Varför jag inte ammar

Har fått några kommentarer och undringar angående varför jag inte ammar, samt en hel del välmenande råd och tips på vad jag kan göra åt saken.

Något av det värsta som finns för de som verkligen vill amma är att få frågor som ”ammar du?” eller ”varför ammar du inte, har du försökt…(en lång lista på saker man redan försökt hundra gånger)?” eller ”du vet väl att modersmjölk är så viktig för barnet?” eller ”oj, det är så praktiskt att amma, du ska inte ge upp ännu!”. Det råder amningshysteri därute just nu.

Ända sedan BB-tiden har amningen varit krånglig. E har tagit bra grepp från första början, men allt eftersom tiden gått har han blivit mer flamsig och hektisk vid bröstet. Som om han inte haft tålamod och istället har han börjat hacka som en fågelunge och guppa och svepa med huvudet och munnen fram och tillbaka i stället för att ta tag och börja äta. Det har hållit på så till den grad att jag blivit så frustrerad och irriterad att jag med milt våld försökt hålla fast huvudet på honom i hopp om att han ska suga tag. Vilket har resulterat i ännu mer frenetiskt svepande med munnen över bröstet, en ännu mer irriterad mamma och en bebis som sist och slutligen börjat gråta för att han inte är nöjd, vilket slutat i att vi båda gråtit och Tony fått komma och lyfta bort honom från mig.

Jag har försökt ta reda på vad detta problem kunnat bero på, och det närmsta jag kommit är det att min mjölkproduktion varit så stor, att när han väl börjat äta så kommer allt så snabbt att han inte riktigt hinner med. Han har börjat hosta och storkna i samband med amningen och på kvällarna har han haft betydligt mer magknip än om vi matat ur anti-kolik flaskor.

För er som nu sitter och leker detektiver så kommer här en lista på det jag prövat:
– Amningshjälpen på nätet, har läst alla tips och artiklar som finns där.
– Har prövat amma efter att jag pumpat ut den värsta spänningen i bröstet.
– Har prövat tömma nästan hela bröstet med pump innan jag låtit honom amma.
– Har först flaskmata för att stilla den värsta hungern och för att lugna ner honom lite, han är nämligen en som går från 0 till 100 om han inte får mat direkt han blir hungrig.
– Har legat hud mot hud med honom i timmar och gjort allt för att ha en avslappnad stund med honom, och inte göra amningen till något tvång.
– Har försökt amma utan att känna någon stress och utan att ha några förhoppningar på att det ska lyckas – med flaskan till hands ifall han blir för gnällig.
– Såklart prövat en del olika amningsställningar…
– … och amningsgummi.

Det kan gå en stund, men sen släpper han och börjar gå bärsärk vid bröstet igen.

Från första början hade jag bestämt mig för att amma, varför inte liksom?
Praktisk förpackning, du behöver inte krångla med flaskor när du ska någon stans, massor med good stuff i bröstmjölken som skyddar mot en mängd sjukdomar och infektioner och ger ett superbra immunförsvar. Rena rama dunderdrycken med andra ord! Så förstå min stora sorg när amningen inte alls blev den dans på rosor jag hade hoppats på. 

Det tar ont i en, när ens barn inte vill ta bröstet. Man känner sig avvisad och oönskad och totalt värdelös. Jag vet att det inte är så det är och jag har jobbat bort det mesta av dessa känslor, men ibland kommer dom över en, och det sista man vill är att höra saker som det jag skrev i början.

Så nu pumpar jag, för brinnande livet, för jag vill att han ska få bröstmjölk, när det ändå finns så mycket, det är bra för honom, håller hans mage i balans på ett sätt som ersättning inte gör (nu pratar jag bara utifrån egen erfarenhet), även om det finns mycket bra ersättningar på marknaden också, och så är det ju som sagt rena rama dunderdrycken.

12244143_10153320654188121_1737189124_n
Nöjd liten E efter mysstund med flaskmatning.

Annonser

17 thoughts on “Varför jag inte ammar

  1. Vad jag aldrig hade tänkt på innan jag fick barn, var hur SVÅRT det kan va med amning för vissa! Jag hade alltid bara tänkt att ”jamen dedär sköter ju sig själv..!” men så är det ju inte, tyvärr. Ha absolut inget dåligt samvete för att du inte ammar, ibland funkar det bara inte, och du verkar ju faktiskt ha försökt en hel del! Du är den bästa mamman lilla E skulle kunna ha ändå, utan tvekan! ♡

    Gilla

    1. Jamen precis så tänkte jag också! Men efter att man själv hade problem med det och började prata om det så visade det sig finnas många i min närhet som kämpade/kämpat med samma! Tack för dina ord! 🙂

      Gilla

  2. Oj, som att läsa egna erfarenheter o tankar. Tack o lov blev jag besparad tips, då jag helt enkelt sa att det inte fungerade pga stor blodförlust. Vem vill spekulera i det, liksom! Men ännu, 6 mån senare kan jag läsa om andra som har det svårt o börja gråta, o jag känner ibland att det är orättvist då andra bara ”drar fram tissen”. Trots att min inställning före Saga föddes var ”funkar det så funkar det”. Amning är ett känsligt ämne för många o jag förstår inte varför man tror det är okej att kommentera om en ammar eller inte! Kram 🙂

    Gilla

  3. Jag ammade ca 2 månader med första barnet, men vi trivdes inte med detta, varken han eller jag så flaskan var ett utmärkt val.

    Son 2 tyckte om att jag ammade och jag trivdes med det lika bra, men efter två månader började vi med flaskan då hans mage var så känslig att jag inte kunde äta något utan att han fick magknip, ersättning gjorde under för hans mage.

    Med tvillingarna kämpade jag på med ammandet, samtidigt som en fick flaska varannan gång. Ena dottern fick magknip av allt jag åt och den andra tyckte bättre om flaskan. Med tvillingarna pumpade jag ca 2 månader efter att jag slutat amma, dock var det endast ena dottern som drack min mjölk eftersom den andra fortfarande fick magknip. Efter att ha pumpat två månader kändes det bara tungt eftersom vi ändå handlade hem ersättning och då slutade jag pumpa.

    Det jag vill säga med min amningshistoria är att alla barn är olika och kanske amningen fungerar bättre med nästa ifall ni inte vill kämpa mer med detta. Jag har fått en hel del kommentarer om hur Hälsosam egen mjölk är och att våra barn kommer vara mycket oftare sjuka bl.a. Våra barn är extremt friska och mår hur bra som helst.

    Gör det som passar er bäst så ni båda två är glada och nöjda, jag vet hur ledsamt det är att inte kunna amma, men då vi började få rutiner med flaskmatningen blev både mamma och barnen lugnare och gladare och dagarna blev helt annorlunda. Hitta er stil, gör det ni känner att passar er bäst och viktigast av allt, njut av varandra. Det blir nog bra då ni hittar rutinerna som är bäst för er alla. Och kom fram för allt ihåg att du inte är en sämre mamma för att du inte lyckas följa alla råd och gör exakt som alla andra tycker, så länge du gör det som känns bäst för er så kommer du att vara precis den bästa mamman till ert barn.

    Gilla

  4. Förlåt om du tog illa upp, ville bara väl. Du gör ju såklart som du vill och vad som passar er bäst 🙂 att amma eller inte amma, det gör ingen till bättre/sämre mamma för de ❤️

    Gilla

  5. Vi hade lite liknande ”problem” med vår kille. Han tog nog bröstet först men efter en stund släppte han och blev väldigt orolig, arg och svepte mest omkring sig och vägrade ta bröstet igen. Då var det bara att hämta flaskan så fick han urpumpad mjölk eller ersättning tills han var nöjd. Fungerade bra för oss. Jag hade också väldigt hög mjölkproduktion och ibland kändes det, som du skriver, att de nästan storknar för att trycket är så högt. Många gånger när han släppte bröstet hade han den mesta mjölken i ansiktet istället för i munnen 🙂
    Man orkar inte kämpa hur länge som helst med något som inte fungerar och huvudsaken är ju att man hittar ett sätt som fungerar för en själv och sitt barn. Det blir nog bra hur ni än gör! Och nog blir de till bra individer fastän de växer upp på ersättning ellet flaskmatning 🙂

    Gilla

  6. Vi fick inte heller till de jag o äldsta. Slutade då jag märkte att min frustration började gå ut över bebin. Med andra barnet fungerade amningen hyfsat o jag ammade ca 5 månader. Jag är glad över att jag kunnat amma mitt andra barn för jag var faktiskt lite traumatiserad efter första barnet när det kom till amning. Kände mej värdelös bland alla amningsförespråkare. Förknippade endast amning med något negativt. Och ja, det är det om de inte funkar. Om de funkar så är det hur ljuvligt som helst.

    Gilla

    1. Precis så var det här också. Kände att all frustration och ilska gick ut över E och då var det inte värt det längre. Att flaskmata har varit ett så skönt beslut, även om det ännu ibland smärtan att jag inte får amma. Vem vet, kanske det funkar med nästa? 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s