Jag vill andas trygghet

Vi vaknade klockan 4 inatt av en gråt som vi nog aldrig under hela Elmers liv hört förut. Den började som vanligt med lite gnyende, han äter fortfarande 1-2 gånger om natten ännu, men detta var första gången han vaknade inatt (lyx). Gnyendet övergick snabbare än vanligt över till gråt, och därifrån eskalerade det fort, innan jag ens hunnit stiga upp ur sängen till en panikgråt utan dess like! Jag skyndade iväg till köket för att fixa en flaska mjölk  åt honom och hörde bara hur kraften i gråten tilltog, han skrek på ett sätt jag aldrig hört honom skrika förr och när jag kom tillbaka i sängen tog jag upp honom och höll honom nära, nära innan jag satte flaskan till hans mun. Han tog den, och höll den, nästan krampaktigt.

Jag minns så tydligt när jag gick omkring med honom om nätterna, i timmar kunde vi vandra på, han över min axel för att dämpa magknipet. Jag var så ny i min roll, så osäker och rådlös. Jag trodde jag visste så mycket, och samtidigt visste jag ingenting.
Jag gjorde mycket rätt, men en hel massa fel också.

Jag kände hans lilla hjärta bulta där vi satt. Jag nynnade och vyssjade och torkade hans varma tårar från hans kinder. Det enda ord jag hade i huvudet var trygghet.
Jag
 vara hans trygghet, andas trygghet, inte flaskan, inte nallen, jag.
Varenda liten cell i kroppen ville utstråla trygghet. Elmer slappnade av efter ett tag och jag lade ner honom på vår säng, pratade lågmält med honom så länge han kramade sin nalle med slutna ögon, passade på att byta hans blöja. När jag lyfte upp honom igen sov han, jag satt där en stund med honom, drog in doften från hans hjässa, kände tyngden från hans lilla kropp. Där i min famn konstaterade jag att han inte längre är någon baby. 14285257_10154004166733121_662762127_o

Jag vet inte anledningen till hans hysteriska gråt. Det kan ha varit en mardröm, ilande hunger, även om det kanske är mer osannolikt, eller något annat som utlöste det. Lilla vännen. Han har varit extra trött idag, somnade redan vid halv 0ch sover fortfarande,  en och en halvtimme senare.  Vi får ta dagen som den kommer.

 

 

 

Annonser

2 thoughts on “Jag vill andas trygghet

  1. Kan bra ha varit en mardröm som väckte honom, för så där brukar det vara hos oss också och vi antar det är just en mardröm hon vaknat av då. Vem vet vad för hemska drömmar de kan ha, som säkert känns ännu mer verkliga när de är så där små! Sen så kan det ju vara tänder som bråkar också.

    Gilla

  2. Lite liknande hoss oss också. Brukar få ta upp honom o nynna å gå med honom en stund i min famn. Konstigt nog lugnar han ner sig mesamma jag tar upp honom. Ibland har det inte hjälpt att ta upp honom, och sen lägga ner honom i sin säng tillbaka.. Då har jag fått ta honom tätt intill mig, nästan som då han var en liten bebis o ligga på min mage. Benvärk, mardrömmar, tänder möjligen? Hos Elmer har det förståss hänt mkt med tanke på att han lärt sig gå nyligen. Kanske det kan ha ngt med saken att göra.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s