Fantastiska män, dysfunktionella mammor och dagis trots ett barn hemma

Min man besitter den där fantastiska DIY-genen som jag så många gånger önskat att jag själv burit på. Många är de gånger jag lagt fram ett önskemål på något jag skulle vilja bättra på eller på något som skulle behövas i hemmet, och ibland är det som om man hade tryckt på en knapp, för vips har han gjort något helt eget, snyggt och funktionellt.
Nu står han där ute och kliar sig i håret samtidigt som han inspekterar något som i princip är en färdig sandlåda till Elmer. Är så himla glad över denna egenskap, och över sandlådan såklart – Elmer storälskar att leka i sandlådan!

Själv har jag legat/suttit/stått inomhus i princip hela dagen. Svärmor hörde av sig igår kväll och frågade om Elmer ville komma och sova natten hos dem, och jag tackade och tog emot. Han vaknar klockan 5 nu, utan undantag, och både mina och Tonys krafter och tålamod har börjat sina. Jag sov till halv 11 och kände mig för en gångs skull riktigt utvilad. Problemet är bara det att verkar som att lillan lagt sig på tvären, precis som Elmer gjorde. Jag har ett huvud under höger revben vilket gör det till en plåga att sitta, såväl som halvsitta och de flesta liggpositioner går helt bort de med. Ryggläge vore såklart bäst, men det ska man ju undvika och magen är ändå så pass stor att jag börjar må illa nästan direkt när jag ligger på rygg. Står jag upp får jag sammandragningar och andningen är väldigt ansträngd just nu. Jag har så uruselt samvete gentemot Elmer nu då till och med bokläsning är otroligt påfrestande då Elmer helst vill sitt i famnen och hur jag än gör så sitter jag en smula framåtlutad och allt trycker på och blir obehagligt.

Just nu är jag så oerhört tacksam över att vi valt att hålla kvar Elmers dagisplats, trots att jag är sjukledig. Det känns hemskt att säga, men just nu känner jag inte att jag duger som mamma. Jag känner mig halv och väldigt dysfunktionell, jag orkar knappt något alls och med en typ som behöver extremt mycket stimuli kommer jag inte ens nära mållinjen, vilket leder till att vi bara klättrar på varandra här hemma och nöter på varandras nerver. När Elmer väl hämtats från dagis har jag sovit några timmar till, och oftast bara legat på soffan, om det är en bra dag där jag kunnat ligga ner, vissa dagar går inte ens det. Nu finns det säkert många som höjer på ögonbrynen och tycker att jag gör fel, men det här gör jag för att orka, och för att få vardagen att fungera när Tony är på jobb, det kallas väl avlastning.

IMG_6614.jpg
Nu råkar det ju vara en sån fantastisk tur att Elmer älskar dagis, han har haft lätt att komma in i gruppen, kommer fint överens med både yngre och äldre, och tar för sig av allt som erbjuds. Hans pedagoger är alla tre otroligt duktiga och sätter sig in i barnens utveckling och han springer mer än gärna i famnen på den första han ser av dem när vi väl kommer till dagis. Jag fick kämpa länge med mina skuldkänslor när jag förde dit honom, kände mig värdelös och dålig, men nu vet jag bättre. Elmer är i dagis hela maj och juni ännu, sen är han ledig juli och augusti, då även Tony tar pappaledigt och semester på det. Hela sju veckor får vi ha Tony hemma. Från september fortsätter Elmers dagis med 20h/veckan, troligen blir det mindre än så, och känns det som att jag har allt på klart här hemma så kan det hända att vi väljer att ta honom ur dagis helt och hållet, men när vi fyllde i ansökan om fortsatt vård kändes det på något sätt tryggt att fortsätta med ett hittills fungerande system, eftersom ett till barn ändå alltid är väldigt omvälvande, och jag redan nu förberett mig på kolik, förlossningsdepression och allt annat mellan himmel och jord som gör första bebistiden tung. De första tre-fyra månaderna med Elmer var en pärs, jag trodde jag skulle gå under, så någon bebisbubbla har jag inte förväntat mig med denna gullunge heller.

Hur har ni gjort med dagisplats när ni fått tillökning?

Annonser

11 thoughts on “Fantastiska män, dysfunktionella mammor och dagis trots ett barn hemma

  1. Skulle vi få ett andra barn skulle jag gärna fortsätta med dagmamma/dagis åt lillkillen. När jag lämnade honom idag kännde jag mig så otroligt glad och tacksam. Han får leka, pyssla, sjunga, baka, busa, kladda, läsa och lära sig massor tillsammans med kompisar som varje dag är glada att se honom. Bara vi får och ekonomin tillåter så skulle jag vilja unna honom det. Sen ser jag det som en förmån för er lillprincessa att hon får lite kvalitetstid med dej eller Tony under de tiderna. Och sen kommer man inte ifrån det faktum att vi är alla bättre föräldrar om vi är utvilade. Det ligger ingen prestige i att inte fråga om hjälp.

    Gilla

  2. Då Edwin föddes hade Agnes, då 1år10mån, aldrig börjar dagis och därför kändes det naturligt att hon skumme fortsätta vara hemma. Agnes var dessutom mest glad, nöjd och ”lättskött” och redan då bra på att underhålla sig själv så det var ett lätt beslut. Men om hon redan hade hunnit komma in i dagisrutiner alternativt varit ett mera krävande barn/Edwin varit väldigt krävande (första ca 6mån med två barn gick förvånansvärt lätt, sen började det av olika orsaker bli betydligt mera krävande) hade vi kanske gjort annorlunda.
    Nu då trean föds kommer Agnes troligen gå 4dagar i dagis eftersom hon börjar språkbad och jag tänker hon behöver ges möjlighet att komma in ordentligt i gruppen och lära sig nytt språk (annars skulle det bra räcka men ett par korta dagisdagar/dagklubb för henne för hon älskar att bara vara hemma och pyssla och leka) Edwin fortsätter dagis några få dagar i veckan, ännu inte bestämt hur många och hur långa, för att jag tycker att han som då nästan 4-åring, och med hans personlighet, nog har behov och nytta av annan aktivitet än vara hemma med mamma och bebis varje dag.
    Gällande denna fråga tänker jag att man bara måste utgå från sin egen situation, barnens behov och personlighet, sin egen ork och resurser. Man kan ju dessutom ändra sig om ett system inte alls funkar som man tänkt och hoppats.

    Gilla

  3. Jag är kluven i frågan. De finns barn som behöver dagis, som mår bättre på dagis än hemma, och jag kan och ska inte uttala mig om andras situationer. Men efter att ha jobbat på dagis vet jag att de finns alltför många familjer som utnyttjar den subjektiva rätten till dagvård. Jag tycker man i första hand se om de finns liknande verksamhet , som dagklubb, i ens kommun/stad. Finns det är de ju toppen att ha barnet i (i mitt tycke). De flesta barn vill ju ha jämnåriga relationer och jag förstår att familjer vill ha barnet i dagis eftersom hen annars lätt sku bli uttråkad hemma, men antal timmar/vecka borde begränsas/behovsprövas.

    Gilla

    1. Är det inte samma bestämmelser i hela landet då, jag har iaf fått höra att det är begränsat till 25h/v. Antingen 3 hela dagar i veckan eller också 5h per dag?

      Gilla

  4. jag jobbar själv på dagis och tycker väl att såklart ska barnen få vara på dagis om det behövs, däremot tycker jag väl inte att de ska behöva vara heltid varje dag om en förälder är hemma med lillbebis. vår flicka grät och var missnöjd ungefär hela tiden tills mammaledigt tog slut, och hade säkert kolik de första 5 månaderna så jag själv skulle utan tvekan ha det större barnet på dagis om vi fick en bebis till som var likadan. det större barnet skulle ju inte få ut något av att höra på gråt och skrik dagarna i ända, man blir ju halvtgalen själv!

    Gilla

  5. Vi har dagis åt 3-och 5-åringarna nu när jag är hemma med nyfödingen, 20 h/ veckan. Det behövs minsann! De har så mycket energi och trivs på dagis. Det sparar också på mina krafter. Då är de ändå hemma två dagar i veckan och får leka fritt hur mycket de vill. Fungerande för oss!

    Gilla

  6. Vi har ansökt om dagisplats åt Melissa till hösten, 20h/veckan. Tror hon mår bra av att få leka med andra barn då hon är så otroligt social mot andra! Och jag vill gärna ta det lungt hemma med vår lilla första tiden vilket kan bli lite svårt med fröken hemma hela tiden.. 😊
    Vi har också beräknat i Juli och Melissa likasom Elmer, född i oktober -15. 🙂

    Gilla

  7. du gör helt rätt, ni gör helt rätt för er familj. skit i alla andras tankar, fråga int ens efter dem. vet inte hur jag skulle göra med mitt första barn om vi fick ett andra, han har ännu int vari i nå dagis så beroende på då om han börjat ännu då om ja sku bli gravid igen. jag hade grym förlossningsdepression första 6 mån och grät konstant tills ja börja med medicin som ja ännu äter så med den erfarenheten vågar jag int alls säga hur vi skulle göra.

    Gilla

  8. Vi hade nog storebror kvar hos dagvårdaren (2 dagar/veckan) när lillebror föddes. Han var ju också van med dagvårdaren sen tidigare och vi såg ju hur han trivdes där, så därför var det en klar sak för oss att fortsätta med det. Sen var det ju nog riktigt skönt att dom dagarna bara få fokusera på den nyfödde, amma utan att någon störde och ta promenader när det passade oss. Sen har jag även ett tips gällande den tvärliggande babyn, googla/youtuba på rebozo om det kunde hjälpa henne att hitta en bättre ställning. En väldigt skonsam och jätteskön metod som används för avslappning och t.ex. för att försöka få babyn att vända sig.

    Gilla

  9. Då andra barnet föddes var äldsta 2 år och hade aldrig varit på dagis och fortsatte vara hemma med mig, för mej fanns inget annat alternativ. Jag vill sköta mina barn själv. Vissa dagar var förstås skitdagar o tungt va de ju nog ibland att ha två små blöjbarn varav den äldsta inte längre sov dagssömn. Nu är jag mammaledig igen o mellanbarnet är 4,5år och hemma på heltid. Jag upplever nu att jag nästan får försvara mitt val att inte ha barnet alls i dagis (sa upp tidigare dagvårdsplats) då det numera är mer regel en undantag att äldre syskon har någon form av dagvård. Från hösten då barnet blir 5 kommer vi ta ca 20h/vecka. Är rädd att många mammor känner att de måste göra stordåd med sina (små)barn för att kunna ha dem hemma. Att en vanlig vardag inte är tillräcklig för barnet. MEN, alla måste och ska göra de som passar ens egen familj bäst.

    Gilla

  10. Vi kommer nog att hålla kvar dagisplatsen på 25h/v också efter att 2an föds, främst med tanke på 2-åringen själv. Även om jag säkerligen skulle klara av att ha båda hemma så behöver hon så mycket mer program och stimulans utifrån nu, så det gör nog inget annat än gott för de äldre syskonen att umgås med andra barn i sin egen ålder tror jag!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s