Det märks att vi lever i efterskalven av en tröttsam febervecka, förra veckan Elmer, och denna vecka jag. Min feber är så gott som bort, och äntligen, äntligen börjar snoret lossna från bihålorna! Alltså, det är helt SJUKT vad jag varit täppt! Har aldrig varit med om något liknande. Jag saknar fortfarande lukt- och smaksinne och det om något har varit otroligt omvälvande. Föreställ er att allt ni äter har smak endast utifrån minnet, men utöver det så smakar allt du äter exakt ingenting. Grät nästan lite när Tony hade köpt hem sushi i fredags, och hur mycket jag än öste på med wasabin så smakade den ingenting förutom det där välbekanta stinget i näsan man får om en större bit wasabi slinker ner.

Elmer har sovit dåligt på dagis några dagar den här veckan och det har han tagit igen påföljande morgon eller i bilen på väg hem. Då har vi låtit honom powernappa en stund i soffan för att han ska orka till läggdags. I tisdags hände det otroliga när jag vaknade klockan 9, och trots mina försök att väcka Elmer med att sätta lampan på och föra oväsen så rullade han bara över på sidan och fortsatte sova fram till klockan 9:20. Han gav igen med att vakna lite efter 6 av morgnarna denna vecka, och jag som redan är så otroligt trött på grund av graviditet ser det nästan som tortyr. Tacka vet jag nästa vecka och Tonys kvällsskift!