Slutklämmen

Åter en gång får denna blogg fylla sitt syfte. Tack! Från djupet av mitt hjärta, tack, för att ni är så fina och vill dela med er av era historier. Historier där amningen både fungerat smärtfritt från första stund, till kamper på flera månader för att man så gärna vill, till tankar om hur fruktansvärt jobbigt det där trycket från samhället är.

Jag konstaterade faktiskt här efteråt, att den där ångesten över att jag aldrig fick amma inte skulle vara nära på så stor om inte trycket utifrån varit så ihärdigt. Meningar man så ofta fick höra var ”har du mjölk åt honom?” och kanske den värsta ”jag förstår nog, men det är ju bara så syyyynd, för det är ju så praktiskt att amma!”.
Som om man inte förstår det själv, att det är mer praktiskt att amma än att sterilisera flaskor, tajma in sina pumpningar så de passar in med resten av dagen, ta med flaska och ersättning överallt, att det första man gör när man kommer till ett köpcenter är att kolla var närmsta micro finns, ifall det skulle krisa… Som om man inte själv gråtit över att ingenting funkar, trots otaliga försök. Jag har lärt mig mycket från första tiden med Elmer. En av de sakerna är det att jag aldrig mer kommer pumpa ifall amningen inte funkar med nästa barn. Det är liksom antingen eller. Funkar det inte då tar vi ersättning direkt. Så mår alla bäst.

Ingen har något med din amning att göra. Ingen har rätt att ge dig blickar när du tar fram nappflaskan och ersättningen ur skötväskan. Ingen har rätt att kommentera eller säga saker som att ”amningen är bäst för barnet” och ”du kanske gav upp för snabbt, jag har hört att det kan ta flera månader innan det funkar”, ingen har rätt att klanka ner på dina beslut, för ingen har rätt att välja åt dig annan än du själv, och det du väljer kommer alltid vara det du tror är bäst för barnet. Punkt slut.

13091655_10153669936863121_872908525_o

IMG_0680Min fina pojke som fått testa både bröstmjölk och ersättning. För honom var ersättning det bättre alternativet. Alla gånger. För det gjorde att vi kunde lägga mer fokus på honom och hans andra behov.

Annonser

2 thoughts on “Slutklämmen

  1. Om nån hade sagt åt mig att jag gav upp för snabbt hade jag tagit en gaffel o huggit personen en gång i tissen med den, för att beskriva känslan varje gång jag försökte amma Saga 🙂 🙂 🙂 🙂 🙂

    Gilla

  2. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag känner igen mig i din berättelse, men jag ”gav opp” efter 6 veckor med mitt första barn (efter att vi båda två var helt slut och hysteriska efter varje matning).
    Under min andra graviditet kom naturligtvis amningen på tal på rådgivningen och då sade jag helt kallt till tanten att ”jag provar, men blir det lika som förra gången så ger vi ersättning direkt ”. Hon såg nog på mig att det inte var lönt att argumentera med mig för det var inget tal om amning efter det!
    Jag var alltså inställd på att det inte skulle gå bra, men nu är min lilla 4 månader och jag har i huvudsak ammat henne. Någon gång har hon fått ersättning om jag inte varit hemma eller om vi varit på något ställe där amning inte fungerat (utomhus i pulkabacken t.ex).
    Vad jag vill komma till är alltså att det är så olika! Det är omöjligt att säga hur det blir nästa gång – för dig eller för någon annan, men det är bra att prata om saken och att vara förberedd på att det inte alltid går som man tänkt sig.
    Jag hoppas att du kan bearbeta dina känslor angående amningen, jag märkte under min andra graviditet att jag inte hade gjort det, men nu är jag nästan fri från ångesten den första gången gav mig.
    Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s