Det tog länge innan jag fattade det här med kramdjurets makt här hemma hos oss. Länge, länge fick lillkillen sova utan något kramdjur intill sig, jag vet inte vad det beror på, men jag antar att det satt i från då han var riktigt liten, och han inte alls brydde sig trots att jag trugade på honom dom. Visst, han är ju ändå riktigt liten, men hans sinnen är ju betydligt mer utvecklade, tar vi nu till exempel hans känsel och syn så är ju ett mjukt kramdjur det bästa han kan ha med sig när han ska sova.

Vi drog oss för att köpa någon julklapp till honom i år, det kändes så hemskt onödigt, men en nalle skulle han få, hans första riktiga nalle. Det blev en från Maileg, en mysig grå en med ris i rumpan och som ser ut som en riktigt äkta, gammaldags nalle, men den har gjorts mjukare och följsammare för att passa de allra minsta.

Minns ju när jag fick min första nalle, det var också på julen, en vit, med olikfärgade trampdynor, den finns kvar ännu idag.
Man förstår varför det kallas kramdjur, eller gosedjur, för det är ju precis det vi gör med dem – kramas. Elmer har sovit så mycket bättre tupplurer sen vi började sätta med Nalle i sängen hos honom, han griper direkt tag och drar Nalle in till sin kind, och somnar sen inom kort.

Rosa har också sin egen nalle, den har varit med sen hon var liten och den är bäst både under mysstunden och när hon vill ha något att brottas med eller något att jaga och riktigt få ruska om.