Igår drog fram 3 jästpaket ur kylen, 2 slängde jag eftersom jag flera gånger tänkt ställa till med bullbak men det helt enkelt inte blivit av. Men igår hände det! Fick ett såntdär plötsligt energirus och då vet ni, då ska man passa på!
Jag älskar att baka, vissa saker mer än andra, bullar är alltid något man behöver tid för och därför ger man dem alltid lite extra omsorg. När man sen är färdig doftar det underbart i huset, oftast i några dagar. Bullar är sånt som man vill bjuda hela världen på när dom väl ligger där, färdiggräddade på plåten. Igår kväll när jag äntligen var klar en sisådär halv 11 tyckte jag att vi kunde köra ut bullar åt alla vi kände, för det är ju nästan slöseri att slänga dem i frysen direkt! Det blev dock frysen denna gång eftersom bullarna hade ett syfte…
Det blev både det ena och det andra, men fokuserade framförallt på bullarna och experimenterade lite…
Först blev det riktiga klassiker! Mycket fyllning ska det va, mycket smör också. Dessa är helt utan kardemumma eftersom svärmor är allergisk, men goda blev dom ändå! Brukar nypa ihop bullarna i botten när jag skurit upp dem och innan jag sätter dom på jäsning. På det sättet öppnas dom upp mer och fyllningen rinner heller inte ut i botten, men kommer desto mer ovanpå bullen vilket ger en sån där härligt krispig, nästan knäckig yta och smak!
Dessa snurror ovan blev väldigt lika Café Skorpans bullar till smak och konsistens, i stället för att sätta kardemumma i själva degen satte jag i det tillsammans med resten av fyllningen som bestod av kanelsocker, massor med smör och vaniljsocker. De blev helt perfekta! Är så tacksam över det där ena året jag hade möjligt att studera till bagare innan migränen satte stop för studierna, troligen på grund av mjöldammet. Mjölmängden i hemmamiljö funkar oftast fint.
Blev ju såklart provsmakning mellan gräddningarna också. T gav dem MVG och slukade 3 stycken.
Och här har ni Muminmamman i egen hög person. Ja alltså seriöst, jag känner mig som henne. Inte på grund av allt bakande, men på grund av den där magen.
Nu är bullarna i frysen och väntar på att få tas upp inför alla besök man kommer få sen när skrutten kommit till världen. Det gäller att bulla upp sig vet ni! Man ska inte göra det svårt för sig.. 🙂