Jag antar att det här är något jag kommer behöva ändra inställning om allt eftersom Elmer växer och drar fram som en virvelvind i hemmet.

Jag har aldrig varit något vidare pedant, men ungefär i mitten av graviditeten hände det något: Jag ville börja ha det snyggt runt mig, jag städade varje dag och såg till att ha det snyggt runt mig, organiserade och ordnade och fixade… Sen då Elmer kom blev allt det där omkullkastat än en gång. I början var jag och Tony rätt duktiga på att med lite samarbete städa upp inför besök, men allteftersom Elmer blev mer krävande, koliken och sömnproblemen kom, så blev det såklart heller inte så mycket fokus på städningen..

Idag igen hatar jag när det är stökigt, blir stressad som bara den när jag inte har tid att städa och jag vet att jag väntar besök. Ibland undviker jag besök bara för att hela hemmet är upp och ner. Vet att de flesta mammor vid en punkt kommer till det där skedet där de känner att det är helt okej med stök, det är ju barn i huset, och jag skulle aldrig reagera på om någon annan har det stökigt. Men själv har jag så himla svårt med det. När ändrar det?