En liten man med många projekt. Så skulle jag nog beskriva vår Elmer som idag hunnit bli 10 månader. För mig är det fortfarande overkligt. Hur någon som nyss kommit till världen om två månader varit ett år i världen. Vill inte riktigt förstå det heller. Vill leva i tron att han fortfarande är 5 månader gammal. Inte yngre, för tiden före fem månader var en dimma, men hur de andra 5 månaderna kommit till har jag inte en aning om.
För att summera lite: Elmer just nu är all over the place. Friheten som kommit i samband med att han mer och mer behärskar att stå utan stöd och det faktum att han kan klättra upp på stolar och soffbord, och diverse andra ställen bara han hittar något i passande höjd att knuffa mot den högre avsatsen, gör sig mer och mer påmind. Han njuter för fulla muggar av den, samtidigt som livet är en enda undergång när något inte riktigt går som han planerat och den där dörren plötsligt stängs rakt framför honom eller hålls fast så att han inte slipper in för att undersöka vad som finns på andra sidan. Han är en temperamentsfull liten typ, oftast är han glad, men när han blir ledsen blir han så fruktansvärt ledsen så omedelbart, för att rätt fort bli sitt glada jag igen. Vi konstaterade med Tony häromdagen att vi NJUTER av den här ålder!
Elmer vill lära sig massor. Och vi har bara fått inse att han nog hör till kategorin av barn som är lite tidiga med allt, så ni som har en liten i samma ålder hemma som är nöjd med att bara ligga stilla ännu – NJUT, ni hinner nog jaga dem sen också! ALLT ska utforskas, och han vill ständigt lära sig nya saker och han snappar fort upp det vi lär honom. Just nu har vi prövat på att introducera skeden åt honom vid varje måltid, han får hålla i den lite på slutet och testa att sätta den mot tallriken. Vi har inte försökt tvinga honom, utan han bara började. Han går stabilt med gåvagnen, men vi känner inte att han har bråttom att börja helt utan stöd ännu, vilket är skönt, undviker gärna blåmärken i stil med det han har i pannan på bilden ovan så långt det bara går. Bara för att man börjar gå så kommer ju inte precis förståndet på köpet.
Trots blåmärken är han rätt försiktig. Vi behövde inte visa honom många gånger hur man ska göra för att gå ner för trappavsatser, soffor, eller andra högre höjder, (lådor t.ex.) han började själv med att först lägga sig platt på mage, för att sedan svänga sig så fötterna kom först. Hans favorit just nu är absolut lådor, både att dra ut, tömma, och sitta i. Helst allt på samma gång.
När det kommer till talet kan han hittills följande ord:
Mamma
Pappa
Kakka – betyder dock även ”Tack tack”, ”Anka” och ”Kasta”
Bmma = Blomma
Mpa! = Lampa
Oo? (+pekar) = Vad är det där?
Han härmar följande djur:
Vou = Hund
Mmvuuuuuuu = Ko
Kakk = Anka
Äää = Får
Idag började han även med ett högt falsettpip som vi hittills tolkat som kattens ”mjau” och knäppt nog började han göra grymtljud, ni vet såna där snarkljud man gör när man härmar grisar, när vi försökte få honom att säga ”nöff” idag.
Sover gör han fortfarande dåligt, han vaknar två gånger om nätterna, oftast 2 och 5, dricker mjölk och somnar om (som tur!), rutinerna är dock i sin ordning men just nu överväger vi att så småningom börja ta bort en tupplur. Det tar nog dock en stund ännu skulle jag tro.
Vi matar honom med ord, kärlek och kramar, det är som om han ville lära sig om ALLT som finns runt omkring honom, och 10 månader är verkligen en så otroligt underbar ålder, trots att man inte får något gjort här hemma under hans vakentider. Nu är det vara att försöka förbereda sig inför den stundande ettårsdagen, jag kan bara inte fatta att vi snart är där!?
Sara Rasmus 