Månad: maj 2017

• När jag väntade Elmer tror jag att jag packade väskan redan i vecka 30. Jag antar att det var överflödet av tid i samband med ivern jag kände för att få göra alla dom där ”förberedelsegrejerna” som gjorde att jag var så tidigt ute, jag menar, hallåå, vi köpte barnvagn i vecka 11! :DMed M har jag inte precis hunnit med så mycket förberedelser, frysen står fortfarande tom på bullar, maträtter och bakverk, och det lär den nog göra fram till förlossningen också om jag inte finner ett energirus nånstans innan det är dags, babykläderna är tvättade, men det är ungefär det… Är så glad att jag skrev min lista igår, så får jag börja bocka av den. Listor är bäst!

  
  Mitt mål är att under denna vecka vara så gott som klar med BB-väskan, jag vill tro att lilltjejen kommer lite tidigare, om hon bara är redo, för jag är så rädd för en stor bebis och det kombinerat med alla andra rädslor gör detta tillräckligt spännande ändå, så hon får gärna titta ut redan i v.39. Precis som med inlägget om what to do innan bebis anländer så skriver jag här i punktform, och kanske någon får lite idéer inför sitt eget packande.

  Du kommer ju inte kunna packa ner allt nu, så gör en lista

  I min väska:
  

• Till förlossningssalen rekommenderar jag en vattenflaska med ett sånt där sportsugrör, så det är bara att suga/spruta in när törsten faller på. Man svettas mycket under en förlossning och eftersom det inte alls är så säkert att man har någon aptit över huvud taget (I know I didn’t) är det viktigt att se till att man får i sig mycket vätska. Det finns ju såna där sportdryckstabletter/pulverpåsar man kan sätta i vatten för extra energi, vissa kör med energidrycker.
  
• Jag hade plockat en påse Parrots-snacks med olika nötter, kokoschokladknappar och torkad frukt, det var typ det enda jag åt i förlossningssalen, även om du har rätt till att äta från BB-köket när du väl är inskriven kan det vara skönt att ha något nära till hands än att ha partnern att springa fram och tillbaka och hämta tilltugg.
• Hårspännen och hårband! Märkte när Elmer var ute att mitt hår aldrig blivit uppsatt, och låg i stället fastklistrad vid pannfästet som en vacker gloria. Gör en fläta, om du hinner och har hårlängden till det, så har du allt ur vägen.
• Två par sköna behåar – tycker att de amningsbehåar man kan köpa i 2-pack från Lindex har varit bra. Eventuellt ett par lågt skurna underbyxor till hemresan, eller så kör du tvärtom – högmidjade tanttrosor. Något du också kan behöva är Lanolin och amningsinlägg.
• Minns att jag mest gick omkring i BB’s superglamourösa morgonrockar och sjukhuskläder, dvs, en lång uppknäppbar rosa ”klänning” och högskaftade strumpor matchat med nätunderbyxor och enorma bindor – det var liksom mest praktiskt så, eftersom jag hade väldigt ont mellan benen de första dygnen, och man regelbundet kom och klämde och kände på en och det hade varit ännu krångligare om jag hade haft byxor på mig. Det jag däremot hade var en grå pyjamasklänning av märket Boob, som är ett märke för ammande och väntande mammor, den var både praktisk i amningssyfte, och så var det skönt att sova i något mindre än den enorma sjukhusklänningen om nätterna. Hade också en uppknäppbar pyjamasklänning från H&M, som också den var väldigt skön, men rekommenderar inte den då de små knapparna väldigt fort började glida ut sina hål och knäppa upp sig själva.
• Sandaler, såna där man bara stiger i och högskaftade yllesockor, eller både och, gick jag ständigt omkring, sjukhusgolv kan vara både kalla och smutsiga. Kan tänka mig att morgontofflor är minst lika praktiskt!
• Minns att jag tyckte det var härligt att ha med ansiktsrengöring och en svalkande fuktkräm efter att ha svettats floder. Eftersom jag inte ens vågade röra, än mindre se mig själv ”därnere” den första veckan, så var det skönt att få ägna uppmärksamheten åt något annat när man väl slapp i duschen efter förlossningen. Ta också med en reseförpackning schampoo och balsam, men helst någon mild variant som inte svider, eftersom risken alltid finns att det glider ner lite skum mellan benen innan du hinner skölja bort det… en rakhyvel, deodorant, tandborste och andra hygienartiklar du inte klarar dig utan, men kom ihåg att du inte ska bo där resten av ditt liv, så tigerbalsam, body scrub och diverse sminkprylar är ganska onödigt (märkte jag själv). En CC Cream är det enda jag kommer ta med i sminkväg, och så en oparfymerad och återfuktande handkräm.
• Till hemresan föreslår jag ett par sköna, lågt sittande byxor av lösare modell, varför inte unna dig ett fint set mjukiskläder i velour eller college? Och så ett svalt och skönt linne eller en top som du trivs i. Tänk lite repetition på första trimestern, lösa och sköna plagg. Tonys mjukisbyxor som jag hade kommit in till förlossningen i rasade av mig, så det var skönt att ha något annat i väskan.
• En plastficka eller stort kuvert till viktiga papper kan vara bra att ha med, man får en hel del papper med sig hem från BB.
• Jag kommer packa med mig ett par hörlurar denna gång, ifall jag ligger vaken någon natt och vill lyssna på ljudbok eller musik.
• En plast- eller tygkasse till smutsvätt kan vara skönt att packa ner, så har du allt på ett ställe.

Du kommer ju inte kunna packa ner allt du behöver nu direkt eftersom vissa av sakerna är sådant du behöver varje dag, så skriv en skild lista på saker att packa ner strax innan ni åker in:

• Först ut: ID-kort, förlossningsbrev, mammakortet, och andra viktiga papper. Dessa ska ju fram i princip direkt du kommer till förlossningen, så icke att förglömma! Vill du kan du låta partnern ha dessa i en skild väska eller ett kuvert, så de är lättillgängliga ifall det är bråttom.Telefon, laddare, kamera med tomt minneskort! Behöver jag säga mer?
• Toalettartiklar (och smink, om du vill ha med det), om du inte har köpt extra, jag minns att jag köpte tandborste, minitandkräm och schampoo och sånt extra, bara för att.
• Plånbok.
• BONUS: Denna gång kommer jag packa med en påse hembakta kex åt barnmorskorna, hade så gärna velat tacka alla förra gången, så jag tror jag gör det den här vägen denna gång. Och som jag skrivit tidigare så ska jag försöka göra en blandskiva med favoritmusik att lyssna på ifall vi får långa timmar i förlossningssalen.

  Jaaa, det kan verkligen kännas som att man packar ner hela hemmet när man packar BB-väskorna. 

  Att packa till bebis:
  

• Egna mössor, sjukhusets satt inget vidare konstaterade vi senast.
• Kläder till hemfärden i två-tre olika storlekar, själv kör jag på ett set med body+byxor i storlek 50 och dito i storlek 56, tror inte hon är mindre än så. Sen även en collegeoverall eller en nallehalare i storlek. 50 eller 56, det är väl okej att drunkna lite. Två par små strumpor och även bomullsvantar utan tumme, Polarn o Pyret har bra sådana som är lätt vadderade.
• Eftersom vi har sommarbebis på gång så får vi slopa åkpåsen med dunfyllning som vi hade åt Elmer, och kör i stället på en åkpåse i vår-/sommarvariant från Nordlys. En åkpåse är något jag först tänkte att vi inte behövde, varken med Elmer eller en ny åt M, men eftersom de är födda på helt olika säsonger och jag älskar hur praktiskt det är med en åkpåse som du bara drar upp dragkedjan på när ni ska iväg i stället för att krångla med filtar hit och dit, så blev det en till M också.
• Jag kommer även för säkerhets skull packa en outfit åt bebis i helt neutrala färger och en fin bomullsfilt ifall energin och andan faller på att ta riktigt färska babyfoton. Även en liten mjukiskanin som ger dendär ombonade känslan i den annars ganska opersonliga ”plastbyttan” de sover i på BB får komma med. Men detta är ju absolut inget jag anser är ett måste utan snarare mer för min än för babyns skull.
• Min farmor stickar de mysigaste tågsockorna och hjälmmössorna, och blir vi bortskämda med sådana även denna gång så är de definitivt med i babyns väska.
  Angående sockorna så delar vårt BB ut ett par sockor som bl.a. Martorna och Odd Fellow stickat som välkommen till världen-gåva i samband med festbrickan som man får efter förlossningen.
• Med Elmer åkte vi inte raka vägen hem, utan via svärföräldrarna för att hämta Rosa, och skaka av oss lite av sjukhusnerverna, då behövs såklart lite mer i väskan som blöjor, spytrasor osv. Men eftersom vi planerar på att åka raka vägen hem denna gång och bara har 10 minuters hemresa, så skriver jag inte mer än så.
  KOM IHÅG! Se till att ha babyskyddet installerat, eller om du har ett utan bas – se till att det åtminstone finns i bilen veckorna innan bf, gärna med åkpåsen i så behöver ni ju inte släpa in den förrän det är dags att åka hem. Pappas väska:
  Tony var lite skeptisk till en egen väska, men det visade sig vara rätt praktiskt att ha en egen ryggväska packad med det viktigaste:
• Plånbok, eftersom mannen egentligen inte får äta förrän man är inskriven på familjerum, vilket inte alls är en garanti trots att du är förstföderska (men som nog ändå prioriteras), så är det bra att ha börsen med så att han kan gå till sjukhusets café eller lunchrestaurang för att äta (ifall det finns tid till det).
• … finns det inte tid till att gå längre vägar för riktig mat är det bra packa med energistänger, choklad, nötter, kanske en smörgås eller annan mikromat (kylen får man ju såklart använda på BB oavsett), och så något att dricka.
• Toalettartiklar, trots att man inte stannar natten kan det bli en rätt lång vistelse, även för pappan, så det kan vara skönt att ha tandborste och andra nödvändigheter med sig.
• Telefon + laddare
• Extra ombyte av bekväma kläder, och kanske ett par extra kalsonger ifall det blir familjerum.
• Har även hört att många tar med eget, mjukt toalettpapper, själv var jag så rädd för att röra något därnere så jag gjorde inget annat än använde handduschen under de första dagarna vid varje toalettbesök. 
  

  Mina favoritsnacks har alltid varit hallon, så finns tid är de ett måste i min snackbag!

  Sen kommer här en lista på sånt jag packade förra gången, men som lämnade helt oanvända i väskan och tog en massa plats:

• Egen morgonrock tyckte jag själv var helt onödigt, det dög bra med sjukhusets stora.
• Allt för mycket smink och extra toalettartiklar, keep it simple, du har inte tid för en ansiktsmask varken före, under eller efter förlossningen.
• En stickning på en babyfilt jag hade på hälft, bok och iPad. Man var så omtumlad, och mellan alla kontroller och allt sovande så ville man ju bara lära känna den nya familjemedlemmen. iPaden användes av Tony ett tag, men det viktigaste kollades på telefonen.
• Pyjamasbyxor och t-shirt – av den enkla orsaken att det var tungt att dra av och på ett par byxor de första dagarna. Tro inte att ditt underliv blir lämnat ifred den första tiden efter förlossningen, de är noggranna människor, barnmorskorna!
• Flera par egna underbyxor, inte heller något som användes före hemfärd för min del. Strumpor skulle det nog räckt att ha med ett par av också, till hemresan.
• Bindor, allt fanns på plats, klarade mig bra på den jag hade på mig under hemresan. Värkmedicin får du även på sjukhuset, oftast några extra att ta med hem också.
• Babynestet, hade först tänkt att det skulle vara ombonat och praktiskt att ha i plastkuvösen, men konstaterade fort att det inte behövdes, och i stället var det bara onödigt och i vägen att släpa med sig till och från BB.

Vad har du på din lista? Har jag månne glömt något? 

Let the countdown begin! Från och med idag är det 40 dagar kvar till bf. 40!
När jag nämnde det för Tony idag skakade han bara på huvudet med ett snett flin, jag vet inte vem av oss som är mindre förberedd, han eller jag. Tjaa, kanske han ändå.

Nedan har jag gjort en checklista för saker som är bra att fixa innan babyn kommer, både med sånt som jag är glad att jag gjort inför Elmers ankomst, och sånt som jag önskar att jag gjort. Kanske ni kan finner lite tips ni med?

För hela familjen:

• Gör några storkok och frys in matportioner, så slipper ni laga mat åtminstone den första veckan.
• Baka eller köp några enkla kakor att frysa in, samt köp några påsar kex, inför besök av nära och kära.
• Införskaffa engångskärl och bestick – så himla praktiskt när man håller på och vänjer sig vid en ny liten människa, det sista man orkar med är hushållsarbete.
• Fixa med barnvakt och plan-B barnvakt om ni har äldre barn – vi har Tonys bror i grannhuset att ringa om det blir panik, annars kommer min mamma och pappa hit när det är dags att åka in.
• Ladda upp med sådant som går åt fort och som är skönt att inte hela tiden behöva springa till butiken och hämta mer av: Blöjor till äldre barnet, toalettpapper, våtservetter, tvättmedel osv…
• Packa en väska åt det äldre barnet inför barnvakten, samt skriv en lista över dagsrutinerna och annat viktigt – Elmer ska ju till mommo och moffa i en helt annan stad så det är skönt att inte behöva fundera på vad som finns i hans väska när det är dags att åka in.
• Gör en shoppinglista över saker som vanligtvis ska finnas i hemmet, så att den som handlar har något att utgå ifrån ifall ni får hjälp med det.

För mamman:

• Packa BB-väskan! Mer om den i ett annat inlägg. 🙂
• Införskaffa mjuka, bekväma underkläder och amnings/(pumpnings)-behåar.
• Införskaffa nödvändigheter som amningsinlägg, mjölkuppsamlare, bindor…
• Fynda några lösa toppar och t-shirts på loppis att ha under ”mellanperioden”, och införskaffa ett par sköna byxor i någon storlek större än den du vanligtvis har. Minns att jag hatade att behöva ha gravidbyxorna efter graviditeten då de satt så konstigt, men samtidigt slapp jag ju inte in i mina vanliga byxor på flera veckor/månader. Tänk dig själv som fem månader gravid direkt efter förlossningen, så är du på rätt spår.
• Töm minneskortet och ladda kameran, samt rensa din telefon på bilder och annat onödigt – there’s gonna be babypictures, believe me..
• Skriv förlossningsbrev. Gå igenom det med din partner i god tid innan det är dags att åka in, så även partnern har ett hum om dina önskemål, eventuella rädslor och annat som är viktigt för dig.
• Om du bara har möjlighet, unna dig lite SPA-lyx. Fixa händerna, de kommer synas på många bilder med den nyfödda, be om en ben- och fotmassage eller varför inte en mammavänlig behandling hos kosmetologen. Det kommer ta en stund innan du slipper eller vill ut ur huset när babyn väl anlänt.

  
  en dagsfärsk bild på en nyklippt mig, kände att jag ville unna mig något och känner mig så mycket fräschare!
  För babyn:

• Tvätta upp babykläder och andra textiler, nya som gamla. Gjorde det förra veckan, och det var så mysigt att vika in nytvättade minikläder i byrån!
• Bädda i vaggan/spjälsängen och eventuellt också i vagnen.
• Ladda upp med små blöjor, babytopz, vaddtussar, babyolja och fuktkrämer, och sök fram febertermometern, Näs-Fridan och babynagelsaxen.
• Jag: Lära mig blanda ersättning på pulver, pulverersättning använde vi inte förra gången, men det är ju betydligt mer ekonomiskt än färdig ersättning.

  
  ljuva dressar som fått sig en omgång i maskinen

  BONUSTIPS för förstföderskor:
  

• Testkör till sjukhuset, så att ni vet hur länge det kan ta, och så att ni säkert hittar dit när det väl är dags.
• Om ni har möjlighet, gå på förlossningsförberedelse så ni får bekanta er med lokalerna, samt ställa värdefulla frågor till en barnmorska face-to-face.
• Installera babyskyddet i bilen (om ni har en bas) i god tid, har inte babyskyddet bas, så öva på att fästa stolen med säkerhetsbältet några gånger så det känns tryggt inför den första skrämmande hemresan (tro mig, den är skitläskig!!!)
• Packa skötväskan en gång, det är så roligt!
• Registrera dig på Liberokerho, för en gratis Välkommen till världen-väska, om du dessutom bestämt dig för att testa Liberoblöjorna så samlar du massor av poäng via deras hemsida genom att registrera koderna på blöjpaketen, med dem kan du sedan köpa allt möjligt för dina poäng.
• Något jag kommer göra inför denna gång som vi inte gjorde med Elmer är att göra en spellista till BB. Jag påverkas enormt mycket av musik och jag tänker att lite peppande, bra musik kan ju inte vara annat än hemåt när det väl är dags?

  Vad har du på din lista som jag saknar på min?

Den här veckan har vi hunnit med feber, utelekar, dagis, mycket mys och några besök till far- och mor föräldrar.

Elmer är en riktig bokmal och ibland när det är knäpptyst på hans rum, så hittar man honom begravd i en hög med böcker.

Barnens Bibel är något svårläst åt en 1,5-åring ännu, men det är hans absoluta favoritbok att bläddra i. Klara, starka och detaljrika bilder på varje blad.

Tony snickrade ihop en väldigt ergonomisk sandlåda förra veckan, det bästa han kunde göra då vi har en riktig sand- och vattenälskare här hemma. Nu hålls han äntligen en stund på gården iallfall!

Tony har varit ledig sen onsdag, och i onsdags tog han med sig en stor grävmaskin från jobbet som han grävt upp diverse saker med på gården de senaste dagarna. Elmer var alldeles lyrisk, han älskar ”eennoiine”, som han så fint kallar den och när vi lät honom sitta i den under första kvällen tänkte vi aldrig få ner honom.

I måndags hämtade jag hem en riktigt dålig Elmer från dagis. Han var ängslig och seg, och när vi väl kom hem skulle han bara ligga i famnen och jag hann med nöd och näppe få i honom febernedsättande innan han hade slocknat och jag fick förflytta honom till soffan. Rosa skötte. Elmer kokade verkligen men repade sig som tur ganska fort tack vare att han ändå förstod att sova och dricka mycket. På torsdagen var han helt feberfri igen.

Hon är minsann lyxig, den här hunden. Sover längst av oss alla på morgonen, hatar att gå ut när det är blött, och följer väldigt långt vår aktivitetsnivå. Det enda jag kan sakna är någon form av arbete eller träningsform som hon och jag hade en gång i veckan. Men när babyn väl är ute ska vi testa på agility, och se hur hennes höfter klarar det.

Fick städhjälp i torsdags och det var verkligen alldeles underbart att vara här hemma, de kommande timmarna vill säga, sen såg det likadant ut igen.

Hb 90 sätter sina spår, och i onsdags när Tony och Elmer tupplurade i soffan gick jag till Elmers rum för att städa, men det hela slutade i stället i att jag somnade i hans säng.

Ja, och såhär ser för tillfället Elmers rum ut, eller såg ut. Nu är det ju såklart mer likt bilden två steg upp igen. Men vi smög in lite mer färg nu i form av sängen, och ballonglampan från IKEA. Längtar dock efter någon fondvägg av något slag, och vill inget hellre än att byta golv till något mer neutralt. Men Elmer trivs ju, och det är ju det allra viktigaste.

Tillägg: Ber om ursäkt till känsliga läsare för att innehållet kan vara lite väl beskrivande. Men jag är så trött på alla tabun kring förlossning, kroppen efter förlossning, förlossningsskador osv. Det faktum att så många kvinnor mår dåligt efter förlossningen beror så mycket på det att vi inte pratar om sånthär! 

Igår var jag vid rådgivningen, kan nog inte hålla med om det där dom säger att andra graviditeten har färre rdg-besök, för jag tycker mina blir allt fler. Hemoglobinet skulle såklart kollas och vi skulle diskutera lite kring mitt besök vid mödrapolikliniken.

Viktökningen har inte varit särskilt stor de senaste veckorna, då min aptit varit minimal och min diet mest bestått av isbitar och frukt, och kurvan hade stabiliserats lite, nu är den precis på linjen med ett sf-mått på 30.

Och så var det ju det där sjuttons hemoglobinet, som såklart bestämt sig för att smyga ner till 91 igen. Fortsätter vi såhär så lutar det nog mot att ta emot lite blod trots allt.

Vi diskuterade även lite mina känslor kring besöket på mödrapoli förra veckan, och jag berättade att jag nog kommit fram till att jag vill försöka mig på vaginal förlossning, men med en låg ribba för kejsarsnitt, möjlighet till igångsättning någon vecka tidigare med ballong ifall jag är ”mogen” och det ens finns lite misstankar om en stor bebis, och att man tar extra hänsyn till att allt ”där nere” hålls intakt, eller, om det ser ut att kunna brista – klipp. Förlossningsbrev ska skrivas även denna gång även om allt finns i journalen, förhoppningsvis finns det tid att läsa det.

Bakslaget kom innan läggdags igår kväll. När jag drog av mig mina mjukisbyxor kände jag samtidigt på insidan av låret, rätt högt upp, i anslutning till de ”nedre regionerna” en konstig utbuktning. och med lite undersökning, ännu fler av de streckliknande venerna som jag visste att inte var något annat än åderbråck. Jag sprang iväg till badrummet och drog fram en spegel som bekräftade det, åderbråck på insidan av låret och till och med upp mot rumpan, men allra värst – jag fick en sällan skådad blick på en av orsakerna till tennisbollskänslan mellan benen som infinner sig varje eftermiddag – jag kände inte igen mig själv. Där ”jag” tidigare varit fanns nu mest bara ett nätverk av uppsvällda vener och blå hud, allt var så extremt svullet och jag hann inte ens tänka förrän tårarna vällde fram och jag sjönk ihop på badrumsgolvet och bara grät. Den här graviditeten bjuder på överraskning efter överraskning, och jag är så trött på min kropp, på att känna mig så otymplig och förstörd. Jag vill ha min kropp efteråt också och jag är så rädd att jag inte kommer känna igen mig i den.

Hade såklart senare en diskussion med min kära vän/fiende Google (Google är aldrig en bra idé), där jag, i hopp om att finna tröst och att försäkra mig om att det inte är farligt att föda med åderbråck, fann ett gäng kvinnor som med massiva åderbråck i samband med lågt hemoglobin i stället antingen blivit direkt ordinerade ett kejsarsnitt, eller fått en så stor blodförlust i samband med förlossningen, då någon av dessa marodörvener brustit, att läget blivit riktigt kritiskt – fort. Jahapp, dit for det lugnet inför vaginal förlossning, och i stället för att vara tillbaka på ruta ett så känns det som att jag ligger efter och inte har den blekaste aning om vad jag ska göra för att få ut den här babyn.

I vecka 36, när jag har läkarbesök och förlossningsbedömning, kommer jag be dem göra allt för att bedöma riskerna med vaginal förlossning. Och finns det en liten tillstymmelse till fundering kring hur stort barnet riktigt är, då tänker jag kämpa för snitt.

Jag går snart sönder, både bokstavligen och mentalt känns det som.

I vecka 36 med Elmer. Kände mig ändå frisk och stark. Gravidjaget med tvåan är en betydligt mer nedbruten variant som tycker det mesta är tungt och helst inte syns så mycket i bild.

Vi har vagnkval här hemma för tillfället. Det är inte lätt att försöka bestämma sig för vilken vagn man ska behålla och vilken man ska säga farväl till i och med att en ny vagn ska flytta in. För att inte tala om att bestämma sig vilken vagn som ska bli ens nya syskonvagn, det finns ju så många alternativ! Hursomhelst, vi äger för tillfället tre vagnar, varav två kommer få flytta, och en får fara till mina föräldrar som extravagn där. Här kommer en kort introduktion till våra vagnar, och är det så att man är intresserad av någon av dessa så får man såklart ta kontakt på sarajohannarasmus@gmail.com

OBS! Emmaljungavagnen såld! Phil and Ted-vagnen reserverad!

Phil and Teds Explorer, denna köpte jag i andrahand av en tjej som verkligen tagit väl hand om den. Med sin rymliga sittdel i enkelläget blev den fort en favorit för Elmer och jag har verkligen varit i valet och kvalet med denna, men har nu ändå konstaterat att jag vill ha en syskonvagn där barnen sitter bredvid varandra, vår baklucka tillåter ändå det och vi är väldigt sällan och går i affärer med vagnen, särskilt nu med en ettochenhalvåring som inte alls har ro för det. På alla andra sätt är detta en väldigt praktisk vagn med stora lufthjul som rullar lätt. Med kommer en sittdel som klickas på när sätet väl fälls bakåt till babyläge, suffletter till båda delarna, båge, stänkskydd till hjulen och regn- och myggskydd. All-in-all, en väldigt smidig vagn!

Här kommer ni till introduktionsvideon! 🙂

SÅLD! 

Emmaljunga Nitro City, vår älskade första vagn. Denna är från 2013, använd av ett barn före Elmer och även den väldigt välskött när den kom till oss. Liggdelen är i suveränt skick, eftersom Elmer rätt fort kom upp till 9kg och vi därav bytte till sittdel. Sittdelen däremot har vid något skede skadats så att metallbågen till suffletten gått av vid ena sidan, vilket gör att suffletten rasar ner väldigt lätt. Sittdelen är precis som Phil and Teds vagnen, i rymligaste laget, och vi har varit väldigt nöjda med den. Denna är väldigt lättstyrd och smidig tack vare sina svängbara framhjul, ej lufthjul vilket är tacksamt med tanke på att man inte behöver oroa sig över punkteringsrisken, däremot är den pga detta lite mer svårstyrd i slasksnö, har jag fått konstatera. (Kan dock tänka mig att det underlättar att inte ha en hund i ena handen när man manövrerar den i dåligt före) 😀

Chassit är ej vitt utan svart. Pga av den söndriga sufflettbågen säljer jag den förhållandevis billigt. Egna bilder finns, men förstås krånglade det nu när jag skulle föra över bilder från mobilen till datorn.

Har haft så jobbigt att bestämma mig för huruvida älskade Bumblebee (a.k.a. Bebetto Murano) ska få bo kvar, det är trots allt en enbarnsvagn och jag är i behov av en smidig dubbelvagn, men jag verkligen ÄLSKAR den här vagnen! Liggdelen är helt oanvänd, sittdelen felfri och bara använd några månader. Att köra denna vagn är ren och skär LYX, den rullar så smidigt tack vare stora lufthjul och svängbara framhjul! Superenkelt system när man vill byta mellan ligg- och sittdel, världens enklaste att fälla ihop och blir riktigt liten, särskilt när man tar bort hjulen också. Stor, rymlig varukorg med extra väska, skötväska, regnskydd, hjulskydd, myggskydd och massor med fina finesser på såväl ligg- som sittdel. Gråter nog en tår eller två när/om denna flyttar, men jag måste ju bara prioritera. Denna är så gott som ny, och listan skulle bli hur lång som helst om jag började skriva ner allt om den, så har man frågor så mejla, så berättar jag mer.

Lite kort appinfo:
– 48(!!!!) dagar kvar till bf!
– 82,9% av graviditeten har passerat

Babyn:
– Ca 42 cm från huvud till fot och väger ca 2,35kg vid veckans slut

Ursäkta den skitiga spegeln, Elmer har varit framme och jag orkar inte städa… 

Egna funderingar:
Lilla M rör sig nästan konstant i magen, hon tycks inte ha fixerat sig ännu och stundvis är det riktigt tungt att sitta då hon trycker på lungorna. Minns att allt kändes så mycket lättare när Elmer äntligen svängde sig från tvärläge i vecka 36, så jag hoppas att även hon hittar rätt snart. Just nu hittar jag armar och ben och fötter lite här och var över hela magen, och jag har inte den blekaste aning om hur hon egentligen ligger. Ibland funderar jag om det inte är en bläckfisk därinne…

Eget mående:
Rent psykiskt mår jag lite bättre. Har varit till pelkopoli (berättar mer i ett annat inlägg) och rett ut några trådar och en vaginal förlossnings känns lite mer överkomlig.
Börjar dock bli riktigt tungt att fungera.. är trött konstant, sover flera timmar om dagen, typ hela Elmers dagisvistelse så här hemma dansar dammråttorna och svartmyror har dessutom flyttat in… suck. Har sammandragningar så gott som konstant och det börjar kännas som att jag inte kan bli större, vilket jag ju av erfarenhet vet att jag kan. Ingen svullnad ännu och viktuppgången ligger på ca 13kg so far. Känns knäppt att tänka att graviditeten är fullgången om 4 veckor! Mindre än en månad! Underbart!

Ååh vilken glädje det är att få måla med Vintage Paint! Det blir ju så snyggt!
Förra veckan tog jag äntligen tag i målandet av Elmers nya säng, som vi hittade på en loppisgrupp på Facebook. Blev genast mer motiverad när madrass och lakan anlände från IKEA. Hela sängen blir målad i färgen Vintage Turqoise, var först lite tveksam men när vi renoverade Elmers rum pga vattenläcka så försvann hans vackra gröna vägg, och det behövs definitivt mer färg i det rummet, så det fick bli en turkos säng.
Visar slutresultatet sen när jag möblerat om i rummet. Det känns verkligen mer som ett rum när en säng kommer in i bilden. 🙂

Som ni ju läst har Elmer varit en riktig morgonfågel (minus kvittret) de senaste veckorna. Han har vaknat klockan 5 och varit gnällig fram till lunch där han nästan somnat med ansiktet i maten. Det har tärt en hel del på oss föräldrar också och orken till något skrivande har inte funnits den senaste veckan, då vi mest fokuserat på överlevnad.

En dag fick jag nog, och bestämde mig för att försöka kasta om Elmers rytm helt och hållet, eller snarare, kasta tillbaka den, för det var alldeles uppenbart att hans lilla kropp inte var i balans. Som om kroppen tvingade upp honom klockan 5, ibland redan 4:30, men psyket inte orkade följa med. Det första jag gjorde var att jag helt kallt tog bort nappen från den stund hans fötter nådde golvet, han blev såklart jätteledsen och otröstlig, varpå jag frågade om han ville komma tillbaka och sova en stund, och berättade att nappen väntade på kudden, att man bara behöver den när man sover. De första morgnarna kom han upp i sängen och låg vanligtvis kvar en kvart eller så. Sen började han helt enkelt ligga kvar längre från första början. Under dagarna varierade jag med att låta honom sova tills han själv vaknade, det var till och med att det började närma sig tupplurar på 4 timmar, och det kändes ju sådär lagom bra, men de gånger jag väckte honom tidigare satt han i famnen och stirrade en lång stund, innan han somnade om eller självmant lade sig ner i soffan och somnade.

Jag började hålla honom vaken längre på kvällarna, vilket inte gav några vidare resultat, han vaknade samma tid trots att han somnat klockan 22, alltså två timmar senare än vanlig läggdags, vilket resulterade i sömnskuld dagen därpå i stället. Så började jag helt kallt väcka honom efter 1,5h dagssömn, och på dagis sov han ju sen också kortare pass än han gjort under helgen här hemma. Och jag har faktiskt inte en aning om vad som hände, men de senaste tre dagarna har han sovit till kvart före 6 (morsdag), kvart över 6, och i morse steg han upp kvart före 7. Jag tänker inte ta ut något i förväg, men det känns som att de vi de tre senaste dagarna upprätthållit någon form av rutin, där han sovit max två timmar på dagen, varpå han själv vaknat och faktiskt varit riktigt pigg, för att sedan somna mellan halv 8 och 8 på kvällen, där han självmant gått till sängen med nallen under armen och förkunnat att han vill ”toota” (sova).

Idag somnade guldgossen i bilen på vägen hem från fammos och faffas, som tur är det inga problem att flytta över honom på kvällarna, när han väl bestämt sig för att sova så sover han.

Håller tummarna för en ”fjärde gången gilt” i morgon bitti!
Sovmorgon till halv 7 känns som rena lyxen!

Min man besitter den där fantastiska DIY-genen som jag så många gånger önskat att jag själv burit på. Många är de gånger jag lagt fram ett önskemål på något jag skulle vilja bättra på eller på något som skulle behövas i hemmet, och ibland är det som om man hade tryckt på en knapp, för vips har han gjort något helt eget, snyggt och funktionellt.
Nu står han där ute och kliar sig i håret samtidigt som han inspekterar något som i princip är en färdig sandlåda till Elmer. Är så himla glad över denna egenskap, och över sandlådan såklart – Elmer storälskar att leka i sandlådan!

Själv har jag legat/suttit/stått inomhus i princip hela dagen. Svärmor hörde av sig igår kväll och frågade om Elmer ville komma och sova natten hos dem, och jag tackade och tog emot. Han vaknar klockan 5 nu, utan undantag, och både mina och Tonys krafter och tålamod har börjat sina. Jag sov till halv 11 och kände mig för en gångs skull riktigt utvilad. Problemet är bara det att verkar som att lillan lagt sig på tvären, precis som Elmer gjorde. Jag har ett huvud under höger revben vilket gör det till en plåga att sitta, såväl som halvsitta och de flesta liggpositioner går helt bort de med. Ryggläge vore såklart bäst, men det ska man ju undvika och magen är ändå så pass stor att jag börjar må illa nästan direkt när jag ligger på rygg. Står jag upp får jag sammandragningar och andningen är väldigt ansträngd just nu. Jag har så uruselt samvete gentemot Elmer nu då till och med bokläsning är otroligt påfrestande då Elmer helst vill sitt i famnen och hur jag än gör så sitter jag en smula framåtlutad och allt trycker på och blir obehagligt.

Just nu är jag så oerhört tacksam över att vi valt att hålla kvar Elmers dagisplats, trots att jag är sjukledig. Det känns hemskt att säga, men just nu känner jag inte att jag duger som mamma. Jag känner mig halv och väldigt dysfunktionell, jag orkar knappt något alls och med en typ som behöver extremt mycket stimuli kommer jag inte ens nära mållinjen, vilket leder till att vi bara klättrar på varandra här hemma och nöter på varandras nerver. När Elmer väl hämtats från dagis har jag sovit några timmar till, och oftast bara legat på soffan, om det är en bra dag där jag kunnat ligga ner, vissa dagar går inte ens det. Nu finns det säkert många som höjer på ögonbrynen och tycker att jag gör fel, men det här gör jag för att orka, och för att få vardagen att fungera när Tony är på jobb, det kallas väl avlastning.

Nu råkar det ju vara en sån fantastisk tur att Elmer älskar dagis, han har haft lätt att komma in i gruppen, kommer fint överens med både yngre och äldre, och tar för sig av allt som erbjuds. Hans pedagoger är alla tre otroligt duktiga och sätter sig in i barnens utveckling och han springer mer än gärna i famnen på den första han ser av dem när vi väl kommer till dagis. Jag fick kämpa länge med mina skuldkänslor när jag förde dit honom, kände mig värdelös och dålig, men nu vet jag bättre. Elmer är i dagis hela maj och juni ännu, sen är han ledig juli och augusti, då även Tony tar pappaledigt och semester på det. Hela sju veckor får vi ha Tony hemma. Från september fortsätter Elmers dagis med 20h/veckan, troligen blir det mindre än så, och känns det som att jag har allt på klart här hemma så kan det hända att vi väljer att ta honom ur dagis helt och hållet, men när vi fyllde i ansökan om fortsatt vård kändes det på något sätt tryggt att fortsätta med ett hittills fungerande system, eftersom ett till barn ändå alltid är väldigt omvälvande, och jag redan nu förberett mig på kolik, förlossningsdepression och allt annat mellan himmel och jord som gör första bebistiden tung. De första tre-fyra månaderna med Elmer var en pärs, jag trodde jag skulle gå under, så någon bebisbubbla har jag inte förväntat mig med denna gullunge heller.

Hur har ni gjort med dagisplats när ni fått tillökning?

I onsdags kom beskedet jag den senaste tiden faktiskt väntat på snarare än varit rädd för; jag blev sjukskriven fram till mammaledighetens start. Jag minns att jag de första veckorna som sjukskriven kände mig så urusel, urusel över att lite sammandragningar faktiskt kunde tvinga mig att stanna hemma, urusel över min oförmåga att få något gjort på hemmaplan, urusel över att skjutsa Elmer till dagis om morgnarna för att sedan åka hem igen och bara ”ligga och slappa”. Nu vet jag bättre.

Idag är jag tacksam, tacksam över att sjukledighet existerar, tacksam att det finns dagis med duktiga, kompetenta människor som tar hand om ens barn när man själv inte har krafterna, och som gör sitt allra yttersta för att barnen ska trivas, tacksam över den sjukvård vi har, som gett mig svar på så många frågetecken. Självklart kan allt inte vara till hundra procent, men vad är nu det? Det är ett fint land vi lever i!

Oj, alla de gånger man frågat sig: ”kan man ens bli mycket större?”, svaret är minsann JA! Lite på 8 veckor kvar och nu börjar en riktigt växtspurt för lillan i magen. Gäller att passa sig med sötsaksintaget… Perfekt timing då Tony tog med sig en enorm Toblerone från flygplatsen…