Idag bakas det pepparkakor, för det är så vi gör på självständighetsdagen. Det är så jag ämnar fortsätta göra med mina barn också, och en tradition jag hoppas dom kanske överväger att föra vidare till sina barn. Vi är helt klart inte ensamma om denna tradition. Skulle inte vara förvånad om halva Finland bakade pepparkakor idag, helst med självständighetsbalen i bakgrunden, på radion eller i tv-rutan. För det är så vi gör.
Jag kommer inte ge några utsvängda anledningar till varför vi ska ta oss tid att fundera på vad som gjorts för vårt land för att vi idag får fira Finlands 100e år som självständigt. Vi vet. Och vår uppgift är att föra ordet vidare – precis så som med pepparkakorna – genom generationerna.
Så att vi aldrig glömmer.
Varje år är en seger.
En storartad seger för vårt starka, lilla, stolta land.
Men tänker jag känna mig extra tacksam. Tacksam över faktumet, att jag får stå i köket hos mina föräldrar och baka pepparkakor, med min mamma, och min pappa, och med mina barn, på vårt vackra lands – landet med de tusentals sjöarna och de grönaste skogarna, självständighetsdag.
Tack.
Fantastiska lilla du, så ärlig, så finurlig, så varm och omtänksam, så full av upptåg och bus, och alltid med glimten i ögat. Elmer. ❤
.. och Rosa, som aldrig annars brukar ”tappa svansen” bjöd på sitt allra ynkligaste ”serduintehurjagsvälter”-jag i köket, då hon vet hur svag min pappa är för det… Notera även Tonys vackra sockor. 😀
Sara Rasmus 