I år firar vi vår första jul i ett alldeles eget hus. För mig är det en otroligt viktigt milstolpe. Det jag föll för när vi var och såg på huset för ganska exakt ett år sedan var känslan jag fick av det. Rum för rum kunde jag se hur vårt hem tog form, där nya minnen skulle skapas. Jag såg var granen skulle stå på julen, var våra framtida barn skulle ha sina rum och klätterträdet på gården de skulle få klänga i. Jag föreställde mig hur de på julmorgonen yrvakna och uppspelta skulle hoppa upp i sängen för att väcka mig och T, och var matbordet skulle stå och var pianot skulle ha sin plats. Idag är det exakt så och det är en enormt stor känsla.

För mig har julen alltid varit viktig. Vår familj har en otroligt ingrodd ”julrutin” som jag inte kunnat släppa trots att jag för länge sedan flugit ur huset. Allt handlar om känslan. Julen ska inte få vara en dag där du stressar mellan ställe och ställe för att klämma in så många möten som möjligt bara för att det är jul, hellre delar du upp människomötena på flera dagar. Men ingen ska heller behöva vara ensam på julen, och människorna kring julbordet hos mamma och pappa varierar ständigt från år till år. Det är underbart!

Här hemma har vi inte storsatsat på något pynt. Men några små detaljer fick åka fram. Nästa år blir det nog en fullstor gran, dock i plast, då Tony är allergisk. Konstaterade hur komiskt det egentligen är, att man köper ett stort plastträd, tillika är det ju tradition, och det är fin att alla kan ta del av den, oberoende allergi.