Ni har annars inte en aaaning om hur jobbigt det kan vara att lämna denna typ om morgnarna. Nu var det ju lite enklare då både T och R lämnade i sängen när jag åkte, eller tja, Rosa steg upp för att kolla om jag hade något trevligt att bjuda på i köket, la sig en stund i soffan och lät mig sätta på hennes (gula) midsommarscarf, gav mig en anklagande blick när jag for, för att sedan återvända till sovrummet.  

Måste säga att det är en otrolig lyx med en morgontrött hund. Ända sen hon var liten har hon aldrig varit den som stressat ut en på morgonen. Vi kissar med henne på kvällen innan läggdags, sen kan vi dra oss fast till klockan 12 nästa dag innan första promenaden äger rum utan att hon klagar det minsta. Oftast sker den nog runt 8-9 på morgonen ändå, men på lediga dagar så myser vi oftast lite längre.
Kan ju låta hemskt att en hund inte får uträtta sina behov på uppemot 14 timmar ibland, tyckte först att jag var världens hemskaste matte då jag låtit det dröja mer än 8 timmar, men allt eftersom tiden gick så insåg man att hon faktiskt inte har behov av tidig morgonpromenad, och har hon det så säger hon minsann till genom att peta en på benet eller genom att gå och sätta sig vid dörren. Två gånger under hela hennes tid med mig har det skett två olyckor inomhus, och det var under valptiden, rumsren blev hon på ett kick då shibor hatar att lorta ner där dom bor. Idag är hon snart 4 år.

På dagarna låter vi det inte gå längre än 6 timmar mellan promenaderna, oftast, bara för att jag tycker att hon ska få vara ute så mycket som möjligt. Tony jobbar skift och oftast avlöser vi varandra eller så lappar jobbdagarna över varandra lite så att hon inte behöver vara så länge ensam. När jag är på klasser är det ju ännu lättare, då är jag ju bara borta ett par timmar för en hel dags jobb, så det är verkligen lyxigt.

Ja nu blev det ju hemskt mycket babbel om Rosa. Men jag skulle kunna hålla på i evigheter. Hon är ju trots som mitt barn, och hon ger mig så mycket glädje, vet inte vad jag skulle gjort utan henne.