En månad har gått sin lilla E såg dagens ljus. Och vilken månad det varit sen! Intensiv, underbar och minst sagt omtumlande. Eftersom jag bokstavligen inte hunnit skriva så mycket om honom tänkte jag att jag i punktform skulle göra en liten uppdatering om honom, så länge han nu sover sött. Tony är första dagen i jobb idag och E ”firar” det med sovmorgon, tack och lov. Men han borde vakna så småningom.

– E skulle från början heta T. Men när han kom ut var E en självklarhet. Namnet avslöjas efter dopet den 29.11.
– Han är en väldigt lugn liten typ, förutom när magknipet sätter in på kvällarna, vi gissar att han har en släng av kolik, tyvärr, men det har förbättrats avsevärt sen vi började med Cuplatondroppar, bytte D-vitamindroppar och bytte ut glasflaskorna mot anti-kolik flaskor i plast. När han är hungrig så finns det dock inget tålamod alls i hans lilla kropp, precis som hans far med andra ord.
– Eftersom T knappt hade något hår när han föddes, och jag i min tur hade massor av svart hår, så hade E precis som jag gissat mörkblont hår när han kom. Detta har ljusnat lite och hans hår är lätt vågigt precis som Tonys.
– Hans första riktiga leende kom för ungefär en vecka sedan, före det hade han länge tagit stadigt tag med blicken redan, men nu ler han allt som oftast när han ser en också.
– Han är väldigt tidigt motorisk och stadig på nacken, och äääälskar att utforska världen över mammas och pappas axel, vilket också är hans favoritsätt att bli buren på eftersom det trycker skönt mot magen.
– E tycker det är roligare att vara vaken än att sova, så vi kämpar en del med att få honom att hållas i sängen en stund. Han har väldigt korta sovpass, ibland bara en halvtimme, på nätterna blir det ca 2 timmar, vilket  inte heller är något vidare. Det längsta sovpass han haft hittills var inatt – 4,5 timmar!
– E gillar vagnen och bilen och att ligga i allt som är trångt och som skakar eller rör sig. Han vaknar dock väldigt snabbt efter att vagnen stannat så vi har ännu inte haft någon nytta av att ha honom att sova ute.
– Han växer så det knakar, när han var strax under 3 veckor hade han gått upp över 500 gram sen födelsevikten, barnmorskan konstaterade snabbt att något nytt besök inte behövdes förrän i samband med min eftergranskning vid 6 veckors ålder.
– Får hicka då och då och tycker det är väldigt irriterande.
– Liknar mest mig från näsan uppåt och har Tonys mun och haka. Detta ändras dock från dag till dag! 🙂

Liten, men så oerhört älskad redan.