Nånting trevligt har ju faktiskt hänt också, igår gick jag min första, och troligen sista golfrunda för detta år. Jag orkade hela rundan igenom utan några som helst problem, lite tungt i benen var det såklart, och slagen satt fortfarande. Tror till och med att det blev bättre av att jag spelade med vetskapen om att jag hade en stor kula på magen. Den funkade lite som ankare tillika och gjorde slagen lugnare och mer kontrollerade – riktigt kul var det! 

Mamma, Tony och Rosa var också med. Duktigare golfhund finns det inte – hon vet precis hur hon ska bete sig på banan den hunden! 
Och trött som bara den var hon sedan, väl tillbaka på villan. Det blev ju lite av ett arbete för henne att få vara ute och koncentrera sig helt och fullt på att hänga med i svängarna.