To be naked

Hittade en bild från ifjol och blev plötsligt skaparsugen! Tror jag tänker göra en till sånhär bild ikväll om inspirationen fortfarande flödar då. Ännu roligare skulle det ju vara om vi tog en före och efter bild efter att T sminkat mig, vilket han pratat om en längre tid att han skulle vilja prova göra, för skojs skull. Jag har bara inte gått med på dealen att vi i såfall måste ut och visa upp mig efter det också. 😉
10382641_10152247436193121_9102419431941525859_n
Idag ska jag till frisören, vilket jag sett fram emot enooooormt länge, ännu härligare är det då T bjuder på det, har klagat i något som känns som månader på mitt hår. Har varit brunett sen tre veckor innan bröllopet i augusti förra året och nu känner jag för att bli mer naturlig igen, typ som på bilden ovan, men med flera olika nyanser. Ovan har jag bara naturligt solblekt hår, vilket sist och slutligen är rätt svårt att efterapa. Skulle vilja ha en frisyr och en färg som håller länge, som bara får växa fritt några månader. Det låter ju som rena drömmen, finns det nånting sånt så ge gärna tips nu innan klockan 14. 🙂

Annonser

Sugarfree summer – go!

Känner på mig att jag klagar mer än vanligt nu, men det är ju min blogg och jag gillar inte att klaga åt folk sådär face-to-face, så jag gör det här i stället.
Gårdagen fortsatte med sammandragningar efter bara några steg på promenad med Rosa. Kämpade mig hem och låg som en klubbad val på soffan resten av kvällen så när som på ett bad i jacuzzin som T tappade upp när han kom hem från träningarna. 

I morse när jag vaknade kändes det något bättre, men magen var fortfarande spänd och väldigt ”låg”. Lill*n var lika ivrig som vanligt på en ny dag så det var åtminstone betryggande. Slängde i mig frukost och satte mig i bilen för att köra iväg mot jobbet. Tänkte inte ens slippa fram, plötsligt kom en äcklig obehagskänsla krypande på, jag fick ingen luft, allt kändes trångt och obekvämt och jag började må dåligt av syrebristen. Väl på jobbet fick jag kasta mig framstupa på toaletten.

unnamedJag gissar ju att saker och ting inte blir bättre av att sitta ihoptryckt i en varm bil. Men jag tycker inte jag haft problem med bil tidigare under graviditeten så jag undrar hur det började sådär hux-flux. 
unnamed (1)M
agen har vuxit så det knakar, fötterna börjar vara ett minne blott och dagligen får jag frågor som ”är du säker på att det inte är två där?” eller så höjer folk på ögonbrynen när jag svarar att det är nästan 4 månader kvar efter att de frågat hur länge det är till nedkomst. Jag är stor för att vara i vecka 24, det går inte att förbise, men det är väl såhär det är, alla graviditeter och magar är olika. För en kortis som mig så blir det väl extra tungt och trångt extra fort, I guess.
I morse, efter att illamåendet lagt sig på jobbet tog jag ett beslut som jag egentligen hade satt startdatum på först den sista juli – nu lämnar jag sockret. Skit samma att det är sommar och glassäsong, jag tror faktiskt jag kommer märka en avsevärd skillnad på orket om jag lämnar bort sötsakerna. På noga utvalda högtider som bröllop och min egen födelsedagsfest så tänker jag tillåta mig, om jag känner att jag behöver, men utöver det vill jag inte ha mera. Jag är totalt sockerberoende och det gynnar varken mig eller babyn i magen. Så nu kör vi sugarfree-summer! Blir spännande att prova göra ispinnar på juicer och krossade bär och frukter i stället. Det finns så mycket gott därute som inte kommer med en massa E-koder på köpet.

Skrämmande midsommarstart

Gårdagen tog en liten skrämmande vändning. I förr går och igår hade det varit mer stressigt än vanligt på jobb- och hemmafronten, jag hade rensat i rabatter och knådat deg och lyft en del. Så jag var rätt mör när jag anlände till sommarstugan och magen var spändare än vanligt, särskilt längre ner. Vi skulle precis sätta oss till bords när jag kände något varmt i byxorna, väl på toaletten hade jag haft en liten blödning och min mor rådde mig att ringa och kolla upp det. De tyckte att jag skulle komma in och visa upp det, så stackars T hann inte ens sätta gaffeln i första potatisen förrän vi körde iväg mot Kokkolas förlossningsavdelning.

Allt visade sig vara okej, men läkaren rekommenderade vila några dagar och tyckte det var bra att vi kom in och visade upp det. Dessutom fick vi se lill*n därinne och plötsligt förstod jag hur det kommer sig att jag kan få sparkar i vänster och höger sida av magen samtidigt, h*n kan tydligen både boxas och kicka. H*n passade även på att visa upp sitt vackra lilla ansikte och vinka lite.

Vi fick åka tillbaka till villan igen, och vi hade en skön midsommar med härligt sällskap. Mer om det i ett annat inlägg.
Visst blir man rädd när sånt här händer, och man hinner tänka väldigt mycket på den korta vägen mellan Kackur och Karleby, kan jag lova. Men man förstår ju samtidigt varför de hellre ber en komma in när något är avvikande. Och jag är så otroligt glad att det finns barnmorskor. Vilka fantastiska, outtröttliga människor de är.

Idag är det soffläge som gäller.
Bild 20-06-2015 kl. 13.34 #3
På vägen tillbaka bestämde vi oss i princip för ett namn, det var tydligen så verkligt helt plötsligt, att befinna sig på förlossningsavdelningen och höra babyskrik. Och när vi såg ett par gå hem med en liten typ liggandes i ett babyskydd gick det sakta upp för oss båda att här kommer vi vara igen om några månader för att hem vår alldeles egen nybakade bebis.

Sommarlista

181270_10151505330863121_594459447_n

Mina planer för sommaren:
Jobba ca 3 dagar i veckan på golfbanan fram till sista augusti, hålla 2-3 spa-, smink- och hudvårdsklasser i veckan. Resten av tiden tänker jag spendera som en strandad val på bryggan i Kackur förutsatt att vädret blir varmt, vilket det nog blir snart ska ni se. Två bröllop har vi kvar också. En inflyttningsfest ska vi se till att hålla. Och så ska jag ordna ett 25-års kalas, min sista födelsedag innan jag blir mamma och halvvägs till 50 – klart det ska firas!

Bästa sommarstället: Enkelt! Villan vinner vilket ställe som helst med hästlängder!

400921_10151065480038121_1237124638_n

Favoritsommarblomman: Förgätmigej, så otroligt vacker liten blomma.

11406896_10153013970138121_1624042712014375925_n

Här badar jag helst: Måste nog säga villan här igen. Fäboda brukade vara en favorit också, men det är länge sen jag varit där. Hoppas på att få utforska Kokkolas stränder i sommar också. Men det är så enkelt att åka ut till villan då både hundar som människor trivs och får vara ute i det fria. 554709_10151065482848121_1683870314_n

Hur länge ska du vara ledig? I sommar, inte alls, men ändå massor. Det räcker gott med ledighet för mig sen när mammaledigheten börjar i mitten av september.

316850_10151065480648121_369251758_n

Vad ser du mest fram emot? Alla fester. Jordgubbarna. Att bara ligga på bryggan med en tidning eller ljudbok. Kvällspromenaderna i solnedgången med alla dofter och fågelkvitter och dimbelagda åkrar.

Vad kommer du att köpa inför semestern? Haha, babyprylar så länge jag inte rullar fram. Sen funderar jag på en liten barnpool man kan ligga och svalka sig i om det blir riktigt varmt.

10469225_10152309825928121_8769331389196554302_n

Det här lyssnar jag på i sommar: Vågorna, fågelsången, skogen. Och succémorgon på väg till och från jobbet.

Favoritsommardoft: Nyklippt gräs, grillmat, morgondaggen, sommarregnet mot het asfalt.

10404073_10152309823163121_361855145486746855_n

Vad är din värsta sommarinsekt?
Fästingar och mygg. Och spindlar, men de hatar jag året runt.

Vad är sommarmat för dig? Sockerärtor. Vattenmelon. Grillad kyckling och rökt fisk. Goda, fräscha sallader. Allting äts såklart utomhus.

992991_10151524352508121_233215944_n

Den ultimata sommardagen: Tidig uppstigning och man är förvånansvärt pigg. Frukost på terassen i bara nattlinnet. Morgonpromenad med Rosa när det ännu inte är för hett. Sen slänger vi oss i bilen med färdigpackad väska och åker till villan, äter där, ligger på bryggan och bara latar oss, bastu på kvällen och kvällsmat vid vattnet. Sen somnar vi till skogens alla ljud i gäststugan med dörren öppen och myggnät i dörröppningen, Rosa sover på trappan för hon bara älskar sommarluften.

1001749_10151537972733121_2114856938_n

Morgontrött lyxhund

Ni har annars inte en aaaning om hur jobbigt det kan vara att lämna denna typ om morgnarna. Nu var det ju lite enklare då både T och R lämnade i sängen när jag åkte, eller tja, Rosa steg upp för att kolla om jag hade något trevligt att bjuda på i köket, la sig en stund i soffan och lät mig sätta på hennes (gula) midsommarscarf, gav mig en anklagande blick när jag for, för att sedan återvända till sovrummet.  ros

Måste säga att det är en otrolig lyx med en morgontrött hund. Ända sen hon var liten har hon aldrig varit den som stressat ut en på morgonen. Vi kissar med henne på kvällen innan läggdags, sen kan vi dra oss fast till klockan 12 nästa dag innan första promenaden äger rum utan att hon klagar det minsta. Oftast sker den nog runt 8-9 på morgonen ändå, men på lediga dagar så myser vi oftast lite längre.
Kan ju låta hemskt att en hund inte får uträtta sina behov på uppemot 14 timmar ibland, tyckte först att jag var världens hemskaste matte då jag låtit det dröja mer än 8 timmar, men allt eftersom tiden gick så insåg man att hon faktiskt inte har behov av tidig morgonpromenad, och har hon det så säger hon minsann till genom att peta en på benet eller genom att gå och sätta sig vid dörren. Två gånger under hela hennes tid med mig har det skett två olyckor inomhus, och det var under valptiden, rumsren blev hon på ett kick då shibor hatar att lorta ner där dom bor. Idag är hon snart 4 år.

unnamed

På dagarna låter vi det inte gå längre än 6 timmar mellan promenaderna, oftast, bara för att jag tycker att hon ska få vara ute så mycket som möjligt. Tony jobbar skift och oftast avlöser vi varandra eller så lappar jobbdagarna över varandra lite så att hon inte behöver vara så länge ensam. När jag är på klasser är det ju ännu lättare, då är jag ju bara borta ett par timmar för en hel dags jobb, så det är verkligen lyxigt.

Ja nu blev det ju hemskt mycket babbel om Rosa. Men jag skulle kunna hålla på i evigheter. Hon är ju trots som mitt barn, och hon ger mig så mycket glädje, vet inte vad jag skulle gjort utan henne.

En gul morgon

God midsommarmorgon! Idag kommer det komma upp några tidsinställda inlägg så länge jag jobbar. Dagen blir troligen lugn efter gårdagens stora, årliga tävling, men det finns ändå gott om saker att göra här.

Midsommarafton firas ikväll på sommarstugan med familj och vänner. Vi blir närmare 20 personer, familjemedlemmar, släkt och golfare i en enda salig röra. Brukar alltid bli lika lyckat och maten smakar extra gott i det goda sällskapet – dessutom är min far en mästerkock så på hans matlagning blir man aldrig besviken (tror aldrig det har hänt, faktiskt.)

Själv har jag bakat två focacciabröd på beställning, gissar att det blir italienskt ikväll. Focacciorna fyllde jag med rödlök, fetaost och soltorkade tomater (fick lämna bort oliverna då en viss herre i huset inte är särskilt förtjust.) Sen penslade jag med massor med olivolja och strödde flingsalt och lite rosmarin över – blir alltid lyckat! Himla gott bröd som måste ätas färskt!
unnamed (1)

M
in morgon började gulare än vanligt, ser jag nu efter att bilden är på plats. Gult piggar verkligen upp vilken dag som helst. Är inne i en gul period nu där många inslag i hemmet är just gula. Resten av inredningen är går i rätt jordnära toner i beige, grått, svart och vitt, så det är kul att ändra lite accentfärger efter humör och säsong.

23+0

Jahapp! Då kickar vi igång en ny vecka igen! Vecka 24 kom så snabbt så det är knäppt! Det var ju alldeles nyss som jag hurrade över att vi var halvvägs..

Bebisen i magen är lika vild som vanligt, kan inte påstå att jag märkt av någon ny rutin ännu, det är oregelbunden aktivitet med sparkar lite här och var på dygnen. Än så länge störs jag inte av dem på natten, och h*n tycks vakna på morgonen när jag börjar röra på mig och då är det kanske lite extra liv i luckan.

Aptiten är fortfarande låg, jag äter mest för att jag måste, och äter jag för mycket mår jag dåligt halva dagen, så att dela upp måltiderna i små portioner och med korta mellanrum i stället har blivit en ny utmaning.

Chokladsuget är också tillbaka, vilket jag tycker är underbart! Men har bestämt att jag, från och med vecka 30 börjar sockerstrejka helt, för min egen, och babyns skull.
unnamed
unnamed (1)
M
agen tycker jag nästan har krympt, och sjunkit lite. Vilket är trevligt för det är så mycket lättare att andas, antar att jag bar på en del vätska tidigare. Men den är också betydligt spändare än tidigare, mer koncentrerad så att säga. Så nu är det bara att se fram emot vad vecka 24 har att bjuda på! 🙂

Giant lizards!

För er som missat att uppföljaren till Jurassic Park filmerna – Jurassic World hade premiär nyligen (säkert finns det någon därute) så yup, it’s out!

Själv hörde jag till skaran som inte ens vågade se vissa tecknade Disney filmer före jag var 14-15 (vild fantasi – check) så Jurassic Park är något som för mig vuxit i intresse på senare dagar. Jag ääälskar dinosaurier! Lärde mig alla namn utantill på dem och så vidare… Blir lätt ganska överentusiastisk. jurassic-world_1416979673_1416979684Ikväll ska vi och se filmen på bio. Förväntade mig massor av protester av mannen, och massor av fjäsk från min sida, men det gick över förväntan, utan fjäsk till och med. Så det blir tumiskväll med lösgodis från Filmtown och stora jätteödlor på vita duken! Utan att ge några spoilers, vad tyckte ni som sett den?

Det här med att bli storleksblind

Igår kväll kom min vän Linnéa på besök när Tony var på träningar, vi satt och drack te och diskuterade om allt och inget och kom såklart in på graviditeten efter en stund. Jag fick ur mig att jag gått upp 11kg, och hon höjde på ögonbrynen och förstod inte riktigt vart alla dom kilona riktigt satt sig. Det har varit en jämn fördelning på hela kroppen skulle jag säga, brösten och magen har ju fått en stor andel, men det märks såklart även på ben, armar och ansikte att jag gått upp ”lite”.

När jag väl började gräva i bildarkivet kunde jag såklart inte sluta, och jag kom över dessa bilder, tagna dagen före jag fick veta att jag var gravid. Sådär i efterhand får jag nog konstatera att jag nog inte hade sådär särskilt mycket extra på kroppen då och jag förstår bra varför min kropp valt att gå upp 11kg. Jag har sen 2006 lidit från och till av ätstörningar, under vissa perioder har jag känt mig helt frisk, och just under tiden som denna bild togs minns jag att jag var rätt nöjd med mig själv. Men jag antar att det är just sådana tankar som gör att man får konstatera att det nog funnits ett osunt tänk dolt därunder, väl gömt, men inte mindre farligt för det.IMG_6147 IMG_6145

Här nedan har vi dock en betydligt mjukare variant av mig, några månader senare,  lycklig och välmående, samtidigt som jag saknar att kroppen inte riktigt lyssnar på allt jag vill göra med den. Det är allt från foglossningar till små värkar och krämpor som hindrar mig från att helt och fullt njuta av att vara gravid. Men jag vet ju att det är småsaker och att det ju faktiskt är kroppens sätt att säga att ”du ska inte göra mer än så här, det räcker.” Att lyssna på kroppen börjar jag bli något av en expert på, och det kan jag med handen på hjärtat säga att jag var urusel på förut.
Så jag förstår bra vad dom menar när man frågar vad det riktigt är man får göra när man är gravid, och dom svarar: ”I princip allt. Bara du lyssnar på kroppen.”
IMG_8833
IMG_8837