Har varit lite lat på det här med preggouppdateringar. Jag var så extremt insatt i allt som rörde min graviditet med Elmer, med tvåan flyter dagarna bara och plötsligt har ännu en vecka gått och där står jag med en rund och fin mage och undrar var sjutton den magen kommit ifrån!

Är nu i vecka 21. Vi är alltså över halvvägs – fantastiskt! Den tuffaste halvan kvar då, är förberedd på några veckor av total bliss ännu, innan det hela eskalerar till den där stön och stånk-perioden där allt bara är tungt, magen är i vägen och kameran skys som pesten. Konstigt nog sover jag ännu bra, både på rygg, mage och sidorna. Känner ännu inget behov av någon gravidkudde, även om den finns i högsta beredskap i rummet intill sovrummet, men upplever nog att det är skönt att ha täcket tryckt mot magen när jag ligger på sidan. Dessutom funkar täcket lite som en sköld mellan magen och Elmers fötter, som har en tendens att bli lite sparkiga och rastlösa på morgonen, och just nu har han en period där han sover med oss sista tredjedelen av natten.

Sparkarna är inte på långa vägar lika tydliga som med Elmer, antingen är det en väldigt lugn och harmonisk typ därinne, eller så är moderkakan i vägen, vilket gör att jag inte känner sparkarna lika tydligt. De känns nämligen bara riktigt, riktigt lågt ner, alltså way down, typ i samma höjd som höftbenen och ännu lägre ner, aldrig uppåt, och då menar jag aldrig.

Bra mår jag också, har ännu inga tydliga krämpor förutom lite värk i ryggslutet nu som då… De hinner nog komma, intalar jag mig själv. Promenaderna med Rosa går även de riktigt bra, kan ännu ta långa promenader och har bara ett fåtal gånger upplevt att magen blivit lite spänd när jag väl kommit hem.

Även om tiden går betydligt snabbare med tvåan och jag inte märker av magen lika tydligt som när jag väntade Elmer, så är det många andra tankar som spelar i huvudet som inte fanns där under första omgången. Allt eftersom tiden går tillåts dumma, rädda tankar in i mitt system, jag känner mig ärligt lite förlossningsrädd för tillfället och föreställer mig en massa konstiga scenarion och har mardrömmar om 5 kilos bebisar och enorma huvuden! Börjar fundera om det är läge att gå och prata med någon om det, så jag ska nog nämna det på nästa rådgivning…

Här kommer en liten jämförelse mellan vecka 20+1 med tvåan och 19+1 med Elmer, innan jag såg bilderna bredvid varandra tyckte jag att min mage kändes så mycket mer enorm än  den var med Elmer i samma vecka, men jag fick visst äta upp mina ord, de är ju faktiskt ganska lika. Eller hur?