Nej, neej… NEJ!

Det märks att vi börjar ha en lite mer självständig pojke här hemma nu. En kille som mer än gärna utforskar hela huset och som besitter en selektiv hörsel som gör mig smått vansinnig. Jag sa till en vän idag att om man skulle summera mitt liv i ett ord just nu skulle det vara ”Ajaj…”, ”STOP!” eller ”Neej”. Jag känner mig som en skivspelare som hakat upp sig och bara spelar de första sekunderna av låten om, och om, och om igen.
Ibland känns det som om det enda jag gör är förbjuder honom att göra saker, och inte biter det ju heller på honom! Jag säger nej och han ser på mig med ett pillemariskt flin, säger ”ÅPP!”(stop), och fortsätter sedan med det han håller på med.

När han väl daskat till hunden på nosen, dragit ut en kastrull fast han inte borde, eller gör något rentav farligt så att jag blir tvungen att lyfta bort honom och småskälla på honom, då glittrar det bara i ögonen på honom, för ”hey, nu såg ju mamma och hon uppmärksammar mig – det där ska jag göra om!”.
Och så var vi tillbaka på ruta ett.

Jag vet ju att man inte ska ”neja” allt för mycket, utan i stället avleda. Men det blir så sjukt tungt i längden, känns knappt som att vi kan vara inomhus längre, snart river han hela stället. Är vi utomhus får jag däremot jaga honom hela tiden då han är inne på det här med att äta grus och småsten. ÅÅÅåååh! När slutar det här ”drautalltsättaalltimunnen”-beteendet?!

img_5675img_5661

Busunge…

img_5655

Annonser

3 thoughts on “Nej, neej… NEJ!

  1. Tycker också att stor del av tiden går till att neja och ajaja, och det är ju inte alltid det funkar att avleda heller. Antingen lyder inte ungen eller fortsätter med det förbjudna sekunden efter. Suck. 😧

    Gilla

  2. Haha det är som att läsa dagbok! 😂 hela sommaren var så där för oss (han blev 1 år i maj). Och det där flinet…och sedan gallskrik när man tar bort honom från vad han håller på med. Men jag skulle våga påstå att det har lugnat ner sig liite nu iaf. Så håll ut!

    Gilla

  3. Här har vi just inlett ”nejnej” fasen och sucka mitt hjärta, det blir väl bara värre! 🙂 Men de gäller väl att bita ihop och fortsätta, en dag tror jag man är tacksam om man orkar lära dom vad ett nej betyder. Å angående ”stoppa i munnen allt vad man får tag i” perioden har jag hört någonstans att slutar vid 2 års åldern när ett barn börjar lära sej skillnad mellan mat och annat.. så håll ut! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s