Hej på er! Det är mitt i natten men tänkte dyka in och säga att vi nog finns här ännu. Veckan har dock varit rätt påfrestande så inläggen har uteblivit en aning. Men vet ni, i helg väntar inte en utan TVÅ suveräna tävlingar här på bloggen för vet ni vad – I MORGON ÄR DET DECEMBER, och vad betyder December? Jo,
BLOGGJULKALENDER!!
Förra årets kalender var en sann succé, så det ska bli SÅ roligt att göra en i år igen!
Räkna med fina tävlingar under hela december fram till julafton!
Har valt att inte ha fullt lika många tävlingar på bloggen i år som jag hade förra året på grund av tidsbristen, men det ger desto mer utrymme för eftersläntrare som vill vara med i sista minuten.
Första luckan öppnas på lördag, nedräkningen har börjat…
Nu när vi är inne på ett litet handarbetstema här på bloggen tänkte jag att jag kunde presentera Miriams nyaste favoritleksak.
Att det bor en liten Pokémonnörd i mig är ingen hemlighet för er långtidsläsare, jag har älskat spelen, serien, korten med deras söta monster sen 1998, då jag fick mitt första spel och i samma veva lärde mig engelska. Att Veronica, den talangfulla tjejen bakom företaget Garnknuten delade samma intresse som mig var en sann lyckoträff – a match made in heaven. Vi hade ännu inte då skaffat någon vagnmobil då jag ännu letade efter den ”perfekta” och drömmen om de färgglada Pokémonfigurerna bodde nånstans inom mig.
Veronica Lönnqvist är hemma från Jakobstad men bor i Vasa sedan 2013, företaget Garnknuten har hon drivit sedan 2015 vid sidan av sina textilslöjdslärarstudier.
Hon är virkdesigner och producerar mönster och ekologiska produkter som man kan hitta i hennes webbshop. (klick)
Veronica fattade genast vinken när jag berättade om mina Pokémonfunderingar, och föreslog att vi skulle göra en mobil av de tre första startermonstren från Gen 1 (jag vet, jag vet, säkerligen hebreiska för många av er), och jag fyllde i med att önska dit Pikachu också. Sagt och gjort!
Efter en tid anlände mobilen i en brun papperpåse med Garnknutens logo på och jag kunde inte vara mer nöjd! Mobilen är gjord helt efter mina egna önskningar och måttbeställd så den ska passa till just vår vagn.
Som bonus passade den även perfekt att hänga i Miriams babygym, så nu har hon dubbel glädje av den och får ligga och klämma på de fina figurerna hur mycket hon vill.
Ni hittar även Veronica på instagram under @garnknuten och på hennes blogg med samma namn, där man kan hitta många av hennes alster samt olika mönster för de som är sugna på att pröva själv.
Om man, som jag, inte förstår sig ett dugg på virkningens ädla konst (trots att man försökt femtioelva gånger själv) så kan man delta i workshopen som Veronica kommer hålla den 28.1.2018 i Vasa, i samband med slöjdkryssningen med temat ”Virkat och stickat för bebisar”. Alla är välkomna, nybörjare som proffs. 🙂
Veronica kommer även finnas i Jakobstad den 9.12 under det mysiga evenemanget
Jul på Södermalm.
Elmer har aldrig varit någon sovare. Vi har slitit våra hår över att han inte sovit längre än till 6, vid ett skede för inte allt för länge sedan vaknade han mellan 4:30 och 5. Vi har fått alla tips i världen känns det som, bl.a. att försöka lämna bort dagsluren, men helt logiskt är det ju att om man vaknar så tidigt som 5, så går det ju inte att vara utan dagssömn, och även om vi försökt väcka honom om det känns som att han sovit för länge på dagen så har det inte riktigt fungerat och vi har bara snurrat runt i samma onda cirkel.
Sen Miriam blev 3 månader och började sova sämre har vi dock blivit tvungna att ändra strategi ytterligare. Eftersom hon är så otroligt lättväckt och Elmer dessutom börjat komma till vår säng mitt i natten har ingen av oss sovit en blund efter 3, särskilt inte jag — Tony har den fantastiska begåvningen att han kan sova genom en storm. Så för någon vecka sedan började Tony sova på golvet i Elmers rum (till först bokstavligen på golvet eftersom vi inte har någon extramadrass, och numera i samma säng som Elmer, eller på två av soffornas sittdynor som han släpar dit och klär i lakan om han orkar). Miriam sover med mig i sängen i sitt babynest.
Efter att vi infört detta har Elmer sovit betydligt stabilare, när han vaknat har Tony enkelt kunna lugna honom, och så har han somnat om. Dessutom har han sovit längre om morgnarna, inte överdrivet länge, men 6:30-7 nån gång har har behagat stiga upp.
För två dagar sedan kom dock vändpunkten. Jag och Miriam steg upp runt halv 10 efter en tuff natt och till vår förvåning var huset tomt. Funderade om de redan hunnit åka iväg någonstans men så såg jag att båda bilarna var hemma och dörren stängd till Elmers rum. Till min stora chock låg båda killarna i sängen och snarkade! Jag har aldrig varit med om att behöva väcka någon av dem, men var tvungen eftersom vi skulle iväg till simhallen. Igår hände samma sak, förutom att Elmer sov till 10, och inte halv 10!
Det vi gjorde båda dessa dagar var att skippa dagsluren helt och hållet. Det var tungt, men lördag kväll somnade han sedan vanlig tid klockan 20, och det på några minuter. Vanligtvis kan det ta upp emot en timme.
Igår kväll gick jag ut med Rosa 19:30, och Tony lämnade inne med barnen så länge för att göra dem klara inför natten. När jag kom tillbaka stod Tony och tittade ut genom fönstret, som om han spanade efter mig. Hann tänka att det säkert är en katastrof på gång, men när jag såg hans uppspelta ansiktsuttryck och hans vilda viftande med händerna att jag skulle titta på något sjönk axlarna på mig och jag gick och såg efter – där låg Elmer på golvet, och sov! Han hade somnat under tiden han lekte med sina bilar!
I morse steg han upp 8, och jag tänkte att jag tar dagen som den kommer, behöver han sova under dagen får han såklart det. Dagen gick och vi klarade dagen utan tupplur, och utan gnäll, tvärtom var det en av de bästa och stabilaste dagarna på länge! Ikväll somnade han återigen på några minuter, strax innan klockan 20.
Inser ju att jag själv ställer det lite för mig, eftersom jag helt och hållet missar min chans till egentid och tupplur, men eftersom jag får sova lite längre om morgnarna tycker jag ändå att jag orkar helt okej. Är så glad att det gick såhär smidigt, säkerligen kommer det åka lite upp och ner beroende på hur han mår och hur vårt dagsschema är. Han somnar rätt enkelt i bil ännu så jag gissar att det blir en del biltupplurer under december månad då vi har så mycket julprogram på tapeten, men det blir som det blir.
Nästa steg är att få bort nappen på nätterna också, inte för att den stör så mycket nattetid såvida han inte är jätteförkyld, det är snarare energisugande när han väl kommer på att han vill ha den på dagen som det är tungt att lyssna på allt gråt.
Hur har ni gjort? Och i vilken ålder blev era barn helt nappfria?
Innan Elmer kom väcktes mitt tidigare svala intresse för att sy egna kläder. Plötsligt ville jag sy små bodys, mössor, dregellappar, byxor.. ja, hela garderoben skulle ha fått vara fyllt med hemmasytt. När jag börjar med något vill jag oftast kunna det direkt, jag har dåligt tålamod och förstår jag mig inte på en sak blir jag lätt frustrerad. Till min stora besvikelse var det ju inte det allra enklaste det här med att sy kläder, och just nu ligger mina syprojekt bokstavligen på hyllan i form av vackra ekotyger som kanske någon gång får se dagens ljus igen, en och annan mössa och dregellapp har jag ju lyckats skapa iallafall.
Till skillnad från mig så finns det de som verkligen kan, såväl sticka som sy som virka eget, och samtidigt som jag är lite avundsjuk på talangen de besitter (och kanske de något längre nerverna), så är jag främst djupt imponerad över vad de kan åstadkomma.
Ett exempel på detta är Josefine, som jag för ett tag sedan kom i kontakt med. Josefine bor en bit utanför Vasa tillsammans med sin sambo och två döttrar, och driver ett litet företag vid namn Dolce Vita Design var hon syr upp unika barnkläder i gammaldags stil.
Vad som började med designande av kläder till sina dockor när Josefine var liten, blev ett utökat intresse då första dottern kom till världen. Plötsligt bestod en stor del av dotterns garderob av hennes hemmagjorda plagg. Tanken på ett eget företag växte fram i samband med mammaledigheten då hon fann mer tid till att sy och skapa. Företaget kom att hetta D.V design och namnet uppkom från bloggen med samma namn Dolce Vita – Det Ljuva Livet som Josefine skrivit i många år.
Josefine inspireras mycket av Astrid Lindgrens barnfilmer, och det får synas i hennes plagg. Enligt henne är marknaden redan full av barnkläder i färgglada trikåer, och själv vill hon skapa kläder som ger en mer gammaldags känsla, och det tycker jag verkligen hon lyckats med! Rompern och hättan vi fick hem är så ljuvligt romantiska med sina volanger och tyget känns verkligen som att det är av god kvalitet, älskar att fodret är blommigt, det tar mig tillbaka till plaggen jag bar när jag själv var liten, min farmor sydde upp en hel del kläder åt mig och vad jag vill minnas från bilder och från de plagg som sparats så har fodret även där varit blommigt/mönstrat. Rompern kommer matchas med söta strumpbyxor och passande body till jul, har jag tänkt, men vi har redan hunnit använda den en hel del till vardags.
Dolce Vita Design finns både på instagram under namnet @dolce.vita.design och på Facebook, och vill man göra en beställning går det finemang att göra det där. Josefine når ni även på mailen dolcevitadesignvasa@gmail.com
Rekommenderar varmt att ni går och spanar in hennes sida! Där hittar ni så många alldeles ljuvliga kreationer!
Den tog oss. Höstflunsan. Det började med Elmer för lite på två veckor sedan. Feber, som gick över till snuva, sen hosta, ögoninflammation och först i söndags fick vi klart för oss att han hade öroninflammation. Yay. Miriam har följt tätt därefter men det är ju aningen svårare att upptäcka hennes problem. Ögonen har jag börjat få bukt med och febern är som tur helt borta, själv tappade jag rösten helt, fick feber i några dagar och hostar som en dåre, nu har rösten äntligen börjat återvända, och det är rätt skönt att kunna använda den igen vid akutsituationer, då man tidigare bara på sin höjd kunde viska till Elmer när han behövde hjälp med något.
Vi spenderar mycket tid på golvet just nu vi tre. Tony har kvällsvecka och dagarna går verkligen skitlångsamt, särskilt när man inte kunnat göra så mycket på grund av den här envisa förkylningen.
Elmer tycker att Miriam skulle kunna börja gå redan, så att han kan busa och springa med henne. Tills dess nöjer han sig med att förse lillasyster med allt hon kan tänkas behöva, småbilar, napp och häromdagen när Miriam gnällde på köksgolvet under tiden jag gjorde mat kom han och kollade läget, varpå han vände på klacken och hämtade Miriams lekmatta, leksaker och napp, i tron om att detta skulle lösa hennes problem och stoppa gnället från att eskalera.
Så snäll är han med henne, allra oftast. Miriam dyrkar honom, världens bästa storebror.
”Ikväll har jag helt och fullt kapitulerat inför råddorna som tagit över detta hus och nu låter vi de allra sista krafterna gå till en enda sak (sak och sak) – Miriam.
Igår kväll somnade hon inte förrän klockan 22, och när hon väl gjorde det, sov hon en halvtimme och skrek i en timme i streck. Utan någon särskild anledning, men helt och hållet tröstlöst skrek hon. Sen gav hon upp och somnade och vaknade sen tre gånger mellan halv 1 och halv 6. Hann tänkta att vi åtminstone får sovmorgon, men icke, Elmer skulle upp innan halv fem och Miriam, som jag tänkte att säkerligen drar en riktig sovmorgon nu då hon vakat så länge, hon vaknade halv 6, och halv 9 – för att inte sova mer på resten av dagen.
Nu sitter jag här, klockan närmar sig halv 1 och Miriam har skrikit sen klockan 8. Sovit har hon inte gjort sen halv 9 i morse, så när som på två 20 minuter långa tupplurer.
Stundvis somnar hon här i famnen min. Men vaknar, gnäller och slutligen, skriker, så fort jag sätter ner henne i sängen, trots att jag lägger mig bredvid.
Tusen tankar far genom huvudet. Är allt bra med vår lilla tös? Har hon ont? Vad började som en lugn, go sömnexpert till bebis har gradvis blivit ett barn jag står alldeles handfallen inför. Plötsligt har jag inte den blåblekaste aning om hur man tar hand om enliten, jag har tappat all kunskap om barnavård! Jag bara står där och vaggar detta vilt skrikande barn, hör hennes ångest, hör henne bönfalla att någon ska bort allt det dåliga, allt ont, allt som för henne gör att hela hennes existens hänger på en skör tråd.
Jag vaggar och vyssjar, men inget tycks hjälpa. Känner hjälplösheten komma, känner att jag sakta blir dränerad på den där urkraften alla mammor lär ska besitta, urkraften, som heter just det för att den stiger till ytan när all annan kraft sinar. Men nu sinar min urkraft också.
Så håller vi på. Sitter ihop som ett, i en lugn vaggande dans. Den ena klänger sig fast, kanske vid hoppet, men också vid självaste barnet, den andra ger efter allt mer, börjar kanske sakta förstå, att här finns ingen ondska att hämta.
En halvtimme går, och ytterligare en, klockan har blivit 01:30 när jag äntligen får sätta ner min dotter i sitt trygga babynest intill mig, utan att hon vaknar. Smeker henne över hjässan gång på gång, försäkrar henne om att hon får sova, att hon inte har någon eller något att vara rädd för. Vi sover tre timmar, äter, och så två till. Sen vill hon upp.”
Miriam är helt klart en baby över vår svårighetsgrad just nu. Det allra konstigaste är ju att hon gått från lugnet och nöjdheten själv till detta – en väldigt missnöjd och krävande baby som nu dessutom börjat skrika så fort något är fel, särskilt om kvällarna. Jag försöker mig på uteslutningsmetoder, är det övertrötthet, magknip, öronvärk utvecklingssprång eller ont någon annan stans?! Till slut, när man cirkulerat i samma bana tillräckligt länge tänker man bara: ”Jag är helt enkelt en urusel mamma, det finns ingen annan förklaring.”
Nej, innerst inne vet jag att jag inte är en dålig mamma, men det är svårt att tänka annat ibland då inget vi gör tycks hjälpa Miriam. Älskade lilla skatt.
Vi måste bara ta dag för dag nu, vet ju att sånthär brukar ändra. Men trots att Elmer hade kolik känns det här nästan svårare, för vi har ännu inte den blekaste aning om vad som ligger bakom domdär skriken. Jag önskar så innerligt att jag visste hur jag ska hjälpa henne.
Inlägget innehåller reklam, i samarbete med Aveo.fi.
Vill vi eller ej står julen snart för dörren igen. För min del blir det den mest kravlösa julen på länge. Jag har helt enkelt inte tid att fixa och dona och skrubba alla lister och spisplattor med tandborste. Något av det bästa med julen, enligt mig, är helt klart klapparna, närmare bestämt att ge dem, det och förstås familjetiden (och julmaten). Det finns inget jag tycker är så roligt som när jag prickat rätt, och ser glädjen, och överraskningen i mottagarens ögon. Vanligtvis brukar jag ta en trip till någon större stad för att försäkra mig om att jag hittar rätt, Kokkolas utbud är också rätt bra dock.
I år blir det dock inget julklappsletande land och rike omkring, utan jag vänder mig till min goda vän internet i stället, jag orkar helt enkelt inget annat med situationen vi är i just nu. Det räcker gott att ta sig till posten fram och tillbaka när varorna väl levererats till utlämningsställe. I år har jag tänkt få undan mina julbestyr redan innan november är över, helst ska jag ha pyntat klart då, så det enda som återstår är att baka när andan (och tiden) faller på. Drömma kan man ju…
Hursomhelst, jag tänkte att jag skulle sammanställa en liten lista åt er över mina Aveofavoriter. Mammabloggare som jag är inser jag nu att min lista är väldigt barnrumsinriktad, eller innehåller saker som underlättar för stressade hemmamammor, den gemensamma nämnaren är nog ändå att allt jag valt ut är vackra ting, som inte bara är praktiska utan också väldigt trevliga att vila ögonen på, har även försökt att plocka ut saker i lite olika prisklass. Here goes:
1. Påslakanset för barn från Ferm Living – inte bara praktiskt och tillverkat i ekologisk bomull, utan även väldigt trevligt att se på, och smälter fint in i de flesta inredningsstilar. Setet finns även i vuxenstorlek.
2. My Deer vägglampa från Ferm Living. Ännu en fullträff som passar fint i barnrummet, men tack vare flera olika motiv finns det även de som funkar fint lite varsomhelst. Denna finns både i mörkbetsad ek och i ljusrosa.
3. Handritad poster av stjärnskottet Julia Bäck. Finns i två olika storlekar med flera olika stads- och kommunmotiv. Väntar ännu på Kokkola, men rebellen i mig vill ändå få hem denna vackra av mitt Jakobstad – undrar bara vad han jag bor med skulle tycka om det, Karlebybo som han är.
4. Älskar denna smarta säck från OYOY! Vacker att se på men there’s more than meets the eye – veckla ut den och den blir en perfekt lekmatta på 138cm i diameter, när kidsen lekt färdigt sopar ni bara ihop allt över mattan och drar ihop säcken! Sparar många nerver och denna skulle gärna få hänga på vår vägg. Finns i två olika färger.
5. Tellkiddo har verkligen massor av vackert som passar till barnrummet. Enkel och praktisk design, denna förvaringssäck är gjord i tyg, men på hemsidan hittar ni även versioner papper. Vår pappsäck har tjänat Elmer väl, och denna skulle gärna få flytta in i Miriams blivande rum. Kolla även in deras söta prints!
6. Ni som följt med vet ju att mitt hjärta slår lite extra hårt för Mrs. Mighetto. Deras nyaste prints, den andra delen av The Forgotten Tivoli släpps i övermorgon, och Miss Bella ovan är iallafall påväg hem till oss. Flera andra prints och helt underbara tapeter hittas också på Aveos hemsida.
7. House Doctors enkla design har alltid tilltalat mig, både prismässigt och utseendemässigt. Deras produkter passar i de flesta hem och det danska märket har satt en tydlig skandinavisk prägel på sina produkter. Denna säck är både snygg och praktisk, såväl i badrummet, sovrummet, eller varför inte som gåva till någon som nyss fått sitt första hem.
8. Ännu en favorit från OYOY! Tilltalar både mor liksom hennes biltokiga son. Mattan är hela 180cm lång och är både en snygg detalj i barnrummet, såväl som inbjudande till många fina lekstunder. Superpris på den just nu!
9. Unika Österbottenbrickan från MINTAdesign. En blivande klassiker och enligt mig en självklarhet i alla österbottniska hem. Tidlöst vacker både i grått och i den klara senapsgula färgen på bilden ovan, passar till mormor, mamma, svärmor och syster. Designad av duktiga Sofie Staffans-Lytz och framtagen i samarbete Aveo.
10. Och så klassikern som ännu håller i sig – Lightboxen. Denna från OMM-design. Går att variera i oändlighet och snygg på köksbordet att lämna små meddelanden till studiekompisen eller kärleken, på väggen eller som behaglig nattlampa i barnrummet. Batteridriven.
Aveo har även själva en flik på sin hemsida med Julklappstips, och några av mina favoriter kommer därifrån. Julklappstipsen hittar du här.(klick)
Dessutom har de just nu -15% på både Ferm Living, såväl som på House Doctor fram till jul, men finfina erbjudanden finns utspridda lite överallt i shopen så det lönar sig att kika!
Linda konstaterade att man med en bebis i huset sannerligen lever ”just nu”. Och med en fyramånaders kan jag inget annat än konstatera att så är fortfarande fallet. Faktum är, att vi försöker överleva. Klockan är 00:35 och jag ligger för första gången ostört med telefonen i hand och med vissheten om att jag troligen får ligga så i 2 timmar, vilket jag såklart inte kommer göra eftersom jag redan kämpar mot sömnen.
Update: Nu klockan 15:05 påföljande dag lyckades jag äntligen färdigställa detta korta inlägg. 😀
FEM bästa – just nu.
1 . Syskonvagnen, utan den hade vi inte kommit långt när Rosa behövt utföra sina behov.
2. Mor- och farföräldrar som orkar ibland när man själv inte orkar.
3. Bäckenbottenmusklerna och djupa magmusklerna som äntligen börjat ge lite gensvar på övningarna duktiga Fanny på Nicetreeni gett mig.
4. Världens bästa grannar som räddar oss från tristess efter tristess!
5. Kaffe och choklad! (sori Fanny, enda som håller mig stående just nu).
FEM värsta – just nu.
1. Miriams ständiga missnöje.
2. Elmers uppe-före-tuppen inställning som tycks hålla i sig.
3. Den ständiga otillräckligheten, barnen är sällan nöjda, och jag är sällan en bra mamma.
4. Noll egentid. Verkligen noll. Idag är en sällsynt halvtimme av egentid som jag inte upplevt på vad som känns som veckor. Vaknar första, somnar andra, somnar andra, vaknar första.
5. Alla fantastiska jobberbjudanden som plötsligt ploppar upp. Och all inpiration som inte får komma ut ur mig på ett eller annat sätt.
FEM saker vi ska göra i veckan.
1. Miriams rådgivning och läkare.
2. Kalas för Elmers äldsta kusin
3. Jag.måste.vika.tvätt.
4. Babysim på lördag.
5. Försöka oss på en myskväll.
FEM saker vi gjorde i helgen.
1. Hade pizzakväll med grannarna.
2. Firade farsdag på tre olika ställen.
3. Var på babysim med Miriam.
4. Var på en stor släktträff från Tonys sida av släkten.
5. Försökte etablera nya sovrutiner – misslyckades grovt.
FEM saker jag längtar efter.
1. En större bebis! (Behöver egentligen inte ändra något av din text här, Linda)
2. Natten då Miriam inte vaknar längre och dagen och hon ligger en minut på lekmattan utan att gnälla.
3. Första springrundan efter graviditeten, och första ordentliga träningspasset.
4. Julen!
5. Sömn.
En då ännu ettårig Elmer och en tvåmånaders-Miriam.
Trots att jag verkligen har upp till öronen av skrivinspiration och massor att berätta om har livet kommit emot denna vecka med ett innehåll av snoriga och sjuka barn och gnälliga föräldrar. Ville kika in snabbt och önska er en skön dag, vi återkommer snart med lite trevligare saker som t.ex. bilder från Aveos influencermeetup i torsdags, lite goodiebags, en utlottning, fun facts, 4-månadersupdate osv.
Hojta gärna till om du har inläggsönskemål!
Fröken chipmunk är på bättringsvägen och så även storebror. Hurra på det! 🙂
Så kom det sig att jag plötsligt fann en gnista av den spontanitet jag som yngre skurit med, och anmälde mig och Elmer till en familjeretreat som ägde rum på Pörkenäs förra helgen. Tidigare hade jag helt slopat idén på att fara eftersom Tony skulle jobba hela helgen, och jag kände att det helt enkelt inte skulle bli mycket till retreat om jag drog med mig båda barnen, varav ett i princip konstant ska bäras på.
Men så visade det sig att mamma och pappa, och syrran, kunde ta hand om Miriam och Rosa, och jag och Elmer (och pumpen) fick med ens över ett dygn bara vi två.
Vi kom dit redan fredag kväll, fick kvällsmat och deltog i en fin nattvardsmässa särskilt utformad för barnen. Det var helt perfekt! Vi lekte en stund med traktorer, lego och (till Elmers förtjusning) Blixten, Sally och Bärgarn innan Elmer (och jag) tyckte det var dags för säng. Och trots att sängarna i logementet på Pörkenäs var rätt smala, så var det självklart att jag ville sova i samma säng som honom, när jag för en gångs skulle hade honom bara för mig själv. Så vi klämde in oss i en av de 80cm breda sängarna, Elmer somnade n’stan på fläcken och för första gången i hans liv tror jag att han sov till närmare 8 på morgonen. Jag var också rätt utvilad, trots att jag vaknat några gånger på natten av ren vana – jag behövde ju iallafall inte stiga upp för att mata en hungrig bebis.
Miriam hade för övrigt sovit hundra gånger bättre hos mommo än hon gör hemma just nu… Både skönt och lite bittert att höra.
Vi tillbringade en del av dagen på utsidan i den vackra naturen som omger Pörkenäs Lägergård. De har rustat upp stället bra och det märks att de satsat på trivseln för alla åldrar. När jag såg korset däruppe på sanddynerna kastades jag tillbaka till skriftskoletiden. Skulle jag få bestämma skulle skriftskolan hållas när man närmar sig 18. Som 14/15-åring var man så otroligt förvirrad, nyss kommit in i tonåren, men ändå på god väg mot vuxenåldern. Känslorna flödade, allt blev uppförstorat, och även om jag älskade tiden på ”skribalägret” med allt vad det innebar, kan jag inte låta bli att tänka att det skulle vara klokare att gå skriftskolan vid en lite högre ålder.
Vi utforskade havet, sanden och skogen, och vi hade en sån fantastisk tur med vädret också. Det är lustigt hur det funkar med att vara ute i naturen, samtidigt som det ger massor av energi, så blir man också skönt trött. Efter ca 1,5-2 timmar tyckte Elmer det var dags att gå in och sova.
Kändes så välsignat att få spendera tid med den förstfödde. Han är nog den som fått anpassa sig mest sen Miriam kom. Han är helt otrolig, Elmer, leker för sig själv som om han inte gjort annat, sitter och läser, sorterar sina bilar, kokar mat till mig och Miriam (plastmat, då), och ibland tar han så lite plats att jag får dåligt samvete. Så fascinerande att se vardagen genom hans ögon, hans funderingar kring det ena och det andra fick verkligen komma fram under vår tumistid, och jag tror att både han och jag fick fina minnen med oss.
1. 
Fröken chipmunk är på bättringsvägen och så även storebror. Hurra på det! 🙂
Sara Rasmus 