I fredags var jag på rådgivning där domen om förlängd sjukskrivning skulle komma. Visste egentligen hela tiden att den skulle förlängas – ingenting hade ju förändrats förutom att bebis i magen blivit större och magen blivit ännu knöligare och mer spänd, annars var det samma gamla tvärläge som gällde, tyvärr.

Allt annat såg jättebra ut, hemoglobinet var påväg uppåt, blodtrycket bra, ingen svullnad, vikten hade dock inte förändrats avsevärt, ynka 200 gram hade jag gått upp, men vi konstaterade att bebis nog växer som han ska, men på grund av att han ligger och trycker på så högt så har jag heller ingen vidare aptit = viktnedgång för min del med andra ord.

Sjukskrivning var det ingen tvekan om, så nu skrevs den från fredag fram till 8.9.
Sen börjar mammaledigheten 9.9. Har aldrig varit sjukskriven förr och plötsligt är jag det över en månad, känslan är konstig. Särskilt då energin ändå är på topp, jag har inga brutna ben, men däremot en mage som är konstant spänd eller i sammandragningar, det är bara att vila och göra sånt man sen orkar, känns nästan kriminellt!

Börjar vara riktigt klar med att vara gravid nu, särskilt på kvällarna märks det tydligt, det finns egentligen inget ultimat sitt- eller liggläge för min del, jag står helst för annat trycker det så mycket på revbenen, eller så blir jag illamående. På rådgivningen vi bokade in om två veckor bokar vi sen in den sista läkarundersökningen + vändningsförsök. Väl på plats avgörs sen om det överhuvudtaget är möjligt att vända på lillkillen, ifall han nu inte på något mirakulöst sätt svängt sig själv. Det i sig lär vara en rätt speciell upplevelse i så pass sena veckor, allt från kräkningar till otroliga smärtor och obehag kan man förvänta sig med andra ord. Men visst skulle det vara suveränt det ändå! 

Magen i vecka 32+6, klippte bort mina bikiniklädda bröst, vill inte skrämma någon! 😀