Kategori: Sömnlöst

Onsdag natt innebar startskottet för Tonys påskledighet, och vi hade ungefär en vecka innan börjat planera för sömnskola som skulle infalla under påskhelgen. Både jag och Tony hade dock tydligen samma sak i huvudet på onsdag kväll, Tony skickade från jobbet och frågade om han skulle ta nattskift med Miriam direkt han kom hem från sin kvällstur. Kände dock att eftersom han lovat Elmer simhall nästa dag, och Tonys plan var att vaka hela natten i stället för att gå och lägga sig, så fick det bli jag som tog första natten i stället, så inte Tony skulle vara helt trasig nästa dag.

Sagt och gjort, jag peppade mig själv så gott det gick och gick sedan och lade mig i vetskapen om att det inte skulle bli så mycket sömn under natten.

Vi hade rätt tidigt bestämt oss för ”Tassmetoden”, som ursprungligen kommer från Kanada, men som blivit väldigt populär här i Finland också då den hör till en av de ”mildare” sömnskolorna och som grundar sig på att barnet ska känna sig tryggt och lära sig att lugna ner sig själv i vetskapen om att mamma och pappa finns där om det behövs.
I princip går det ut på att man, så fort barnet vaknar och börjar gnälla/böka/gny, lägger handen på det för att visa att man finns men i övrigt inte ger barnet något stimuli i form av prat osv. Blir barnet ännu bökigare går du till nästa steg, som är att man börjar ”buffa” barnet, stryker det över ryggen eller huvudet eller på något annat ställe man vet att barnet gillar. Bara om barnet blir riktigt ledset, tar man upp det i famnen tills det lugnar ner sig, men man låter det inte somna i famnen, utan lägger ner det i sig. och så här håller man på tills det somnat. Här kommer en länk om Tassmetoden, ifall ni vill läsa mer.

Miriam har, som ni som följt med ett tag vet, varit en mästare på att vakna om nätterna, ibland så ofta som en gång i timmen, och hon har inte somnat om förrän hon fått mjölk, vilket varit extremt frustrerande, dels för mig som blivit tvungen att stiga upp varje gång, och dels för att det på något plan också påverkat ätandet dagtid. Och let’s face it, ingen mår bra av att inte sova.

Nu har jag sömnskolat i tre nätter, och här kommer resultaten hittills:

Natt 1:
Miriam vaknade ovanligt nog första gången klockan 00:30. Det hela började lugnt, men eskalerade fort till gråt och gnäll när hon insåg att det inte skulle komma något drickbart. Jag satt på knä på sängen och lutade mig över spjälsängen och ömsom buffade, ömsom strök, ömsom lät handen vila på en vilt protesterande liten tös, samtidigt som jag tryckte in nappen och lade hennes kanin nära intill henne. Två gånger fick jag ta upp henne för att lugna ner henne, och efter närmare två timmar somnade hon. Nästa pass vaknade hon till runt 4, och vi kämpa fram till halv 6 innan hon gav upp och sov till halv 8. Kvart över 5 gav jag henne faktiskt lite vatten, jag gav helt enkelt under för mig dåliga samvete, och tänkte att hon säkert är törstig av allt gråtande. Relativt glad i hågen stod hon och jollrade vid sängkanten, varpå jag hämtade en flaska mjölk och tog upp henne i vår säng och låg sen där och mös med henne  en stund.

Natt 2:
Måste säga att jag var lite nervös för hur andra natten skulle vara, de flesta hade sagt att andra natten redan är mycket bättre, men jag hann nog tänka flera gånger att ”vad gör jag om andra natten är ännu värre! Märk min förvåning när jag första gången vaknade av lite gnyende klockan 4:15! Jag vet inte när jag senast sovit så många timmar i ett streck! Tony, som kommit och sovit med mig i stället för att sova med Elmer, tassade iväg till Elmers rum, och jag kämpade med Miriam till klockan kvart före 6, varpå hon sedan steg upp klockan halv 7, kändes ju lagom nödvändigt. Men ändå! Vilken skillnad!

Natt 3:
Och inatt då, jag hade inte vågat börja hoppas på att hon faktiskt skulle börja sova, någonsin. Men hej och hå! Miriam vaknade klockan 05:30 första gången, och det här var egentligen den knepigaste natten, för vid den här tiden börjar ändå magen bli lite hungrig, så det kändes jättedumt att försöka få henne att somna om, särskilt som hon ibland faktiskt vaknat och stigit upp klockan 06. Men jag gjorde så att jag försökte få henne att somna om i vanlig ordning, och när klockan sedan var 06:15, och hon lugnat sig, men jag ändå kommit till insikten att hon inte skulle somna om, så hämtade jag en flaska mjölk, och lyfte över henne till vår säng där vi återigen ”mornade” oss lite och faktiskt somnade om en stund också. Klockan 7:15 kom Tony och hämtade en glad Miriam, och jag fick sova vidare lite.
Så ja, jag börjar faktiskt sakta men säkert tro att det kommer vända. Kan inte fatta det riktigt än, och självklart kommer det väl ett och annat bakslag. Men wow ändå! Jag rekommenderar verkligen sömnskola för er som kämpar och inte vet hur ni ska orka med en sömnlös natt till! Tänkte skriva ner några tips jag plockat på mig, både egna insikter och av andra.

1. Mental förberedelse är verkligen inte överskattat inför sömnskola, ställ in dig på att du inte kommer sova, utan att natten kommer gå åt till att krångla med en envis liten typ. Det blir en mental kamp där i nattmörkret, den starkaste vinner, den andra somnar.

2. Förbered dig med hörlurar, en ljudbok eller en spellista på telefonen, så har du något annat att fokusera på än barnskrik, det gör allting mer uthärdligt.

3. Proppa barnet fullt med kvällsmat, så du kan vara säker på att det faktiskt inte är hungrigt. Det klarar sig och det somnar lättare med mycket mat i magen. Men du kommer har betydligt svårare med samvetet om du inte är 100% säker på att babyn är mätt!

4. Dagsrutiner är superviktiga! Både mat och sömntider, så barnet vet vad som väntar. Ta reda på riktlinjerna för hur många timmar sömn just ditt barn behöver i dygnet utifrån dess ålder, och håll dig till rutinerna.

5. Andra natten är redan bättre, tro det eller ej. Det är nog mer regel än undantag.

6. Prata inte med barnet under natten, det du kan välja att använda är en fras, t.ex. ”godnatt, sov gott” eller ”nu ska du sova, nu är det natt”. Jag valde bara ett lugnande ”ssscchh…” för jag tror jag skulle blivit tokig av mitt eget babbel annars.

7. Planera in så att den som sömnskolar nattetid får avlastning dagtid, och verkligen får sova ut.

8. Lyft bara upp vid nödfall. Babyn känner din närhet genom dina händer och lugna beröring, och så länge den vet att du finns där kommer babyn också hitta tryggheten att kunna somna om.

9. Om inget annat funkar, blunda, och rabbla ”this too shall pass” om och om igen i ditt huvud. Det blir bättre. Tänk på belöningen om du uthärdar. You can do it! Heja dig!

Fråga gärna om ni undrar över något, så håller jag er uppdaterade över de kommande nätterna. 🙂