Tanken var att sätta upp en ny tävling ikväll. Men så kom jag på villospår och såg en film från Aleppo, där en liten flicka på kanske två år, max, blir undersökt efter något jag inte kan tolka som annat än en bombning, hennes ansikte vitt av damm, blod i pannan. Ögonen var vettskrämda, men inga tårar.

 Och så såg jag en till jag inte klarade av att se helt då den i princip helt bestod av små, stilla barnkroppar, många inte äldre än Elmer, liggandes på rad, med människor som skrev siffror i pannan på dem…  Och nu börjar tårarna bränna igen! Och jag blir så arg för allt jag inte kan göra, för att de är de och inte jag som har rätt att gråta, för att det inte går ”bara sådär” att hämta hit alla dessa barn! Allt jag önskar dem är trygghet, varför ska det vara så orättvist?! 

Klarar inte av att skriva mer ikväll, men sånt ikväll i mitt, och säkert även i huvudet på många av er.