Hej på er!

Kom hem från bygget för någon timme sedan och har inte sluppit upp ur soffan sen dess. Den stora ”stormen” vi hade i början av februari (minns det för det var strax innan jag fick veta att jag var gravid, och samtidigt som jag hade maginfluensa) hade blåst ner en massa ris och skräp från bl.a. pilträdet som står på vår gård. Det fanns en hel del att göra! Det värsta med mig är bara det att när jag väl börjar med något kan jag inte bara göra det till 70% utan det måste göras åtminstone 105%. Så jag räfsade som om jag fick betalt och fick hejda mig när jag började känna en svag värk i nedre delen av buken. Huvudvärken var inte sen att hänga på den heller, så jag blev hemskickad med buller och bång, och väl hemma hos svärisarna somnade jag på två sekunder efter att jag lagt mig på soffan.
Det är påfrestande att vara gravid, mentalt mer än något, man är van med att kroppen orkar springa, hoppa, skutta, busa, klättra, träna, ja ni vet, allt det där. Men plötsligt gör några enstaka löpsteg eller en uppförsbacke, eller i mitt fall – 2 timmars krattande en andfådd som sjutton. Jag är otroligt ovan i min ”nya” kropp ännu. Jag tycker inte om att känna mig orkeslös. Vissa dagar orkar jag inte göra mycket mer än bara ligga, kolla serier – ibland inte ens det och då stirrar jag in i en vägg i stället. Jag tror vi alla skulle må bra av att få dela med oss av hur vi känner, inte bara allt underbart (för tro mig, bara tanken på något som växer i din mage är rätt underbar) kretsande graviditeten utan även ”the downsides”, ni får hemskt gärna skriva era tankar i kommentarsfältet om ni känner för det!
Magmyset har börjat. I morgon går jag in i vecka 16, och det känns verkligen som att bulan växer så den knakar, bokstavligen, för ibland är växtvärken riktigt påtaglig!