Svar på frågor

Hittade en kommentar med frågor bland mina spamkommentarer som jag heeelt hade missat! Tack för dina frågor Ada, här kommer svaren:

1. är ni troende?

Ja, det är vi. Vi kommer båda från troende familjer, men jag kan ändå inte säga att jag varit troende hela mitt liv, vägen har varit rätt tuff och jag har kämpat mycket med att hitta min väg. Ännu idag är det många gånger en kamp. Men jag vet på vilken grund jag står.

2. har ni vänner med barn redan?

Från min sida har jag några få. De som fått det senaste året är min moster och min kusin som har varsin pojke, och det känns otroligt fint då vi är så nära varandra i åldrarna och ändå träffas rätt ofta. Min moster har alltid varit mer som min storasyster och det skiljer inte ens 4 år mellan oss.
Från Tonys sida har jag fått maaaassor av nya vänner och i hans närmaste krets har nästan alla åtminstone två barn. Några har fått alldeles nyligen och en av dom ska få bara några veckor före mig, så man är aldrig ensam eller har långt till goda råd. Dessutom har vi två härliga kusiner till vår lilla plutt redan.

Något jag däremot känner att jag skulle vilja ha är en grupp med förstföderskor som har bf nära varandra man kunde träffa några gånger i sommar och bolla idéer och tankar med. Första är alltid första och själv känner jag ibland att jag bubblar över av tankar och känslor som måste ut! Har pratat med några jag vet ska få i sensommar/höst redan som är med på noterna. 🙂
Känner någon annan sig träffad? Borde vi förverkliga detta?

3. hur kände du när du plussade? fast det var efterlängtat, kändes det ändå lite konstigt?

Ärligt talat så ja, det kändes lite konstigt. Jag minns att jag var påväg hem från ett lyckat jobbuppdrag, hade haft magsjuka i nästan en vecka och nu hade krafterna börjat återvända, och jag fick en såndär känsla av att ”nu ska du köpa ett graviditetstest” (hade säkert testat närmare 20 gånger under de senaste månaderna så jag hade haft många sådana ”känslor” tidigare också).
Kom hem och gick på toaletten och gjorde det jag skulle göra och hade ärligt talat inga större förhoppningar, men hoppas gör man ju alltid. Kunde inte tro mina ögon när jag såg att ett till streck började uppenbara sig på stickan. Det kändes helt overkligt, som något som händer alla andra men inte en själv plötsligt hände – som en lottovinst. För mig kändes det som ett stort stenblock lyftes från axlarna eftersom jag på grund av mitt förflutna med ätstörningar en tid faktiskt hunnit börja oroa mig över om kroppen alls funkade längre. Men med stickan i darrig hand gick jag ut till svärmor (vi bodde hos dem under den tiden) och hade kram och gråtkalas en stund innan jag började fundera hur jag skulle avslöja det för Tony… bild (1)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s