Vi har några riktiga nattsuddare hos oss just nu. Miriam har som ni vet största delen av sitt liv sovit riktigt uselt. Hon är annars extremt enkel att ha att göra med sen vi redde ut hennes mjölkallergi, men nätterna, aaaah, giv mig styrka! Hon vaknar och gråter/ropar oftare än varannan timme och somnar inte förrän hon får mjölk, mängden spelar inte så stor roll så jag är så gott som säker på att hon inte är hungrig, men vatten duger inte heller. Idéer på den?
Utöver det har hon en suverän rutin. Vaknar halv 7-7, sover en kort, en längre och en catnap på dagen, och somnar sen lätt till natten klockan 20, efter ca 3,5h vakentid passet innan. Äter bra, mycket och ofta gör hon också.

Elmer däremot har blivit superknepig att få att sova, så vi har i princip skippat dagssömnen helt, såvida han inte som i morse, stigit upp och börjat dagen på okänd tid (tidigt iallafall).

De senaste veckorna har han vanligtvis börjat komma till oss på natten, efter 3 nån gång, då sover han oftast lite längre, typ till 7, och dessa dagar tenderar bli bäst för alla. Visst, det är trångt i sängen, men man märker att han har börjat utveckla några rädslor för spöken och mörker, och vaknar lättare än vanligt, och det har aldrig varit någon frågan om att han inte skulle få komma till oss på natten. Trygghet först, alla gånger! Blir det jobbigt och vi tycker att barnen väcker varandra med sitt nattvakande, så brukar Tony gå över med Elmer till hans rum i stället.

Det som slagit mig efter mycket prat med andra mammor, samt utifrån egna erfarenheter från när jag var liten och brukade nattvandra till mamma och pappas säng, är att vi, trots att vi nog sover, alltid på någon vänster är klarvakna och vi våra hinner fulla bruk, när något av barnen behöver en på natten. Jag minns hur mamma, i princip så fort jag satte foten över tröskeln till deras sovrum, lyfte på huvudet och frågade hur det var med mig, för att sedan lyfta på täcket så att jag skulle få krypa in. Fanns nog inte många känslor som slog att få krypa intill mamma och pappa när man var liten och mörkrädd. Trygghet som gick att ta på.

Hur är det hos er? Känns det också som att ni i princip är vakna och i standby-läge hela natten trots att ni sover. Eller är det mannen som har lättare att vakna? Här är det ingen vits att försöka få Tony att göra något på natten, såvida han inte vaknar av sig själv – han är totalt omöjlig att väcka, och även om man lyckas, så är han mer en zombie än till någon hjälp. Han vet själv om det, så jag försöker att i så stora drag som möjligt att inte försöka väcka honom, roligare med en trevligare kar dagtid i stället. 🙂