Vad har jag för rätt?

När jag startade bloggen kände jag genast att det skulle bli en plats för mig att ventilera ut, inte bara allt det fina i livet utan även skrubbsåren. Här kommer ett skrubbsår, så till er som inte vill läsa om sådana, vänta på nästa inlägg.

Hur lycklig och trygg  jag än känner mig i min mammaroll känner jag ofta, så gott som alltid, att jag ”tappat min sång”. (Inte bara bildligt talat utan även bokstavligen, jag saknar verkligen att få sjunga.) Liksom ett stenblock har delar av mig huggits av, slipat mig till något nytt, och så ska det ju få vara, men samtidigt känns det som om några lite onödigt stora bitar strök med i processen, delar av mig jag ännu inte var redo att släppa, men som heller kanske inte hade en given plats.

Om det är något jag är osäker på just nu, så är det vem jag egentligen är.
Jag har blivit mamma. Men sen då? Vad mer?
Jag känner inte mig själv. Jag kan inte påstå att jag gjorde det särskilt väl innan barnen heller, men nu är jag verkligen ute och cyklar. Jag önskar jag kunde hitta nånting, något som fick mig att brinna, något som fick mig att längta ut från hemmets trygga vrår.. nej, stryk trygga, det känns inte tryggt när väggarna håller på och äter en med hull och hår.

När jag var yngre trodde jag starkt på det här med att följa sin passion, att drömma och att ”vara skapt för något”. Men jag har ingen passion. Sången brukade vara min passion, men det blir mest ”bä bä vita lamm” av det hela, och någonstans på vägen har jag förlorat tron på det unika i min egen röst, förlorat tron på mig själv.

Jag har inte den blekaste aning om vad jag vill göra med mitt liv.

Och jag känner mig så himla otacksam, för jag har ju två fina barn, två jag älskar mer än livet själv. Vissa kunde inte önska sig något annat. Vad har jag då för rätt att be om mer?
Vad har jag för rätt att be om något över huvudtaget?

Blev ju världens martyrinlägg det här. Men jag kände att jag behövde skriva av mig.
För ni vet, de där skrubbsåren.

Rasmus family by Sofia Ylimäki Photography -130.JPG

Annonser

7 thoughts on “Vad har jag för rätt?

  1. Jag tror vi är många som känner så! Jag har haft ordentliga dippee under mina snart 6 år som mamma. Perioder då jag känner att Malin inte finns längre, att jag är Mamma nu på heltid och inte vet vem jag var innan eller vem jag egentligen är nu. Jag är tacksam för mina tre barn, de är det viktigaste i mitt liv och jag älskar dem som jag aldrig trodde att man kunde älska någon, men jag känner också att jag har tappat bort mig själv. En liten tröst för dig kan vara att det ändrar. Min yngsta är nu 2,5 år och jag känner att jag har hittat små bitar av mig själv igen nu när barnen är större. När man har riktigt små barn lägger man sig själv på paus för att man ger 100% av sig själv till barnen, men sen hittar man sig själv igen när de blir större. I sommar har jag känt att MITT liv har återvänt då jag har fått vara ute och fixa i trädgården mycket 😊 Jag ville bara skriva att jag förstår hur du känner, att man får känna så utan att ha dåligt samvete mot barnen som man älskar, och att det går över och man hittar sig själv igen och börjar få mer tid för det man själv tycker om att göra när barnen blivit lite större. 😊

    Gilla

  2. Du har nog all rätt i världen att hitta något du brinner för och känner du att det är sången som du vill hitta tillbaka till tycker jag absolut du ska göra det. Tycker det är absurt att man som mamma skulle vara tvungen att avstå från alla andra roller när man väl blivit mamma. Vi mammor är fortfarande också individer och visst vi har fått en ny roll men den ersätter ju inget utan ger bara så mycket mera. 🙂 Att man då tar sig tiden ibland att bara vara sig själv i en annan roll, om det då är sångerskan, skidåkaren, ryttaren etc. så anser jag man absolut ska få ta sig den tiden att vara det. I slutändan är det nog win-win för både barnen och dig om du nu som då får ta din egen tid och bara sjunga. Svårast är det att hitta den tiden inom hemmets väggar för där vill ju barnen troligtvis vara med och din koncentration ligger då fortfarande på barnen och inte på dig själv, skulle då istället rekommendera att (om det är sången du vill hitta) gå med i en kör eller ett band eller samla ihop ett gäng och sjung en-två timmar nu som då (en gång i veckan/månaden), och gör det för dig själv utan att behöva känna skuldkänslor. Lycka till och hoppas du hittar din passion igen. 🙂

    Gilla

  3. Just för att du är mamma och för att du vill vara en bra mamma så ska du försöka hitta någon sysselsättning utanför hemmet som känns meningsfull för dig. Alla har inte behov av det och det funkar inte alla perioder men om man känner att det behövs så ska man ge sig själv den möjligheten. Man får så mycket energi av att göra något helt annat emellan och det gör att man är gladare när man är hemma också. Dessutom får man se en annan sida av sig själv och skapa en ny självbild. Det är lätt att glömma bort sig själv när man har småbarn men hela familjen mår bra när man själv kommer hem med ny energi så man behöver unna sig nån avkoppling ibland.

    Gilla

  4. Oj vad jag känner igen mig. Tack för ett ärligt inlägg! Dessutom kommer det dåliga samvetet med på köpet, man läser hur man som mamma borde göra si eller så. Speciellt om ett barn är mer utmanande så blir det mycket sjävrannsakan.
    Angående den egna juttun så är det livsviktigt att ha något sånt för att sen orka med det ofta enformiga hemmalivet!

    Gilla

  5. Jag kan rekommendera att gå på någon Medborgarinstitutskurs! Jag gick på en jumppakurs en gång per vecka då min flicka var 4 månader och det gav mig mycket att få göra något själv utan bebis.

    Gilla

  6. Jag var med i revyn här i byn när dottern var 4-5 månader och det var fantastiskt att få komma bort lite och göra något som jag brinner för. Visst var det lite extra svårt att plugga repliker med en baby i huset och det tog också bort lite av min koncentration kände jag, men det gick bra ändå. Nu i höst har vi spelat revy igen och alla övningar och förberedelser var välbehövliga andningspauser i hemmatillvaron med en trotsig 2,5-åring. Tycker absolut att du ska ta dig tid att göra något du tycker om, för dig själv, och du behöver inte ga dåligt samvete för det! Alla mår bra av att man får göra något på egen hand mellan varven, och då uppskattar man också varandra och tiden tillsammans så mycket mer! Att få vara ifrån varandra och sakna varandra gör bara bra. Finns det något härligare än att ha varit borta och när man kommer hem mötas av en glad liten filur, eller att smyga in i sovrummet och kika på barnet som sover sött. 😃

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s