänka på allt som ska göras. Inom företaget har vi något vi kallar en ”6 most important-list”, följer man den  regelrätt så ska man varje kväll skriva ner de 6 viktigaste sakerna du ska ha gjort nästa dag. Detta gäller jobbrelaterade saker, men varför inte införliva den i vardagen också? Sååå mycket mer struktur och så mycket bättre samvete har man när man ser hur saker och ting bockas av och blir gjorda. Som små delmål. För det kommer ALLTID komma nya saker som ska göras, varje dag. Så klart man kan skjuta upp saker, men då ska de finnas på följande dags 6 most important. Jag ska pröva!

För övrigt är vi nu inne i vecka 32. Inga stora förändringar från de två senaste veckorna, förutom att man är något mer trött och illamående och ja, man börjar faktiskt känna sig rätt stor. Lillpojken ligger fortfarande på tvären och är inte sen att berätta om det. Allt som oftast får jag pilla på hans lilla rumpa, fot eller knä strax till vänster om naveln, och hans huvud som envist sitter fast under revbenen. Ibland har jag till och med trott att han svängt sig, då det plötsligt varit så ”tomt”, där hans huvud vanligtvis brukar vara, men nog är han där minsann! Skulle vara bra intressant att kunna se igenom magen och se exakt hur han ligger! Det kan ju inte vara bekvämt någonstans!

Random bild på mitt sommarberoende..

Hej på er!
Vilket augustiväder vi fått hörni! Helt underbart ju! Dagarna har spenderats på villan och hemma på gräsmattan med vatten och is i mängder. Inget nytt på bebisfronten, inatt trodde jag faktiskt att pysen vänt sig då jag var extra kissnödig hela natten, men i morse hittade jag hans huvud där under revbenen igen, så nog är han kvar på tvären alltid.

Tony har återgått till jobbet efter 3 sköna veckor hemma, synd bara att det perfekta semestervädret kom först nu, men nog har vi njutit för det! Och det är ju trots allt inte allt för länge tills han blir ledig igen.

Angående föräldraledigt har vi ännu inte riktigt funderat hur vi vill ha det. I början är jag såklart hemma med lillen, och planerar sen på att återgå till jobbet i etapper, t.ex. att ännu under mammaledigheten hålla 2-3 klasser varje söndag. Tror jag är en sån som lätt kommer börja klättra på väggarna om jag inte slipper att göra något annat, så på sättet det skulle ju det vara en perfekt lösning, iallafall till en början. Vill så klart försöka vara hemma med babyn så länge det bara går, och så länge man ekonomiskt klarar det. Men jag antar att det där är något man tar lite efterhand.

Idag är det så otroligt hett så jag och Rosa ligger på gräsmattan och latar oss, finns inte ork till så mycket mer än det helt enkelt.

Igår blev jag mer eller mindre bannlyst från vårt hem då det skulle hållas svensexa här för Tonys lillebror. Inget jag led av eftersom vädret var strålande och villan kallade, så jag och Rosa tog vårt pick och pack och åkte till Kackur. Där bjöds det på god mat och gott umgänge, och ännu bättre blev det när syrran kom, vi hade ju inget annat för oss så vi passade på att gå ner i solnedgången och fotografera varandra lite. Håller på och redigerar de vackra bilderna på syrran, men här kommer några av mina favoriter från min preggofotografering… 
 

Nu börjar jag få riktigt färdigt! Vecka 31 lämnade in sitt CV i onsdags med några nya meriter på sin lista. Nu är myrkypningar i benen varje kväll ett faktum, promenader längre än några 100 meter inte att tänka på, sovställningarna så begränsade att jag lika gärna kunde sova stående, aptiten bortblåst samtidigt som man känner sig som en knölval på två ben.

Det spänner ordentligt i magen nu, hittade en instagrambild från vecka cirkagurka 23 där jag tyckte det spände, då låg han redan på tvären ibland så ni kan ju tänka er när en bebis på nästan 40cm och 1,8kg stretchar ut sig med hela sin längd vågrätt över magen.
Kan inte annat än sova på sidorna, men inatt gick inte ens det, vänder jag mig på vänster sida kommer en hemsk smärta som strålar ner mot ljumsken, första gången det hände var inatt och jag blev skitskraj, fast det troligen är ligamenten som börjar bli lite trötta, och sover jag på höger sida har jag ett litet babyhuvud som jag trycker in i madrassen, och ni kan ju förstå att det inte känns sådär särskilt mysigt.

Ååh! Han skulle ju ha det så mycket bättre om han skulle ligga lodrätt! Till och med sätesbjudning är att föredra jämfört med det här! Bläh! Nedan har ni en bild på en liten babyrumpa, det här är inte så farligt ännu, men nog kan grabben konsten att göra det riktigt obehagligt vill jag lova!

Kom ut till mamma och pappa snart! Vi vill lära känna dig som något annat än en liten rumpa. ❤