Känner på mig att jag klagar mer än vanligt nu, men det är ju min blogg och jag gillar inte att klaga åt folk sådär face-to-face, så jag gör det här i stället.
Gårdagen fortsatte med sammandragningar efter bara några steg på promenad med Rosa. Kämpade mig hem och låg som en klubbad val på soffan resten av kvällen så när som på ett bad i jacuzzin som T tappade upp när han kom hem från träningarna.
I morse när jag vaknade kändes det något bättre, men magen var fortfarande spänd och väldigt ”låg”. Lill*n var lika ivrig som vanligt på en ny dag så det var åtminstone betryggande. Slängde i mig frukost och satte mig i bilen för att köra iväg mot jobbet. Tänkte inte ens slippa fram, plötsligt kom en äcklig obehagskänsla krypande på, jag fick ingen luft, allt kändes trångt och obekvämt och jag började må dåligt av syrebristen. Väl på jobbet fick jag kasta mig framstupa på toaletten.
Jag gissar ju att saker och ting inte blir bättre av att sitta ihoptryckt i en varm bil. Men jag tycker inte jag haft problem med bil tidigare under graviditeten så jag undrar hur det började sådär hux-flux.
Magen har vuxit så det knakar, fötterna börjar vara ett minne blott och dagligen får jag frågor som ”är du säker på att det inte är två där?” eller så höjer folk på ögonbrynen när jag svarar att det är nästan 4 månader kvar efter att de frågat hur länge det är till nedkomst. Jag är stor för att vara i vecka 24, det går inte att förbise, men det är väl såhär det är, alla graviditeter och magar är olika. För en kortis som mig så blir det väl extra tungt och trångt extra fort, I guess.
I morse, efter att illamåendet lagt sig på jobbet tog jag ett beslut som jag egentligen hade satt startdatum på först den sista juli – nu lämnar jag sockret. Skit samma att det är sommar och glassäsong, jag tror faktiskt jag kommer märka en avsevärd skillnad på orket om jag lämnar bort sötsakerna. På noga utvalda högtider som bröllop och min egen födelsedagsfest så tänker jag tillåta mig, om jag känner att jag behöver, men utöver det vill jag inte ha mera. Jag är totalt sockerberoende och det gynnar varken mig eller babyn i magen. Så nu kör vi sugarfree-summer! Blir spännande att prova göra ispinnar på juicer och krossade bär och frukter i stället. Det finns så mycket gott därute som inte kommer med en massa E-koder på köpet.
Sara Rasmus 
Det är ju inte särskilt roligt att höra det där att man har enorm mage eller om man är säker på att det bara är en, det vet jag. Båda graviditeterna har jag haft gigantisk mage efter halva tiden (för att inte tala om mot slutet). Men så vet man att det är en litenbebbe som orsakar storheten, så bryr man sig inte så mycket 😉
GillaGilla
Nej exakt, men det är ett bra tankesätt, det du har. Inte kommer det någon jättebebis fast man själv blir stor som ett hus. 🙂
GillaGilla
Hej!
Jag kände bara att jag vill skriva ett par rader. Alla graviditeter är olika, men din verkar ha en hel del likheter med min första graviditet (och även med min nuvarande). Dels är min mage större än medel. 😉 Dessutom hade jag (och har) mycket sammandragningar tidigt, men fick gång på gång höra av barnmorskor och läkare att det är normalt så länge de inte är regelbundna och tar ont, ”det är livmodern som övar sig” osv.. Så jag körde på mer eller mindre som vanligt med jobb och (lättare) fysisk aktivitet, trots sammandragningar. I vecka 30 hamnade jag sedan in och fick spruta för att stoppa värkarna, då de bara tilltog och inte gav med sig. De stannade tack och lov av då och jag blev sjukskriven 2v, men gick sedan tillbaka på jobb.. Sonen föddes som prematur vecka 35/36. Jag är i efterhand säker på att jag borde tagit det lugnare, då hade han troligen hållits inne ett tag till och vi hade sluppit den tuffa starten.. Men säger läkarna att det är normalt så lyssnar man ju, hur ska man veta..
Kommentaren/inställningen ”Graviditet är ingen sjukdom” är den värsta jag vet. Inte för att den inte är sann, för graviditet ÄR ju ingen sjukdom, men, det är trots allt ett speciellt tillstånd som kan kräva försiktighet och lugnare tempo (utan att man ska känna sig löjlig för det).
Ja.. det jag vill ha sagt med mitt svammel är: lyssna på din kropp och våga ta det lugnt. 🙂 Och det är bra att kolla upp saker och ting en gång för mycket än för lite. 🙂
Lycka till med socker-strejken och den kommande bebisen!
GillaGilla
Hej! Tack för dina ord! Tycker alltid det är bäst att höra lite erfarenheter från andra, trots att alla graviditeter är lite olika. Man kan ändå hitta mycket riktlinjer i vad andra har att säga. Det du skriver säger så tydligt hur bra vår egen kropp är som säger ifrån, och det stämmer att det bara är vi som sist och slutligen kan avgöra vad som är bra för den och vad som inte är det. Men hur lätt är det sen när vårdpersonal säger att ”allt är normalt”, det ger en en tankeställare och jag ska absolut tänka på att vara hårdare med att säga hur jag känner om jag stöter på komplikationer i framtiden. 🙂
Stort lycka till till dig också! Hoppas du får gå fulla veckor denna graviditet och att kroppen får känna sig redo och utvilad! 🙂
GillaGilla
Enorm mage å frågan om två. Jo, den har här oxå hörats många gånger.. 😀
Jag ska på socketbelastningstest/prov nästa vecka. Urk säger ja bara 😦 Nujust har ja sån period på G att allt sött smakar bra fastän ja blir lätt illamående. Försöker lämna bort myki onödigt socker men de e svårt.
Duktig är du som kan de 🙂 🙂
GillaGilla
Jo, det är jättesvårt! Fast man bestämmer sig så är man ju så sockerberoende att det ibland bara inte går. Hittills har det gått rätt bra, sånärsompå en varm kakao som slank ner igår då inget annat smakade. Vad innebär ett sockerbelastningsprov, och varför vill dom göra det?
GillaGilla
Jag har också fått höra det där om att det säkert är tvillingar, att jag inte kommer gå tiden ut med en så stor mage och dyl. För mig kändes det riktigt jobbigt eftersom jag gick upp 30 kg både första och andra graviditeten, jag sög verkligen upp all vätska som bara gock att suga upp och såg ut som en ballong pga svullnad, och jag mådde dåligt över min kropp utan att folk måste kommentera hur stor jag var. Jag tycker du är riktigt fin och du har ju bara din fina mage, var stolt över den, det är fint att vara gravid 🙂
GillaGilla
Tack Malin! Jag är nog stolt över min mage, och har egentligen ingenting att klaga på ännu, trots att det är tungt, men hey, man är ju gravid, då ska det ju kanske inte kännas som en dans på rosor alla gånger. Oron finns ju såklart att man sväller upp nu under sommarmånaderna, speciellt som man jobbar och varannan människa tycker om att kommentera ens utseende där då dom ”känner en så väl”. Samlade du vätska från början till slut eller var det i något visst skede av graviditeten?
GillaGilla