När Hanna var här på besök blev jag alldeles till mig över hur hennes lilleman ”pratade”, han hade såna häftiga ljud att man blev alldeles förskräckt ibland över att så hårda ljud kunde komma ur en sån liten kropp. Det enda Elmer bidragit med dittills var ju några små ”ääh” och ”äännngg” och ”uu uu”. Tills i förrgår vill säga…

Nu vaknar man varje morgon av läten jag i mitt 26-åriga liv hittills aldrig hört! De är så fascinerande att lyssna på och nyanseringarna är väldigt breda och varierande! Måste spela in en film någon gång, det är ju så typiskt bara att så fort man sätter igång med kameran så tystnar han och tittar på en med en min väldigt lik den på bilden här nedan…